Livet på en pinne

Jag har just insett en sak..

Man kan få träningsvärk av att nästan ramla.

En diskbänk kan vara hal, för att inte tala om hur hal en diskho och vask kan vara.. när den som byter gardiner i fönstret ovanför diskbänken har raggsockar på sig....

Och när den som byter gardiner, för ett kort ögonblick, tappar balansen och på nått vis i världen måste trassla sig ur diskhon och vasken och (graciöst?!?) försöka landa på stolen i stället för att slå i köksgovlet som ett vändstekt ägg..  - då kan den som byter gardiner dagen efter känna av en viss träningsvärk..

Åkte lite tidigare till jobbet i förrgår, med tanke på vädret, för att ha lite "vingelmån" - ifall - det var halt och jäkligt, så jag skulle kunna köra sakta och komma fram hel.

Nu gick det ju inte som jag tänkt.

Inte i min vildaste fantasi kunde jag föreställa mig att min dag skulle bli som den blev.

Allt gick bra till en början.
Sen gick det inte alls.
Bokstavligt talat.
Det stod stilla.
Allt stod stilla.
Jätte stilla

Fucking jävla jätte stilla!

Jag hamnade i bilkön kl 12.30.. Jag börjar ju jobba 13:30 och därifrån jag satt,  till jobbet är det ca 3.5mil. Så jag trodde allt jag skulle hinna, men möjligtvis kunde jag bli lite sen. Så jag ringde jobbet och sa som det var - som jag trodde det skulle bli..

Nu blev det ju inte så..eller jo, jag blev sen till jobbet.. jävligt sen..

Tiden gick och till en början kom det info via radion om läget, men det upphörde vid 16.30 tiden. Det sista de nämnde var att det var milslånga köer..

Det var kallt, jag var hungrig (att äta kall korvstroganoff med fingrarna är ngt jag drar mig för in i det längsta..hade i alla fall ett par clementiner med mig) & törstig och jag fick huvudvärken from hell. Ena stunden var jag så arg så jag hade kunnat pucklat på den jävel som var orsaken till stoppet och i nästa stund var jag tjutfärdig. För att inte tala om hur pinkenödig jag var!!

Nu var det ju bilkö även åt motsatt färdriktning så det var ju inte bara att hoppa ut och pinka i närmsta snödriva..vill ju inte bil polisanmäld för förargelseväckande beteende... Ett tag funderade jag på hur jag skulle kunna lösa problemet. alt 1) hälla ut matlådan och pinka i den.. alt2) pinka i byxorna och sen sätta mig på plastpåsen. alt3) knipa tills det blev så fullt att jag sprack..

Efter ytterligare en halvtimme så händer det, bilarna i det andra körfältet börjar röra sig och det blir bilfritt.. jag knäpper upp byxorna redan i bilen, försöker att inte se desperat ut (svårt i det läget) och kastar mig mellan min bil och framförvarande långtradare och pinkar i snö/regn/isblåsten - och någonstans hör jag änglasång! Säg den lycka som varar för evigt..änglasången byts mot motorljud och det kommer bilar körande på den nyss tomma vägbanan... men det skiter jag i - har inte folk sett en blekfet rumpa förr så är det fn på tiden...

Väl tillbaka i bilen känns livet SÅ mycket bättre. Nästan så jag är vid gott mod..

Det gick över i takt med att klockan gick..

Plötsligt börjar lastbilen framför mig köra! Tjohoo!!! Äntligen!!! Så jag startar bilen, lägger i ettan och kör...200m sen är det stopp igen.

Vid ett tillfälle är det kö-fritt i motsatt körbana och jag bestämmer mig för att vända - lagom tills jag tagit beslutet så kommer det ett gäng bilar, och det blir åter kö åt det hållet.. Så det är bara att snällt stanna kvar. Efter ungefär en timme rör det sig lite igen - Underbart!! - Så, starta bilen, få i ettan, rulla iväg, lägger i tvåan och växlar till trean - nu finns det hopp om att allt har löst sig. Men nä.. Det tar stopp igen. Men vi har nog kommit två kilometer i alla fall, alltid något..

Tiden går, jag fryser, hvudvärken blir värre och jag är förbannad, tjutfärdig och uppgiven. Tur jag hade telefonen med mig så jag kunde terrorisera sambon med sms, jag kunde beklaga mig på FB och min goa kollega T ringer med jämna mellanrum och hör hur det går för mig. 

