Senast Skrivet

Slumpa en blogg

En vecka utan smajlisar

Joakim Jardenberg säger sig missbruka smileys, och har nu initierat en smileyfri vecka, för egen del och för andra som vill haka på.

Bild 4.png

Jag var sen med att börja använda smileys, tyckte det såg slarvigt ut och kunde ärligt inte förstå varför man inte kunde använda ord för att uttrycka sig utan var tvungen att lägga till små tecken för att flagga för att man skämtade eller var ironisk. Jag har kommit över det, lägger ofta till en liten glad gubbe efter en mening bara för att markera att jag inte är sur eller arg eller menar hundra procent allvar med en putslustig kommentar.

Språket lever och förändras, och i de 140 tecknens tidevarv är det kanske inte så konstigt om vi behöver små genvägar för att förklara sådant som annars skulle kräva en längre utläggning. Jag har accepterat det. Precis som att jag undan för undan och mot min vilja har accepterat ett ibland överdrivet användande av utropstecken i korta meddelanden för att stryka under eller förtydliga något. Så sent som i veckan såg jag någon som twittrade att hon oundviligen tyckte att det kändes som om hennes tweets uppfattades som sura eller arga om hon inte lade till ett utropstecken. Jag tror det var en hon, minns faktiskt inte vem det var som susade förbi i min twitterström...

Jag försöker att inte vara en bakåtsträvare, jag tror på utveckling och språket är inte statiskt eller konstant, vare sig det talade eller det skrivna. Men just därför tycker jag att Jardenbergs exemperiment är intressant, för att kanske få en större förståelse för varför vi använder smileys. Alternativt för att bli än mer stringent när jag skriver mina 140 tecken långa twittermeddelanden.

Fortfarande har jag väldigt svårt för när vuxna män (och kvinnor) skriver *ler* och jag föredrar direkta förkortningar som LOL framför de små asteriskerna. Jag kanske ändrar mig på den punkten också men föreslår ändå att den smileyfria veckan också ska omfatta asterisker...

Härmed deklararer jag att jag deltar i Jardenbergs experiment, om än på andra bevekelsegrunder. Det går också att följa diskussionen på Twitter med hashtaggen #nosmiley. Vilka fler hakar på?

 

16 kommentarer Skriv en kommentar
8 november 2009, kl 17:02
Men vilken svår utmaning ni kommer med....smilysar är ju de som visar vilken sinnesstämmning man befinner sig i då man skriver.
Ska försöka hålla mig från dem ....om jag klarar en vecka...det vete fåglarna.

But it's wourth a try.
smäm
min blogg smam.blogg.se
8 november 2009, kl 17:11
jag ska försöka haka på. får skriva en post-it på skärmen för att hjälpa mig minnas. man använder dom där små gubbarna oftare än man tror.
Ödmjuka Kaxan/Sussie
min blogg http://sweetsussie.posterous.com/
8 november 2009, kl 17:11
Oj... Nä, jag klarar mig nog inte utan smileys... Men jag får väl försöka! ;) (så sprack det redan...)
karibien
min blogg http://karibien.typepad.com
8 november 2009, kl 17:18
Jag är med

Mest för att pröva om jag kan avhålla mig. Och kanske upptäcka vad det gör för skillnad i en text utan extra tecken för att förklara sinnesstämning/avsikt.

Jag har annars inget emot smileys eller ens asterixer, om man inte pepprar texten med dem. Särskrivningar och barnsligt talspråk i skrift stör mig betydligt mer.

Nu är jag inte i min mest produktiva period vad gäller bloggen - så jag plockar med sms också. Det ska bli intressant att se om dottern och jag lyckas kommunicera utan kolon och parentes.

/karibien
Mattias
min blogg http://www.spinell.se
8 november 2009, kl 17:43
Hänger på.

Jag tycker att många är fega i sin konversation, och kastar ur sig "sanninga" och "påståenden" men desarmerar dem med en smiley på slutet bara för att undvika konflikt.

