Gloriannas blogg

Någon påminde mig om Martin Lönnebos Frälsarkrans. Ett litet radband man kan ha i fickan, med olika pärlor för olika behov.
Bland annat finns där en blå pärla. Den står för något vi så väl behöver; Bekymmerslöshet. Att släppa det som oroar. Lönnebo menar att vi i vår vilsna värld måste lära oss att släppa, och att bara lita på Gud.
Jag tycker det är en underbar och helande tanke.
Mera om Martin Lönnebo kan man läsa i Thomas Lerners biografi "Universums ödmjuke tjänare" (Verbum) som också handlar om uppkomsten av denna Frälsarkrans.
Problemet med oss människor är att vi bär på en sådan osäkerhet, en slags kollektiv bräcklighet. Det är därför vi behöver Gud och andra som förstår mänskliga andliga behov.
Låt oss idag värma oss i Bekymmerslöshetens blå kappa, och lita på att Gud ger oss vad vi behöver. Jag säger inte att det är lätt.
Jag säger att det är värt att försöka.
Nu blir det bloggfasta tills jag återkommer från min resa.
Gud välsigne er alla bloggvänner!

Igår var det ingen munter dag här i stugan. Men jag fick så många fina inlägg här av mina cybervänner att jag blev rent rörd.
Nu mår jag lite bättre, har hittat mina favoritställen i Bibeln och läst dem. När jag var ute och gick i morse kom strofen "Se jag är med er alla dagar, till tidens slut". Det är Jesus som säger det. Då tänkte jag mig att Jesus gick bredvid mig där på stigen, och sen har jag mått rätt bra.
Köket blir iallafall jättefint med det fräscha kaklet och slipade köksbänkar. Allt kommer att vara klart när jag kommer hem från min lilla resa som ligger framför mig. Det skall bli roligt.
Vill speciellt tacka alla er som tog er tid att skriva i mitt inlägg igår.
Gud välsigne er!

Jag har drabbats av tvivel.
Tvivel på mig själv och tvivel på det mesta. Allt känns neråt.
Som kristen förväntas man leva upp till en massa förväntningar. Jag känner ofta att jag inte klarar av att leva upp till detta präktighetsideal. Som kristen skall man helst vara perfekt, och det är jag inte.
Jag har mina svagheter, och jag faller. Det gör vi alla, men just nu är det ingen tröst.
Jesus var är du?
Allt känns mörkt denna dag.
Jag läser den Aronitiska välsignelser över er alla - och skröpliga jag.

Idag drevs vi till pizzerian, där det blev en kebabtallrik till mig och en Calzone till maken. Det är köket som inte är klart.
Jag talar om kaklandet, och jag vill bestämt avråda alla att kakla.
Kvällen, då vi trodde att kaklandet var klart gick vi och la oss.
Vaknade av olycksbådande ljud från köket...klirr...klirr...klirr.
Några plattor hade lossnat! Upp och skrapa kakellim, på med nytt och så på med plattorna. Sedan dess har vi knappt vågat röra oss i köket.
Mat har inte kunnat tillagas. Vi har ätit nudlar, tills idag då vi slog på stort och gick på pizzzeria!
"Till helgen är allt klart" säger maken nu. Då skall all efterbehandling vara klar.
Det ser snyggt ut. Det blir bra....så småningom....
Tror jag.
Gud välsigne er alla och må ni aldrig behöva kakla ett kök samtidigt som OS i Peking pågår. Man vet aldrig vilket renoveringsprojekt som skall startas då!

Idag vill jag slå ett slag för snällheten. Stefan Einhorn har skrivit en bok om snällhet, och Owe Wikström har skrivit en bok som heter "Sonjas godhet".
Jag hoppas snällhet blir riktigt inne!
En poet skrev en gång att en människa inte är riktigt välklädd utan ett leende.
Sanning!
Sen kan man ju bli glad över mycket såhär års. Fin luft, vackert i skogen och fågelstreck.
Gud välsigne alla bloggare!

 Nu kaklas köket!
Och detta i VM-tider. Att ha en sporttokig make som samtidigt skall kakla köket och titta på VM blir bara för mycket för mig. Har nu stängt in mig i mitt arbetsrum, jag blir så splittrad av detta hattande mellan TV-tittandet och kaklandet.
Jag tänker inte lämna detta rum förrän ikväll då jag hoppas att allt är klart.
Lyckligtvis kom vår hantverkskunnige granne nyss, så jag hoppas han kan ha en arbetsledande funktion för den kaklande maken som hela tiden flyr in till TV-n med orden "Jag skall bara..."
Blir man tokig eller?
Jag skulle gärna kaklat köket själv, och erbjöd mig faktiskt att göra det, men fick då höra att "detta är inget för kvinnor". (!?) Vi lever 2007 och jag får höra detta.
Jag lämnar alltså inte detta rum under överskådlig framtid.
Kan bara hoppas att köket är som nytt när jag lämnat min exil.
Gud välsigne alla!

Jag tror på Tröst.
Jag tror att alla behöver bli tröstade. Och mycket tröst får vi av Guds ord:

Godhet och nåd
skall följa mig alla mina livsdagar
och jag skall åter få bo i Herrens hus
evinnerligen.

Ps 23:6

Vi människor behöver trösta varandra mycket mera, därför att det bor en sorg i varje människohjärta. Vi är inte fullkomliga, vi bär en halvhet sedan syndafallet. Men jag tror vi kan sträva efter helhet om vi säger Ja till Gud.
Jag tror på tröst. Behöver det själv och vill ge det till andra.
"När jag är svag är jag stark" säger Paulus.
Precis så är det. Och inget att skämmas för.

