Efter anonyma påtryckingar från en viss L på min mail känner jag mig manad att återuppta mina äventyr och livs berättelser. Ohja, lång tid har gått. På något sätt finns ändå mina huvudkaraktärer kvar.
Lillfingret och jag ses fortfarande ibland och tar ett mercy fuck. Ohållbar sits i längden men åg så ljuvligt för stunden. Och frallan.. Ja vad ska vi säga om henne? Hon gör en stor och fet comeback i mitt liv just nu. Men det e samma jävla suktande som i början av året. Jag suktar och suktar och hon har nu blivit som någon oupnålig ikon ala holy mary. Lik förbannat ligger hon på min soffa var och varannan dag och ler. Och ler. Och ler. Det förbannade frallanleendet som får en att gå av på mitten av åtrå. What to do? Ohållbart det med.
Priden? Var inte där. Förbannar mig själv för det fortfarande. Tänk alla snygga brudar jag missade. Alla vackra underbara ljuvliga brudar som jag missade. Kanske lika bra. Var icke mottaglig. Nu när jag är mottaglig och tillochmed villig finns inga brudar så långt ögat når. Man kan tydligen inte få allt..