Wassens Blogg

På Internet kan man lära sig mycket som kan kallas ”onödigt vetande”, och här kommer ett exempel på det. Jaa, det är ju inte onödigt för alla, men kanske för dej och mej ? Men intressant kan det ju vara ändå.  Och sitter man och surfar på datorn kan man ju råka på både det ena och det andra. Det här började med att jag ville veta lite mer om vår kära måne, men slutade med detta som verkar rena grekiskan om man läser det rakt igenom. Källa: månen  + wikipedia.

Heliopausen och heliosfären

Solvinden möter det interstellära mediet, alltså rymdplasmat mellan stjärnorna, vid en gräns som kallas heliopausen. Innanför och utanför heliopausen bildas chockfronter eftersom solvinden och det interstellära mediet flödar supersoniskt relativt varandra. Området innanför heliopausen, alltså hela det område i vilket solvinden flödar ostört och supersoniskt, kallas heliosfären. Vårt planetsystem befiner sig inne i heliosfären.

Heliopausen har ännu inte observerats direkt, men rymdsonden Voyager 1 korsade den inre chocken i november 2003^[2], och Voyager 2 följde efter i slutet av augusti 2007^[3]. Sonderna når förhoppningsvis heliopausen före slutet på sin livstid någon gång på 2020-talet^[4].

Heliosfären och dess avslutande chockfronter är en sorts tredimensionell motsvarighet till den tvådimensionella chockvåg man enkelt kan iaktta i köksvasken: se chockvåg. Den detaljerade fysiken är dock annorlunda, eftersom rymdplasmat till skillnad från vattnet är kollisionsfritt    

--------------------------------------------------Slut citat -------------------------------------------------

Ovanstående var nog ganska svårfattat, eller hur ? Men om du nu lämnar datorn och går till diskbänken så blir det lättfattligare. Ta ur diskproppen och skruva på en så kraftig stråle som möjligt, utan att hon börjar fyllas (strålen så långt som möjligt från utloppshålet). Nästan omgående ser du hur en plan vattenyta bildas runt strålen, men längre ut, närmare kanterna, där bottnen börjar stiga, bildas en högre vall av vatten (chockvågen). Sätter du ner ett hinder i den plana vattenytan, t.ex. ditt finger, så närmar sig vattenvallen (chockvågen) ditt finger.

Se där ! Nu begriper du nästan lika mycket som en rymdfysiker.        

Nu måste jag bekänna, först som sist,  nedanstående inlägg om "multatuli" det har jag knyckt, rakt av ! Men jag tyckte uppslaget var bra, och jag kunde inte skriva det bättre med egna ord, så varför uppfinna hjulet en gång till ? Den blogg jag tog texten ur var:  http://blogg.passagen.se/varulvens/

Besök den !   Varulven kommer med en del guldkorn emellanåt !

Multatuli min vän. Det är latin och för trehundra år sedan kunde man säga så till en vän och vännen begrep vad man menade. Det betydde "jag har burit mycket" och ska väl närmast uppfattas som "jag är gammal, ärrad och klok och har utstått mycket". Eller på modern svenska: Jag har varit med om mycket och därför har du anledning att lyssna på mig. Men så säger vi ju inte. Nu är det väl inte någon tvekan om att det finns människor som är klokare än andra och att det rör sig om en form av "livsmognad" som inte har ett dyft att göra med akademisk fernissa.

Allvarliga människor som aldrig skrattar är outhärdliga !

Skrattande människor som aldrig är allvarliga är outhärdliga ! 

Det måste finnas en balans i allt.

Den som "burit mycket" har något att berätta och erfarenheter att falla tillbaka på.

Till omväxling så har jag åstadkommit en dikt, eller ode, med politiska förtecken. Läs, eller hellre,  sjung !

Välfärdslandets ode

Melodi: i låga ryttartorpet

I långa Sverigelandet,

i höga norden kall

Där satt en blå regering

Och längtad var dess fall.

  Reformer för de rika,

och nypor utav stål,

men sparkar på de sjuka

är mer än folket tål.

Det är ny fyra år sen,

vår välfärd från oss vek,

men Fredrik tycker själv att,

han inte gjort ett svek.

