Grrr

Häromdagen kom det ett reklamblad från Konsum Stockholm i brevlådan, där Louise Ungerth (chef för konsument- och miljöfrågor på Konsum) tar bladet från munnen och bland annat skriver: "Jag börjar bli trött på ordet "Konsumentmakt" som använts så flitigt av politiker och näringsliv de senaste åren. Vi förväntas att med våra val av produkter och tjänster fixa alla problem. Från global rättvisa och bra djuromsorg till klimatfrågan och slut på algblomning."

Hon fortsätter: "Vi konsumenter har naturligtvis stor makt, men skyffla inte över alla problem på oss. För ännu större och mer effektiv makt (min fetstil) har modiga lagstiftare och framsynta företag. Det är till exempel politiker som kan införa koldioxidskatt på flyget..."

Det var trevligt att läsa hur etablissemanget själva så sakteliga börjar identifiera vilka som verkligen bär ansvaret för att något görs åt miljön och klimatet. Att det inte handlar om att med beskäftiga och förnumstiga spartips ner till gräsrötterna förklara vad som måste göras för att rädda situationen, utan att det är politikerna som måste våga gå före och lagstifta om de genomgripande förändringar som krävs.

Kanske 10 procent av oss ändrar livsstil av god vilja och idealism, men "alla måste med" som Goran sade, och då är det bara lagstiftning och påbud uppifrån som gäller. Riktlinjerna måste vara vad som enligt forskarna krävs för att hejda en  miljö- och klimatkatastrof, inte vad man bedömer som "politiskt realistiskt".

Ni ser dilemmat. Vilken regering avsätter sig själv för den goda sakens skull? Hur många av oss skulle rösta på en regering som genomför en miljölagstiftning som innebär ett stålbad för shoppingligan och slut på köpfesten? Därför vågar inte politikerna genomdriva "skarpa" förslag, utan använder hellre myndigheter och massmedia som megafoner för att prata om vad vi andra borde göra.

Det är så nära hyckleri man kan komma, och eftersom timmen minst sagt är sen, kan vi nog tala om "Hycklarnas afton". 

Se marknadens svar på klimathotet: Sodastream Kolsyremaskin! I ONOFF:s julklappskatalog läser jag att  "...en gaspatron kan göra upp till 16 liter kolsyrat vatten eller läsk."

Kolsyrat vatten görs av komprimerad koldioxid. BINGO!

Igår fick jag syn på adressen till DN:s klimatpanel (klimatpanelen@dn.se) och passade på att ställa några frågor om jordens uppvärmning jag grunnat på ett tag, men inte hittat några svar på.

1) Karin Bojs har vi flera tillfällen nämnt albedoeffekten hos is och snö som skyddar mot uppvärmning. Frågan är om man inte också skulle nämna smältvärmen som också förstärker t ex havsisens skydd mot uppvärmning. Om jag inte minns fel från skolan räcker (sol)värmen som smälter 1 gram is till att höja temperaturen på samma mängd vatten från 0 till 80 grader Celsius!? Så om isen och dess buffertverkan försvinner lär uppvärmningen accelerera än mer. Eller har jag missat något...? 

2) Finns inte risken att det uttunnade ozonlagret släpper igenom energirikare (mer ultraviolett) strålning än tidigare, vilket också kanske ökar uppvärmningen mer än beräknat?

3) Hur lång tid stannar metangasen efter ev utsläpp kvar i atmosfären innan den bryts ner (till CO2 + H2O)? 1, 10 eller 100 år?

Om nu metangasens växthuseffekt är 20 gånger större än koldioxidens, måste rimligen tiden den finns kvar vara avgörande för växthuseffekten.

Jag väntar med spänning på svaren (om det nu kommer några) på mina frågor och återkommer när jag vet mer. Kanske någon av mina läsare vet?

 

"Gamla bilar kan få högre trängselskatt" läser vi i DN idag. Trenden är tydlig. Först lanserade regeringen den statliga miljöbilsrabatten på 10000 kr. Och nu ska äldre bilar straffas bort med högre trängselskatt.

