Norrköpingsbloggen

SMHI - Jag vill att ni ska veta en grej. All den här snön som fallit från himlen på sistone, ni får gärna upphöra med den nu, tack. Jag håller er meteorolog Lisa Frost personligen ansvarig för eventuell snö från och med nu. Ni hör ju själva, kära bloggläsare, att det måste vara hennes fel.

Pistolskytteföreningen, Rädda Barnens lokalavdelning, tror hyresgästföreningen hade något med... och så tre till som jag förträngt. Som om det inte vore nog så jobbar jag den kvällen och dessutom har vår styrelse på förskolan informationsmöte för oss nya föräldrar.

Jomenvisst.

Det blir inte så mycket deltagande på årsmöten det här året för mig.
Förutom det jag deltog på i går, där de hade den goda smaken att inte lägga det den artonde februari vill säga.

Man får ju helt enkelt konstatera att det är inte lätt att engagera sig på årsmöten när alla hamnar på samma dag.
Jaja. Så, nu har jag ventilerat den lilla struntsaken med.

Idag har jag bara släpat vagn+fjorton kilo barn genom snömodd några hundra meter. Sen lyft av fjorton kilo ålande barn uppför trappa.

Därefter har jag bara dammsugit, dammtorkat och burit bort papper och matavfall bort till sopstationen. Och så skottade jag ju lite snö också, men det tog nog inte så lång tid.

Konstigt att jag är genomsvettig bara.
Jag har ju inte gjort något alls idag?

Efter ett rätt bra tag som föräldraledig och så lite småjobbande några månader och sen föräldraledig igen så känns det nu lite konstigt att inse att jag nog måste börja ha en kalender med mig där jag kan kolla vad som händer egentligen.

Jag menar, det har räckt med att skriva in hållpunkter i telefonens kalender, men nu när det är fackmöten, dagismöten, föräldramöten, arbetsschema och så vidare så känns det inte helt dumt att ha det svart på vitt i en liten fickkalender istället för att behöva springa hem och kolla på familjekalendern på väggen.

Jag förstår att det här måste framstå som dagens I-landsproblem, men det är alls inget problem egentligen, det blev bara lite smått chockartat för mig att inse att jag inte kommer att kunna hålla koll på allt i huvudet längre.

Nu är vi ju en bit in i 2010, men det känns onekligen redan som ett år där allt rivstartar för vår del.
Härligt!

Blev invald som ordinarie ledamot på två år.
Känns spännande.

Gå på möten. Kanske rentav vara med och fatta beslut som rör vårt fackförbund.

Åtta möten på ett år, räknade jag till. Sen vet jag ju inte vad det blir för övrigt arbete som ska utföras, men det lär det finnas tid till.
Hur som helst så är jag fortfarande av den bestämda åsikten att det är enkelt att luta sig tillbaka och säga: "Facket? Pah, de gör ju ingenting. Nä, jag har aldrig gått på de där fackmötena, det tar ju en jäkla massa tid..."

Det är betydligt svårare att faktiskt engagera sig och inse att facket inte är "de där" utan alla vi som är medlemmar i det. Våra fackförbund blir exakt så bra som vi orkar göra dem till. Tycker vi att det är för jobbigt att arbeta för våra rättigheter och för all del skyldigheter, då är det ju som det är, men att då klaga på de som trots allt avsätter tid för att jobba för andra - är... ja, fullt möjligt så klart.

Konstruktiva klagomål vill säga.

Men det kanske är för mycket begärt?

Grön glasdildo - eller som vi kallar det i Norrköping: "Konst". Klart det är konst alltså, inte så, men jag har aldrig förstått mig på den. Inte för att jag måste det heller. Ville bara visa er den lokala stoltheten. Så att säga.

Skumt det där. De dagar jag inte kommer iväg till gymmet utan bara leker med sonen utomhus och inomhus och sen passar på att sova middag med honom så är jag ändå trött när kvällen kommer och det är dags att lägga sig för natten. Lägger mig dessutom vid samma tid som vanligt då och sover gott hela natten.

Men de dagar jag har tränat både konditionsträning och styrketräning - wow!
Inte nog med att jag känner mig piggare och fräschare hela dagen, när det är dags att varva ner på kvällen så kan jag visserligen vara helt slut och trött i kroppen, men knoppen är ändå pigg och glad. Sover gott hela natten då med, men ändå, visst känns det som att man borde vara tröttare när man inte fått någon middagsvila?

Jaja, bara en liten sån där vahettere... fundering.
För övrigt så har jag blivit nominerad till vår fackstyrelse, det är inval i kväll. Önska mig lycka till är ni snälla, även om jag misstänker att jag kommer att bli invald så är det ju aldrig fel att få lite lyckönskningar också.
Man kan aldrig vara säker på något.

