Veckans bloggtema - Sorg

Min största sorg och glädje har min väninna Margith varit. Och är på sätt och vis fortfarande.
När hon dog drabbade mig sorgen ... som jag aldrig trott skulle kunna drabba en så hårt. Det var ju väntat. Hon hade ju varit sjuk ...
Jag skrev en berättelse om mina sista timmar tillsammans med Margith ... och jag skrev den förstås efteråt när sorgen redan drabbat mig med den där kraften. /Skatan

http://skatanstankar.wordpress.com/2009/09/21/veckans-bloggtema-sorg/

Här kommer mitt bidrag till veckans tema.
En postning som jag skrev våren 2007.
Eftersom den var det första jag tänkte på när jag läste om veckans tema så är det självklart för mig att det är mitt bidrag.

http://evassvammel.se/?p=475

Min stora sorg är att vara sjuk...och jagad, kränkt, leva i otrygghet, ständig oro att inte hinner vara sjuk och kunna ta hand om sig...

Bra tema! Här kommer mitt bidrag: http://annieellen.blogspot.com/2009/09/bloggtema-sorg.html

Konstigt nog så känner jag ingen sorg fast jag kanske bore det,Efter händelsen 1995.Det har faktiskt vart en jobbig tid att ta sig tillbaka,Det har ju nu gått 14 sedanhändelsen utanför fryshuset.Jag har haft mycket hjälp av att kunna blogga http://blogg.aftonbladet.se/589 om min bitterhet.Fast nu mera ser jag ändå att det kom en vändning då eftersom jag blev nykter två år efter händelsen.Det skriver jag om i den här bloggen http://fredlig.blogg.se/
Fast jag har faktiskt inte orkat sörja för händelsen.Jag har bara känt mig envis för att ta mig tillbaka till ett något sånär normalt liv.

Tycker nog att det finns alldeles tillräckligt mycket med självömkan på bloggen som det gör jag- och det är sorgligt- att folk fokuserar på nåt som de ändå inte kan göra något åt

Vissa ämnen är bara så svåra.
http://david-gottlieb.blogspot.com/2009/09/doden-och-hur-man-overlever-den-del-15.html
Mitt försök till bidrag.

ibland är det nog så, ja

Jag postade ett inlägg... men hittade ingen sorg!

Nu finns mitt livs sorg på min blogg. Blev kanske lite väl långt?...men nu finns det där iaf.

Om den sorg jag känner över att inte vågat, över att ha låtit den finaste försvinna. Över att ha gett upp; http://alabamabc.blogspot.com/2009/05/till-k_7208.html

Om sorg i koncentrerad form här; http://alabamabc.blogspot.com/2009/05/ingenting_5397.html

Och här; http://alabamabc.blogspot.com/2009/06/blog-post_20.html

Jag bloggade 27 juni i samband med Michael Jacksons död om sorg.

I min förståelse så finns det två vägar att utvecklas och det ena är att sörja när min behov inte är tillgodosedda och fira när de är tillfredsställda. Sorg är något fint som är viktigt att stanna i.
Oftast så kommer vi inte i kontakt med sorgen utan blir kvar uppe i våra tankar som i stället skapar ilska, skuld, skam, depression eller ledsamhet.
Det som vi i samhället kallar "sorgbearbetning" är i min förståelse bearbetning av mina tankar så jag får kontakt med mitt behov för att kunna känna sorg.

Här är länken till min post om sorg
http://www.sjalvkunskap.se/2009/06/27/64-sorg/

Skrev precis ett inlägg om sorg, faktiskt innan jag såg veckans bloggtema. Men eftersom det passar så bra så lägger jag en kommentar här.

http://blogg.alltombarn.se/ensammapappan/2009/09/21/ett-brev-till-mina-barn/

/EP

om du kollar min blogg så ser du vad min livs största sorg är och kommer att vara dt är inte meningen att man son förälder ska begrava sina barn

http://wettexvarlden.wordpress.com/2009/09/22/om-sorg/

Svårt att tänka tillbaka.

Lite fusk är det när man vill bidra med ett redan tidigare publicerat inlägg, men det handlar ju om sorg -- dagen när min sexårige son inte kunde sluta gråta:
http://www.lotten.se/2009/06/en-sexarings-plotsliga-sorg.html

Jag sörjer en liten pojkes vuxna liv: http://karinfriberg.se/blogg/2009/09/22/sorgen-over-en-liten-pojkes-vuxna-liv/

Jag försökte skriva om temat tid som du hade för några veckor sedan, men av eftersom jag är glömsk och tankspridd så blev det aldrig av, och helt plötsligt hade du skrivit en sammanfattning.

Den här veckan har jag tagit det säkra före det osäkra och inkorporerat ditt bloggtema i något jag kallar sju minuter. Men vem vet, jag kanske bestämmer mig för att skriva något lite längre också - om inte tankspriddheten får övertaget igen.