Naturligtvis jublar biltillverkarna. Ju fler miljöbilar (läs nya bilar) desto större omsättning och vinst. Frågan är om miljön jublar. Är det verkligen säkert att det inte kostar mer för miljön att tillverka en ny bil och skrota en gammal jämfört med att låta den senare rulla några år och mil till?

 

Fruktyoughurt innehåller ca 9 gram socker per dl, men smakar inte särskilt sött för det. Så det är väl inte så mycket socker i den tycker man före följande lilla smakprov. Gör så här:

Häll 1 dl varmt vatten i en kopp.
Rör i 9 gram eller 2 rågade teskedar socker.
Rör tills allt socker löst sig i vattnet. 

Smaka. Så söt är fruktyoughurten bakom den syrliga smaken.   

Tydligen pågår en accelererad avsmältning av havsisen runt nordpolen som sker snabbare än FN:s klimatpanel räknat med. Som en viktig förklaring nämns att albedoeffekten (t ex att mörkt havsvatten absorberar mer värmestrålning än vit havis) inte tagits med i klimatmodellerna i tillräcklig utsträckning.

Skulle inte en förklaring också kunna vara att det uttunnade ozon-lagret släpper igenom mer ultraviolett (energirikare) solstrålning än tidigare. Det borde ju i så fall medföra ökad global uppvärmning, men frågan är hur stor denna påverkan är?
Någon som vet...?

Tack till Hanne Kjöller som tar upp livsmedelsfusket och ännu större tack till journalisten Mats-Eric Nilsson för hans bok "Den hemlige kocken" där han berättar om livsmedelsindustrins fusk med vår mat. Förhoppningsvis når han många många fler människor med sitt budskap än lille Grrr med sina olika inlägg i ämnet.

Jinge har läst boken som ges ut av Ordfront.

Niklas Ekdal avslutar ledaren om "Globaliseringsandan" med miljardsatsningen på forskningen med 15-procentiga anslagsökningar varje år och avslutar: "Kostnaden för nationen vore blygsam och lyftet skulle bli enormt. Någon däremot?".

Ja, här. Med risk att återigen svära i kyrkan undrar jag om verksamheter överhuvudtaget förbättras och effektiviseras genom att mer pengar pumpas in i dem? Hur är det t ex med u-hjälpen/SIDA, skolan/Skolverket, polisväsendet och  sysselsättningsåtgärder/Arbetsmarknadsverket. Har de blivit så mycket effektivare? I det sistnämnda fallet verkar det nästan vara tvärtom att döma av sittande regerings åtgärder.

Återkommer efter den 25/10 pga vistelse i odatoriserade omgivningar.

 

I gårdagens DN skriver Göran Greider tänkvärt om "Sjuk miljödebatt" och sätter fingret på tillväxtpolitikernas och nyliberalernas ömma punkt: att ekonomisk tillväxt och hållbar utveckling är oförenliga.

Han skriver bl a: "Det verkar som om vi lever i en närmast schizofren civilisation där oförmågan att se sambandet mellan en allt snabbare reducering av artrikedomen och ett system som kräver evig materiell tillväxt vittnar om sjukdomstillståndet."

Och vidare om de försöken att både äta kakan och ha den kvar: "Växthuseffekten ska i alla lägen bekämpas genom mer tillväxt: Köp miljöbilar (men minska inte bilismen), köp utsläppsrätter (men flyg inte mindre) och hugg ner skogen även om det sker på bekostnad av artrikedomen, det vill säga själva den oändligt komplexa livsväv där vi själva är invävda."

Kort sagt: Att försöka lösa miljöproblem med tillväxt är verkligen att sätta bocken till trädgårdsmästare.   

I vårt moderna mediesamhälle är en allt vanligare födkrok att höras och synas. Som forskare gäller det att ha något nytt att komma med eller presentera riktiga stolleprov. Båda metoderna brukar ge utrymme i medierna.

I dagens DN blir Björn Lomborg med benäget bistånd av P Wolodarski ledarskribent under rubriken "Falska larmklockor". Han ger ett lysande, men omedvetet exempel på den senare metoden. Hans kamp mot miljörörelsen börjar alltmer likna don Quijotes fäktande mot väderkvarnarna.

