Direkt från Ryd

Jaha, det kostar 110 kronor att gå på Bio och se Flickan som lekte med elden. Jävlar vilken valuta för pengarna man måste få där. Inte.

Sitter i skolan med två sköna killar och försöker fila på en presentation till morgondagens seminarium. Det kommer att vara en liten tävling där alla får chansen att kort pitcha sina presentationer och en jury sedan väljer ut tre grupper som får köra fullständiga presentationer. Slutligen väljs den bästa presentationen ut som vinnare och för det får man ett hemligt pris (typ beröm från läraren eller nåt). Saken är bara den att vi inte vill bli utvalda som en av de grupperna som får köra en hel presentation.

För alla som inte är insatta i det här med högskola och lärare så är det så här: om man gör en bra presentation och lägger fram intressanta punkter så blir man utvald för att man är duktig. Gör man däremot väldigt dåligt ifrån sig så blir man utvald för att läraren vill jävlas. Det är med andra ord en hårfin balansgång för att slippa undan: pitcha bra, men inte för bra.

Vi har tidigare haft ett liknande upplägg på ett annat seminarium. Den gången skulle man maila in tre punkter som kort beskrev det svaret som man skulle komma att ge i redovisningen. Vi kämpade hårt och länge med att skriva lagom usla punkter, men sen när vi mailade in dem råkade vi kalla läraren vid fel namn (typ "Hej Gunnar", när hans namn är Ture Gunnarsson) och då var det såklart kört. Svaret vi fick tillbaka löd: "Ni har kommit fram till mycket intressanta punkter, jag ser fram emot er redovisning imorgon"

Vi får se hur vi klarar oss den här gången...

Så jäkla trött. Det är inte mycket tid över nu, och är det det så sitter man och ojar sig över grejer som man egentligen borde göra. Om bara en och en halv månad kan gå nu så jag får ta jullov. Underbart skönt ska det bli. Men först: skola.

1. Gubbar och tanter som har fått speciella övningar av nån slags doktor. De kommer till gymmet, lägger ut en matta mitt bland alla fria vikter och sen far de bara runt där och sträcker ut olika muskler i en timme. Okej om man tycker att det är värt ett gymkort för att ha någonstans att stretcha, men måste de vara så satans ivägen för alla andra?

2. Gympalärare som tar med sig en klass på 12 elever in i gymmet för att visa hur man kör bänkpress. Eleverna börjar på 30 kilo och får sedan tre försök på varje vikt, klarar man inte åker man ur tävlingen (som absolut inte är någon tävling, gympaläraren påminner nämligen upprepade gånger om att "ni ska absolut inte jämföra er med varandra"). Okej att gympaläraren vill ha en lektion i gymmet, men måste han släpa in tolv ungar som sitter/ligger på vartenda redskap i hela gymmet? Och okej att han vill visa hur man bänkpressar, men måste han paxa gymmets enda skivstång i en timme?

3. Gympalärare som, efter att ha paxat gymmets enda skivstång i en timme för att ha en bänkpresstävling (som absolut inte är någon tävling), påbörjar en benböj-tävling med samma skivstång. "Jag kan inte säga till när ni är tillräckligt djupt ner utan ni får köra ett böj och sen säger jag: det var okej, eller: det var inte bra nog", säger gympaläraren och paxar gymmets enda skivstång i ytterligare fyrtio minuter (tydligen har de sjukt långa gympalektioner på John Bauer-gymnasiet här i stan).

4. Ett gäng medelålders män som kommer in på gymmet och säger att de ska köra axlar, för att sedan lägga sig och köra bänkpress i en halvtimme. Efter varje gång måste de naturligtvis höja vikterna, och om de inte orkar höjningen måste de konstatera att "Jag räknade fel, jag trodde det var 70 kilo, inte 90 kilo. Ha ha! Så blir det alltid, jag glömmer räkna med stången. Ha ha!". Efter varje set säger de också: "Vi skulle ju köra axlar idag, haha! Vi sa ju att vi skulle köra axlar idag!".

5. Samma gäng med medelålders män kommer in två dagar senare och säger direkt: "Ska vi köra bänkpress idag?"

Alla som någon gång har varit i eller rest igenom Ludvika vet att det är landets fulaste stad. Av någon anledning har de aldrig tagit tag i problemet, förns idag: http://www.dt.se/nyheter/ludvika/article490899.ece

I går kväll ringde min gode vän Jesper C till mig. Han var nere vid Herrgårn och tyckte att jag skulle komma ner dit, han hade lite nya Black Jack-tekniker som han skulle testa. Sagt och gjort, jag åkte ner mot HG och var där ungefär klockan tio.

Trots den tidiga timmen var kön enormt lång. Tisdagar innebär Internationell Afton på HG, vilket för utbytesstudenter tydligen betyder OBLIGATORISK NÄRVARO. Vi hade med andra ord inte en chans att komma in. Trots detta stod vi i kö i ungefär 90 minuter, under vilka vi först stod sist i kön, sedan i mitten av kön och därefter sist i kön igen. Ingen kom alltså in under de här 90 minuterna, och jag vill gärna skylla det på utbytesstudenterna och säga såhär: det är deras fel!

