FatFighter

Jag är inte särskilt aktiv med bloggandet men nu är det dax igen. Nu har jag tappat närmare 33 kg och snart är det dags för 1års återbesöket hos kirurgen. Jag förlorar ca 2-3 hg i veckan nuförtiden och det är inte så mycket men åandrasidan så smyger det nedåt hela tiden. Enligt BMI så är jag inte längre fet utan nu är jag "endast" överviktig. Mitt liv har inte förändrats utav operationen men jag lever lite annorlunda nu. Det handlar bara om mängden mat men för övrigt är det ingen skillnad. Jag äter allt men mindre, jag dricker allt men mindre, jag tröstäter allt men mindre. Och mindre gör skillnad! Jag lever normalt!

Mina kollegor och vänner säger att jag blivit så snygg och smal, jag tackar och bockar men förstår egentligen inte vad de säger. När jag var som störst förstod jag inte hur tjock jag var, och nu när jag är mindre så har jag förstått hur stor jag en gång var och det är den bilden jag har av mig själv idag. Lite konstigt men så är det. Visst att jag kommer i byxor i storlek 40-42 men min bild av mig i spegeln visar en kropp i storlek 48/50. Det tar kanske lite tid innan jag hängt med på alla kilon?

Tänkte lägga upp lite före och efterbilder på bloggen så småningom, jag behöver bara lära mig att redigera bilderna så de blir lite anonyma.

Nu ska det blir lite lördagsmys med familjen! Tack och hej /Fatfighter

Nu är delmål -25 kg nått och bara några få delmål kvar. Nästa mål är under 80 kg, därefter under 78 kg (BMI "övervikt" och inte Fetma), tredje målet är 74 kg (-35 kg) och Målet är under 70 kg. Hamnar jag på 64 kg så räknas jag som normalviktig (enl BMI) men det är inget mål i sig. Jag är faktiskt nöjd redan nu! Jag har tappat 25 kg och vunnit en hälsosammare kropp och ett smidigare liv.

Att gå ner i vikt är inte det jobbiga säger många, men har man över 30-40 kilos övervikt så är det heller inte en lätt match. Att behålla vikten är det svåraste och det håller jag med om till 100%. Men denna gången har jag garanterat mig mot uppgången genom operationen och jag ångrar inte mitt val en endaste sekund. Jag känner mig oerhört lättad över att det går så bra, jag mår bra och min kropp mår bra. Mitt "jag" har lite svårt att hänga med och jag väger mig fortfarande varje dag och får oftast lite lätt ångest om jag inte gått ner lite lite. Men jag är rädd för att det "som vanligt" skall vända upp igen. Denna gång vänder det inte upp igen och snart kanske jag kan tro på det också.

Nu ska jag njuta av min förlust! Och fundera på vad jag är värd, kanske en massage på något trevligt spa?

Trevlig helg /FatFighter

Hade i ett svagt ögonblick tackat ja till att delta i Vårruset och igår var det tydligen dax. Med lite lätt ångest åkte jag till Universitetet och träffade mina lagkamrater och funderade på hur jag skulle klara mig undan. Det var väldigt många tanter, tjejer och flickor där och stämningen var hög. Jag kände mig jättetöntig med min lag t-shirt som var lite för liten, men vad f-n! Nu var det bara att åk. Ställde mig i lunka-ledet och startade bland de sista, så att jag inte skulle stå ivägen för joggarna. Startskottet ljöd och vi gick i en gigantisk klunga. Efter ett par hundra meter sa min gå-kompis att "äh, vi testar att springa lite" och jag var lite lätt upphetsad av grupptrycket så jag skumpade iväg. OCH DET GICK LÄTT! Det var skönt och det blev varmt och svettigt. Härligt med andra ord. Vi stannade efter några minuter och gick ett par hundra meter och sedan drog vi igen. Det slutade med att jag hade sprungit halva vårruset och spurtat in i mål! Äntligen har jag gått ner så mycket att jag inte går sönder av att studsa. Knäna mår fint idag, men träningsvärk i lår och ljumskar finns :). Tjejmilen i augusti? Kanske! Får se om jag börjar träna imorgon eller på fredag, men träna det ska jag!

/Fatfighter

Kokade blåmusslor igår och det var gudomligt gott. Köpte två nät med musslor från Erssons fisk i Sickla, kokade dem i vitt vin, vitlök, lök, fänkål, morot, peppar, salt, lagerblad, grädde och bladpersilja. Skyn/såsen sög vi upp med baugette och sköljde ner med Chardonnay. Enkelt, billigt och oerhört gott!

