Nostalgi

Nu har jag varit ute med några gnälliga kommentarer till några bloggare som legat rejält på latsidan under December så nu måste jag väl försöka åstadkomma några rader själv också. Men först vill jag önska ev. läsare en försenad GOD JUL (bättre sent än aldrig) Därefter ska jag försöka skriva några nostalgiska återblickar.

Det första jag just nu kommer att tänka på är hur fritt det var på vägarna på 50- 60- och 70-talet. Fritt i så motto att det fanns inga generella hastighetsbegränsningar. Det fanns 50 km inom tätbebyggt område, men annars var det fri fart, oavsett hur dålig, smal och krokig grusvägarna var. Där gällde att kunna sladda sig fram genom kurvorna. Asfalterade vägar var relativt sällsynta, åtminstone här i Norrland.   E4:an, som då kallades Riks 13, var definitivt inte lika rak som den är i dag. Den var ju ursprunligen kommen ur  gamla vägar för häst och vagn och slingrade sig fram genom alla större samhällen och även rakt igenom de mindre om de råkade ligga i vägen. Så det var inte ovanligt att många bilister susade genom byarna i över 150 km/tim där utfarterna mynnade direkt ut på vägen, ibland gömd bakom häckar eller buskar. Att det inte skedde fler dödsolyckor berodde dels på att trafiken var litet mindre tät då, men mest på att de som bodde efter vägen visste att de måste se sig för innan de vågade sig ut.

I vissa fall kunde bostadshuset ligga på ena sidan vägen och ladugård och stall på den andra sidan, och det var inte ovanligt att bonden måste driva sina djur över vägen morgon och kväll. Då gällde det att ha bromsar. Och det var inte alltid som effektiva sådana fanns, ty "Bilprovningen" var ett okänt begrepp ännu. Själv måste jag erkänna som en ungdomssynd (korstecken) att jag, som resemontör, hade en tävlan mot mej själv om att slå mina egna "rekord" varje gång jag gjorde någon längre förflyttning. T.ex. Stockholm-Sundsvall 43 mil på 3,5 timmar, eller Gällivare-Sundsvall  75 mil på 6,5 timmar. Poliskontroller såg man sällan och fanns de så var man förvarnad av blinkande mötande bilister.

Men myndigheterna införde åtgärder undan för undan. Det var inte populärt men i efterhand har vi nog alla, som var unga på den tiden, insett att det var behövligt. Och när Bilprovningen skulle införas så blev det nästan panik hos många med sönderrostade bilar, och man fyllde betong i balkar och golv för att det skulle verka vara solitt material. Så målade man över med underredsmassa, och fyllde knutar och liknande med det hårdaste fett man kunde få tag på. Men Bilprovningens mannar lärde sig snart alla knepen (som tur var) och vi har i dag en bilpark som visserligen är i genomsnitt rätt gammal men uppfyller ändå kraven på trafiksäkerhet.

Efter omläggningen till högertrafik gällde en generell maxfart över några månader på endast 50 km/tim medan vi vande oss att köra på "fel sida", och sedan har myndigheterna aldrig släppt farten fri igen,  Gushelov ! (jag håller nog på att bli gammal som tycker så nu) Men inte så konstigt, jag är ju faktiskt gammal. Åtminstone kroppen, men inte knoppen  ;-)   (hoppas jag, vad tror Du ?)

Slut på nostalgin för idag, o GOTT NYTT ÅR !