Emanuels vrå

Befann mig idag i ett område i vilket jag jobbade inom hemtjänst 1985-87. Området är sig precis likt. Konsum heter numera förstås Coop och jag var tvungen att gå in där. Kuslig känsla. Där sprang man med inköpsnotor och rutiga kärringvagnar och letade efter de varor gamlingen skrivit ned. Det kunde hända att det som eftersöktes inte fanns och att man då tog ett alternativ, vilket inte alls accepterades, så man fick traska tillbaka igen. Det var nog lite mer tid för de gamla på den tiden jä'mfört med idag, träffade många oförglömliga gamlingar. Det var mitt första fasta jobb och det var på många sätt lärorikt och okej, men jag är glad att jag inte stannade längre. Förresten träffade jag för ett tag sen en kvinna som jobbade där samtidigt. Jag satt på en krog när hon kom in, redigt berusad. Det var jäkligt mörkt i lokalen och det var en tid på dagen då inte många går på krogen. Hon frågade om hon fick sätta sig, vilket hon fick. Mitt minne av henne är av en ganska lågmäld tjej, men det var hon inte nu. Hon babblade på om allt möjligt och jag försökte nicka medhåll på rätt ställen. Plötsligt lutar hon sig närmare och säger att jag är mkt lik en kille hon jobbde med för länge sedan. Då svarar jag att det är jag. Hon blir glad, och jag anser det också vara ett intressant sammanträffande, men är inte full och inte så där kramigt hjärtlig. Hon sa att jag var mig lik. Och jag sa att hon också var sig lik. Och jag menade det.

Jag hittade ju gamla dagböcker som jag ögnade igenom i natt. Det är lite sorgligt. Jag höll väl på och försökte utveckla mig på olika sätt, men aldrig när det gällde jobbet. Där stod det och stampade år efter år efter år och jag hade olika extrajobb och klarade mig rätt bra, medan jag i själva livet utökade motionerandet, drog ned på drickandet, hade ett förhållande och ett bra mkt större nätverk än idag. Träffar jag en relativt ung person på jobbet idag så råder jag denne att utbilda sig. Men det behöver jag nog inte säga. Det är självklart för de flesta unga att utbilda sig vidare, ha ett jobb för ett tag och sen göra nåt annat. Men jag har alltid haft samma jobb. Mitt nuvarande har jag haft i 22 år. År nio skedde en radikal förändring då jag sökte annat inom samma organisation fast inne i stan. Minns hur omvälvande det var.Men saken är den att det är i en ständigt förändrande organisation där ingenting nånsin får sätta sig. Det börjar kännas rätt okej, och vips ska det röras om igen. Jag har genom åren mött sunda, självmedvetna människor som gått vidare. Men jag är inte helt ensam iallafall.

Sent igår kväll kände jag mig lite mer harmonisk än jag varit innan, under dagen. Men det gick över. När jag tog ned ett täcke från en garderob i sovrummet såg jag mina gamla dagböcker. Jag har sparat från så tidigt som 1982. Jag la mig och började läsa i dem, spår från mitt tidigare liv. Särskilt ett förhållande, det med C, finns med. Det går som en röd tråd genom det övriga. Jag läser om en tid med dålig ekonomi, med ständigt jobbande och samtidigt sökande efter extrajobb, och hur jag kämpar med min egen svartsjuka samtidigt som jag värjer mig för hennes, som bara blir värre och värre. Jag bestämmer mig för att hålla upp med alkoholen, och är väldigt bestämd på det, medan hon fortsätter att dricka. Inte så mkt kanske, men rätt ofta och regelbundet. Det är sorgligt. Man var så ung.

Jag somnade till, men vaknade igen. Jag kan säga att natten blev i princip sömnlös. Jag tänkte mkt på arbetsrelaterade saker och insåg att jag var illa ute. Det brukar inte vara så. Jag har varit bra på det där att stänga dörren och sen ta tag i vad som nu behöver göras när jag kommer tillbaka. Men nu, denna natt, var det som att jag saknade filter. Jag tillochmed drömde om nåt på jobbet de få stunder jag slocknade till.

Något som jag också skrev om i en av dagböckerna var min insikt om hur mkt man behöver äta när man tränar, och jag minns hur det nästan chockade mig. Det fick mig att skärpa till mig eftersom jag tränade rätt mkt. Jag gick in för det. jag säger inte att det var frid och fröjd bara för det, men det där att gå in för något minns jag som helande. Nu låg jag i sängen mitt i natten, eller tidigt på morgonen snarare, klarvaken och svimfärdig av hunger. Jag var och tränade i går och passet var egentligen bortkastat. Jag ägnade en stor del av gårdagen åt matlagning och frös in och hade mig och planerade veckan lite. Men jag åt väldigt dåligt.

