Lebben på Webben

Jag är numera en tråkig sporadisk bloggare som har noll besökare, typ. Förutom ni två som troget bönar och ber om uppdateringar. Ni är som solsken på en ljummen dag.

Vad vill ni veta? Ask and i shall tell.

Ber ödmjukast om ursäkt bloggsverige. Förstår att ni suktar efter en uppdatering. Har idag gjort det medvetna valet att väcka bloggen till liv igen, så från och med nu kommer ni få höra om mycket action igen. Hoppas jag.

Mitt gästspel som hetero har visat sig vara just det. Ett gästspel. En pausunderhållning. Jag vet fortfarande vilka program jag vill se om vi säger så.

Det var så lägesedan jag skrev att jag knappt vet vad jag ska skriva om. Vad vill ni höra om? Vad vill ni veta?

Kan avsluta med en frallan uppdate, det har varit döläge och kallt som den värsta istapp mellan oss, men även istappar smälter och våren är verkligen här. Det kan bli spännande trots allt.

Angst om jag inte missminner mig är det tyska ordet för ångest. Ofta försöker jag frångå mitt sanna jag, den svåra och djupa bruden med för mycket ångest. Varför? Sanningen är att ingen pallar med en svår författare alltför länge. Detta har jag fått bevisat flertalet gånger i mina relationer.

Ändå kan jag inte frångå att ha en viss amount of angst just nu. Jag gjorde ett gästspel skulle man kunna säga. Drack som om jag aldrig sett sprit och sög upp alkoholen snabbare än en uttorkad tvättsvamp. Detta resulterade i katastrofalfylla med ännu mer katastrofala konsekevnser. Jag gjorde ett gäspspel. Ack om det varit ett gästspel i en trekant, eller ett gästspel i någon vacker kvinnas liv. Så var icke fallet. Jag bytte lag. Japp. Jag måste säga det högt till mig själv. MInnena är vaga, men faktum kvarstår. Jag knullade med en kille över ett handfat. Oh så romantiskt. Gud, jag är nästan närmare 25 än 20 nu. Jag borde veta bättre. Nu har jag plötsligt blivit homot som bytte lag. Det måste ju i och för sig vara värt en del, jag är sällsynt skulle jag tro. Jag gjorde det lagbyte många gör, men denna gång gick jag mot strömmen. Får sätta punkt där.

Jag tänker ofta, fan vad lätt det vore att leva med en man. Jag är inte gjord för förhållanden med brudar. Simple as that. Enda kruxset på den perfekta vägen till straight ville, är att jag tänder faktiskt inte på män. Visst jag kan tycka de är vackra, ja jag kan tillochmed sträcka mig till snygg vilket är ett jävla framsteg med tanke på att jag för bara några tragiska år sedan avskydde dem som pesten. Men det är när det kommer till könet jag bara känner: jaha so what? Och att leva utan tuttar? Nja. Det är nog bara att inse att ett sidebyte icke är aktuellt för denna flata.

Tänk och bara slippa dessa lebbiga draman. Frallan är utkastad från soffan för all framtid. Anledning icke nödvändig att ta upp. Och lillfingret visade sig ha en större roll i mitt hjärta än en liten. Kan dock vara för sent. Hänt mycket där. Hur mycket kan man egentligen laga? Jag e hopplös på att inse när det e dags att ge upp. När jag för första gången faktiskt inte vill ens kyssa någon annan då har det gått långt. Monogami är ju inte riktigt min visa. Men nu skulle jag glatt sjunga med i den om det bara innebar att jag fick hålla hennes hand. Hösten kan göra underliga saker med principerna.

Efter anonyma påtryckingar från en viss L på min mail känner jag mig manad att återuppta mina äventyr och livs berättelser. Ohja, lång tid har gått. På något sätt finns ändå mina huvudkaraktärer kvar.

Lillfingret och jag ses fortfarande ibland och tar ett mercy fuck. Ohållbar sits i längden men åg så ljuvligt för stunden. Och frallan.. Ja vad ska vi säga om henne? Hon gör en stor och fet comeback i mitt liv just nu. Men det e samma jävla suktande som i början av året. Jag suktar och suktar och hon har nu blivit som någon oupnålig ikon ala holy mary. Lik förbannat ligger hon på min soffa var och varannan dag och ler. Och ler. Och ler. Det förbannade frallanleendet som får en att gå av på mitten av åtrå. What to do? Ohållbart det med.