Hittade en fin blus i Sickla också... 900 spänn MEN en i storlek 42! Vet inte riktigt om jag är mest överväldigad över att jag kommer i en 42:a eller om jag verkligen tyckte blusen var så fantastiskt fin. Men jag kom i den och den satt snyggt! Köpte inte blusen och nu ångrar jag mig. Det är köpen man inte gör som man ångrar...

Städade ett förråd igår och där hittade jag gamla kläder bla en linnekavaj som jag anklagat min mor för att ha stulit. Och när hon inte erkände så tänkte jag att det måste vara syrran som snott den. Jag ska aldrig mer anklaga någon för klädstöld. Så nu är kavajen hittad, fortfarande snygg och passar så när som på någon centimeter. Jag hittade en massa kläder där nere... Så jag borde inte köpa mer innan jag verkligen behöver.

Ikväll blir det middag hos svärmor och svärfar. Behöver nog sova en stund innan vi åker, så jag blir snäll. PS. Minus 24 kg.

Bye /FatFigther

Nu är det längesedan jag skrev. Och jag har inte så mycket att skriva om nu heller. Mer än att vikten har gått ner sammanlagt 23.5 kg, jag mår kanonbra och min trötthet är borta! Kläder slänger jag nästan varje vecka och för två veckor sedan var jag på Kappahl och handlade en blus på VANLIGA delen av affären. Jag var nästan tårögd... Vet ni hur mycket kläder det finns utanför Generous, BiB etc ??? NO MORE FATTY-STORE!!! Jag har minskat 18 cm runt midjan och det märks. T.o.m barnen säger att det syns :)

Nej, nu är det dax att klippa gräs och därefter förbereda för grill-kvällen imorgon.

Bye /Fatfighter

Trött, trött, trött! Senaste veckan har varit en plåga då jag varit trött på dagen, trött på eftermiddagen och trött på kvällen och sovit hela nätterna. Det känns som att energin sugits ur kroppen och lämnat ett pannband av huvudvärk kvar. Mina promenader har jag inte orkat med, hemmet har förfallit och barnen får spela spel hela tiden. Vad är det som har hänt? Maten har ändå fungerat under en period och ikväll har jag inte ens fått ont i magen av middagen. Antagligen för att jag är så trött så jag äter sakta (vilket man bör göra efter en gastric-bypass)...

Om inte tröttheten försvinner efter nästa vecka så behöver jag nog ta lite prover och se att inte hb:et inte sjunkit till för låga nivåer. Jag ska också tvinga mig till lite frisk luft och fler mellanmål! Det kan ju vara så att jag inte får i mig tillräckligt med energi.

Kvällens middag: Ett litet knytte färsk pasta, lövbiff med creme bonjour-sås & parmesan, några marinerade vitlöksklyftor, en körsbärstomat och ett glas rioja. Gott!

Nu ska jag se på film: Låt den rätte komma in

Trevlig helg

/Fatfighter

Pövningarna har duggat tätt senaste tiden. Familjen var ute på en miniresa till Jönköping på sportlovet och när man bor på hotell måste man äta ute på restaurang.

Det började med lunchstopp i Nyköping och där hittade vi först ingen bra restaurang så det blev Scandic-buffélunch för 110 kr/pers (halva priset för barnen...). Det blev en väldigt dyr kycklingfilé, kompletterat med lite bönor och inget att dricka. Åt lagom och inga direkta besvär! Men efter resan, lite familje-bowling så gled vi in på hotellets bar och då blev det lite tokigt. Min hjärna och jag kom överens om att dricka ett glas vitt vin, smaka lite på killarnas förrätt (snacks-basket m kycklingvingar, tacochips, dip etc) och därefter njuta av en ceasar-sallad utan kyckling. Törstig var jag så vinet var slut när vi ätit förrätt så jag beställde sturskt in ett glas till, och när varmrätten kom (med nya vinet) så slog ju naturligtvis mättnaden till och en ruskig magknip. Dvs jag satt där med ett glas vin och en sallad, kallsvettig och med en man som sa "vad var det jag sa...". Jag VILL ju så gärna äta allt och lite lite lite till! Frukostbuffén var ett helvete, så mycket gott men sådan liten magsäck. Det är bara att välja ut EN sak och det är tortyr. Lyckades dock med att inte äta för mycket utan magen var i fin form på dagarna. Libanesisk mat med meze var som vanligt en succé, men även där hade jag och min hjärna svårt att prioriterar och bedöma hur mycket mat som skulle ner. Jag avslutade resan med att trycka i mig en Max Jr-burgare i bilen, då alla andra ätit godis i två timmar och jag var hungrig som en varg, vilket slutade i illamående, magknip och kallsvettningar i nästan en timme.

