Trafficking

En omarbetat text- besök gärna http:www.trafficking.nu

Något som berör människor starkt är frågan kring trafficking. Det är ett fenomen där människor utsätts för sexuell slavhandel eller liknande omständigheter. I Sverige är det något som polisen menar att de jobbar aktivt med och att de hittar och spränger sådana ligor kontinuerligt. Dessa tjejer föreställer man sig som ekonomiskt beroende av hallickar, inlåsta, sexuellt utnyttjade samt våldtagna och hotade i obskyra lägenheter.

Den som har sett Lilja 4-ever är jag övertygad med mig om att trafficking är något av det mesta fasansfulla en människa kan utsättas för som levande individ. Jag minns speciellt en scen där regissören klipper in olika män över flickans ansikte i full karriär mot sin egen njutning. Jag mådde fysiskt illa av att se detta. Regissören vill framhålla det omänskliga i en viss typ av tvång.

Vet någon här vad som verkligen händer med dessa tjejer? Vad händer när de väl får kontakt med myndigheterna? Får de hjälp till ett vanligt anständigt liv med mänskliga rättigheter, byggt på fria val? Vad jag fått höra från en sexkund blir de hemskickade till sitt eget land där de får fortsätta göra samma sak, fast tio gånger billigare. Risken är att det man inte ser, nödvändigtvis inte finns, utan bara har förändrats i sin form och i sin öppenhet. Man har dragit ner rullgardinen så man slipper se eländet på andra sidan. Finns det någon som tar ansvar för att Sverige är det fosterland man vill leva och dö i? Humanitet är något som vi själva skapar, ej att ta för givet.

De flesta utländska traffickingtjejer i Sverige är sannolikt inte offer i Lilja 4-evers mening utan tjejer som själva tycker de gjort ett frivilligt val att tjäna mångdubbelt mer än vad de gör i sitt hemland på en handling som är högt värdesatt av en viss kundgrupp. Jag har själv mött två lettiska tjejer som arbetar i Oslo och bott med dem en kort tid. De jobbar framförallt för att trygga sin framtid när de kommer hem till sitt egna land igen. Den ena var akademiskt utbildad och fullt kapabel att ha andra framgångsrika arbeten i sitt hemland. Valet hon gjort är att kunna skaffa sig kapital och köpa fast egendom i hemlandet för att sedan kunna återvända till ett helt annat utgångsläge. Det är fullt möjligt, fast de försörjer ett antal mellanhänder, att de har ett ekonomiskt rikare liv som kan hjälpa även deras familjer i hemma. Detta är för många en så pass god situation på det hela taget att den är att föredra en tid framför andra levnadssätt.

Om man vill betrakta allmän utsatthet som tvång däremot så har vi utvidgat begreppet om vad som innefattar ofrivillighet så pass långt att individen inte längre helt kan separera vilja från ovilja. Då säger vi att en kvinna som från början blivit mer eller mindre lurad att börja sälja sex för att dra in pengar inte kan känna sig mer nöjd med sin vardagliga situation än vad hon gjorde innan. Detta är att dra för höga växlar angående vår kännedom om det mänskliga psyket, människors beteende och känslor.

Det svåra tycker jag är vad man vill lägga in i ordet trafficking? De som är under hot och arbetar eller de som även gör det för att det är väldigt bra betalt i jämförelse med att leva ett helt vanligt liv och arbeta på ICA? Kan kvinnor och män vara samhällets traffickingoffer för kapitalismens hunger? Vad är vi beredda att göra för pengar? Hur helig är själen och delar man den vid försäljning av sexuella tjänster? Däri ligger en svår fråga.

Prostituerade får jävligt bra betalt för att sälja sexuella tjänster helt enkelt. Kvinnor lockas till sexarbete p g a av möjligheten att få bra betalt för något. Hade alla varit totalt utopiskt ekonomiskt oberoende och utan behov av pengar hade de sannolikt inte sålt sexuella tjänster. Samhället är byggt på utseende, popularitet och kapital. Är det samhällets trafficking?

