Senast Skrivet

Slumpa en blogg

den Förträngda drömmen

Tycker väl till om det mesta och det bästa!

Comeback ---> var ett tag sen nu:

Jag har lagt märke mycket till när och varför jag skriver blogg. Det blir allt som oftast i veckorna när jag är trött på vardagslunket och vill skriva av mig lite skit liksom. Nu däremot vill jag bara skriva för att jag, trots att jag är superförkyld, njuter av livet =)

Jag var på kryssning förra helgen. Hade sådär som man bara kan ha på en lyckad kryssning (förutom utomlandsresa då). Jag röjde runt som bara den och träffade där en tjej som jag hade riktigt kul med. Vi gjorde ingenting då, men har börjat skrivit efteråt till varandra. Vet dock inte om hon ser saken på samma sätt mig, men känns bra ändå.

Problemet för mig det är att både hon och jag "strulade" (hatar ordet) med andra på båten, men jag vet inte, det känns mest som att det blev så för att båda inte vågade ragga på den andre. Fast det vet jag ju inte men...

Alltså anledningen att jag inte vågade ragga på henne det var att, för det första, hon är "way-beyond-my-class" om vi säger så och för det andra att hon är bekant till hela mitt kompisgäng ungefär (vill ju inte göra bort mig liksom). Men seriöst, vet aldrig om jag har haft så kul med någon av det kvinnliga könet någonsin förr. Vi skrattade verkligen konstant åt varandra.

Nu är det så ikväll att jag ska på förfest med just henne och det ska bli mycket spännande, har ju skrivit mycket med henne under veckan här. Även om det inte heller har vart så mycket raggande så har vi liksom snackat om allt möjligt och skickat kanske 3-4 mail om dagen till varandra. Känns som att bör kunna tolka det som att hon är sugen också.

Jag har bara ett problem, jag är förkyld :( Hade jag liksom träffat nån tjej på krogen bara sådär så att jag skitit totalt om jag hade "smittat" henne, men med den här tjejen är det annorlunda. Har fan vaknat på nätterna och tänkt på henne. 

Men men, det skiter sig säkert till slut ändå! Jag ser henne med en annan kille och blir ledsen som vanligt...

"Shooting dogs"

åhh, en sådan fruktansvärd film :S Det är som en uppenbarelse över allt ont i världen som man själv här, i "säkra Sverige", aldrig märker något av.

För de som inte har sett den handlar den om folkmordet i Rwanda. Tutsier som blir mördade av hutuer på de allra mest ohumana sätten. Det sjuka är att vi i västvärlden inte inser eller inte vågar inse storleken av detta. Eftersom det inte (tydligen) kallades folkmord ifrån början kunde inte FN ingripa trots att man dagligen såg övergreppen och morden.

Det går tom. så långt att FN överger ett flyktingläger med 2400 tutsier som naturligtvis blir slaktade av hutuerna när FN försvunnit. Man fick se i filmens eftertext hur de få som hade överlevt detta (som har hänt på riktigt!) hade gjort det genom att gömt sig bakom sina döda släktingars kroppar och spelat död.

Nä, det har hänt så mycket skit i världen som vi i Sverige inte har aning om. Här gnäller vi på brevbärare som lagt ett brev fel och att bananpriset har gått upp en kr/kg. Snacka om I-landsproblem!

* Dom tomma stegen *

Joo, då. Nu är man där igen! Sitter och grubblar och funderar och känner mig allmänt låg. Vet inte om det var för att jag betalade 320 spänn (och då var det 20 % rabatt för det var en lärling) för en vanlig klippning idag. Nää skämt åsido, jag har såna här dagar ibland. Det är dagar som de här man inte vill vara singel.

Har suttit nu i timmar och letat efter någon riktigt sorglig film att kika på, brukar underlätta tycker jag, men hittade ingen direkt intressant.

Så får nöja mig med musik, några låtar med Lars Winnerbäck, The Frays "How to save a life", Lifehouses "Everything" och den bästa av alla R.E.M:s "Everybody hurts" går på repeat på datorn.

Jag vet inte varför jag fungerar så här, att jag bara vill gräva ner mig än mer när jag är så här, men vanligen går det över till nästa dag då. Vet flera av mina vänner som liksom tycker att när känner sig låg och lite less ska man lyssna på glad musik för att glömma problemen.

Så fungerar jag och det lär jag nog alltid göra tycker det nästan kan vara givande lite då och då.

Nää, nu ska jag nog snart gå ner och krama om kudden lite extra i natt!

