seriösa tankar på o byta lag.

Jag tänker ofta, fan vad lätt det vore att leva med en man. Jag är inte gjord för förhållanden med brudar. Simple as that. Enda kruxset på den perfekta vägen till straight ville, är att jag tänder faktiskt inte på män. Visst jag kan tycka de är vackra, ja jag kan tillochmed sträcka mig till snygg vilket är ett jävla framsteg med tanke på att jag för bara några tragiska år sedan avskydde dem som pesten. Men det är när det kommer till könet jag bara känner: jaha so what? Och att leva utan tuttar? Nja. Det är nog bara att inse att ett sidebyte icke är aktuellt för denna flata.

Tänk och bara slippa dessa lebbiga draman. Frallan är utkastad från soffan för all framtid. Anledning icke nödvändig att ta upp. Och lillfingret visade sig ha en större roll i mitt hjärta än en liten. Kan dock vara för sent. Hänt mycket där. Hur mycket kan man egentligen laga? Jag e hopplös på att inse när det e dags att ge upp. När jag för första gången faktiskt inte vill ens kyssa någon annan då har det gått långt. Monogami är ju inte riktigt min visa. Men nu skulle jag glatt sjunga med i den om det bara innebar att jag fick hålla hennes hand. Hösten kan göra underliga saker med principerna.