Jag citerar: "Aktivister och medier påstår att vi ska minska utsläppen av koldioxid för att rädda isbjörnen. Låt oss därför räkna på saken. Anta att varje land i världen, inklusive USA och Australien, skriver under Kyotoprotokollet och begränsar sina utsläpp under resten av århundradet. Om vi sedan utgår från den mest studerade isbjörnspopulationen i västra Hudsonbukten, som består av ungefär 1000 djur, hur många skulle vi kunna rädda? 10, 20 eller 100? ...Sanningen är att vi skulle kunna bevara mindre än en tiondels björn."

Det verkar onekligen som att Björn Lomborg tror att världens samlade ansträngningar för att minska koldioxidutsläppen har som främsta mål att rädda isbjörnen. Eller är det bara klumpigt formulerat eller översatt?

I dagens DN.Debatt lyckas Metta Fjelkner skriva en helsida med rubriken "Elever med särskilt stöd klarar ändå inte skolan" utan minsta statistiska belägg för slutsatsen. Hon anger nämligen inget mått som motsvarar betygsläget i matte, engelska och svenska innan stödet sätts in.

Därmed är den "statistik" hon presenterar i artikeln värdelös som underlag för de vidlyftiga slutsatserna. Det här får vi veta:

att 11.4% av alla elever saknar godkänt betyg i matte, engelska och svenska

att följaktligen 100-11.4 = ca 89% är godkända

att andelen godkända elever bland dem som fått särskilt stöd i klassen är 10 procentenheter lägre, dvs 79%

att andelen godkända elever bland dem som fått särskilt stöd utanför klassen är 40 procentenheter lägre, dvs 49%

Vad betyder detta? Att "särskilt stöd" i klassen är mycket effektivare än utanför klassen? Eller att de senare eleverna från början har större  inlärningssvårigheter och mindre ämnesfärdigheter än de förra?

För att kunna utvärdera effekten av "särskilt stöd" måste det finnas en mätning på varje elev som motsvarar betygsläget i matte, engelska och svenska innan stödet sätts in. När sådana mätningar saknas går det inte heller att dra några slutsatser. 

"Matematik gör dig bättre i andra ämnen. Det har matematiker länge hävdat. Nu finns bevis för att de har rätt. Åtminstone när det gäller biologi, kemi och fysik." påstår DN idag och refererar en  amerikansk studie i Science.

Vidare får vi veta att "Den som vill lyckas i biologi på universitetet ska läsa så mycket matematik i gymnasiet som möjligt." och docent Christer Bergsten vid Linköpings universitet påstår att "Studien är ett tydligt argument för att kräva en större obligatorisk matematikgrund på det naturvetenskapliga programmet i gymnasiet."

Men, det enda vi verkligen får veta är att det här med orsak och verkan det är svårt det, till och med för en docent. För det kan ju faktiskt vara så att de från början mer studiebegåvade eleverna är överrepresenterade bland dem som väljer matematik på high school och att det är därför "mattestudenterna" genomsnittligt lyckas bättre med  universitetsstudierna i t ex biologi.

 

Några kommentarer till två artiklar om ozonhålet och miljömålen i DN 20070608 får bli en parentes i mina inlägg om miljöpolitiken. I den första artikeln  "Nu ska barnen få lära sig solvett" på sid 12 får vi veta att  "...ozonskiktet är ovanligt tunt för säsongen..." och att  "Bara en gång sedan SMHI startade mätningarna 1988 har lägre junivärden uppmätts."

I artikeln framgår också att ozonskiktets uttunning inte bara är begränsat till Antarktis utan också drabbar andra delar av klotet, även Sverige.

Trots förbudet 1987 mot vissa ozon-nedbrytande föreningar, var ozonhålet större än någonsin 2003, ett rekord som slogs så sent som förra året. Tydligen fortsätter ozonhålet att växa (se Ozone Hole Watch ) samtidigt som antalet hudcancerfall ökar lavinartat.

