Med barnbidragets hjälp vill Maud Olofsson stämpla barnen med hur mycket de ligger samhället till last. Hon har varit
politiker så läne så hon vet vad generell välfärd betyder för jämnlik behandling. Innan det generella barnbidragets infördes
behandlades barnen olika under hela sin uppväxt. De barn som fick bidrag för tandvård behandlades så lite som möjligt.
De som fick bidrag för att ligga på lasarett fick sämre omsorg och blev hemskickade halvsjuka. De som började på en
yrkesskola (egen erfarenhet) fick sämre undervisning och banala arbetsuppgifter. Allt därför att vi ansågs ligga samhället
till last.
De barn som hade rikare föräldrar ansågs vara förmer, de gjorde rätt för sig ansåg alla inblandade, de betalade för sig.
Maud Olofsson har förmodligen sett Bergmans film "Ondska" (inte att förväxla med Jan Guillous "Ondskan") som handlade om trakasserier av den enda eleven i klassen
som studerade på bidrag från staten. Temat i filmen var ingen idiotidé skapad av Bergman, utan en verklig upplevelse från
den tiden då barn kunde stämplas som parasiter i samhället. Maud Olofssons vlija att så dessa frön, så eländet får fäste igen, visar
vem hon är.