Uppgivenheten tar över och jag inser att jag kommer få sitta där i en evighet. Pinkenödigheten kommer tillbaka och jag börjar planera för ytterligare en pinkevända i kön.. Det är bilfritt i motsatt riktning och jag ska precis ge mig ut då jag ser blåljus i bakspegeln.. så jag tänker låta de passera (i min värld är blåljus 98% ambulans 1% polis och den sista % är brandbilar)  Så undertiden som blåljusen ska passera börjar jag förberda byxuppknäppningen.. Döm om min förvåning när blåljuset stannar bredvid mig... och det är en Polisbuss, jag öppnar bildörren och känner mig urdum som sitter med uppknäppta byxor (som om de ser det i mörkret..) Polisen säger åt mig att försöka vända och åka ut mot E6an igen och köra norrut och ta nästa avfart osv.  Så åker de vidare framåt.

Sagt och gjort, jag försöker vända, sakta och en liten bit i taget. Vägen är inte speciellt bred och jag skulle aldrig komma på att vända på den vägen i barmark och dagsljus.. Men nu, efter 6.5h i bilkö känns det helt okej..

Jag köpte nya dubbdäck för ett tag sedan och jag är överlycklig över mina nya däck! Och jag älskar min bil! Efter lite trix och en monolog från min sida (no shit sherlock..) så har bilen och jag bytt färdriktning och är på väg mot motorvägen igen. Bara att få KÖRA bil igen är underbart, värmen kommer och vi rör oss framåt. Det är iof halt, så vi kör sakta, men vi kör!! (Polisen har sagt till alla personbilar att vända, och kvar i mörkret står alla lastbilar)

Väl ute på motorvägen känns det nästan overkligt, att jag suttit fast (förutom ca 2km körning) i 6.5h! Motorvägen är 2-filig och trafiken flyter bra i båda filerna. 40min senare är jag på jobbet. Bokstavligt talat parkerar jag i första bästa lediga lucka, kastar mig ut och springer, så fort jag kan med benen i kors, in på jobbet och det är tur att den närmaste personaltoan är ledig....

Så jag stämplar in kl 20.. "lite" försenad.. Det är - tack och lov - väldigt lugnt på jobbet så jag kan äta och dricka varmt och tina upp i lugn och ro. Ringde sambon och mor & far och meddelade att allt gått bra, till slut.

Hade, sedan tidigare, bestämt att jag skulle sova hos T för att slippa köra hem i snövädret, så när vi stämplat ut åkte vi hem till T (10min från jobbet) och efter lite kvällsfika så fick jag ett ljuvligt duntäcke och kudde, bäddade i soffan och slocknade nog på 3min..

Sprang på toa ca 27gånger före lunch..Tog en "korridorskonsult" med en av mina favoritläkare och jo då..jag har nog fixat en urinvägsinfektion efter gårdagen... men den kan läka ut själv, så ingen antibiotika skrevs ut. 

Kl 17:25.  fick jag äntligen styra kosan söder ut. Hemfärden gick bra och jag stannade utanför ica 18.47. Köpte lite mjölk, bröd och pålägg och körde vidare hem. Hann bara få in mjölken i kylen innan jag ställde mig i duschen, en lång varm underbar dusch, flanellpyjamas och raggsockar på.

Sambon kom hem strax före 22 och jag anföll honom i hallen - som jag längtat!

Efter vår "kvällsrutin" (en kopp varm oboy till honom och en kopp varm mjölk till mig) gick vi och la oss och det var så gott att få lägga armen om honom och somna   

Vad som orsakade bilkön.. En lastbils chaffis som inte tänkte ringa bergare - för det kostade pengar - utan han tänkte vänta på saltbilen.. Han ska va glad att jag satt x-antal mil bakom honom (och att jag inte är ett 110kg muskelknippe som heter Glenn...)

(Dagens I-landsproblem)

Har någon vunnit nått i ICA's pågående lotteri?

Det står längst ner på kvittot, nått i stil med "dina inköp har gett dig x-antal lotter, du har inte vunnit något" - men så praktiskt för ica- att säga att man fått lotter (som man inte sett) och sen säga att man inget vunnit..

Vad hände med "riktiga" lotter och en riktig dragningslista, där man själv kunde både känna och se sina lotter och själv kolla om man vunnit nått?

(den som förväntar sig att få läsa text med sexuellt innehåll - kan sluta läsa nu)

Tror jag kommit på vad jag ska bli när jag blir stor..

Jag ska bli handledare åt folk som tragglar med D-uppsatser. Det verkar vara ett väldigt lätt jobb. Man kan börja med att förneka att man är handledare...det funkar ett tag, tills ens kollegor talar om för en att man faktiskt ÄR handledare.