Priden? Var inte där. Förbannar mig själv för det fortfarande. Tänk alla snygga brudar jag missade. Alla vackra underbara ljuvliga brudar som jag missade. Kanske lika bra. Var icke mottaglig. Nu när jag är mottaglig och tillochmed villig finns inga brudar så långt ögat når. Man kan tydligen inte få allt..

Tack brudar som mailat mig, very charming. Min very charming mailadress för de som missat: lebbenpawebben@gmail.com Tror jag skall omnämna en av er som ettan. Hoppas på en fortsättning på det spåret.

Nu har jag och ett par ljuvliga polare bestämmt oss för en roadtrip med sunkigt tillhörande vandrarhem, yes det blir priden. Mitt livs första, känns redan nu som att inget kan gå fel. Tusentals brudar framför mina fötter ungefär. Snacka om utbud. Skall dock försöka hålla alkoholen på en lagom nivå (yeah right..) för att om möjligt förhindra att vakna upp i någons andrahands kontrakt långt ute i förorterna. Inte för att det är något fel¨på det egentligen, men känner att jag borde hålla en högre klass på detta äventyr. Kanske. Borde införskaffa ett par pride dejter. Det kan bli lyckat.

Eftersom jag börjar bli skapligt trött på att bloggarna och kommentarerna handlar om allt annat än inläggen (eller trött o trött.. inte egentligen. bara disturbed.) Så har jag  nu skaffat mig en mail, då vissa av mina ljuvliga kommentatorer är riktigt intresanta. So if u like my style, email bomba mig bitte. Självklart kommer uppdateringar om hur det går (om jag nu får några mail. Vojne Vojne) och om allt annat att postas här. Och så mailen då: lebbenpawebben@gmail.com Detta skall bli intressant,

Har grävt ner mig i arbete. Lillfingret är spårlöst försvunnen ur mitt liv och det är ingen sorg. Konstigt det där med känslor. De kan verkligen försvinna lika fort som de kom. Frågan är om det inte var en dålig ide från början. Jag menar, man går ju inte o knullar någon annan (läs frallan) om det inte är något som står fel till. I relationen då. Knappast med mig. Ego, ohyes.

Just nu är jag himla inne på det där med att däääjta. Tyvärr verkar däääjtingutbudet skumt litet. Var är alla flator? Det är ju knappast legitimt att ragga på qx längre (was it ever?) det e ju knappt så man vågar skicka iväg en komplimang till någon utan att vara rädd för att bli lynchad och avskriven som ett annat despo. Very synd utveckling tycker jag. Min qx inbox blinkar tomt mot mig. Just när jag verkligen skulle vilja ha lite sådanna despon efter mig. Suck. Däääääjter var är ni?

Hola from en mycket uppgiven och ledsen lebb. Ja nu är det då över med lillfingret. Och jag vet inte ens om jag vågar berätta hur detta kommer sig, jag gjorde a huuuge mistake. Det var ett par dagar sedan nu, men jag kan fortfarande inte förstå det.  Okej, utan att bli fördömd forever berättar jag nu: jag sa någon annans namn under sexakten. DÖDSSYNDEN. trodde aldrig den skulle drabba mig, då jag alltid anser mig ha kontroll över ordvalet vid knulltime. Men det måste ha varit de enorma mängderna alkohol jag intagit innan som fick mig att tappa all koll och kontroll. Jag menar, vem säger någon annans namn? Det händer ju förfan bara på film och detta av en mycket bra anledning, det är bara det största nono:et.

Att det var frallans namn som hoppade ur min mun underlättade nog inte heller för det kära lillfingret då hon överhuvudtaget är ett väldigt känsligt ämne efter hennes o min lilla affär. Ja detta ledde mig till det stora uppvaknandet jag har efter varje fylla; Aldrig mer supa.

För att återgå till faktum, jag är heartbroken. Det e ju förbannat att man inte ser vad man har förrän det är borta.