---> Horoskop

Jo, så var det här med horoskop. Jag läser alltid horoskop, dagliga som personlighetsberättande. Vet inte om jag tror på det egentligen, men kan ju vara lite kul ändå :)

I mitt tecken (skorpionen) står det bland annat är jag är;

* Väldigt bra på att läsa människor, utan att behöva fråga

* Mystisk, grubblande människa

* Svår att komma riktigt nära

* Kan vara fruktansvärt elak

* Med mera...

Det jag måste tycka är underligt är att det stämmer perfekt på mig. Jag är alla de där grejerna. Jag vet att argumenten emot horoskop är ju att allt passar ju nästan in på alla människor, men jag kan verkligen se mig i dessa punkter. Och jag vet att andra, som känner mig, också kan skriva under på att detta stämmer på mig.

Vill ni läsa lite rolig fakta om erat horoskop läs på:

 www.aha.se

Ganska intressant ändå :)

---> Pinsamma Vanor

Läste det här inlägget om K- och A-brunnar och låg lite smått för mig själv när jag insåg att det var inte bara jag som fortfarande gör detta :P Det är väl inte direkt jobbigt att göra det, men kan ju vara lite pinsamt om det är någon som ser det kan jag tycka :)

Sedan har jag en grej till som jag alltid gör :) Om klockan är 00:00, 22:22, 11:11 så knäpper jag fingrarna med båda händerna två ggr :P haha, vette tusan hur det kom sig, men fortsätter med det gör jag. Jag har tom. fått en nära vän att följa med på detta underliga beteende :D

Alltså det är ju två inte speciellt jobbiga grejer att göra så jag stör mig ju inte på att jag gör det, det är ju inte tidskrävande direkt.

Sedan gör jag ju naturligtvis inte det som traditionerna säger. Skulle aldrig: lägga nycklarna på bordet (och stör mig folk som gör det), går inte under stegar, undviker att ha sönder speglar osv.  :D

Lite störd måste alla få vara =)

Någon annan som har någon rolig, dålig vana att berätta om?

----> Vill man veta vad folk snackar för skit om en?

Jag personligen skulle nog inte klara av att få veta vad folk snackar för skit bakom min rygg. Eftersom jag är grymt dålig på att ta dålig kritik skulle jag snabbt inta försvarsställning och hugga tillbaka snabbare än en kobra. Jag fungerar så. Ger man mig dock ett par timmar att fundera och tänka igenom det skulle jag nog mer på ett objektivt och konstruktivt sätt kunna uppmärksamma kritiken och därefter avgöra om sanningshalten i den.

För visst skulle man väl utvecklas som människa om man fick veta vad folk tycker och tänker om ens person, då skulle man ju kunna justera lite till det bättre.

Sedan skulle man ju också kunna veta hur folk överlag ser på den egna personligheten. Om den skiljer sig grupper emellan och isåfall hur den skiljer sig. För man beter sig ju olika i olika grupper och har ju en viss roll i varje grupp.

De som känner mig nära, ser mig nog som en fundersam, pratglad och regelrätt person (med mera naturligtvis).

Men jag kan tänka mig att folk som jag inte känner så bra, typ kurskamrater osv. ser mig mer som relativt tyst, fundersam (funkar nog här också) och kanske lite mer av en ensamvarg, även om jag inte är det.

Jag gillar att känna av grupper innan jag placerar mig in i någon av dem. Vill ju inte välja fel :D

Men visst vore det intressant om man fick veta vad alla tyckte och tänkte om en???! :D

Det vi svenskar är sämst på ---> ge och ta komplimanger:

De senaste dagarna har ämnet: "Svenskar (och framförallt killarna) är dåliga på att ge positiv kritik och komplimanger" florerat runt här bland bloggarna. Många har frågat sig varför det är så, jag tror mig veta svaret!

Som tidigare konstaterat lever nästan alla vi svenskar under normbegreppet jantelagen.

"Du ska inte tro att du är något, att någon ser upp till dig och att du syns" osv, berättar ju jantelagen för oss. Detta, mer än något annat, har påverkat den svenska attityden genom alla år.

Därför ses ofta, en människa i Sverige med gott självförtroende och gärna stoltserar med det, som enbart kaxig och självgod. Man ska nästan vara lagomt (ser ni där dök ordet upp) blyg i Sverige för att passa in.

Om man då springer omkring och vräker ur sig massa komplimanger och är överdrivet "charmerande" ses man som en sådan person, "en sån som tror att han/hon är nått". Olyckligt nog har detta fenomen lämnat spår på oss som gärna vill ge komplimanger för man vet nämligen aldrig vad man ska få för respons på detta. Man har liksom lämnat sitt öde åt den personen man just varit snäll mot och gett komplimanger.

