Så härligt att promenera genom vackra Norrköping efter en 3-0 seger. Man ler mot dem man möter, småpratar med andra supportrar. Livet ler. Och jag ler. IFK vann.
En seger mot Södra handlar för mig inte bara om 3 sköna poäng. Det är prestige också. På fredag när jag kommer till kansliet igen kommer jag nog att le. Gå med rak rygg.
Nästan lite synd att man inte är hemma imorgonbitti och kan läsa reportaget i JP.
Första halvlek var jämn och Södra var stabila. Magen var i uppror. Men den lugnade sig efter halvtid. Om första halvlek var jämn, dominerade IFK totalt i andra. Vad hände i omklädningsrummet i halvtid?
3-0 var i underkant. Det hade lika gärna kunnat sluta 5-0.
Det är alltid lika roligt när speakern ska få publiken att skrika ut efternamnet på Russel efter att han nätat. Får nog säga som Bosse Ohlsson på Radio Östergötland, varför heter han inte Johansson eller Karlsson?;-)
Kul att känna sig välkomnad till Parken av Universums störste IFKsupporter Calle!
Viktor gjorde en mycket bra andra halvlek. Hans fina spel låg bakom de första två målen.
Lindskog spelar lugnt och elegant.
Tänk att IFK toppar tabellen efter fem omgångar. Vem hade trott det inför säsongen?!? Inte jag iallafall. Inte ens i mina drömmar. Hur ska det här sluta? Serien är jämn. När ska agnarna skiljas från vetet?
Varför klappade publiken händerna när Åtvidabergs resultat kungjordes i högtalarna? Obegripligt.
Eftersom vi är kvar i Norrköping över natten, blev det en segermåltid på Harrys. Trevligt.