När jag vaknade gjorde jag frukost. Bacon, äggröra, en stor mugg fullkornsvälling och en smörgås med sardiner. Magen var i olag efter nattens våndor, men jag tvingade i mig. Jag måste på något sätt ta mig ur min känsla av att vara ett offer. Jag är ett stackars hjälplöst offer när jag tänker de där arbetsrelaterade sakerna, och naturligtvis har jag en del i det, men inte i allt. Fortsätter det så här som det fått göra ett tag nu så är nästa steg att jag blir katatonisk. Öppna käften, det är vad jag behöver göra i morgon. Förändringar på en arbetsplats är ofta en källa till sömnlöshet så om man ser tröttare ut än man brukar är det inget konstigt. Öppna käften och också få stöd i vissa saker. I morgon. Gymet kändes pest igår, få se hur det känns idag.

Jag planerar också morgondagen och tänkte ambistiöst nog ta mig till jobbet idag för att lämna lunchen, men mest för att jag behöver hämta några saker där. Jag ska också lämna nåt mer i matväg, eftersom jag och en kollega ska åka skridskor direkt efter jobbet och då är det bra att få i sig något innan.

Nånting fattas mig. Jag gör saker, men inget känns bra. Inte ens träningen kändes bra idag, det var som jag blev nedstämd istället för uttröttad. Jag åkte så hem, och här har jag mkt att göra. Jag började med köket, disken, torkade skåpluckorna och gjorde rent diskbänken. Jag lagade mat, en stor laddning med köttfärssås med mkt grönsaker i och förberedde ännu ett storkok. jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är. Förändringarna på jobbet? Överhuvudtaget det som är riktigt jobbigt just på jobbet? Men det har väl alltid varit mer eller mindre jobbigt när jag tänker efter. Av nån anledning är det som att jag inte kan hantera det. Gick bort och köpte lök, som jag glömde igår under storhandlingen. När jag kom hem städade jag badrummet och hallen. Jag gör saker trots detta mående, tillexempel ska jag tvätta om en timme, en väldig massa tvätt. Jag vill tillbaka till det där tillståndet då jag mår bra och då träning är roligt och känns vettigt. Jag erinrar mig hur bra jag kan må när jag mår som bäst och vill tillbaka. Jag hoppas att en natts sömn ska göra underverk och att jag vaknar upp i en välstädad lägenhet och med mat för flera dagar, eller ännu mer.

sitter och kollar min ekonomi. Alltid lika jobbigt, smärtsamt, ångestfullt. Idag ska jag nämligen göra av med en massa pengar, köpa ett årskort på gymet samt ett månadskort på Sl. Dock får jag nästa månad tillbaka mer än halva årskortskostnaden via jobbet. Det kostar att leva alltså. men ett plus är att frysen är proppad med käk, kommer säkert räcka i 2 månader. Blev ju inget extrajobbande denna januarimånad. Så då ska jag ha i åtanke att vid nästa lönetillfälle ska si och så mkt ut, o helst ska det ju inte va helt tomt då på kontot. Mitt löfte till mig själv blir: Komma igång med träningen o skippa allt i alkoholväg o ha matlåda till jobbet o ge fan i att småhandla

Jobbet kändes mestadels okej idag. jag avsatte tid för studierna på förmiddagen genom att leta litteratur och skriva ut nätföreläsningar och hade utöver det ganska mkt att stå i. Jag kände en plötslig nedstämdhet när en kvinnlig kollega pratade om sin sambos tränande. Folk verkar så stabila, verkar så genuina, så rätt och riktiga, rika och präktiga. Verkar bara vara jag som fladdrar likt ett rö för vinden. Var tog min träningsidentitet vägen tillexempel? Gick inte jag regelbundet på gym? Jo. Väskan har stått där på mitt rum ett tag nu. Blivit stående medan jag ägnat mig åt det jag minst av allt borde ägna min tid åt, krogrundor och sånt. Känner mig som en bluff, som en som i själva verket är något annat. Slutade inte jag snusa? Jo, gick och orerade om det till höger och vänster. Nu snusar jag igen så jag fått elefanthud under läppen. Det var även andra saker som förmörkade mitt sinne under dagens lopp. Men som sagt, mestadels har det varit en bra dag. Jag tog träningsbagen med mig hem efter jobbet med avsikt att träna imorgon och köra igång igen. Hade bestämt att åka med en vän och storhandla på kvällen. Han kom vid 18-snåret och hade dottern med sig. Vi kom till ett så gott som tomt City Gross. Det är smart att storhandla. Ett tidskrävande projekt, men smart. Mitt gick på 1700 spänn, och för den summan får man mkt där. Så nu är frysen fullproppad med en massa mat fördelad i påsar, toalettbal i hallskåpet, rengöringsmedel, diskmedel och sånt i städskåp och under diskbänk, krossade tomater på burk o champinjoner o sardiner o pasta o ramlösa o julmust o buljong i skafferiet o en hel del i kylen. I morgon får det bli att laga till en stor sats med köttfärssås

