Desto mer press får jag att skriva något så fantastiskt att era ögon ler och vattnas samtidigt. Stressen i min vardag tar kål på min kreativitet. Jag vill skriva om så mycket, men inget kommer ut. Jag försöker leva som jag lär, men det känns som att någon högre kraft motarbetar mig.
Ge mig lite mer tid, så ska jag glida ur de osynliga bojjor som handlingförlamat mig. Jag är snart där, om jag bara inte hade så stora tummar. Men inom kort så ska jag väcka till diskussion igen.
Innan dess vill jag ge er någonting. Jag tänkte berätta en liten saga. En saga om två människors livsöden som resulterade i en tredje människas tillkomst och livsförutsättningar. En saga om en kristen kvinna uppfostrad av nunnor, och en muslimsk man av hög militär rang som mot alla odds gifte sig och hamnade i en obetydlig by i norra skåne. Denna förtjänar ni, ty jag är rörd av era vänliga ord. Tänk att någon faktiskt vill läsa det jag skriver. Bloggkärlek är nytt för mig, men det råder ingen tvekan om att jag är mottaglig för den. Ett nytt beroende att ställa i hyllan. Det är delvis därför jag har lyst med min frånvaro, hyllan är ganska full.
Just nu smärtar det mig att behöva göra en Batman, men jag måste. Det är så svårt att skriva när händerna sitter ihop. Fortsättning följer..