Visst vore det fantastiskt ifall det funkade så.
Vi lagstiftade emot burka och då kommer automatiskt alla förtryckta kvinnor att bli respekterade, älskade och ärade av sina förtryckare till män.

Kan någon då vänligen förklara för mig hur det kommer sig att det i alla tider har funnits förtryckta kvinnor och finns det än, i hem som utåt sett är helt vanliga medelsvenssonhem?

Kvinnor som bara går ut i bylsiga polotröjor och illasittande byxor. Som har stora solglasögon och mycket foundation och brunkräm, men inget smink i övrigt. Kvinnor som alltid har håret uppsatt i knut. Kvinnor som inte pratar med sina manliga kollegor, som inte skrattar, skämtar och har det kul på jobbet, utan bara gör vad de ska och sedan går direkt hem.

Kvinnor som aldrig hänger med ut på en after-work-öl, kvinnor som rycker till när deras man för sin hand mot deras ansikte för att föra tillbaka en lössliten hårslinga bakom örat.

Tror ni på allvar att dessa kvinnor som jag beskriver skulle bli frigjorda, självständiga och starka varelser ifall vi bara förbjuder polotröjor och illasittande byxor?

Om ni INTE tror det, så fundera ett varv till över varför ni vill förbjuda burkan.

Och så kan ni gärna betänka att vi redan har kvinnofridslagar i det här landet.
Vi får inte slå varandra. Vi får inte beröva varandra friheten. Vi får inte systematiskt förnedra varandra.

Agera utefter det kunnandet istället. Jag ber er.
För ärligt talat - om vi får igenom ett burkaförbud i Sverige så är den enda skillnaden för de kvinnor som är förtryckta att vi inte kommer att se dem längre. Då kanske VI är nöjda, för vi behöver inte längre se problemet.
Men det är bara att sopa det under mattan, inte att lösa det.

Ja, annars kanske vi alla skulle behöva engagera oss i saker som verkligen är viktiga.
Och DET vill vi ju inte.

Hur skulle det se ut egentligen, ifall folk skulle behöva ta ställning till saker som att det fortfarande är så att människor föds till olika värde beroende på vilket kön de föds med.

Eller att det pågår väpnade konflikter på mängder av olika ställen i världen - en del på grund av religion, andra på urgamla gränsdragningstvister och andra för att... ja, varför?

Vi är fortfarande långt ifrån en fri värld där vi alla kan leva i gemenskap och med förståelse och respekt för varandra, oavsett vilka vi är, vilket kön vi är födda med eller valt, vilka vi vill leva våra liv med eller vad vi väljer att tro på.

Så det är en himla tur att vi har Melodifestivalen - äntligen kan vi alla enas för en stund kring något verkligt viktigt.
Bra där.

Helt oavsett att jag personligen tycker att burka verkar vara ett tämligen tråkigt och trist plagg så tycker jag ändå att det inte bör lagstiftas emot burkabärandet.
Jag misstänker nämligen att de kvinnor som tvingas bära burka idag helt enkelt inte kommer att få gå ut alls mer - vilket knappast gör deras utanförskap lättare att bära och definitivt inte främjar deras integration.

De kvinnor som frivilligt väljer att bära burka, varför ska de straffas för vad de har på sig?

Hur som helst så följer här en del bilder på vad människor får ha på sig för närvarande i Sverige idag utan att straffas för det:



Jag tycker ju att det är ganska så fint att man får gå runt och se ut nästan som man vill hela tiden.
Visst, man får inte gå runt helnäck på stan, för då är risken stor att någon känner att det är ett förargelseväckande beteende, men samtidigt är det helt okej att starta nudistcampingar och anordna nudistfester och liknande.

Frågan är varför så många känner att fem av sex alternativ ovan är okej, men ett borde det lagstiftas om?

Jag hävdar fortfarande att dresscode inte har i något demokratiskt lands lagstiftning att göra - utan det verkliga problemet hos de som tvingas till att bära burka handlar om tvånget - inte plagget i sig.
Fundera på hur man ska göra för att få bort tvångssituationen istället för att fokusera på själva tyget i sig.

Snälla.

För egentligen tror jag inte att någon på allvar önskar att Reinfeldt, Björklund, Olofsson och Hägglund, eller för den delen alternativet till nuvarande regering, ska få bestämma hur vi ska få gå runt och se ut i Sverige.
Eller?

På deras hemsida så står det, av någon outgrundlig anledning, "OBS! Oseriösa kunder undanbedes!".

Kan det möjligen bero på att det finns de som automatiskt antar att om det handlar om Thaimassage så handlar det om något annat än just Thaimassage?

Eller att folk ser "Thai" och tänker "Hora"?