Brudar är bara för jobbiga. No more love här inte. Den redan dramatiska relationen med lillfingret lider mot sitt slut. Dock inte det mest tragiska som skulle kunna hända, då det gått utför ungefär sedan det började.

Varför är inte mina relationer som L-word brudarnas? De verkar aldrig ha så mycket drama och skit som jag. Jag som är så ren och oskuldsfull... not. Men det är fan inte dem heller. Kanske får ge det den enkla slutsatsen att L-word faktiskt inte finns på riktigt.  Även om Shane, my shane, verkligen finns. Karaktärens icke verkliga existens vägrar jag erkänna. Det vore ett nederlag. Jag skall hitta en brud, som ser ut lite som Shane, eller har Carmens charm, eller Bettes stil. Och hon måste gilla underdelen i ballerina kexen. Var är du?

Ursäkta mig, älskade blogg och kära läsare. Livet tar upp för mycket tid för att jag skall kunna umgås med dig/er som innan. Men icke att förtrösta, snart blir det bättre.

Livet med lillfingret rullar på. Allt är sådär underbart o ljuvligt och rosafluffigt och sött.. om man bortser från en enda sak. Lillfringret har anger issues. Helt plötsligt kan hennes hand komma svischande och lämna rödamärken på min hud. Det är konstigt det där. Att den som kan smeka en med ömhet sedan kan använda samma händer för att göra skada.

Jag har inte gått ner på lillfingret än, lagom till att jag kände mig redo gick jag in i en förkylning likt inget annat jag någonsin upplevt. Kan knappast gå ner mot de södra regionerna med en snorfabrik som förhindrar andning genom näsan.

Buenos dias underbara brudar!

Frallan är ute ur mitt liv. Ute och raderad. Iallafall som det ser ut på pappret, i hjärtat är det annorlunda. Min cyniska sida får i detta fall ge vika för mitt hjärta. Som saknar henne. Och bitvis längtar efter hennes skratt och ögon på ett sånt där djupt och ljuvligt men icke kärleksfullt sätt. Intrigerna i flatvärlden drev oss isär och allt över ett enkelt missförstånd. Jag borde vant mig vid skitsnacket men det har jag inte och kanske borde jag vara lycklig över det.

Och lillfingret, ja jag vann henne tillbaka, efter många tårar och med en målmedvetenhet bortom mitt eget förstånd. Den där uppfinningen vid namn monogami som aldrig riktigt passat mig, sitter nu som handen i handsken. Jag säger då det. Vojne Vojne.

Men såklart har jag issues som alltid., Denna gång gäller det frågan: Gå ner eller inte gå ner. Jag måste erkänna att slicka fitta inte är min favorit sak på menyn till min flickväns stora förtret. Har liksom alltid varit med brudar som nöjt sig med ett knull, visst har jag gått ner på dem med, men då mest i extremt berusat tillstånd. Jag har helt enkelt ingen slicka fitta teknik att skryta om direkt. Undrar om det finns någon snabbkurs? Moaha.

Nej kära läsare och beundrare, bloggen är icke död. Dock är min ljuvliga laptop det just nämnda, därav ingen update.

What to say? Mitt o frallans långa förspel ledde såklart till sex och efter detta är vi inte längre vänner. Surt sa räven. Kanske handlar det mer om karma, what you give is hat you get. Dock skedde detta missöde efter att det tagit slut med lilfingret som jag nu vill ha tillbaka. Vojne vojne helt plötsligt verkar monogamin det man verkligen borde eftersträva. Villa, volvo och vovve, jatack. Konstigt att det inte känns ett dugg trist. Bara lungt och fyllt av kärlek. Skulle inte druckigt så mycket igår. Ledde till missöden med ett o annat ex. Får ta tag i mig själv nu.