Här kommer i alla fall länken till det jag har skrivit idag:
http://citronfjärilen.se/2009/09/22/sju-minuter-saknadens-sorger/

Jag läser Lotten Bergmans kommentar att det är fusk att bidra med ett gammalt inlägg, så jag fuskar gånger 2. Jag har två gamla inlägg jag vill hänvisa detta ämne "sorg" till. Min blogg handlar om min sorg runt min mammas 7 år långa fängelsestraff:

http://souldeep.wordpress.com/2007/02/28/tiden-har-runnit-ut/

http://souldeep.wordpress.com/2007/08/03/tacksamhet-och-sorg/

Nu har jag bloggat om sorg: http://kristina.knusselbo.com/blog/?p=1394

Så, här har du mitt bidrag.

http://mcsarcne.wordpress.com/2008/12/23/lilla-froken-morrhar/

Mitt bidrag till veckans bloggtema sorg hittar ni här:

http://www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.12024330

Kram!

Har skrivit om sorg - utifrån mitt liv.

http://lindstromfunderingar.wordpress.com/2009/09/22/att-sorja-allt-som-inte-blev-som-jag-hade-trott/

...lite av mina tankar kring sorg finner du/ni här:
http://blogg.aftonbladet.se/25229/2009/09/om-sorg

Jag försökte väldigt länge hitta någon värdigare sorg att blogga om, men faktum är att min sorg varken är särskilt rumsren eller lättbegriplig:

http://trollhare.wordpress.com/2009/09/23/sorgen-over-den-snopp-som-aldrig-blev/

Min största sorg är en sen abort, i min första graviditet. Tio år senare finns sorgen fortfarande där, slumrande men lättväckt.

http://henrika.wordpress.com/2009/06/13/att-valja-bort-ett-liv/

Post-sorg, när jag inte borde sörja alls utan vara glad.
http://tankarilosvikt.wordpress.com/2009/09/22/att-sorja-nar-man-blivit-frisk/

mitt bidrag på temat sorg: http://smam.blogg.se/2009/september/veckans-bloggtema-sorg.html

Om mitt livs största sorg handlar i princip hela min blogg om.
Jag har blandat ett äldre inlägg med lite nyskrivet.
http://blogg.passagen.se/pgrrr/entry/om_min_sorg

Det här är en av mina sorger.
http://www.arhammar.se/blog/noveller/navelstrangen/

Min största sorg var när min mamma gick bort april 2006, tveklöst.
inlägg;
http://vicks.blogg.se/2009/april/det-har-ar-ingen-saga-det-har-ar-min-sanning.html

min livssorg:

http://stevelando.blogspot.com/2009/09/sjalsbroder-ii.html

menneh!!

http://mcsarcne.wordpress.com/2009/09/22/psalm-269/ dårå!!

Jag har försökt beskriva sorg med en dikt, som jag skrev när jag förlorade en nära och såg personen glida ifrån mig. Utan att jag kunde göra något.
det får vara mitt bidrag.

Hej, jag tänkte spontant på ett inlägg jag tidigare publicerat, så jag använder mig av det till det här temat.
Inlägget finns här: http://mumari.com/?p=5385

Sorg kan vara så mycket, och inte alltid negativt. Sorg hjälper oss att hålla minnen vid liv.

Jag skulle vilja "skicka in" ett inlägg som min vän Madde skrev idag. Utan att veta om veckans bloggtema så skrev hon ett väldigt stark inlägg om sorg.

http://maddepladder.blogspot.com/2009/09/hur-fucked-up-ar-jag-egentligen-pa-en.html

Mitt bidrag till dig rör Min pappa. Han gick bort under tiden han bodde i Thailand. Han bodde sina sista 13 år där och våran relation var sporadisk men han är och kommer alltid vara den människa jag älskar och beundrar mest i hela världen!

http://sagoelin.blogg.se/2008/august/utkast-tankte-att.html

Min sorg en dag när sonen mådde riktigt dåligt. Ont i magen, illamående och 'låg'. Det är skönt att kunna skriva av sig lite. Personligt men ändå anonym. Här är länken till mitt bidrag!

http://www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.11978910

Sorgbloggat - om att förstå att sorg är OK

http://12steg.blogspot.com/2009/09/inne-i-sorgborgen-till-slut.html

Mitt första möte med en stor sorg,
finns att läsa hos mig!

