Mitt liv som hora

Mmm...den mannen.

Hur kan det kännas som någon finns där fast man är ensam? Hur kan man längta efter någon som man knappt sett? Han är numera en naturlig tankegång, bana och individ i mitt huvud i vardagen.

Hur kan man känna någon form av äganderätt till någon man inte ens är tillsammans med? Nåja- kanske inte äganderätt...men revirtänkande. Jag vet att jag skulle bli sårad om han sprang och dejtade någon annan tjej utan att säga något. Givetvis skulle jag bli ledsen om han nu gjorde det och sa det till mig- men var det bakom min rygg och för att han inte alls har samma betraktelsesätt han gör det...så skulle det nästan vara värre. Jag är lite knasig.

Vi har träffats live en gång. Kanske 4-5 timmar och inte ensamma. Vi pratar mycket i telefon och delar mycket. Det är ändå galet att känna som jag gör. Kanske är det det starka begär som jag hyser för denna person som färgar mig. Jag minns när mina ögon låstes i hans den gången vi träffades. Som fångad av en stark magnet. Oundvikligt att hända. Som att solen alltid går upp...man föds och man dör.

Häromdagen fick jag ett antal kort på honom som totalt förvred huvudet på mig. Hur kan en människa som är så förbaskat snygg vara så jordnära och vanlig att prata med? Det gör ont i ögonen att titta på honom och strupen snörs samman samtidigt som det pirrar mellan låren och kroppen värker av åtrå...jag kan inte förhålla mig normal. Retas gör han med...att jag blir så till mig att jag inte kan koncentrera mig....o eh...jo ja han har ju rätt, även om jag vägrade o erkänna det rätt i vår vanliga konversation i telefonen.

Det är mycket som känns så rätt...samtidigt som jag logiskt sett vet att vi knappt känner varandra.

Jag har slitigt rätt hårt de senaste dagarna för att hjälpa honom med en grej som kanske kan lösa det han bekymrat sig över. Jag hoppas att det ska ge oss tid att träffas en dag...igen. Något sådant känns mer hallucinationer numera...jag har en tidsbild på lyckosamt i slutet av juli- kanske sannolikt i augusti....lite dåligt om inte färrän i september. Då vet jag inte vad jag gör..*lol*  Tar en bandspelare o hajkar nedanför hans fönster med Tommy Nilssons Öppna din dörr och säg du vill ha mig här...

Han ska tekniskt sett få bättre möjligheter att ses from mitten av juli och framåt...men det känns fortfarande lite som en dröm. Kan det bli verklighet, kan han o jag bli en verklighet- och i hur grad är den det nu? Många frågor...få svar...som inte tiden måste få ge...

Nu kommer jag strax antagligen blogga än mindre än vad det blivit senaste veckan. Jag ska ner till Smögen vecka 28 och sedan vidare till Stockholmsveckan i visby vecka 29. Närmast blir det i helgen en tur till Stockholm. Kanske man hittar något internetcafé att härja på på vägen....jag är ju lite beroende...