Vojne vojne. Bloggen icke existerande uppdateringar är inte av bristande intresse, utan att jag helt enkelt inte har tid. Tidbrist har aldrig varit ett faktum för mig, då jag alltid haft för mycket av det just nämnda. För mycket tid att tänka, framför allt. Kanske är det bristen på tid som fått mig att inte tänka alls eller så flötjag bara med strömmen, men bara veckor in i mitt o lillfingrets framväxande kärleksrelation kastade sig frallan över mig. Yes, its once you get off the market your worth having. Iallafall verkar detta vara frallans bestämda åsikt. Då jag, som ni vet, trånat efter frallan allt för länge för vad som kan verka nyttigt var jag ju inte den som tackade nej. Och nu kanske ni tror att detta var en engångsföretelse. Men icke. Favorit i repris ett par gånger till när vi mötts, jag och frallan. Och utan att gå in på de mycket uppkåtande detaljerna, kan jag säga att frallan får mer än väl godkänt och var värd att vänta på, även om tillfället enligt min egna utsago innan var mycket dåligt valt.

Självfallet vet lilfingret intet om detta triangeldrama som hon ändå är högst inblandad i. Ibland är det heöt enkelt så, att det man inte vet mår man inte dåligt av. Min brist på dåligt samvete gör mig en smula nervös dock. Vill undvika att bli en av de runtknullande flator som playar hit och dit. Moralpredikningarna har haglat över mig som i ett ösregn, främst från vänner som påpekade den enorma idiotin i att skaffa rivmärken längst hela ryggen då jag dagen efter skulle träffa det ljuvliga lillfingret. Kanske inte det bästa jag gjort i år, men det var icke några problem att dölja dessa även om jag vid min o lillfingrets sexakt fick inta en något passiv roll. Kanske ligger min brist i dåligt samvete på att jag endast ser frallan som ett sexobjekt. Om det är fel, hur fan kan det kännas så bra då? I do wonder..

Kära bloggläsare och beundrare. Det är till mitt stora nöje att medela att lebben numera är stadgad. Och inte lite stadgad heller. Jag är numera stolt innehavare av en partner och har blivit en av de där jag innan hatat så intensivt. Och kanske det värsta, jag älskar det.

Ja, jag är stolt innehavare av en flickvän aka. förmodligen världens bästa brud. aka. lillfingret. Där kan man snacka om att vara snurrad runt någons lillfinger.

Skall försöka undvika att bli en av alla "jagharbrudochärnumeraentristbloggare" men hur detta faktum skall undvikas i min just nu väldigt fluffiga och rosa värld har jag inte kommit underfund med.

Jag fick en egen nyckel idag. Till hennes hem. Det är stort.

Först av allt, ursäkta för min bloggande frånvaro. Det är dock underhållande att se att kommentarerna och besökarna trots detta strömmar in. Ni är guld!

Orsaken till denna frånvaro är att jag och lillfingret knappt lämmnat sängen på över en vecka. Endast för att utföra de livsuppehållande handlingarna har vi begett oss från vårt kärleksnäste. Det är nog dags för denna inbitna cyniker att se sanningen i vitögat. Jag har fallit för lillfingret och faller nog fortfarande. Det är underbart. Finns faktiskt inte ord för min sinnesstämmning just nu och det är inte utan en lätt ångest jag inser det faktum att jag som är den evigt fria nog håller på att binda mig. Men det är fortfarande tidigt så jag skall undvika alltför stora uttalanden.

Jag har aldrig varit mycket för att spendera timtals i sängen (om inte aktivitet föregår) men numera vill jag knappt gå upp. Det kanske handlar om sängsällskapet mer än principer?

Hur skall man praktiskt lösa denna bloggdejting fråga? För bloggdejta vill jag. Gärna med någon som gillar ballerinakex och nudlar. Gärna med den som jag redan kodoutat här. Men det praktiska, hur fan löser man det?

Vojne Vojne.. Igår låg jag och frallan under täcket större delen av dagen och bara myste. Vänskap är det inte. Men kanske inte kärlek heller. Time will tell.

Hitta en himla underhållande hemsida förut, http://www.randomhouse.com/features/ensler/vm/ enjoy the talk to the vagina. ;-)

Lillfingret gillar visst underdelen på ballerinakexet. Där ser man. Det är bara ett litet problem. Jag trodde att det var en myt att flator bara gillade att bli tagna på utanpå. De senaste snärtorna jag varit med har njutit lika mycket som jag av att bli just knullad. Inuti. Men inte lillfingret, hon vill bara ha utanpå. Jag är lost. Alla tips mottages tacksamt.