Jaha, skrev visst att jag mådde bra den 18e. Så bra. Det gör jag inte nu precis. Det är som att saker hopar sig som man säger. Det är en stor förändring på gång, igen, på jobbet. Nu internt, som för min del innebär flytt till ett sämre rum. Fast det är egentligen skitsamma, är bara känslig just nu. Jag ska samtidigt plugga den där distanskursen och kom på igår att jag ju behöver en bok ganska omgående samtidigt som det är mkt på jobbet i princip hela dagarna. Kursen är jobbrelaterad och jag skulle såklart behöva ha ledig tid ibland för det. La också in räkningarna igår och fattade inte hur det kunde vara så många när jag vare sig har lån eller krediter? Insåg att min grova uträkning på kanske 6000 per månad i utgifter varit en illusion. Känns som man är ett undantag som bor i hyresrätt. Jag har förvisso en buffert och jobbade en del extra i december så jag kan lägga undan lite. jag kan dessutom skaffa ett årskort på mitt gym och få mer än hälften av arbetsgivaren. Appropå det var det ett tag sen jag tränade nu. Och jag har ätit dåligt. Har överlag levt jävligt slarvigt ett tag men nu får det fan vara nog. Klev upp efter en i princip sömnlös natt (fan så jobbigt det är) och tog itu med disken och kokade ett ägg. Jag hoppas måendet vänder. Undrar också varför tandläkaren inte kallat mig.

Är i en period då jag mår bra just nu, vilket jag försöker njuta av. Det rullar på. Lagomt. Jag ser nästan aldrig mina grannar, men jag har vid några tillfällen talat med paret under mig. När jag kom hem ikväll och gick uppför trappen, fem halvtrappor utan hiss, stod deras dörr på våningen under min vidöppen. Mannen satt i en soffa med en liten baby i famnen, antagligen för liten än för att ge ifrån sig störande ljud. Sådär är det. reproduktion. Life goes on, för vissa. Själv har jag inga barn. Jag har en bror däremot som har en son, grabben torde vara nånstans vid 25 nu. Jag har valt att ta avstånd till min bror efter åratal av supande och multiproblematik. Det är inte några enstaka problem där man som anhörig kan hjälpa till genom att kontakta stadsdelsnämnden eller enheten för hemlösa. Det är så jävla stora problem ihop med NOLL insikt och NOLL motivation. Jag har gjort misstaget att "hjälpa till" fast jag i själva verket bara slagit min egen panna blodig mot en vägg. Jag orkar inte dra historien, men kan säga så mkt att då farsan blev sjuk och dog kulminerade det och det fanns inte ett jävla någe jag kunde göra. Jo, Lvm-anmälan för att sedan åse förfallet. Nu åser jagdet inte ens längre . Jag är trött på att serveras skit, få inblick i misär, få höra hur "vänner" plockat av honom pengar, få höra hur han blivit vräkt till slut eftersom han aldrig betalat hyran. Likaså är jag trött på att höra en massa hjärndött fyllsludder i min telefon eller att bli uppringd av nån jävel som verkar tro att jag kan trolla med knäna för att det är min bror. Hans son samt sonens mamma har försökt få kontakt med mig, både via telefon samt genom vänförfrågningar på facebook, men jag är inte intresserad. Otroligt så dom båda fortsatte att kontakta mig trots mitt uppenbara ointresse. Om och om igen. Låt dom hålla på, tänker jag, men till slut borde det väl ändå nå nån gräns där det går över till förnedring? Alltså, för dom. Det är gränslöst, det håller jag med om. Det är EU och det är facebook och andra sajter, man får sätta sina egna gränser för sig själv extra hårt.

Jag tränade fter jobbet, vilket kändes mkt bra. Gillar att ta i efter en arbetsdag. Hade mat färdig härhemma, så det var bara att värma. I morgon har vi planeringsdag med jobbet. Jobbigt, men samtidigt skönt med ett avbräck. Lustigt nog ska jag efter det sannolikt träffa en kvinna som håller på och skriver en bok om just alkoholiserade syskon. Hennes bror söp ihjäl sig.