Hur som helst så gör det mig ganska förbannad.
Dels att attityden är att man "så klart" ska kunna köpa sig ett litet lyckligt slut på sin massage när man får massagen av någon som är från Thailand...
Dels att det uppenbarligen är så att fördomarna bekräftats här och där, som Expressens artikel visar.

Hur som helst - vi har lagar i det här landet som förbjuder förmedling av sexuella tjänster, så min enkla förhoppning är att ägarna som ser genom fingrarna eller till och med uppmuntrar sina anställda till extrainkomster på det sättet sätts dit för det brott de faktiskt begår.

Och så önskar jag mig också att de som hoppas på en Happy Ending i samband med sin Thaimassage från och med nu får riktiga Thaimassager. Av den sorten där hela kroppen bänds och bryts, vilket är rätt smärtsamt just då, men väldigt skönt efteråt.
Inte på grund av en Happy Ending, utan för att det faktiskt är ett bra sätt att öka blodcirkulationen och mjuka upp leder och ömma muskler.

I övrigt så är det fortfarande så att jag inte bryr mig om vad två vuxna människor väljer att göra med varandra och huruvida det ingår pengar eller inte i det - men det jag blir förbannad på är att det verkar vara en jävligt osund arbetsmiljö ifall det är så att folk som jobbar på ett thaimassageinstitut FÖRVÄNTAS ställa upp på "toppmassage" av diverse gubbar.
Både av sina chefer och sina kunder.
För jag misstänker ju att det faktiskt skulle kunna vara så att om man nu vill jobba som massör, vare sig med vanlig gammal Svenssonmassage eller Thaimassage så är det det man vill jobba med. Inte med avrunkningar.

Så. Nu har jag sagt det jag tycker och tänker.

Humor ja.
Men helt ärligt så är fredagskvällarna framöver helt meningslösa för bloggeri eftersom schlagerspambloggandet kommer att ta upp hela "senast skrivna"-listan så att alla andra vettiga och kloka inlägg får återfinnas någon annan gång.

Inte för att det spelar någon roll, klart man får spamblogga om man känner för det och ännu mer vända alla taggar utåt ifall någon av oss andra undrar vad meningen är med att mikroblogga en mening i taget.

Jag fick svar!

"Hej och tack för ditt trevliga mejl!
Någon enstaka gång har vi haft kvinna och man på omslaget, men faktum kvarstår: Kvinnor säljer. Både kvinnor och män tycks föredra omslag med kvinnor på. Kan kanske tyckas stereotypt och tråkigt, men mitt jobb är att göra en så bra inrednings- och trädgårdstidning som möjligt, som så många som möjligt köper. Därför kommer du även fortsättningsvis få se kvinnor på Drömhem & Trädgårds omslag. Jag hoppas såklart att du överväger att prenumerera på tidningen ändå!
Vänliga hälsningar

Ebba Svanholm
Chefredaktör Drömhem & Trädgård
Bitr förlagschef LRF Media AB"

Jahopps - där ser man.
Tjejer på omslaget säljer helt enkelt fler tidningar än vad män på omslaget gör.
Hur stereotypt och tråkigt det än är.
Och nej, jag kommer inte börja prenumerera så länge tidningen finns gratis att läsa och låna på biblioteket.
Även om det är en av de bättre inredningstidningarna.

Norrköping just nu - utsikt från ett spårvagnsfönster. Läste nånstans att det var någon som tyckte P-vakterna var elaka som lappade översnöade bilar. Jo. Eller så kan man tänka sig att de lappar när det är P-förbud just för att det verkligen behöver gå att skotta undan snön utmed gatorna just för tillfället. Det går ju att se det från det hållet med, att man får ta och gräva ur bilen och flytta den trots snön, för allas vår skull.

Café Vetekornet har helt vanligt gott kaffe inklusive påtår för 17:-. På köpet får man möjlighet att njuta av en smula vårkänsla. Jag känner mig frikostig och delar med mig av en tulpanbild. Om man håller öronen öppna får man även höra allsköns historier från fordom, för här är gästerna för det mesta pensionärer. En och annan föräldraledig dyker in ibland, ett av få fik med lekhörna och positiv attityd till småttingar.

Naturligtvis är det bara trams.

Vadå, inte råd?

Själva äktenskapets ingående är kostnadsfritt i sig.
Det enda du behöver är en vigselförrättare och två vittnen.
Ring är en överkurs och går för övrigt att köpa en billig variant i väntan på att man har råd att köpa en dyrare nån gång framöver.

Fin klänning finns på HM, man måste inte köpa specialvarianter för tiotusen. Kom igen, de ska användas en gång. Kolla Blocket eller Tradera om du nu måste ha en gräddtårta till klänning.
Fin kostym finns på Dressmann för rimliga penningar.