Lillfingret är även någon slags nymfoman. Hon kan inte låta min fitta vara ens för en sekund, är överallt och pillar. Känner mig bedövad av allt gnuggande. Men hellre det är sahara. Eller kanske är ett mellanting något att eftersträva? Har en känsla av att lillfingret vill vara min flickvän. Undrar varför jag känner mig tveksam.

Och så är det det här med frallan. Har visst rört ihop det en del. Men frallan alltså, jävla frallan. Kanske borde återuppta min bloggdejting plan..

Dåligt med action, därav ingen uppdatering. Min cyniska och bittra och ytterst humoristiska sida är som förbytt av pirr i magen, ala magsjuka och illamående. Hur hamnade jag här? Detta var inte vad jag annonserade för..

Lillfingret och jag valsar vidare. Och jag tycker om henne. Mycket. Mycket. Det är väll när man minst anar det som det sker. Skall åka upp till henne imorgon med tanke på tonen i våra samtal är det uppenbart vad som kommer hända och jag står på ruinens brant redo att delge hela mig själv till henne. Som jag gjort innan, men inte med samma intensitet i hjärtat.

Frallan och jag ses ofta. Och ska jag vara ärlig så finns det ingen som är så vacker som hon när hon ler. Vad det betyder vet jag inte. Vet inte så mycket just nu. Illamåendet av fjärilarna i magen har bedövat min annars så fungerande analyserande hjärna.

Oh jesus christ. Where to start? Aja, i fredags packade sig lebben iväg till storstaden och svirade till det ordentligt. Såpass att sömnen icke infann sig förrän morgonen var ett faktum. Detta kalasande delades med lillfingret. Åh hon är så snygg! Sahara no more! Ja du läste rätt, jag tog henne. Eller så var det tvärtom. I dont care, det var fab.

Morgonen efter (läs eftermiddagen) var mindre fab. Spydde som en hund (jag som aldrig spyr..) men väl hemma i mitt lilla råtthål lade sig kramperna fort och jag beslutade mig för att inte spela svår med lillfingret utan jag ringde henne. Hon kom på studs och ja, utan en droppe alkohol i blodet uppreade sig förra nattens bravader både en och två gånger, fast mycket bättre. Såklart. Första sexet brukar inte vara super, men det var lovande. Mycket lovande. Hon sov kvar och hade inte försvunnit när jag vaknade this morning. Också mycket lovande. Hon frågade tillochmed när vi skulle ses igen. Ohyes, det kanske faktiskt kan ligga något stort hos lillfingret.

Angående frallan. Det blir nog bara en vänskap där. Eller kanske något annat. Men just nu är mitt projekt lillfingret mycket intresant. Såpass intresant att jag mår illa 24/7. Detta är vanligt hos mig när fjärilarna flyttar in i magen. Ute på djupt vatten nu. Men gud vad det är skönt att bada istället för att vandra mot sahara..

Det där med att spela svår är inte min grej. Men jag höll ut ett bra tag iallafall. Onsdagskvällen spenderades med frallan. Med frallan liggandes ovanpå mig, berättandes om hur mycket hon saknat mig. Men tror ni det blev någon action? Nej. Såklart inte. Vad som rör sig i huvudet på den bruden skulle jag dö för att få veta.

Lillfingret och jag skall ses för en film idag. Ikväll skall jag svira runt på staden. Idag kommer det bli action känner jag. Samla 20 flator och det är garanterat.

Och om ni är så bright som jag tror så kan ni se ett mönster i detta inlägg och även en storartad komplimang till en viss brud som jag inte alls känner men har fastnat för hennes sätt att skriva. 

Idag blir det åka av!

Det är när man minst anar det som det sker. Just nu verkar brudarna regna ner fårn himlen och de flesta verkar landa på mig. Vad har jag gjort för att förtjäna denna lyx? No time to överanalysera skall frottera mig i utbudet. Tyvärr verkar frallan inte längre ingå i utbudet som står tillgängligt för mitt förfogande och knepigt nog är det en liten bit av mig som saknar henne. Good fact she went away, känslor är något jag inte pallar o deala med just nu.