DN-artikeln igen: "Antalet som insjuknar i den allvarligaste formen av hudcancer, malignt melanom, har nästan fyrdubblats sedan 1970." Det var alltså då ozon-hålet började växa. Tidspassningen mellan ozon-uttunning och hudcancerökningen är slående.

Men istället vidarebefordrar DN-reportern okritiskt Strålskyddsinstitutets tolkning att "Ändrade solvanor tros ha ett samband med ökningen."??? Men är det inte så att svensken alltid varit soldyrkare? Den enda solvanan som såvitt jag förstår ändrats sedan 1970-talet är ökad försiktighet och insmörjning med krämer med stigande solskyddsfaktor...

Positiv trend mot skyddande ozonskikt?
I en annan artikel alldeles intill på sid 13 "Långt kvar till viktiga miljömål" pekar pilen för målet Skyddande ozonskikt glatt uppåt (positiv trend), vilket förvånar storligen med tanke på vad vi nyss läst. Motsvarande "miljökvalitetsmål" bör rimligen innebära att vi ska kunna sola som tidigare generationer, t ex under 1950-talet.

Så här formuleras det av Naturvårdsverket: "Ozonskiktet skall utvecklas så att det långsiktigt ger skydd mot skadlig UV-strålning."

Det låter ju rimligt, men läs nu hur myndigheten tolkar detta mål: "För att målet skall tolkas som uppnått skall det finnas bevis för att ozonskiktet ökar från de miniminivåer som har observerats på grund av nedbrytningen från ozonnedbrytande ämnen. Ökningen skall vara statistiskt signifikant. Sverige skall verka för att halterna av ODS, atmosfärens ozonnedbrytande kapacitet, skall återgå till naturliga förhållanden. För definitionen av "naturliga förhållanden" används 1980 års förhållanden som referens."

Det så kallade målåret är 2020. Statistiskt signifikant låter fint, men vad betyder det i praktiken? Kommer man använda samma stickprovsstorlek som vid tidigare mätningar och hur stor måste ökningen vara för att inte ligga inom ramen för de mycket stora slumpmässiga variationerna år från år?

Är miljörapporteringen tillförlitlig?
Det är faktiskt en berättigad fråga. Mäktiga intressen vill gärna tona ner miljöproblem som är i konflikt med ekonomi och tillväxt. Säkerligen försöker man på olika sätt påverka politiker, myndigheter och forskare som formulerar och utvärderar miljömålen. Frågan är om de lyckas?

Varför valde DN igår att helt förtiga den andra studien om snusning som också publicerades i samma nr av Lancet. Var det för att den motsäger DN:s tes om snusets farlighet och rekommenderade övergång från rökning till snus av hälsoskäl?

Det var ju olyckligt att DN:s partiska val av källa avslöjades av både SvD och Aftonbladet. Jag tycker det är allvarligt när en tidning så tydligt väljer och vrakar bland nyheterna för att besanna sina egna teser, särskilt när det gäller vetenskapliga rapporter. 

I den artikeln slog man på trumman för att risken att få cancer i bukspottkörteln dubbleras för snusare (från ca 4 till 8 fall per hundratusen). Men det är märkligt att man glömde nämna att motsvarande risk för rökare är betydligt högre, även frånsett alla andra cancersjukdomar rökare drar på sig.    

I dagens artikel "Snus het potatis i vetenskapen" medger professor Olof Nyrén, språkrör för gårdagens undersökning i DN, att snus är mindre farligt än rökning. Trots det tycks han inte gilla att det ersätter rökning. "Det är inte bevisat att man minskar sitt rökande på grund av snus", menar han. Ett vanligt exempel på vetenskap i strid mot sunt förnuft. I strikt mening är inte heller växthuseffekten vetenskapligt bevisad.

Ändå får vi veta att så pass många som var fjärde snusare slutat röka. Fast Folkhälsoinstitutet väljer att uttrycka det som att "...endast en fjärdedel (26%) av snusarna är före detta rökare". Det tycker jag är en glädjande stor andel.

