Alla dessa mammor, som finns, fanns och inte blev...

Det är ett bra tag sedan jag utlyste bloggtemat "mamma". Jag borde sammanfattat det tidigare men faktum är att det strömmat in texter ända fram till nu, så det kanske inte gör så mycket att jag är lite sommarförsenad.

Men nu kör vi, för det finns ett gäng texter om mammor och föräldraskap som bara väntar på att bli lästa;

Jag börjar med en alldeles ny blogg, som skriver om väntan. Och längtan, efter att bli gravid. Waiting Mum. Em skriver också om att det inte var så lätt som hon trodde, att bli mamma.

Josefine skriver om missfall, om att vara mamma men ändå inte. Inger skriver om att äntligen bli mamma efter att ha väntat och längtat i åratal.

Så har Sandra skrivit. Om att inte ha en mamma. Om att sakna, inte den där kvinnan som födde henne, men en mamma. Och jag känner igen det, starkt. Men jag saknar en pappa. Frktjatlund skriver relaterat om en mamma som mest bara tänkte på sig själv.

Ingela har skrivit en lång postning, som rakt igenom är en kärleksförklaring till hennes egen mamma. Emm Aminah har också gjort det. Skrivit en kärleksförklaring. Det har också Anders gjort, till sin mamma prästfrun. Annieellen berättar också om sin mamma, som funnits och brytt sig.

Nexa skriver om sin mamma som hon tycker är världens bästa, trots de fördomar och misstankar som riktats mot henne på grund av hennes unga ålder då hon blev mamma. Jessikas mamma var också ung, på gott och ont. Och Jessika konstaterar att hon fått bättre förståelse för sin mamma sedan hon själv blivit mamma.

Gabriella förlorade sin mamma för ett och ett halv år sedan, när hon gick i nian. Hennes saknad återkommer ofta i bloggen, bland annat här, här och här.

Millan skriver om sin mammas cancerbesked.

Anjo har skrivit mycket vackert om sin mamma och hur saker förändrades när hon fick en stroke. Förändrades men ändå inte. Hans bror har hakat på och skrivit sin berättelse. Om samma mamma. Helena har skrivit en hemskt bra postning, om en dement mamma, som plötsligt bli klar på sitt modersmål.

Nova är mamma till sju. Varav två med särskilda behov. Och hon skriver om det dubbla i att undra varför men samtidigt inte vilja byta. CP-mamman är inne på samma tema när hon berättar om hur det inte alltid blir som man tänkt. Om dubbla känslor men också om rikedom. Masarinmamman beskriver vilken sorts mamma hon blev då hon fick en pojke med Downs Syndrom. Också Snorkfröken beskriver hur det är att vara mamma till ett svårt handikappat barn.

Honungspojkens mamma hade tänkt skriva om att vara mamma till en honungspojke, men valde att tillägna temat sin egen mamma, honungspojkens mormor. Men jag kan rekommendera er att läsa hela bloggen, som ju handlar om just hur det är att vara mamma till en pojke med en mycket liten hjärna...

Misen skriver om lyckan att få vara mamma, och att det inte är en självklarhet. Margareta skriver mycket läsvärt om bilden av moderskapet och samhällets förväntningar, om att välja bort barn och om att vara mamma hela livet.

SMÄM skriver om sin mamma. Om hur allt pinsamt och jobbigt i tonåren bytts mot tacksamhet.

Telluselle har gjort en ovanlig tolkning på temat och skriver om Moder Jord. Steve Lando skriver om kvinnans gudinneskap.

Missa inte heller Trollhares fria tolkning på temat, "Jag är så onormal så jag slipper vara normal."

Elviras blogg, Brev till min mamma, har jag rekommenderat förr. Men hon har hakat på temat och skrivit ett särskilt inlägg om tiden som gick alldeles för fort. Max P har också skrivit brev till sin mamma, om hur han tog henne för given.

Syltan skriver om att få sladdbarn, 17 år senare. Och inte bara ett, utan två. Samtidigt.

Tonårsmorsa skriver om barnen i hennes liv och vad de lärt henne om kärlek. Och om att inte vara barnkär. Men det är ju som hon skriver, man behöver inte nödvändigtvis gilla en person bara för att den är liten. Charlotte skriver om föräldraskapet och om hur det har förändrat henne som person, till det bättre. Bambi skriver också om hur hennes liv förändrats med mammarollen.

Rebecca skriver om sin mamma som valde att be om hjälp när tonårstrasslet blev henne övermäktigt.

Lilla O har skrivit om en "Riktig mamma". Om förväntningar, från andra men också från en själv, på hur en riktigt bra mamma bör vara. Men hur hon ändå föll till föga. Trollan skriver om lyckan i att ha barn, och hur två nya liv började då sonen kom. Och Eva skriver om den gränslösa kärleken till barnen. Michis skriver om utmaningen och den kanske viktigaste uppgiften i livet - att vara mamma.

Kristina skriver om att vara ensam mamma sedan hennes man dog i en olycka för några månader sedan. Gunilla skriver om att orka fortsätta vara mamma sedan ett av barnen dött.

Ettie skriver. Jag tänker inte försöka mig på en tolkning, läs själva. Pinsamma mamman länkar till ett gammalt inlägg, men läs det också!

Leif länkar också till ett gammal text, ett inlägg i jämtställdhetsdebatten. Snowflake skriver om Anna Wahlgrens Barnaboken, som den viktigaste i hennes liv. Jag kan direkt säga att jag har liknande erfarenheter av den boken, och har svårt att förstå den hårda kritiken.

Vargflingas hela blogg handlar om att vara mamma till sex, varav två tvillingpar. Också Smulan skriver om att vara mamma till många. Ingrid berättar om sin mamma och hennes kamp som änka och mor till tre.

Nattens Bibliotek ger oss en lista på en mammas specialegenskaper. Jesper skriver om egna mammor och andras. Eller kanske - sin egen mamma. 

Slutligen: Ni måste läsa Witchbitch. Så ärligt, så bra.