Mitt nya projekt aka. lillfingret ter sig allt mer intresant. Det kan ligga något där känner jag. Om inte annat önskar jag att hon bara kunde prata och prata och prata lite mer. Det är något med hennes röst som gör henne helt oemotståndlig. Det har även visat sig att hon har ett minne som sträcker sig långt längre än mitt, hon mindes saker jag berättat för henne för länge sedan. Tyvärr sträcker sig mitt minne lika långt som en guldfisks och jag minns den natten då jag berättade saker för henne, packad med 2 liter vin. Tyvärr minns jag inte vad hon sa, bara att hennes röst gjorde mig helt varm. Det närmar sig dagen för mitt och lillfingrets möte och jag betvivlar icke det faktum att det är uppenbart vad som kommer ske. Eller jag hoppas det är uppenbart. Annars får jag helt enkelt knulla någon från PSJBSKIN(personer som jag bara skulle knulla i nödfall) -listan. Något jag hellst vill undvika.

And as far as bloggdejting goes, känner mig nästan manad att outa vilka brudarna är. Tyvärr girls, det är ingen av er som kommenterat, även om jag är säker på att ni är totalt fab.

På frallan froten intet nytt, antingen har hon trillat av jorden eller emigrerat. Hon lär höra av sig förr eller senare. Eftersom jag är så oemotståndlig. Såklart.

Annars har jag ett nytt litet projekt på gång. Vad jag skall kalla henne vet jag icke än, men hon är snygg och rapp i käften som fan. Och charmig, såklart. Vi skall ses nu i veckan och enligt hennes egna utsago skall hon då stilla mina lustar. Vilka lustar undrar jag. Kan människan läsa tankar? För mig veterligen har jag icke nämnt något om varken frustration eller lustar. Ohwell, jag är ju inte den som tackar nej.

Många verkar uppmuntra min ide om bloggdejting. Nu skall jag bara hitta någon att bloggdejta med. Aliaset Ajja hade tydligen träffat sin brud via bloggen. Jag upphör aldrig att förvånas över andra människors kreativitet (samt min egen.) Det finns faktiskt två stycken på bloggen jag skulle kunna tänka mig. Dessa skall jag dock inte outa. Får spela cool instead.

Inatt drömde jag om the Liplocker. Bruden som alltid när vi ses har fått för sig att hennes läppar passar otroligt bra mot mina. Iof är detta sant och detta kanske mest beror på att vi har ett förflutet tillsammans. Yes jag och the liplocker har varit ett item.

Eller inte ett item. The item.

Drömmen var totalt underbar, detta kanske mest bestod i det faktum att the liplocker var upp över öronen förälskad i mig och detta visade hon på många förunderliga sätt i drömmen. Jotack, det var då jag insåg att detta var en uppenbar dröm, no verklighet. För i verkligheten var vårt förhållande just tvärtom. Det var jag som trånade och suktade i vad som verkade vara en evighet innan jag väl fick henne. Och när jag väl hade henne så hade hon mycket stora problem med att vara monogam. Kanske inte så konstigt med vår ringa ålder vid denna tidpunkt men the basic thing; Baby Liplocker broke my heart.

Vaknade just när the liplocker låg ovanpå mig, med sin mage mot min rygg, jag svankade sådär lagom för att hon skulle kunna smyga in sin hand under mitt höftben och ner mot det hon uppenbart var ute efter. Yes tänker jag, en favorit i repris sju år senare. Åmar och ålar mig i sömnen som en boa och BANG! Där ligger jag på golvet och fattar ingenting. Huvudet bankar och en bula uppenbarar sig i pannan. Detta var dock inte anledningen till min ilska, det var det faktum att drömmen inte blev slutförd.

För trots att det är sisådär en sju år sedan jag and the liplocker hade vår dramatiska relation, så kan jag fortfarande se hennes händer, fingrar, naglar, ögon och läppar framför mig om jag anstänger mig. Detta måste vara ett mirakel med tanke på att jag annars har ett minne som en guldfisk. 

Jag träffar the Liplocker kanske en eller två gånger om året, men varje gång jag ser henne blir jag pinsamt nervös ala 16 och vill hellst springa åt andra hållet. Det faktum att hon gärna sätter läpparna mot mina hjälper inte detta 16 beteende.

Kanske helt enkelt är så, att vissa låser sig fast hos en. Eller ens läppar. Dont know.