Jag tycker både *ler* och LOL har sin plats i realtidskommunikation, men när man använder det IRL blir det sjukt fånigt (här hade jag kunna desarmera med en smiley - men det gör jag inte).

Postar på http://twitter.com/mrhandley och kör med #nosmiley denna veckan!

/Mattias
8 november 2009, kl 17:44
Åh! Räkna med mig. Det här blir väldigt intressant...
8 november 2009, kl 20:51
Jag körde den där för ett par månader sedan och det var en tung vecka! Sedan dess har jag försökt att vara restriktiv med när jag använder smileys. Oftast bara i gästböcker och aldrig i bloggen t.ex.
Emilia Arvidsson
min blogg www.enemilia.blogg.se
9 november 2009, kl 10:17
Jag kommer här med lite funderingar - jag använder nämligen inga smileys etc alls på min blogg. Min första tanke med det var att jag tyckte inte det passade in och jag ville uppfattas som seriös. Jag vet, pretentiöst värre, men jag kunde faktiskt förmedla sinnesstämning på en hel radda andra sätt. Däremot använder jag smileys i mail och i en annan blogg som jag har. Men morgonsolens sanning är fri!

Trevlig vecka
Emilia
9 november 2009, kl 10:23
@Emilia: Jag använder ytterst sällan smileys i längre löpande text, som i bloggen. Däremot på Twitter, i SMS och när jag chattar eller i kommentarer. Och de fyller definitivt en funktion vid snabb kommunikation, jag saknar dem redan....
Maria
9 november 2009, kl 16:25
Jag tycker inte att smileys är ord.
Ska man försöka kommunicera med andra, bör man kunna uttrycka sig så pass klart med vanlig text, att folk förstår om man menar allvar eller ej. (Jag har sällan svårt att förstå skillnaden, när jag själv läser andras texter, förresten.)
Eller så får man stå för vad man skriver.
9 november 2009, kl 16:56
@Maria: Smileys är inte ord. De är bilder... Sen förstår jag inte ditt "eller" på slutet - att stå för vad man skriver gäller väl oavsett användandet av smileys eller ej?

Och det är inte så lätt när man har 140 tecken att uttrycka sig med att vara så tydlig och klar att det framgår hur pass allvarlig man är.
10 november 2009, kl 17:09
Det heter inte Smileys längre. Det rätta ska vara emoticons...
Mats
10 november 2009, kl 22:19
Borde det inte vara tvärtom? Använd så mycket emotikoner (eller vad nu "emoticons" kan tänkas heta på svenska) som möjligt, eftersom 10% av budskapet är vad vi säger, 30% hur vi säger det och 60% hur vi är när vi säger det. Så tänk om man kunde skapa en tjänst/kod som visade löpande om jag var arg, ironisk, bestämd, upprörd, ledsen o s v - borde inte våra budskap bli tydligare då?
DJ72 37 år Malmö
11 november 2009, kl 07:23
En vecka av missförstånd alltså.
Det finns ju liksom en anledning till att smileys existerar, och det är sannerligen inte bara för skojs skull.
Personligen skulle jag rekommendera dig att sluta med LOL och börja med smileys istället. Irriterar man sig på smileys så irriterar man sig ännu mer på LOL, för att inte tala om *ler* osv. Har en släkting som på FB skriver *ler* mellan varje mening. Jag håller på att bli tokig...
11 november 2009, kl 11:09
Vill bara säga att jag inte själv använder LOL, men blir mindre irriterad när andra gör det än när de skriver "ler"...
Mr T
24 november 2009, kl 14:18
Fick du betalt för att skriva denna artikel? -Ja, jag läste den...
Skriv en kommentar     ( Logga in )
Namn
E-post
Sajt/blogg
Kommentar
Fyll i texten som syns i bilden ovan

Senaste blogginläggen

Senast kommenterade


Chefredaktör och ansvarig utgivare: Jan Helin

Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin

Redaktionschef: Lena Widman

Tf sajtchef: Andreas Aspegren