Och det som är riktigt konstigt i sammanhanget är att tisdagarna på HG är det absolut tråkigaste man kan gå på. En vanlig kväll på HG är som bekant ingen höjdare men då slipper man i alla fall utbytesstudenterna. På HGs övervåning finns det ett dansgolv och två barer. Mellan dansgolvet och barerna finns ett område där man kan stå och chatta lite, ta igen sig efter en vild dans eller bara finnas till på. En vanlig kväll är där ganska tomt, en tisdag är där knökfullt.

Det är nämligen så att utbytesstudenterna är för snåla för att handla i baren och därmed för nyktra för att dansa på dansgolvet. En vanlig kväll är det snudd på omöjligt att komma åt baren på HG, på en tisdag är det bara att smälla fram degen så har man drinken på tio sekunder. Och jag vill inte vara den som klagar, men kan de inte spela lite Black Jack åtminstone?

Och jag är ingen expert på franska lagar men tydligen är det där lag på att alla över 18 års ålder måste röka minst tio cigaretter rätt i ansiktet på mig. Det verkar dessutom som om Tyskland och större delen av Asien tillämpar denna lag.

Som om inte allt detta vore nog så var det någon som sprängde en stor raket mitt i kön igår. Hade jag stått tjugo meter längre bak i kön hade jag antagligen inte kunnat höra idag, om jag ens hade haft några öron kvar. Jag vill inte vara den som hyser fördomar, men ska kineser verkligen tillåtas bruka krut på svensk mark?

Nu är det nog slutskrivet. Skolarbete har kvävt bloggen. Det blir inget mer Direkt från Ryd på ett tag.

Jag börjar svettas sjukt lätt. Jag svettas av att cykla, av att äta, av att gå, av att det är varmt ute och, som nu, av att ha feber. Det är alltså en jävla röta att jag aldrig började på karate som liten. Fatta hur blöt jag skulle bli av att träna i en sån där morgonrock.

Jag skrev precis ett s[ j'vla bra blogginl'gg om att jag 'r sjuk och att jag hatar att vara sjuk och lite mer grejer som 'r roliga att l'sa om. Men s[ hux flux s[ f;rsvann mark;ren fr[n t'xtf'ltet i bloggen utan att jag m'rkte det. Jag fortsatte skriva, ungef'r en mening, och de knapptryckningarna genererade en hel del fel> Textrutan som jag skrev i blev minimalt liten och knappen f;r att publicera inl'gg f;rsvann i tomma intet. Jag kunde allts[ varken publicera mitt asbra inl'gg eller kopiera det. Dessutom st'llde mitt tangentbord automatiskt in sig p[ en engelsk layout, d'rav alla skumma tecken.

Ha en bra dag ni ocks[. Jag har det f;rj'vla fint.

Förlåt för att jag inte skriver så mycket längre. Jag har för jävla mycket annat att göra. Förhoppningsvis återkommer jag om några veckor.

Ha ha. Jag bara skojade. Svininfluensan kan dra åt helvete.

Typ två tusen nya studenter bara på de teknologiska utbildningarna här i Linköping. Jag får ingen ro uppe på skolan. Var man än försöker käka lunch så är de där och står före i kön: Käka på Zenit? Glöm det! Käka på Blåmesen? Glöm det! Köpa ut käk från Pastavagnen? Glöm det! Köpa sallad på Amigo? Mja, okej då, men den är äcklig och deras italienska dressing kan dra åt helvete.

Och inte fan kan man uträtta viktiga ärenden heller. Att uppdatera LiU-kortet och köpa kursböcker på bokhandeln är två exempel på angelägenheter som kan föras direkt upp på listan över saker som man kan fetglömma.

Förut kunde man uppdatera LiU-kortet i en maskin (en quickomat). Tyvärr gick det alldeles för smidigt så någon bestämde att uppdateringen ska skötas manuellt istället, och dessutom att alla kortärenden skall skötas av en enda ensam snubbe. Nu går det alltså inte speciellt smidigt längre, eftersom varje student på hela universitetet måste besöka denna enda snubbe för att antingen uppdatera eller skaffa ett LiU-kort. Alltså för mig är det inga problem, jag älskar att vänta aslänge i kö, men jag vet att det finns andra som irriterar sig på den otroliga ineffektiviteten i hus Zenit.

Så löd löpsedlarna på dagens Expressen; "Så blir du av med dina fotvårtor". Jag förstår inte riktigt vad det ger för köplusta hos konsumenterna. Visst, jag vill bli av med mina vårtor, men jag vill inte läsa om hur man gör i en av landets mest skvallerfyllda kvällstidningar. Köper man Expressen är det enkom för avslappnande och underhållande läsning, inte för att man vill få reda på saker och ting om saker och ting.

Det är faktiskt bland det värsta jag vet; man köper en Expressen och sätter sig i solen för att njuta av lite läsning. Intet ont anande slår man upp mittuppslaget och möts av rubriken "Så ser du om dina födelsemärken är farliga". Under rubriken visas bilder på farliga födelsemärken, alla så totalt jävla vidriga att man måste vara en riktig jävla idiot för att inte fatta att de inte ska se ut på det viset.