Blommor går utmärkt att köpa hos floristen utan att det går på flera tusen. Välj en enkel variant, själv körde jag på tre vita liljor och en liten blå blomma. Gick på tvåhundra spänn och då fick jag fina pärlor och gnistriga, men diskreta låtsasdiamanter också.
Ville ha tre blommor, för tro hopp och kärlek, och så något litet blått, för ärlighet och trohet.

Hur som helst - min poäng är att man inte är tvungen att bjuda in sina nästkusiner och deras respektive på en trerätters middag i herrgårdsmiljö, åka häst och vagn till kyrkan och Lamborghini därifrån.

Alla har råd att gifta sig.
Det är det där festeriet runt om man inte har råd med.
Men är det verkligen nödvändigt?
På riktigt?

Okej. Då är det ert val att avvakta med bröllop tills dess att ni har råd att göra av med hundratusen på bröllopet.

Men fortfarande är själva vigselakten kostnadsfri och har man barn så kan beslutet om att inte viga sig bli dyrköpt i längden, ifall något händer.
Det är allt jag säger.

Blev inget dagis för sonen idag. Visste inte hur jag skulle ta mig dit, vill inte köra bilen ner i snöstorm och spårvagnarna har slutat att gå. Bussarna går tydligen inte heller. Jobba ikväll är så där lockande faktiskt. Hoppas det klarnar upp under dagen, har inte kollat väderrapporten, men jag kanske hoppas på för mycket?

Tillgänglighet är ju något som man kunde tycka vore viktigt för affärsidkare. Det här är en entré från P-huset Ankaret in till Domino. Tyvärr öppnar sig inte dörren via en tryckknapp eller en sensor, vilket medför bök för den som är rörelsehindrad eller har barnvagn. Det kan inte vara en enorm kostnad att se till att alla kunder har lätt att ta sig in till Domino genom att se till att dörren inte enbart öppnas manuellt.

Jahopps. Så var den här föräldraledigheten nästan slut då.
Är halvledig i februari med för jag börjar jobba på halvtid.
Sen i mars är jag tillbaka för fullt igen.

För att sammanfatta föräldraledigheten:

Sonen föds. Oj, vad högt en spädis kan skrika! Och vad konstigt de sover, en kvart där, en halvtimme där och så pigg halva natten. Det var inte vi.

Sonen börjar med smakisar. Oj, vad långt en bebis kan spotta! Och så mycket grönsaksmos de kan få i sig när de väl fattat grejen! Och vad högt de kan skrika när maten är slut! Vi går emot alla BVC-råd och ger sonen mer än ett par teskedar åt gången. Det verkar funka bra.

Sonen börjar åla. Oj, vad fort det går! Redan kryper han - står med stöd - står lull - stapplar med stöd.

Jag börjar jobba och maken är föräldraledig ett tag.

Vi flyttar från innerstadstrean till radhusfyran.

Sonen gräver i trädgården och vips är han elva månader och går utan stöd och sen fyller han ett år.

Jag får vara föräldraledig igen ett tag och så hoppsan så var det jul och så var det dags för dagisinskolningen som går galant.

Och nu är vi här - dags att avsluta föräldraledighet och återgå till arbete.
Jag kan inte påstå att jag är jubelglad över att börja jobba igen med tanke på att jag är en ganska frusen person och det är vargavinter än. Jag hade ju hoppats på en mildvinter och att det så smått skulle börja våras redan i början av februari, men jag inser att det bara är att låna makens underställ från lumpen-tiden och bylta på sig allt vad det går.

De senaste två åren har susat förbi som i ett luddigt töcken.
Bara resten av livet kvar.

Om jag är ute och går och får syn på en snygg människa och känner ett oemotståndligt behov av att idka samlag på stubinen med den där snygga människan och gör så mot dennes vilja - kan vi då komma överens om att det är MIG det är fel på, inte mänskan som gick där och var snygg?

Och om jag går ut på krogen och likaledes får syn på en snygging och bjuder denne på en och annan drink och får till det med lite hångel och liknande och börjar så smått till och med hoppas på en fortsättning på kvällskvisten, men får då höra av snyggingen att "Tack, men nej tack!" så kan vi väl konstatera att då är det ju som så att mänskan tackat nej - och då har jag ingen som helst rätt att kräva en fortsättning?

Och om jag tar mod till mig och knatar fram till nån liten puma och meddelar att jag trånar efter denna puma och h*n säger: "Ööh, jaha, men jag är inte intresserad av dig." så kan vi väl för all del komma fram till att det var helt upp till mig att knata fram från första början och då får jag ju också acceptera att intresset inte är besvarat, trots att jag duschar någorlunda regelbundet och borstar tänderna ibland?

Det är MITT ansvar att ta ansvar för MINA handlingar, helt enkelt.
Ska det vara så svårt att förstå?