Han tittar oss så trofast

I ögonbottnen in

Och utan att ens blinka

Han står så ren och fin

Och kanske än en gång så,

han lurar en och ann ?

Fast många redan insett

att trohet ren försvann

 När tusen sjuka mänskor

till vargar kastats ut.

Från välfärdslandets håvor

De avskilts nu till slut.

Fast flera redan hade,

sitt jobb på deltid kvar

där ej man tilläts jobba

för kassan pengar spar.

 Nä fy för lede tusan,

Vid valet är vår chans !

Rödgrönt vi måste rösta

Få bort de rikas svans !

I långa Sverigelandet,

i höga norden kall

Där satt en blå regering

Och längtad var dess fall !

Hos arbetsfolk och sjuka

och även pensionär,

det jäser uti landet

En enad samfälld här !

Nu har jag varit ute med några gnälliga kommentarer till några bloggare som legat rejält på latsidan under December så nu måste jag väl försöka åstadkomma några rader själv också. Men först vill jag önska ev. läsare en försenad GOD JUL (bättre sent än aldrig) Därefter ska jag försöka skriva några nostalgiska återblickar.

Det första jag just nu kommer att tänka på är hur fritt det var på vägarna på 50- 60- och 70-talet. Fritt i så motto att det fanns inga generella hastighetsbegränsningar. Det fanns 50 km inom tätbebyggt område, men annars var det fri fart, oavsett hur dålig, smal och krokig grusvägarna var. Där gällde att kunna sladda sig fram genom kurvorna. Asfalterade vägar var relativt sällsynta, åtminstone här i Norrland.   E4:an, som då kallades Riks 13, var definitivt inte lika rak som den är i dag. Den var ju ursprunligen kommen ur  gamla vägar för häst och vagn och slingrade sig fram genom alla större samhällen och även rakt igenom de mindre om de råkade ligga i vägen. Så det var inte ovanligt att många bilister susade genom byarna i över 150 km/tim där utfarterna mynnade direkt ut på vägen, ibland gömd bakom häckar eller buskar. Att det inte skedde fler dödsolyckor berodde dels på att trafiken var litet mindre tät då, men mest på att de som bodde efter vägen visste att de måste se sig för innan de vågade sig ut.

I vissa fall kunde bostadshuset ligga på ena sidan vägen och ladugård och stall på den andra sidan, och det var inte ovanligt att bonden måste driva sina djur över vägen morgon och kväll. Då gällde det att ha bromsar. Och det var inte alltid som effektiva sådana fanns, ty "Bilprovningen" var ett okänt begrepp ännu. Själv måste jag erkänna som en ungdomssynd (korstecken) att jag, som resemontör, hade en tävlan mot mej själv om att slå mina egna "rekord" varje gång jag gjorde någon längre förflyttning. T.ex. Stockholm-Sundsvall 43 mil på 3,5 timmar, eller Gällivare-Sundsvall  75 mil på 6,5 timmar. Poliskontroller såg man sällan och fanns de så var man förvarnad av blinkande mötande bilister.

Men myndigheterna införde åtgärder undan för undan. Det var inte populärt men i efterhand har vi nog alla, som var unga på den tiden, insett att det var behövligt. Och när Bilprovningen skulle införas så blev det nästan panik hos många med sönderrostade bilar, och man fyllde betong i balkar och golv för att det skulle verka vara solitt material. Så målade man över med underredsmassa, och fyllde knutar och liknande med det hårdaste fett man kunde få tag på. Men Bilprovningens mannar lärde sig snart alla knepen (som tur var) och vi har i dag en bilpark som visserligen är i genomsnitt rätt gammal men uppfyller ändå kraven på trafiksäkerhet.

Efter omläggningen till högertrafik gällde en generell maxfart över några månader på endast 50 km/tim medan vi vande oss att köra på "fel sida", och sedan har myndigheterna aldrig släppt farten fri igen,  Gushelov ! (jag håller nog på att bli gammal som tycker så nu) Men inte så konstigt, jag är ju faktiskt gammal. Åtminstone kroppen, men inte knoppen  ;-)   (hoppas jag, vad tror Du ?)

