LYCKA 406

Påsken var rasande trevlig. Kolla in bilder på min nya blogg:

http://www.annamariaquist.blogspot.com/

Det är den adressen jag kommer att använda i fortsättningen. Nu när jag investerat i ny fräsig mobil, så vill jag ju kunna använda den till att blogga och lägga ut bilder. Det ska ju funka här på Aftonbladet också på nåt sätt, men hjälpfunktionen har inte funkat på sistone.

Fredrik hade kalas igår och vårt datasnille till kompis, Tomas, hjälpte mig att komma igång med blogspot.

Fredrik var på kurs om photoshop i Hudik igår. Han fick ta tåget. Ofta har jag bilen, men så blir det ändå inte av att jag åker nånstans. Men igår var det full fart. Såg i tidningen på morgonen att barn som var klädda som påskkärringar fick en godispåse på E-center. Siri nappade direkt och svidade i ett huj om till förkläde och huckle. Stuvade alltså in barnen i trucken och drog. Tog Valter under armen och sen travade vi iväg och cashade in en  påse bilar.

Sedan var nästa stopp Migrationsverket. En kurskamrat från spanskan jobbar där och hennes man hade kopierat kasettband med övningar åt hela kursen. Det var en intressant upplevelse. När vi väl hittat en parkering så kånkade jag på Valter medan Siris utstyrsel fladdrade i stormvindarna. Väl på plats trängdes vi i ett minimalt ogästvänligt rum tillsammans med 10-15 asylsökande män som jag gissar på var irakier. Allas mål var att ta sig fram till en lucka bakom vilken min kurstant satt. Det tog tid. Det var trångt. Valter var tung. Då och då öppnades en dörr och nån handläggare stack ut huvudet, tryckte upp nåt papper under näsan på nån av karlarna och bad dom skriva under. Så fort signaturen var på plats så stängdes dörren illa kvickt. Jag fann hela situationen ganska ovärdig. Men det hade blivit en spännande bild. En liten blond påskkärring bland alla väntande otåliga irakier.

När vi kommit hem från vår utflykt sövde vi Valter i vagnen. Sen dröjde det inte länge förrän brorsan med familj dök upp. Roligt att de små kusinerna fick träffas. Amanda tultade omkring och var hur söt som helst.

På eftermiddagen åkte vi slutligen för att köpa min nya mobil. Hade fått tips från Torgny, som jobbar på Sony Ericsson, om vilken jag borde satsa på. Fredrik har köpt en likadan, men han fick sin redan för ett par dagar sen. Den här gången fick Valter sitta i sulky. Lyckades pruta till mig några hundralappars rabatt också.

Det är väl fräsigt ändå med det häringa internet. Att kunna be Torgny om råd fastän han befinner sig i Indien. Och i somras kunde vi specialbeställa en tavla från Dominikanska Republiken efter att först sett lite olika tavlor som brorsan mailat bilder på. Ja, jag tycker det är fräsigt i alla fall.

När vi nattar Siri så tycker hon om att vi sjunger för henne. Ibland blir det för tjatigt med Bä bä vita lamm och Imse vimse spindel. Ombyte förnöjer och därför kan det bli både Internationalen och Du gamla du fria. Fredrik har vid några tillfällen sjungit Samåkningsaversionskanon ur Macken med Galenskaparna för henne. Det är Knut Agnred som spelar en upprörd trumdåre som kommer in på Macken och sjunger den. Den går så här:

När jag kör till mitt jobb, det är en å'n halv mil,
vill jag inte ha med mig nån mer i min bil,
å som pratar å säger precis vad han vill,
å som jag då blir tvungen att ha hänsyn till,
nån som sliter på mitt säte utav skinn,
nån som andas luften som är min.

Siri har raskt döpt den till Jobbsången och bad mig sjunga den för henne häromkvällen. När jag kommit halvvägs så stakade jag mig lite. Genast avbröt Siri mig och med hög och ljudlig stämma så sjöng hon hela sången från början till slut. Jag blev impad för den har svår melodi och är lite krånglig. När jag berömde henne för att hon kunde den svåra sången svarade hon med lätt irriterad röst: "Jaa, NÅN måste ju kunna den!" Så sant så sant.

Häromdagen tittade plötsligt vår kompis Tomas in på väg hem från jobbet. Vi satt på golvet och pratade ett par timmar medan Valter klättrade på oss. Igår kände Fredrik för att ta en promenad med barnen och gick för att kolla om Max med familj var hemma. Max är Siris dagiskompis som bor nästan granne med oss. Det slutade med att Siri blev kvar där och kollade på Bolibompa. Medan Siri var hos Max tittade vår granne Maude in till oss och pratade en stund.

Idag testgjorde Fredrik lite sushi inför rajet med jobbet som han ska ha till veckan. Då blev Maude o Torbjörn bjudna på sushilunch samt makaroner och köttbullar. Och Fredriks chef med familj tittade in på eftermiddan på fika och kökstitt. Opretentiöst, kravlöst och spontant. Så var nästan aldrig livet i storstan.