http://lissento.blogg.se/

Jag bidrar med ett inlägg jag skrev för snart ett år sedan, när min dotter miste sin pappa:

http://tonarsmorsa.se/2008/11/02/att-forlora-sin-pappa/

Min största sorg går jag igenom just nu. På ett år har jag förlorat min mamma (cancer), pappa (stroke) och syster (självmord). Befinner mig just nu i en ond dröm känns det som. Högt blodtryck, depression och sömnproblem hör nu till min vardag. Sjukskriven på halvtid. Känns bra, får lite tid att läka, sörja och minnas. Mitt i allt detta har jag också varit tvungen att avliva tre katter, mamma och pappas katt (som jag haft sedan jag var 13 år) min egen katt (som jag haft i 15 år) och nu senast min systers katt, den stackarn var 21 år, vankade omkring ensam i hennes lägenhet, jamandes och vanskött. Hur hemskt det än låter så var det nästan lika jobbigt. Att avliva den där lilla stackaren, smal och orolig, hasade omkring i en missbrukares lägenhet. Usch det var tungt. I morgon fyller mamma år! Tänder ett ljus för henne och minns henne utan cancer och smärta.
Ta vara på varandra,
DeckarRuth

http://deckarruth.bloggsida.se/

Jag är med!

http://friskhetstecken.blogspot.com/2009/09/sorg.html

Mina senaste inlägg på min blogg har varit ett sätt att överleva de första fasansfulla veckorna efter min bästa väns död.
Miranda

I sista sekunden...

http://trynottolooksopretty.blogspot.com/2009/09/jag-slappte-din-hand-och-sag-dig-ga.html

Om att få beskedet att den man älskat och levt ihop med hela sitt vuxna liv har tagit livet av sig. Om timmarna i bubblan, innan insikten drabbar en. Om en liten del av allt det som kommer sen.

...det hade ju varit smart om jag skickat länken första gången...

http://karibien.typepad.com/en_bokmal_anfaller/2009/09/bubblan.html

Så, nu har jag äntligen lyckats sätta mina tankar på pränt. Här finns de att läsa;

http://tankestormar.blogspot.com/2009/09/sorg.html

En journalist ringde till mig. Hon hade läst min nyutgivna bok TRE ÄNGLAR OCH TRE MIRAKEL och ville veta hur jag kände mig efter mina tre missfall.
Det var ett tufft uppdrag, och mycket smärtsamt eftersom minnena snabbt kommer tillbaka.
Jag satte mig ner och funderade och kom fram till det här:

En journalist bad mig förklara hur jag kände när jag gått igenom mitt tredje missfall, och det här är vad jag skrev.

I min dagbok skrevs inte längre några långa utlägg, istället pryddes sidorna med tecknade tårar och orden ”Jävla kropp!” och ”BLÄH!” Inom mig trasades jag sönder av den psykiska stressen och kassan på kvartersbutiken var enda platsen som jag log.

Jag var sjukskriven eftersom handen vägrade att läka ihop, och blev stelare och stelare för att till slut inte kunna röras alls.
Det blev skogen som blev min tröst i eländet. Milslånga promenader gjorde att dagarna gick fortare och till slut hade såret i min själ börjat att läkas och jag sökte upp läkare för att få hjälp med min hand.

Efter hänvisning till en sjukgymnast som omedelbart började det hårda slitet med att fixa rörelseförmågan stod jag till slut när årets sista månader nalkade sig med en hand som var någotsånär användbar och beslöt mig för att söka nytt jobb istället för att gå sjukskriven.

Smärtan inuti mig blossade upp när jag såg kvinnor eller män med barn, och jag tyckte att världen bara bestod av gravida kvinnor och lyckliga föräldrar.

Tidningarna visade även de samma sak, och gravidtidningarna som legat bredvid min säng stoppades djupt, djupt in i en garderob efter att jag övervägt att kasta dem.

Min kropp hade lakats ur utan styrketräningens uppbyggande kraft och näringsriktiga kost. Sorgen gjorde att jag hade svårt att äta och trots Peters påtryckningar lämnade jag ofta halva middagen orörd.

Känslan av att vara en clown infann sig ständigt när vi var på släktträffar och umgicks med kompisar. Det var ett falskt leende jag visade för omvärlden. Helst hade jag velat krypa in i en vrå och försvinna helt.

Alla drömmar jag hade handlade om blod, och reflexen att kolla om det var blod i trosan när jag gick på toaletten fanns kvar trots att jag gett upp drömmen om barn.

Nu hade jag ju tur i oturen, för idag sitter jag med tre småttingar runt mig, och är så vansinnigt lycklig.

Mitt inlägg om när sorgen släppte sitt järngrepp

http://blogg.aftonbladet.se/imsy/2010/01/da-slappte-sorgen-sitt-hjarngrepp

min värsta sorg, e den 25 juni.
har inte kunnat sova sen dess, ständig smärta i ryggen, gråter än.
lilomeandmylife.blogg.se
http://lilomeandmylife.blogg.se/2009/october/michaels-betydelse-for-mig.html