Men för den skull behöver man inte jobba så mycket. Mest skicka små meddelanden via skolans hemsida. Och slänger man ut en fråga till uppsatsskrivarna så behöver man inte kolla upp svaret - än mindre svara på de ev följdfrågor som kommer - för har man inte kollat om man fått svar - så vet man ju helt enkelt att man fått följdfrågor..

Så det där med att vara handledare verkar ju inte vara så slitsamt..

Däremot är det *CENSUR* irriterande att vara på "andra sidan", att vara den som väntar på att handledaren ska höra av sig!

- uppdatering -

Joseruatt det är sååå synd om handledaren som har såååå många studenter att handleda...

och att "ni som läser som ni gör, får räkna med att ni inte är klara när terminen är slut.."

EH?! ja ha.. ja tack då?!

*censur* *censur* *censur* *censur* - kärring!!!!!

Missed abortion (MA)

Det finns också en annan, mindre vanlig typ av missfall, så kallat missed abortion (MA). Vilket kan översättas med ett missat missfall.

MA innebär att det blev inget missfall omedelbart när fostret dog. Fostret ligger kvar en tid i livmodern innan det stöts ut. I och med användningen av ultraljud har man konstaterat att detta är det vanligaste förloppet vid missfall. Trots att fostret är dött kan moderkakan fortsätta att växa ytterligare några veckor. Ofta upptäcks MA vid vanliga  kontroller hos barnmorskan eller läkaren"

HELVETES DJÄLVA SKIT!

Det händer en hel del i livet just nu.

Bland annat är det skolstart - sista terminen och det ska skrivas en magister.. Har "lite" panik över det för jag har absolut NOLL inspiration. Vi har inget att skriva om...och det i sig ger ju "lätt" panik - och så har jag och min kumpan inte riktigt samma syn på hur det ska skrivas/genomföras. Men det löser sig.

Som om det inte vore nog med en upppsats - vad den nu än ska handla om - så är min hjärna & min kropp helt uppslukad av något helt annat..

Så jag går lite i ett vaccum - det är lite mycket nu *S*

Bloggar inte speciellt aktivt här längre, av olika andledningar. Men jag är här nästan dagligen för att läsa div bloggar jag följt en längre tid.

Mycket har hänt, händer och kommer hända.

Livet är allt bra spännande - väldigt spännande.

Numer är jag sambo och väldigt väldigt lycklig.

I dag har jag kånkat och burit, jag har tvättat och tvättat och kånkat och burit. Full fart från kl 8, vid 17tiden kroknade jag. Insåg att jag inte ätit mer än en tallrik fil på förmiddagen.

Så när vidsförrådet var färdigsorterat och ytterligare en säck var placerad i containern och att jag burit ner 2 kartonger till bilen (det är nära nu) gick jag till stan. Köpte en pizza och hyrde en film. Väl hemma insåg jag hur trött jag var och hur ont jag hade i min handled (Ortopeden ringde igår och ville veta om jag fortfarande var intresserad av operation - och jag svarade att fallet var så, kommer få en kallelse med posten, fn vet när..)

Lite pizza i magen gjorde susen, ett varmt bad gjorde nytta för öm rygg för att inte tala om vad ryggläge i soffan gjorde för hela mig.. Zzzzzz Tupplur på soffan är inte så dumt :)

Filmen är sedd, pizzan är slut och handen värker, så jag ska bädda i sängen, nytvättat täcke & kudde och rena lakan - det är vardagslyx det!

I morgon bär det söder ut, med första flyttkartongerna.. Yes!

Och att det kan vara gott pga forskningsmetodik - det trodde jag a l d r i g men så är det. Fick just besked om att alla uppgifter jag skickat in är godkända - Y E S ! ! -

 Så nu är det bara resten kvar, en intervju som skall genoföras, renskrivas, sammanställas och analyseras. Och efter det är det seminarie uppgiften. Som känns överkomlig, att analysera de artikar vi granskade i början av kursen. Och komma på ett par frågor. Känns helt okej. (och utöver det ska det utvärderas och ordbajsas om målformuleringen som snickrades i hop i början av kursen) Sen är det klart. Och jag hoppas innerligt att jag slipper ha nån släpuppgift av dessa två, för när skolan är slut, är det nästan dags att gå på semester, och jag vill inte ha släpuppgifter som förstör 4 veckors ledigt!

Nu är det dags för en liten promenad i solskenet och påbörja avslutet och framtiden. Jag ska gå till bostadsbolaget och säga upp min lägenhet.