Det har varit några härliga dagar. Eller som Siri svarade i fredags kväll när jag frågade vad som varit bäst under dagen: Allt! Fredagen började med ett visst mått av vardagsspänning. När jag var på väg hem från Småströmmarna med barnen så blev jag stoppad av polisen i Bergvik. Det rörde sig bara om att visa körkortet och blåsa i alkomätaren så det var ju ingen fara. Hade det varit hastighetskontroll kan jag inte svära på hur det hade gått. Just 50-sträckor är lite luriga även om jag gör mitt bästa.

När vi kommit hem så hann Fredrik och Siri med en liten utflykt till plåtslagaren innan Ella dök upp. Ella bor i Norrtälje och är dotter till våra kompisar Maud och Peffe. Hon skulle vara hos oss ett par timmar och det var riktigt roligt. Tjejerna var väl lite blyga i början men det lossnade snart. Här äter de mellis:

När Ella hade åkt hem så var det dags för nästa happening. Pizzakväll i Sandarne. Det var pappa och hans fru som stod för kalaset. Förutom vi så var det bonussyster Åsa och hennes barn samt hennes pojkvän och hans barn. Sammanlagt sex vuxna och sju barn på en sunkig pizzeria. Väldigt trevligt faktiskt. Jag blev impad av Siri som genast slog sig ner hos alla de andra barnen. De är alla äldre och tre av grabbarna hade hon aldrig träffat tidigare. Efter maten åkte vi hem till pappa och då hängde hon med barnen till en koja i skogen. Ibland är hon tuff.

I lördags var det öppet hus på nya brandstationen. Vi åkte dit hela familjen. Siri ville provsitta alla brandbilarna.

Efter bullarna som brandmännen så storstilat bjöd på så åkte vi hem. Och fikade bullar i vårsolen på grannarnas altan.

• Varför är mammor tjejer och pappor pojkar?
• Vem ska vara mamma till mig och Valter om du dör, mamma?
• Varför har vi så många vita saker?

Siri hade sett fram emot att få följa med till plåtslagaren så fort pappa kom hem från jobbet. Vi hade ju förhoppningen att den specialbeställda kåpan till köksfläktsröret skulle vara klar idag. Fredrik var dock tvungen att jobba över lite eftersom han var nyhetschef, så när han väl kom hem så hade plåtslagaren redan hunnit stänga för dagen. Stor besvikelse, förtvivlad gråt och många tårar från Siri. Samt en önskan att få åka på stan och göra nåt annat.

Tycker att jag bör få en hel del mammapoäng för att jag blixtsnabbt improviserade följande inköpslista, som genast stillade gråten:

• Två par stövlar. Ett par till dagis och ett par att användas hemma.
• Pippiplåster. Eller möjligtvis Mumin.
• Plastskedar att mata Valter med. Vi har för få och de är alltid i disken.
• Tejp. Siri gillar att tejpa saker.

Igår underhöll jag både kropp och själ. På förmiddagen tränade jag en timme på gymmet. Den här gången ökade jag vikterna ett snäpp på alla maskiner. Det var faktiskt inga större problem om man bortser från armarna. Jag verkar ha riktiga tunnisarmar. Man kan ju tycka att just armmusklerna ska vara vältränade efter allt bebiskånkande. Men icke. Hittills har jag haft coaching av Mattias som jobbar på gymmet men hädanefter får jag klara mig själv, så nu vill det till att komma iväg på egen hand. Det ska nog gå bra, jag känner mig motiverad.

På kvällen var det dags för spanska igen. Den här veckan tyckte läraren att hon kunde bjussa på sin knackiga svenska i betydligt större utsträckning. Skönt. Det var faktiskt helt otroligt roligt igår. Trots att jag törstar efter mer grammatik. Än så länge är det mest enkla fraser och uttal. Hon envisas med att vi ska läspa trots att hon kommer från Latinamerika. Det gillar jag inte riktigt, det är lite jobbigt att läspa hela tiden. Men det är skön stämning i gruppen och kursen erbjuder intellektuell stimulans vilket jag längtat efter. Mersmak!

Jag väger nästan sex kilo mindre nu, än vad jag vägde innan jag blev gravid med Valter. Det lär ju knappast bero på all daimchoklad jag trycker i mig, eller alla muffins jag bakar. Nej, min teori är att det är Valter som bokstavligt talat suger musten ur mig. (Sen är det ju inte så att jag ser mager och undernärd ut numera, de flesta kilon efter Siri finns fortfarande kvar.)

Det lär väl bli ändring på det här snart, om det nu är amningen som är förklaringen. Vi har nämligen inlett en sömnoffensiv där målet är att Valter ska sluta att äta sig genom nätterna. Vår strategi, som hittills gett hyfsade resultat, är att jag och Valter sover på olika håll. Tanken är att han ska inse att han lika gärna kan sova vidare. Hos pappa eller mormor har han ändå inget att hämta. I natt sov han sju timmar i ett svep innan han fick en slurk, sen somnade han om och sov 2,5 timmar till. Duktig pojk!

Mat har aldrig varit nåt bekymmer när det gäller Siri. Hon har varit matfrisk från allra första början. Det ser ut att lösa sig med Valter också. Han hade svårt att fatta hur man gjorde i början. Gapade glatt när vi började med lite gröt. Lika glatt stoppade jag i honom. Tills jag insåg att han inte hajat att man ska svälja också. Nu har det lossnat. Idag åt han en hel burk kalops och det gick som hejsan.

Dessutom är det väldigt gulligt att han har börjat klappa händerna i tid och otid.