Men även om kvinnor från utlandet får det bättre mot tidigare med en hallick eller ej, så med vår generella svenska standard så blir det ett försörjningssätt som lockar ekonomiskt utsatta kvinnor att tjäna bättre på att sälja sex än andra sätt att försörja sig. Problemet är att det är lätt att använda sig av utpressning, ocker och hot mot sexarbetare som behöver hjälp för att kunna genomföra sitt arbete. Detta gäller främst, självklart, kvinnor som har svårigheter att uttrycka sig på ett språk som fungerar i svenska samhället samt förstå dess uppbyggnad. För svenska män med god standard blir det en form av sexuellt utnyttjande genom ekonomiska och andra omständigheter hos motparten. Det är här tvistefrågan kommer in. Om man vill kalla det trafficking per definition eller ej är inte kärnfrågan när man pratar om de förhållandevis lyckliga tjejerna, för de har det "bättre ekonomiskt än hemma". Frågan är om det är moraliskt riktigt att svenska marknaden erbjuds kontakt med dessa tjejer eller inte. Jag finner ej så. På det viset säger man att det är okej för andra att sko sig och utnyttja sexarbetare för att det är mycket pengar i branschen. Den etiska syn vi vill ha på sexarbete och hur smutsig den i realiteten är, bör eller inte behöver vara.

 Det bristande nätverket

Trafficking är ett problem som är svårt att komma åt så länge myndigheter, socialtjänst, polis och vårdsektorn inte kan samarbeta med branschfolket som känner till och möter verkligheten. Ofta är det så att det inte finns några vittnen till traffickingoffrens utnyttjande då männen inte vill erkänna ett så skamfyllt brott. Nej det är inte böterna de är speciellt rädda för utan de är rädda för den dömande massan och naturligtvis familjens vrede. Sannolikt hade de oftare hade öppnat sig och angett samt vittnat för de utsatta tjejernas skull om det inte vore för att de är så hatade för att de besökt dem. Det är först när människor känner sig trygga som man börjar dela med sig av den kunskap man besitter.

Politikerna borde synnerligen överväga en nationell pro-grupp som lanseras officiellt mot sexsäljare och sexköpare. Då menas såväl polis som vårdpersonal. Både för de som tänker stanna i branschen och för de som vill ha hjälp därifrån. Traffickingoffren skulle säkerligen uppskatta en rutinerad organisation kring dessa frågor och inte en massa newbies som ska leka trial and error med vart nytt fall. Vi övriga i samhället skulle känna att förtroende kan skapas och att man gemensamt kan arbeta för en sexhandel som är human med enbart frivilliga parter inblandade i möjligaste mån. Sexhandeln kommer aldrig ta slut. Finns det en efterfrågan finns det ett utbud. Att lagstifta mot idkande av sex mot ersättning är att slå i blindo. I en eller annan form kommer det alltid att finnas. Det bästa vore om den svenska polisen kunde vara så trevliga och rutinerade som den norska traffickingpolisen.

Norge lämnar såkallat semestertillstånd att vistas i landet upp till tre månader. De tjejer som arbetar som prostituerade besöks regelbundet på deras arbetsadresser och ombeds även vissa upp pengar de har så att man ser om de kan misstänkas bli gravt utnyttjade eller får behålla skälig del själva. Polisen gör i detta läget ingenting för att försvåra deras arbete. De värdesätter den trygghet det ger för tjejerna att ha tak över huvudet och sköta sin verksamhet långt från gatan samt möjligheten att komma och besöka dem och se att de mår bra. Sannolikheten att tjejerna far illa är mycket lägre om de har ett normalt hem och skydd och en god kontakt med sociala myndigheter.

Flera funderar på hur man ska kunna kontrollera sexhandeln och se till att ingen mår dåligt. Lösningen är inte att förbjuda utländska tjejer att arbeta i landet, utan att lyckas vidimera de klarar sig så att de själva tycker de mår bra och vi andra kan godta deras situation och grad av ersättning till eventuella mellanhänder. Då har man uteslutit trafficking. Den svenska modellen finns inte.