Slut på nostalgin för idag, o GOTT NYTT ÅR !

Vi ser ofta vilda djur utanför vår stuga, rävar, lodjur, harar, rådjur och älgar, men för en tid sedan spärrade jag upp ögonen en aning extra. När jag tittade ut genom köksfönstret så såg jag ovanstående vy.

Någon livslevande tiger har vi aldrig sett förut här, och att den på bilden var utsvulten förstår man av att den tycks ha givit sig ner i det iskalla vattnet för att fånga en fisk. När jag gick ut på verandan för att få en bättre bild, så gnisslade dörren och den försvann blixtsnabbt upp ur vattnet och in i den närbelägna skogen. Varifrån den kom och vart den tog vägen är det ingen som vet ? Men visst var det ett ovanligt sammanträffande ?

Personalen på den Amerikanska butikskedjan Urban Outfitters i Stockholm krävde kollektivavtal. Men företaget ville inte ha något kollektivavtal utan gör sig hellre  av med alla sina anställda och svarade helt enkelt med: ”Säg upp er – eller börja jobba för ett bemanningsföretag.”

Personalen i klädbutiken Urban Outfitters på Biblioteksgatan i Stockholm ville organisera sig fackligt och få ett kollektivavtal. De ville ha tjänstepension, försäkringar och ob-tillägg när de jobbade kvällar och helger.

Men företaget var inte alls intresserat. Nu gör de sig av med alla sina 38 anställda. Företaget ska inte ha egen personal och de som vill jobba kvar i butiken anställs av bemanningsföretaget Academic Works istället.

Borde inte svaret från kunderna vara en total köpbojkott  !

Jag tycker att har man en blogg så bör man väl åstadkomma ett eller ett par inlägg i veckan, minst ! Men nu är det lång tid sedan jag själv skrev något.  Det kan ju tänkas att jag har några läsare där ute i cyberrymden ?   --- Men det är ju inte alltid man lever som man lär,  som prästen sa ! ---

Ursäkter är ju alltid bra att öva på, och här kommer flera :  1. Jag har grävt en ny infiltra-tionsanläggning för avloppet. Den har jag grävt för hand och när kvällen kommit har jag varit för trött att blogga.   2. Jag är engagerad i flera föreningar, både idella och politiskt, och det tar bort mycket fritid.  3. Jag har varit ute på en liten veckolång nöjesturné till 08 - land.   4. Jag har varit till Åland på en 2-dagarskonferans.  5. Jag har varit tämligen sjuk i åtta dagar, och det har gjort att jag bara orkat läsa andras bloggar. Om det inte var för att jag tog vaccinationssprutan för några veckor sedan så skulle jag ha trott att jag drabbats av svininfluensan. Eller lunginflammation, men det vaccinerade jag mig mot får två år sedan. Och det skulle räcka i fem år, sades det.

Därför sitter jag nu vid Datorn mitt i natten med andningsproblem och skriver ned en rad trivialiteter, som terapi. Och det har jag förhoppningsvis lurat Dej till att läsa 

Som belöning får Du nedan en ritning med tillräckliga uppgifter för att själv bygga en komplett 3-kammarbrunn med infiltrationsanläggning. Bra att ha om Du köper en sommarstuga någon gång. Men var inte så snål som jag. Hyr en minigrävare !  Med bästa hälsningar - och en guldstjärna i marginalen om du skriver en kommentar !  

Wassen                        

Det är märkligt så mycket hyss hjärnan kan hitta på när man sover och den får sköta sig själv. Ja, jag menar i drömmar alltså. Ibland meningslösa brottstycken av fantasiupplevelser, ibland otrevliga drömmar så man vaknar med en olustkänsla, men i mitt fall oftast angenäma drömmar.

Jag hade en rolig dröm i natt, där allting ”gick mig väl i händerna”. Det började med att jag besökte vårt församlingshem av någon okänd anledning, och uppsnappade vid ett samtal med prästen och någon annan person att man kunde hyra församlingshemmet för bara 50 kr per gång. Snabbt rann tanken upp hos mej, i min dröm alltså, att det var så billigt att jag borde göra något roligt där. Jag talade med prästen och frågade om det var OK att även jag fick hyra lokalerna till samma låga pris, och självklart fick jag det.