Sedan uttrycket, som man använder i poker, "all in" är något som vi svenskar är väldigt, väldigt rädda för att använda oss utav. Man ska helst ha ett par säkerhetslinor, som alkohol eller något annat som man kan använda sig utav om "man har gjort bort sig". Man går liksom inte gärna fram till en främling och säger: "Du var nog det vackraste jag har sett" om man inte vet att man har något att skylla ifrån sig på.

Det är ju inte heller konstigt att vi svenskar fungerar så, för vi är ju uppväxta i en socialdemokratiskt miljö där vi hela tiden har haft skyddsnät och säkerhetslinor i vad vi än har gjort (vilket vi naturligtvis ska känna oss lyckligt lottade för). Det jag menar är att vi i Sverige ser alltid till att vi har råd att misslyckas innan vi försöker något, vi sätter aldrig "all in" om vi inte är helt övertygade på investeringen.

Det är svårt att lära en gammal hund att sitta heter det väl...

Inte en fan av stora bröst

Nää, jag är inget fan av stora bröst på tjejer. Jag vet faktiskt inte, men jag tycker mer om lite mindre. Naturligtvis tänker jag inte på det så mkt att jag inte skulle kunna träffa en tjej med större bröst, men jag föredrar små.

Smaken är som baken, delad!

Titanicinspirerad:

Celine Dion - My Heart will go on

 

 

Är den inte förjävla vacker?

 

Den gör filmen i många scener!

Jag är frälst!

Igår och idag såg jag nog den snyggaste människan/tjejen jag någonsin har sett i mitt liv. Var som förtrollad stod bara och dregglade, helt galet. Fan alltså, den tjejen! Säger bara LYCKA, till den som fångar henne! Jag fångar henne bara i mina drömmar, eftersom hon bor väldigt långt borta, är way-beyond-my-league och att jag troligen aldrig mer får se henne.

men men...hon var så perfekt (utseendemässigt alltså har aldrig pratat med henne så har ingen aning om hennes personlighet) att räcker och blir över bara när man dagdrömmer om henne!

puhhh....

Jag vill bli kär!

Jag vill bli kär. Tycker fan det är en jävla bra känsla alltså :)

En tankeställare:

Läste en serie i morgontidningen som var ganska rolig tyckte jag. Det var ett barn som frågade huvudgestalten följande:

 "Om en bil (kan egentligen vara vilken farkost som helst) rör sig med ljusets hastighet, vad händer då om man sätter på framlyktorna?"

En liten intressant tanke :) Har ni något svar? :P

Exempel på riktiga PLÅGOR:

Ni vet de där låtarna som man bara hatar, som man blir galen på, men ändå sätter sig på hjärnan i flera dagar:

Måns Zelmerlöv - Cara Mia (ny fruktansvärd plåga)

Danny Saucedo (eller hur det stavas) - Tokyo (lika där ny fruktansvärd plåga)

Nic and the family - Hej Monika (bakåt i tiden)

Trasdockorna (ni vet på bolibompa) - "de är knasiga, och trasiga...." (kanske den värsta av de alla)

"Skolbarn" - "Oh, MacDonald had a farm..." (Inte långt efter Trasdockorna)

Mora Träsk - "Tigerjakt" (åh, fingrarna på svarta tavlan på den)

Med många fler.

Påminn mig gärna!

Parta is the shiit:

....aa, det är sant. Festa is the shit! Men fan det har blivit lite väl mycket på slutet, nu så här nån månad innan "Beach 2007" ska vara fixad. Får fan lite ångest över det.

Tränar just nu grymt mycket så jag lär ju inte bli fet direkt men jag vill ju bli mer fit. Men det är svårt det där. När alla ens polare ska ut och ha skoj så vill man ju inte missa det (usch, känner mig lite tjatig nu), men samtidigt börjar man ju nästan känna sig som en alkoholist.

Fast man lever bara en gång och man är bara ung en gång, eller hur?

 

Alla dessa påskkärringar

Alla dessa jäkla påskkärringar. Det är inte det att jag är snål, bjuder de på godis gör jag gärna (trots allt söta barn som man gör lite lyckliga), men man får ju inte sitta still en sekund i hemmet. De kommer som på löpande band med sina korgar.

Det bästa sättet att lösa det på vore om man kunde ställa ut, ungefär som en talgboll, med godis utanför dörren så slipper allt detta springande.


Nästa sida »

Senaste blogginläggen

Senast kommenterade


Denna blogg modereras inte på förhand av Aftonbladet och här gäller inte det utgivaransvar som finns på Aftonbladet.se. Bloggens innehavare är ansvarig för allt innehåll.

Tipsa oss om du upptäcker något regelbrott. Läs reglerna