Resan har fått mig att inse att det kommer att ta ett tag innan jag lär mig äta med magen och inte med ögon och hjärna. Jag vill ju så gärna ha...det ser så gott ut...

Stegtävlingen går däremot bra, snittar 10000 steg om dagen och det känns superskönt! Kanske kan jag springa en runda om 6 månader?

/Fatfighter

Lite roligt är det på jobbet när de ropar "smalis" efter mig. 94,7 kg på 161 cm är inte direkt magert men det beror väl på vilken referens man har? De är i varjefall oerhört stödjande på jobbet och det känns skönt. Byxorna är lösa, skärpet är nere på sista hålet innan det är dax att köpa nytt, jag får plats med extra tröja under vinterjackan och det är bra då det är svinkallt ute.

Jag har slarvat lite med maten under de senaste veckorna genom att äta färre mål och sämre mellisar. Dvs tagit en bit choklad, en halv Twix, en halv semla och dessutom ätit fort. Det har bidragit till att jag haft ont i magen, mått illa och varit trött. Men det tog några veckor innan jag insåg sambandet (ville kanske inte inse det). Så nu har jag återigen börjat att tjata i mig mellanmål i form av frukt, yoghurt, smörgås och jag mår mycket bättre. Det är jobbigt att förändra sitt liv trots en gastric-bypass, men det går säkert!

Utöver maten så har jag nu officiellt börjat att röra på mig! Jag ska gå till Berlin! Fy vad jag sliter med min stegräknare, men jag har banne mig kommit upp till 10000 nästan varje dag i dryga veckan. Jag går omvägar som heter duga när jag skall till parkeringen på jobbet, jag åker kommunalt för att få steg (och med tanke på miljön), jag springer upp och ner i trappen hemma med diverse ärenden. Det känns skönt att vara igång igen!

/Fatfighter

Återigen måndag. Då har man rätt att  strunta i disken när man ätit middag! Man behöver inte göra mer än ta sig till jobbet, stå ut en dag och därefter åka hem igen. Det räcker mer än väl. För det är måndag.

Och jag blir tydligen bara mindre och mindre :).

Träffade min dietist i veckan och hon frågade om det var skönt att inte banta? Och då inser jag att det är precis det jag gör jag "inte-bantar". Visst, det är svårt att sluta tänka på kalorier och ha dåligt samvete för det jag äter men det går bättre och bättre. Jag behöver faktiskt inte banta längre! Hurra!!! Dietisten tyckte också att jag äter bra och fortsätter jag så här så kommer jag nå normalvikt inom två år. Två år låter länge då jag hade tänkt att vara färdig v 36 i år, men det är kanske mer realistiskt att tänka två år? Nu tappar jag i snitt 1.0 kg i veckan och det känns bra. Jag äter allt möjligt i små mängder och jag är nöjd. Det jag har svårt för är mitt gamla beteende då jag smaskar ur karotterna efter avslutad måltid. Lite rester har ingen blivit fet av :). Nu förtiden orkar jag inte äta rester för då får jag ont i magen.

Nästa vecka, på torsdag, börjar steg-tävlingen "Gå till Berlin". Då ska jag ge allt för laget och jag har lovat att gå minst 10000 steg per dag. Får se hur det går... Jag är ju i grunden väldigt lat och jag vet att soffan kommer att sakna mig. Det blir en hård kamp mellan soffan och "laget", förhoppningsvis vinner laget så att jag äntligen kommer igång med fysisk aktivitet. Förkylningen har nu gjort sitt och lämnat kroppen efter 7 veckor så nu kan jag inte skylla på den. Men än så har tävligen inte börjat så jag får lägga mig i soffan och njuta så länge jag kan!

/Fatfighter

Köpte mig en gympaboll igår! Nu när förkylningarna nästa är borta tänkte jag smyga in lite motion i livet. Så idag pumpade jag upp bollen och nu har jag kramp i armarna. Räcker det som gympa för idag? Jag tror det :). Imorgon provar jag en övning, kanske två!