Om vi håller oss till männen och dagens siffror röker 13% och snusar 23%. Det betyder att kanske mellan var tredje eller varannan rökare har lyckats eller kommer lyckas sluta röka tack vare snuset. Det tycker jag är sensationellt bra siffror, som vilken rökavvänjningsklinik som helst skulle vara stolt över.

Och tro inte på professorn; det går visst att dra ner på eller sluta med snuset. Dessutom finns nikotinfria alternativ.
 

Några frågor inställer sig...
Vems ärenden går DN i sin snedvridna rapportering?

Vilka anslagsgivare står bakom Karolinska institutet och/eller undersökningen?

Varför förtigs en vetenskaplig undersökning som hävdar att övergång från rökning till snus är en klar hälsovinst?

Borde inte Folkhälsoinstituet av hälsoskäl istället välkomna en övergång från rökning till snusning?

Har det något att göra med att...
Att snus fortfarande är mycket billigare än cigaretter, vilket betyder industrin förlorar pengar på varje rökare som går över till snus.

Att Swedish Match, som tillverkar och framgångsrikt marknadsför snus i utlandet hotar den mäktiga cigarettindustrin?

Att EU ömmar för den europeiska rökindustrin och vill förbjuda snuset inom unionen?

Den som vill ha en motvikt till anti-snuspropagandan rekommenderas ett besök på Swedish Match Newsdesk (dom vet man åtminstone var man har) där båda undersökningarna om snusning refereras (Lancet 20070510).

"Cancerrisken dubbelt så stor för snusare" är enligt DN:s förstasida dagens huvudnyhet . Det  är också ett tappert försök att koka soppa på en spik. Hur då?

Jo, "cancerrisken" ospecificerat enligt förstasidesrubriken är istället mindre i gruppen snusare, eftersom många av dem slutat röka tack vare snuset och därmed istället minskat cancerrisken.

Inne i tidningen framgår de rätta(?) proportionerna. "Risken för snusare är ändå små. Om man följer 10000 snusare under 10 år utvecklar cirka 8 personer cancern, enligt studien." Frågorna hopar sig!

1) Har DN fattat fel? 8 insjuknade snusare av 10000 under en 10-årsperiod, betyder i genomsnitt samma sak som 8 insjuknade av 100000 personer per år. Risken att insjukna är alltså ca 0.008% per år. Är det något att slå på trumman för?

2) Enligt Socialstyrelsens cancerregister får per år knappt 6 män av 100000 i åldern 20-64 år, diagnosen tumör i bukspottkörteln. Det innebär två fler fall per år bland snusarna, men knappast någon fördubbling.

3) Som jämförelse kan nämnas att risken att utveckla prostata-cancer i samma åldersgrupp är mer än 500 gånger högre än för cancer i bukspottkörteln! Och att antalet nya fall per år fördubblats mellan 2000 och 2005. Varför inte berätta om det istället om man nu gillar skrämseljournalistik?

4) Och hur ser resultaten i studien ut om man konstanthåller rökning? I artikeln  talas bara om "...icke snusarna, som inte heller rökt".   

Jag tänker på DN och FN:s klimatrapport. Huvudrubriken på förstasidan är "Så kan klimathotet stoppas". Men tydligen inte genom minskad flygtrafik, för på ledarsidan skriver Peter Wolodarski: "Fri att flyga (nästan)" och gläder sig åt kommande avregleringar, nya flyglinjer, pressade priser och därmed rimligen ökad flygtrafik.

Konsekvenserna för miljön och klimatet råkade han glömma den här gången, olyckligtvis samma dag som tidningen gör stort nummer av IPCC-rapporten med rubriker som "Bråttom att begränsa växthuseffekten". Dålig timing igen skulle man kunna säga.

Ett lysande exempel på detta är växthuseffekten. Vem hade kunnat ana att den som nu är på allas läppar, upptäcktes och namngavs för mer än hundra år sedan. Och dessutom av en svensk fysiker och Nobelpristagare, Svante Arrhenius.