Ha en bra dag alla bloggvänner. Ni är välsignade!

 Jag är så arg på Alliansens politik. Nu skall inte utbrända få vara sjukskrivna. Inte heller de med blindtarmsinflammation eller hjärtinfarkt.
Vilka företräder Alliansen? Jo, rika, friska människor. Helst män.
Detta är cynism på toppnivå. Var finns empatin med svaga grupper? Vi vet alla hur hårt pressade ensamstående föräldrar är, hur hårt lågavlönade kvinnor har det.
Jag känner heltidsjobbande kvinnor som inte kan leva på sin lön. Nu får de inte vara sjukskrivna heller.
Ni som röstade på Alliansen, var det detta ni ville se?
Jag kände på mig att detta skulle ske, om Alliansen vann valet och därför skulle jag aldrig drömma om att rösta på dem.
Nej, jag hoppas det blir regimskifte i valet 2010. Jag tror Mona har större medkänsla med människor som redan nu är pressade.

Gud välsigne alla!

 Har gjort en liten utflykt till det vackra Norrbotten.
Bland annat besökte vi Pajala. Där levde den kände predikanten Lars Levi Laestadius (1800-1860) Han skapade en väckelse som gav eko runt om i Norrbotten. Min mormor som är född 1903 sa alltid att Laestadius gjort mycket gott för Norrbotten. Bland annat tog han itu med superiet som var utbrett bland samer och norrbottningar.
I Pajala finns det pörte han bodde i, tillsammans med hustru och tolv barn. Där finns också ett museum över denne man som också var botaniker, med stort intresse för flora och fauna.
Laestadius förkunnelse gick ut på botgöring. Syndaren skulle gråtande kasta sig ner på kyrkgolvet och bekänna sin synd. Ofta var gudstjänsterna högljudda.
En intressant man.
Macke Nilsson har skrivit en bok om honom "Profeten i Pajala" som jag just nu håller på att läsa.
När vi var där skulle 3000 östlaestadianer ha möte i Sattajärvi, en bit från Pajala.
Pajala drabbades också av sovjetiska bombningar 1940, då några hus förstördes men ingen människa kom till skada.
Besök gärna Laestadiusmuseet om du åker genom det vackra Tornedalen.

Gud välsigne er alla!

 
Jag vill varmt rekommendera författaren Peter Halldorf och hans eminenta böcker. Jag har just läst ut  "Sandens söner" - en slags ökenkrönika.
Den handlar om en vandring till det heliga Antoniusklostret i Egypten. Författaren ser den helige Antonius och hans medbröder ute i öknen på 300-talet som verkliga trosfränder.
Peter Haldorf har också skrivit "Helighetslängtan" och "Drick djupt av Anden", för att nämna några titlar. Hans böcker hör till det mera läsvärda inom den kristna litteraturen.
Ur "Sandens söner" citerar jag "Tystnaden är talets fasta" och "Nu förstår jag vilka som lever upp i öknen; de som har pratat färdigt".
Halldorf är pingstpastor, men långt bortom det högljudda och karismatiska. Det är kanske det som tilltalar mig; Gud möter man även i tystnaden. Kanske inte alltid i de många ordens böner.
Den som vill läsa god kristen litteratur har mycket att hämta hos Peter Halldorf.

Nu blir det blogguppehåll ett tag, men snart är jag tillbaka.

Gud välsigne er alla!

 

                           Som ömma ärr i själen
                           är allt det svåra som jag minns.
                           Och svårast det jag inte kan göra om
                           Mitt enda hopp nu ödmjukt finns
                            i Frälsaren som till min smärta kom.

                                                                    Birgit Karlsson


Gud välsigne er alla bloggare, och önskar ni förbön för något eller er själv är det bara att höra av sig hit.

Dietrich Bonhoeffer har skrivit mycket tänkvärt.
Bland annat denna lilla vers:

Håll inte på era rättigheter
skyll inte på varandra
döm eller fördöm inte varandra
utan acceptera varandra
och förlåt varandra varje dag av hjärtat.

Jäg önskar alla bloggare Guds rika välsignelse idag!

Herre!
Ditt namn är kärlek:
Förkasta då inte mig, vilsegångna
människa. Ditt namn är Kraft:
Styrk mig som försmäktar och faller.
Ditt namn är Ljus. Upplys min själ.

                              Johannes av Kronstadt

Sv. Psalm 199

Den blomstertid nu kommer
med lust och fägring stor
du nakas ljuva sommar
då gräs och gröda gror
Med blid och livlig värma
till allt som varit dött,
sig solens strålar närma
och allt blir återfött.

De fagra blmsterängar
och åkerns ädla säd,
de rika örtesängar
och lundens gröna träd,
de skola oss påminna
Guds godhets rikedom
att vi den nåd besinna
som räcker året om.

I Kolmodin 1694/J O Wallin 1819

Gud välsigne er alla bloggvänner!

Kära bloggvänner!
Jag vill ge er en dikt, skriven av Jöran Gellnad.

Jag bad om styrka
och Gud gav mig svårigheter för att göra mig stark.
Jag bad om visdom
och Gud gav mig problem att lösa
Jag bad om välgång
och Gud gav mig faror att övervinna.
Jag bad om kärlek
och Gud gav mig människor i nöd att hjälpa
Jag bad om väntjänster
och Gud gav mig möjligheter
Jag fick inget jag ville ha.
Jag fick allt jag behövde.

Gud välsigne er därute, och tänk på att det som är omöjligt för människor är möjligt för Gud!