   Jag undrade då om jag kunde anordna vad man ville där, och självklart, hade jag hyrt lokalerna så inte var det nån som lade sig i vad man sedan gjorde där. Jag lånade då en dator som även fanns tillhands, och gjorde snabbt en liten affisch där jag inbjöd till en dansgala redan dagen därpå. Den fick jag kopierad omgående i etthundra exemplar, som jag genast gick ut och lade i postlådor och brevinkast samt spikade upp på anslagstavlor. Jag tyckte att jag fått en strålande idé ! Men när jag kom hem och berättade för min kära, så visade det sig att det inte blev något entusiastiskt mottagande. Hon kom istället med en massa påpekande om sånt som jag inte tänkt på. Jag hade inte hyrt någon orkester, jag hade inte tänkt på att det skulle behövas några som hjälpte till med servering, sälja biljetter,skaffat ordningsvakter, inte sökt tillstånd hos polisen, etc. etc. Jaa, det var inte lite som jag borde ha gjort.

   Då blev jag lite orolig en stund men svarade att det får väl gå som det går, det är i alla fall ett friskt försök att ordna något roligt. Jag tar med mej stereobandspelaren och spelar band, och några laxmackor kan jag väl fixa själv, för det kommer nog inte så mycket folk. Inträdesavgift hade jag inte tänkt ta eftersom det bara var hyran på en 50-lapp som jag behövde betala. Och kom det böter från polisen sedan för att jag inte hade några tillstånd så fick jag väl ta den smällen om den kom. Det var liksom lättsinnets seger över förnuftet.

   Morgondagen kom, med solsken och vackert väder. Ute på samhällets genomfartsgata hade folk redan börjat samlas, och utan att gå till församlingshemmet, så började man att dansa på gatan till en medryckande musik som kom från någon högtalare någonstans. Jag såg inte var för det strömmade till människor från alla håll och började dansa så både gatan och torget fylldes med glada dansörer, och duktiga dessutom. Det spelades både moderna tongångar och vals o hambo. På balkongerna satt de som inte orkade vara med i dansen och applåderade musik och dansare Ingen klagade, ingen polis kom och störde friden, inte ens bilisterna blev irriterade när de måste ta omvägar för att komma igenom byn. Nej, faktum var att många kom fram och berömde mej för detta infall, som var bland det roligaste dom upplevt. Själv gick jag omkring och bara myste, med en självpåtagen uppgift som ordningsvakt. Men inga ingripanden behövdes, det var bara nyktra och glada besökare. Till och med servering med kaffe och mackor hade några frivilliga ordnat, och på ett annat ställe hade någon burit ut ett bord och sålde varmkorv och dricka. Det var en verklig förbrödring i hela samhället.

   Till slut hittade jag igen varifrån musiken kom. Vid kanten av torget satt en grupp på omkring femton ungdomar och spelade på allehanda instrument. De var alltifrån tonåringar och ned till förskolebarn och de spelade alla med både takt och ton av yppersta märke. De leddes av en ”kapellmästare” i fyrtioårsåldern, som berättade att han ganska nyligen hade flyttat in i kommunen och tämligen omgående hade dragit ihop dessa unga musiker, och de hade övat ihop i något halvår, men detta var deras första spelning offentligt. Jag beklagade att de inte kunde få något gage, eftersom jag inte fick in några avgifter, men det gjorde ingenting. De var så glada att de fått tillfälle att spela för dessa entusiastiska människor, och de ville gärna göra om det igen, när jag ordnade nästa gala. (?)

   Ungefär då tror jag att jag vaknade, i en lätt lyckokänsla men med funderingar om hur det skulle ha gått om jag fortsatt att drömma. Polisen borde förr eller senare ha kommit och skingrat människorna och bötfällt mej för en massa förseelser mot lagen om än det ena, än det andra. Men detta scenario hade nog min hjärna redan förstått och därför väckt mej innan detta inträffade. Det hade ju förstört det positiva i drömmen  ;-)