Det här läste jag i nr 4/2007 av Illustrerad Vetenskap. I slutet av 1800-talet gjorde han sina mätningar och beräkningar, som faktiskt stämmer väl överens med Klimatpanelens (IPCC) aktuella resultat. Dagens höga koldioxidhalt trodde Svante Arrhenius emellertid skulle ligga mer än 1000 år framåt i tiden...

Mer att läsa om denne forskare som var så långt före sin tid finns på Stockholms Universitets hemsida och på bloggen Klimatfakta . 

 

Jag har grunnat lite på det här med att söka efter bloggar med hjälp av nyckelord eller fritext.Kan nån berätta varför sökningarna ger olika resultat. Så här blir det t ex på Aftonbladets bloggsida:

Sök Nyckelord - alla bloggar = reinfeldt ger som väntat över 100 träffar.

Sök fritext - alla bloggar = reinfeldt ger oväntat bara 25 träffar.

Egentligen borde det ju vara tvärtom; att fler bloggar bara innehåller texten "reinfeldt" och inte har det som nyckelord. Massor av inlägg nämner troligen bara "reinfeldt", men bara 25 st träffar visas.

Det är märkligt att alla dessa tydligen tillhör de första bloggarna som började tidigt, eftersom deras blogg-nr vad jag sett inte överstiger 1600. Däremot har alla bloggar som ej får träff på Fritext, men bara på Nyckelord bloggnr över 10000.

Tabellen visar resultatet när jag sökte efter "reinfeldt", klimatet" och "mode" både som fritext och som nyckelord och att bara tidiga bloggar ingår i fritext-sökningen. 

Visst ser det konstigt ut... Man misstänker nästan att fritext-sökningen är en gräddfil där bara bloggarna som var först på plan (med nr < 1600) får köra. Men i så fall stämmer inte texten "Sök fritext - alla bloggar".

Mailade Sigge Eklund om detta förut, men han har inte hunnit svara ännu. Är det någon annan som kan sprida ljus över det hela?

DN.Resors försvar på DN-journalisten Andreas Malm modiga referat av främst Larry Lohmans rapport "Carbon Trading", blev ett exempel på pinsamt dålig timing. Ur dagens tidning trillar värsta 16-sidiga annonsbilagan från Solresor där man slår på trumman för flygresor och upplevelser "lite längre bort", bl a till Indien, Kina, Kenya och Argentina.

Bilagan avslöjar hur DN talar med kluven tunga i klimatfrågan. Å ena sidan tjänar man grova pengar på reseföretagens och flygbolagens annonser, drygt 100 miljoner (mer än 800 helsidor à 142400 kr) per år  (exkl Reseföretagens annonsbilagor).

Å andra sidan vill man framstå som miljövänner och uppmanar oss att kompensera (flyg)resorna med koldioxidkrediter. DN gör klimatet till en välgörenhetsfråga för frivilliga, som har råd att döva sitt samvete.

DN.Resor säger att "Andreas Malm skjuter över målet när han kallar det för ett bedrägeri att bygga vindkraftverk och att dela ut lågenergilampor för att minska behovet av fossila bränslen". Men faktum är att AM:s invändningar är högst relevanta. Den så kallade koldioxidkompensationen minskar inte flygets faktiska koldioxidspridning i atmosfären, även om passagerarna har avlatsbreven i handväskan eller innerfickan.

Möjligheterna att minska utsläppen genom kompensation på andra håll är diskutabla. Trädplantering i u-länderna gör mer skada än nytta och  lågenergilampor sprider inte bara ljus utan också kvicksilver i synnerhet där sopsortering saknas. Och hur vet vi att nytillkomna vindkraftverk resulterar i t ex nedlagda kolkraftverk?

Koldioxidkompensationens verkningsgrad är så låg att priset på avlatsbreven bör höjas kraftigt, särskilt som de privata lycksökarna i branschen inte kommer i närheten av de svenska 90-kontonas krav på att minst 75% av insamlade medel ska gå direkt till ändamålet.

DN.Resor fortsätter "Det krävs en stark internationell opinion för att tvinga fram de kraftfulla politiska och ekonomiska insatser som behövs för att ge mänskligheten en chans bortom domedagsscenariot." Det håller vi verkligen med om, men det är här man verkligen skjuter över målet och förstås siktar fel med flit!