Alarmet på min nya mobil gick aldrig igång i morse, vaknade av mig själv med ett ryck 6:45 och fick stressa. Dessutom skulle jag ta med mig pjäxor och skridskor som jag inte packat ned än.Normalt ringer larmet omkring 5:30 och sen tar jag det väldigt lugnt och vaknar långsamt. Nu kommer jag såklart att vara nojig att larmet inte funkar i morron heller. Jag får ta min gamla väckarklocka till hjälp.Den här arbetsdagen kändes rolig och gick undan. Vårat "projekt" gick av stapeln och det kändes som att det gick bra. Vi tre som har en slags coachingfunktion är såklart inte helsäkra i våra roller, men det gick bra ändå. Jag känner att jag ägnat min lediga helg åt att vila, med stort V. Min kollega hade också sina skridskor med sig, som vi enats om. Hon har köpt nya pjäxor och medar, jävligt fina. Pjäxorna såg bekväma ut. Det är inget större fel på mina, som jag haft i ett antal år. De fyller sin funktion för mig och min hobbynivå. Vi åkte till Östermalms Ip. Vädret var perfekt, ganska milt. Isen var fantastiskt fin och slät. Vad vissa kan åka! Varv efter varv efter varv, helt outtröttliga. Själv tenderar jag att få ont i smalbenen och fötterna. Men kul var det, och mkt frisk luft

Ihållande seghet Idag har det dessutom regnat och varit grått. Har haft en riktig hemmadag och inget fel i det. Jag råkar trivas kolossalt bra i min lgh. Jag och A hade planerat skridskor på Östermalms Ip, men vädret hindrade det. Jag hade då ingen lust. Det är åkning för allmänheten i morron kväll och det är sannolikt att vi åker då efter jobbet. Jag hade ju tänkt att träna, men då får det bli på tisdan. Fick ett ryck och började städa badrummet, sen följde resten, utom sovrummet, av bara farten. Tänkte på I och att jag faktiskt skickade ganska olämpliga sms till henne på fyllan under julhelgen. Vi har pratat efteråt och det kändes som jag blev ursäktad, men skulle ändå vilja höra av mig pga dåligt samvete. Det borde finnas alkolås på mobiltelefoner.  Jag samlade ihop alla pet-flaskor och gick till områdesbutiken. Han som har den är trevlig. han jobbar där helt själv, har öppet måndag till söndag och påstår själv att butiken inte varit stängd en enda dag sen han öppnade den för snart 15 år sen?! Aldrig semester, ingen ersättare, aldrig sjuk. Han sa en gång att han inte har tid eller möjlighet att vara sjuk. Han sa också att han "låter bli att tänka" på när det är den mörka årstiden, och vips så är det vår. Jag vet inte, men antagligen driver han med mig? Utanför butiken står två rejäla bänkar med askoppar mitt på bordet. Nu står dessa förstås tomma, men vår och sommar fäller han ut en stor markis och områdets original samlas på bänkarna. Original kanske är fel att säga, pensionärer iallafall. De hänger inte på haken längre bort i centrum, utan på bänkarna utanför denna butik. Utan att dricka alkohol. Det är en station till närmsta bolag och tunnelbanan ligger en bit bort. jag har sällan eller aldrig sett nån berusad person i området under de år jag bott här. Nån som kommit vinglande på väg hem kanske, men inget mer än så. Jag har några gånger talat med en kvinna som bott i området sedan tidigt 50-tal. Området stod färdigt 1948. Det är intressant. På 50-talet gjordes tvåorna om till två ettor pga bostadsbristen som rådde. Likaså placerades "socialfallen" här så det var ett ökänt stökigt område med olika gäng. Nu är det ett mkt lugnt och trivsamt område. Jag fick 29 spänn för mina pet-flaskor. Köpte wc-rent eftersom man inte får pengarna i handen. Man kunde tidigare handla på krita i butiken, men den möjligheten försvann i somras pga att nån upptäckte hans krita-lista och ringde och anmälde det. Själv har jag aldrig kritat där, men jag gissar att en och annan pensionär tog sig fram på det sättet. Jag fortsatte till centrum. Klockan var inte mkt, jag blev lite sugen på att se nån film. Upptäckte dock att videobutiken stod gapande tom och rutorna var krossade och tejpade. Trist. Hade ingen lust att åka nånstans för att få tag i en film. Jag handlade mat i Vi-butiken, som har bra priser på många varor. Fixade köttfärssås när jag kom hem, rikligt med bönor i. Kom på att jag runt jul gjorde saffransglass efter en kollegas recept så jag tog fram den och lät den smälta lite. Skum smak på en glass, men ljuvligt god.