Hade i ett svagt ögonblick tackat ja till att delta i Vårruset och igår var det tydligen dax. Med lite lätt ångest åkte jag till Universitetet och träffade mina lagkamrater och funderade på hur jag skulle klara mig undan. Det var väldigt många tanter, tjejer och flickor där och stämningen var hög. Jag kände mig jättetöntig med min lag t-shirt som var lite för liten, men vad f-n! Nu var det bara att åk. Ställde mig i lunka-ledet och startade bland de sista, så att jag inte skulle stå ivägen för joggarna. Startskottet ljöd och vi gick i en gigantisk klunga. Efter ett par hundra meter sa min gå-kompis att "äh, vi testar att springa lite" och jag var lite lätt upphetsad av grupptrycket så jag skumpade iväg. OCH DET GICK LÄTT! Det var skönt och det blev varmt och svettigt. Härligt med andra ord. Vi stannade efter några minuter och gick ett par hundra meter och sedan drog vi igen. Det slutade med att jag hade sprungit halva vårruset och spurtat in i mål! Äntligen har jag gått ner så mycket att jag inte går sönder av att studsa. Knäna mår fint idag, men träningsvärk i lår och ljumskar finns :). Tjejmilen i augusti? Kanske! Får se om jag börjar träna imorgon eller på fredag, men träna det ska jag!
/Fatfighter