Det är inte friköpta samveten, låtsaskompensation och välgörenhet som ger incitament till de omtalade "kraftfulla politiska och ekonomiska insatser" som behövs, utan snarare vreden när vi inser att de enda som faktiskt snabbt kan göra något är politikerna.

Det är de som har ansvaret och uppdraget att verka för det allmännas och inte marknadskrafternas intresse. Det är politikerna och inga andra som kan snabbinföra bränsleskatt, koldioxidskatt och utsläppsrätter (före 2012!) även för flyget.

Under tiden föreslår jag att DN istället för koldioxidkrediter och avlatsbrev börjar marknadsföra köp av utsläppsrätter, vilket höjer priset på koldioxidutsläpp och tvingar företagen att minska dem. I dagsläget går det att köpa utsläppsrätter genom utslappshandel.se .

För att inte tala om DN.Resors möjlighet att först städa framför egen dörr genom att köpa utsläppsrätter för någon liten del av rese-annonsintäkterna. Kanske flyg-annonsörerna skulle kunna bidra med hälften av utsläppsrätterna och DN med den andra hälften, samtidigt som annonser för buss- och tågresor går fria.

Detta skulle kunna vara en vacker gest som visar att tidningen inte bara vill tjäna på flygannonserna, utan också drar sitt strå till stacken för att minska utsläppen, precis som man uppmanar sina läsare.

Artikeln i DN Vetenskap(?) 20070416 tvingar mig att sticka emellan med en fråga om resultaten Janet Shibley Hyde presenterar. Där står bland annat...

"Men vid internationella matematiktävlingar är flickor från Rumänien och Kina helt överlägsna pojkar från USA. De kommer från samhällen som uppmuntrar även flickor att hålla på med matematik, säger Janet Shibley Hyde."

"Internationella jämförelser mellan femteklassare i USA, Taiwan och Japan visar samma sak: de asiatiska flickorna räknar betydligt bättre än de amerikanska pojkarna."

"Kulturella skillnader är mycket, mycket större än skillnader mellan könen, säger Janet Shibley Hyde."

Att det finns kulturella skillnader är självklart, beroende på hur mycket och hur bra matematikundervisning skolorna i olika länder erbjuder eleverna. Men hur menar JSH att detta bevisar hennes tes "att män och kvinnor i genomsnitt är lika bra på matematik"??

Varför visar och jämför hon inte istället resultaten mellan pojkar och flickor i samma länder, det vill säga i Rumänien, Kina, USA, Taiwan och Japan.

Naturligtvis hade hon gjort det om resultaten hade stött hennes tes. I och med att dessa självklara jämförelser uteblir, misstänker vi naturligtvis att pojkarnas resultat var bättre än flickornas i samma land!

 

Läste DN Motors:s artikel 31/3-07 "Startspärr hindrar biltjuven" om bilstölder, Emellertid förstår jag inte hur den redovisade statistiken stöder rubrikens påstående. Enligt DN-artikeln är nästan alla bilar som försvinner av årsmodell 1997 eller tidigare, eftersom en immobilizer (elektronisk startspärr) blev standard 1998.

Saab ligger i topp i stöldligan och 94% av stulna (eftersökta) Saab-bilar är 10 år eller äldre. Men om det nu skulle råka vara så att 94% av ALLA Saab-bilar faktiskt är 10 år eller äldre så blir det ingen överepresentation.

Såvitt jag förstår kan bara statistik som utgår från andelen stulna bilar av det befintliga antalet bilar yngre resp äldre än 10 år, verifiera rubriken. Med DN:s sifferunderlag ser den statistiken ut så här:

Bil-   Års     Antal  Antal   Andel
märke  modell  totalt stulna  stulna     
Saab   -97       ?     4157     ? 
Saab   98-       ?      265     ?
Summa  Alla   365000   4422    1.2%

Samma gäller naturligtvis alla bilmärken i artikeln. De fina diagrammen säger ingenting nyttan av startspärr så länge vi inte vet hur stor andel av resp åldersklass per bilmärke som stulits.