Jag vet inte om det som irriterar mig mest är att behöva se de där äckliga bilderna, eller om det är att det tydligen finns folk som inte fattar att födelsemärken inte ska se ut som mögliga russin. I fallet med fotvårtorna så är det i alla fall det faktum att svaret på frågan är så jäkla upppenbart: köp vårtmedel!

Japp, nu är det dags igen. Tillbaka i skolan och tillbaka i Ryd.Vi får se hur pass mycket skrivet det blir i år. Jag gillar inte riktigt att skriva på min bärbara dator och som jag tidigare har skrivit så är det inte mycket liv kvar i min stora data.

http://www.expressen.se/noje/1.1633344/e.m.d-bestulna-pa-tio-ars-arbete

Nu kanske vi slipper plågas av E.M.D-låtar ett tag framöver. Fast antagligen inte eftersom de ändå bara gör covers. Jag undrar jag vad det var för "tio års arbete" som försvann för killarna. Kanske ett grymt frisyr-collage eller en stor samling med länkar till modehemsidor.

Vad jag vill ha sagt är att de alla ser extremt idiotiska ut och att de gör kass musik och att de inte skriver sina egna låtar och att jag för allt i världen inte kan förstå hur någon i Sverige kan uppskatta det de gör.

Snyggaste vimmelbilden från Peace & Love finns nu på internet: http://www.dt.se/noje/vimmelbilder/?id=3698

Bäst på festivalen var Immortal Technique, Babyshambles och såklart Håkan Hellström.

http://www.dt.se/noje/peacelove/article442331.ece

Så jävla typiskt Borlänge. Till och med till campingen tar de med sina stridsknivar. Äckliga, äckliga Borlänge!

Okej, såhär är läget: Jag har varit på bio ganska jäkla mycket på senaste tiden. Wolverine, Terminator Salvation, Watchmen, Änglar och Demoner, Män som hatar kvinnor och så vidare. Watchmen var en helt okej film rättigenom, Terminator och Wolverine var bra biofilmer* men Änglar och Demoner och Män som hatar kvinnor var nästan rätt igenom bara usla. "Det var värt hundra spänn", tänkte jag när jag hade sett dem...

Filmbolagen klagar på att folk laddar hem, men vem fan är det egentligen som förlorar pengar här? Vissa filmer är det helt enkelt inte värt att betala hundra kronor för att se på bio, men hur ska man kunna veta det innan man gått? Varför inte en pengarna-tillbaka-garanti i filmbranshen? Då skulle filmbolagen i alla fall ha en liten chans att få behålla pengarna, istället för att, som idag, inte få något alls.

Att det till exempel kostar hundra pix att gå och se The Reader på biograf är  ju helt sjukt stört. Stor duk och bra ljud tillför absolut ingenting till den filmen. I Falun visas filmer som den på Smultronstället i Folkets Hus: stor sal med bra sluttning, sköna stolar, mycket pensionärer och rimliga priser. Det känns lite mer okej att gå på en sådan visning av The Reader, men det är fan knappt ändå alltså. Den ultimata installationen för visning av The Reader är en nedladdad kopia på en helt vanlig tv med helt vanligt jävla tv-ljud.

För alla som inte sett ovan diskuterade film, och därför inte förstår varför den inte lämpar sig på biograf, så handlar den om följande: Liten grabb får typ kikhosta eller nåt, träffar en äldre kvinna och inleder ett kärleksförhållande med jäkligt mycket sex och badkarsbadande och nakenscener, reser bort och pluggar lite, upptäcker att kvinnan är nazist och spelar in massa sagor åt henne på en massa band. 

Vad jag vill ha sagt är att vissa filmer helt enkelt förtjänar att laddas hem. Och jag förtjänar att ladda hem dem, så mycket skit som jag har betalat för den senaste tiden. 

*Jävligt mycket action och coola specialeffekter men inte mycket mer.

Min stationära dator har gått sönder. När man trycker på startknappen börjar den humma och brumma som vanligt men den får aldrig kontakt med skärmen och istället för den sedvanliga, gröna, power-lampan lyser nu en ilsket orange lampa. Jag har försökt med allt jag kan, och jag har sökt desperat på internet efter lösningar. Tyvärr verkar det som om att jag kommer få lov att köpa en del nya delar till min lille kompis, så lagningen får vänta till efter sommaren.

Just nu känns det så jäkla fel att komma in i mitt rum. Det är så tyst och kallt och händelselöst. Datorn har alltid varit mittpunkten i rummet. Varje morgon brukar jag sätta mig i datastolen och kolla nyheterna, lyssna lite på radio och dricka te. Varje eftermiddag brukar jag sätta mig där och lyssna på musik. När jag stänger av honom på kvällen så är det som att sätta punkt för dagen; en underbar tystnad sänker sig över rummet när fläktarna slutar snurra. Nu känns det som natt hela tiden, ett tomrum som jag inte står ut med.