Vikten har nu legat lite halvstill men 10,2 kg är borta. Borde kanske inte väga mig varje dag (och kväll), men det är som en drog. Tidigare när jag jojo-bantat så vägde jag mig varje dag tills det att vikten stannade till och sedan slutade jag. Både att väga mig och att banta. Dvs det vände upp igen och jag slapp se eländet genom att inte väga mig. Nu vet jag ju att det finns ingen möjlighet att jag får i mig så många kalorier att vikten vänder, så rent logiskt kan jag sluta väga mig varje dag. Så nu sätter jag ett mål, max 3 vikter nästa vecka. Två vikter veckan där på och därefter en i veckan! Inte ett omöjligt mål. Vad är syftet med att sluta väga mig varje dag? Vet inte, mer än att jag slipper fundera på vikten hela tiden.

Maten går det bättre med nu. Nu äter jag vanligt mat helt och hållet. Igår när barnen var på kalas passade jag och gubben på att köpa oss en varsin bit biff, rotfruktsgratäng och rödvinssås. I min iver så delade jag på en biff och slevade på ca 1 dl gratäng och jag njöt i 20 minuter och sedan orkade jag inte mer. Jag fick i mig 1/4-dels biff... Vinet var jag inte ens sugen på så det blev bara två tre klunkar. Vin är något som jag känner att jag är sugen på ända tills jag dricker det, sedan mattas suget av för det är inte så gott som jag trodde. Det är lite tråkigt men det kanske går över? Cola light är inte heller kul då det bubblar i magen och tar plats för annat gott. Vatten är supergott och jag kan dricka tre klunkar i sträck!

Imorgon är det måndag. Igen. Och då börjar jag med att träna!

/Fatfighter

Imorse hade jag gått ner 9 kg! På mindre än 4 veckor! Det känns konstigt att kilona rinner av mig utan att jag är hungrig. Sugen är jag ofta men det åtgärdas med ett mellanmål eller mat och efter måltiden är jag proppmätt. Jag har ätit choklad (en liten bit), tre chips, druckit vin och öl (knappt en deceiliter vardera), en kaka och allt har varit jättegott. Det bästa har varit att jag inte kunnat äta eller dricka mer än pyttelite och det har räckt mer än väl för att dämpa suget. Alkoholen har däremot gått rakt ut i blodet och jag blev väldigt trött :).

I onsdags började jag jobba på heltid och även det fungerade bra i två dagar. Idag har jag kännt mig trött, haft huvudvärk och lidit av bihåleinflammation. Jag har dessutom slarvat med mellanmålen och det kanske leder till att jag blir trött? Så det känns lite kämpigt att trycka i mig mat/mellis varannan timme även på jobbet. Jag får helt enkelt buffra upp ordentligt med mellanmål på jobbet och köra en "Skalman" med mat-sov-klocka. Det är inte bra att svälta hur tjock man än är...

Måltidsordningen för dagen ser ut ungefär så här:

0630 Frukost - 2 dl filmjölk och en halv knäckemacka med smör och ost

0800 Kaffe m mjölk

0900 Fruktshot, Viva 1 dl

1130 Lunch - varma koppen eller fil kanske m en knäckemacka

1330 Mellis - en halv banan

1600 Mellis - en halv knäckemacka

1800 Middag - en liten bit  kött, en potatis, lite sås och lite grönsaker

2000 Mellis - 2 dl juice eller yoghurt/fil

Nu när jag skrivit ner vad jag äter så ser det inte mycket ut för världen. Utöver detta dricker jag vatten, smuttar hela dagen. Behöver nog ringa dietisten nästa vecka och styra upp ätandet innan jag tröttnar helt. Så lite kämpigt är det med maten, då jag helst vill slippa äta hela tiden...

/Fatfighter

Gled in på sjukhuset tidigt onsdag förra veckan och låg på operationsbordet 0830, sov sött sa sjuksköterskan och sedan sov jag. Vaknade upp vid 11-tiden, torr i halsen och trött, men vid liv! Operationen hade gått bra! Låg hela dagen och natten på uppvaksavdelningen, drack lite lite vatten, var upp och gick, fick smärtstillande och sov sov sov. Dagen därpå skrevs jag över till vanlig avdelning och fick börja dricka lite vätska. Min man hälsade på och jag var uppe och gick en del. Hade ont i magen, men det fixades snabbt med lite alvedon. Fredagmorgon hade jag feber men mådde i och för sig rätt bra, fast någon utskrivning blev det inte. Glad vad jag för det för hemma var det magsjuka. Så det blev ytterligare en natt på sjukhus och på lördagmorgon vad jag färdig med sjukhusandet. Då fick jag åka hem! Har sedan dess bara mått bättre och bättre, visst känns det i magen och det är inte som vanligt i buken men det är bra.

Däremot så är det ooooootroligt tråkigt med soppor! Jag kommer aldrig mer att äta soppor efter dessa fyra veckor, jag lovar! Äter 7 ggr per dag, 2 dl per gång, det tar ca 40 min per tillfälle, jag är som ett spädbarn. Dvs jag äter varannan timme. Och tydligen måste man det för annars svälter man ihjäl. Jag är så sugen på julskinka, rostbröd med ost, pasta, och det har bara gått 6 dagar. Idag gjorde jag en Janssons frestelse och då tog jag två skedar Jansson och mixade med fiskbuljong =Janssons-soppa! Låter ganska läskigt men det var faktiskt helt ok, 3 gånger bättre än Knorrs färdiga soppor. Det blir värre imorgon, julafton, får se vad jag hittar på då... Kanske ska jag dricka ett litet glas med glögg för att få julstämning, alkoholfritt naturligtvis annars kan jag ju bli packad.

Så överlag är det jättebra! Hade jag inte varit förkyld hade jag nog jobbat redan denna vecka. Det är lite konstig att det nästa känns som vanligt men jag är inte direkt hungrig, jag blir mätt på en deciliter soppa och kaffesuget är helt borta.  Vikten har gått ner 4,7 kg på 6 dagar men midjemåttet är detsamma (svullen efter op). Nu ska jag snart äta kvällsmålet och sedan julpyssla när barnen somnat.

GOD JUL!

Nu är det tolv timmar kvar till jag ska infinna mig på vårdavdelningen. Jag har varit på internat i två dagar och ätit gott, arbetat med trevliga kollegor, sovit lite för lite och längtat hem hela tiden.  När jag skildes från mina arbetskamrater nu på eftermiddagen, kände jag att nu är det inte långt kvar. En klump i halsen, återigen kom fråga upp "vad har jag givit mig in på" och sedan är detta en rutinoperation som HJÄLPER sådana som jag. Risken för dödsfall vid operation är inte som vid hjärttransplantation... Men det finns en risk och den ska man ha respekt för. Och det har jag, t o m så att jag har lättare dödsångest, men det går säkert över imorgonkväll. Nu ska jag packa färdigt väskan, läsa för barnen, krama mannen och sedan somna i soffan. Imorgon är det upp vid 05 för att dricka lite vatten, duscha (vara noga med naveln) och sedan få skjuts till sjukhuset. Där lämnar jag mitt liv i händerna på en skicklig kirurg och förhoppningsvis en trevlig och kompetent narkosläkare. Och är jag inte smal när jag vaknar så blir jag besviken :)

Håll tummarna!

Söndagsfrukost med mycket frukost. Njöt av en stor mugg kaffe, juice och mackor med BÅDE ost och skinka på. Sedan blir det långfrukost med mindre kaffe, ytterst lite juice och en liten macka. Det ska fungera det med! Det kan ju också vara så att i framtiden följs frukosten av en joggingtur? Inte fel det heller. Fast jag vet inte om man under operationen tar bort "latmasken" också? Förhoppningsvis så smälter latmasken bort med fettet och viljan att motionera ökar.

Idag väntar bio med barnen, städning av hus och fotografering. Det är tjock-foton som skall tas dvs Före-bilder, inte förebilder. Kroppen skall mätas midja, lår, överarmar och vader. Jag vill inte själv se bilderna idag utan jag väntar ett tag, det är jobbigt nog att väga mig. Sedan blir det foton för varje 5 kg ner. Jag ska också skriva en belöningslista!

-5kg = en ny musikskiva, -10kg = en massage, - 15kg = osv...

Vi satt igår och funderade över julmaten, vem som fixar vad och varför. Själv har jag en plan och det är en shots-buffé! Tre snapsglas med tre olika soppor. Allt baserat på en potatissoppa och en smaksatt med ansjovis, en med julskinka och en shot med rökt lax. Voila! Ett litet julbord! Efterrätt/mellis kan vara vaniljyoghurt med kanel och äpplemos.

/Fatfighter