Senast Skrivet
- SAMMA effekter med blåbärsextrakt
- 2010-02-09 20:28
- Stadstur
- 2010-02-09 20:27
- Kvällsmaten fixad..
- 2010-02-09 20:25
- Happy tisdag
- 2010-02-09 20:25
- Längtar..
- 2010-02-09 20:25
- Glädjeämnen idag
- 2010-02-09 20:24
- @ halv åtta hos mig
- 2010-02-09 20:23
- VÄLFÄRDEN DÖR...
- 2010-02-09 20:23
- Ni kvinnor får ligga så mycket mer
- 2010-02-09 20:23
- Ny bakrund
- 2010-02-09 20:23
- Dagens länktips: HDMT
- 2010-02-09 20:21
- Väder de närmaste dagarna
- 2010-02-09 20:18
- Bra bloggar?
- 2010-02-09 20:18
- Keanu Reeves på bilder
- 2010-02-09 20:17
- Sitt ursprung är betydelsefullt
- 2010-02-09 20:17
1 arabjävel
Författat av 1 arabjävel.
Senast skrivet
Vuxenmobbing -Varför finns det? Kommer det alltid att finnas mobbare och mobbade, i alla åldrar, i a
En liten incident på jobbet under lunchen fick mig att tänka efter. En liten småsak, en petitess för mig och mina kollegor. Men kanske väldigt ångestframkallande för någon annan. Vi är gänget. Vi sitter alltid vid samma runda bord och äter ihop. Vi är så många att vi egentligen inte får plats vid ett bord, men vi klämmer ihop oss ordentligt för att kunna sitta ihop. På de andra borden sitter ibland vissa helt ensamma kollegor och äter/fikar.
Undrar hur det känns för dom. Att vi hellre betalar priset av obekvämhet, än att sätta oss vid ett annat bord. Hur som helst. Vi satt och åt, när en kvinnlig kollega med stor bak går förbi. Då fäller en av oss kommentaren "Man skulle ju kunna sätta brickorna på den." Alla skrattar lite, tajmingen avslöjar dock att någon sa något kul. Ingen av oss tänker att hon kunde ta illa upp. Kommentaren fälldes ju diskret, hon kan väl inte ha hört. Vi tittade även diskret, hon kan inte ha sett. Vi skrattade ju dessutom diskret, hon kan väl inte ha kännt sig träffad. Lunchen fortsätter som om inget har hänt.
Troligen var det inte första gången ett bord viskar och skrattar når hon går förbi. Såklart hon vet vad vi tänker. Hon har vet mycket väl, ändå håller hon minen. Så länge inte vi vet att hon vet så är det ändå lite enklare. Jag har haft min beskärda del av utfrysning och mobbing. Faktum är att flera vid vårt bord har haft det. Ändå gör vi samma sak mot någon annan. Det är som om det vore hugget i sten. Människan kommer alltid förtrycka människan. Eller? Från vår sida var det ju menat som ett skämt, vi VILL ju inte vara elaka. Vi är ju vuxna.
Men vi har kul på andras bekostnad. Vi försöker göra det finkänsligt. Diskret mobbing. Offren spelar med, låtsas som ingenting. Ibland mobbar man fel person, då kan det sluta blodigt efter år av förtryck. Det är dock ganska ovanligt i Sverige. Här tar man livet av sig om man är missnöjd. Helst diskret, i sitt hem, i smyg. Man vill ju inte störa.
Om kvinnan med baken hade gått fram till oss och sagt några väl valda ord, högt och tydligt. Då hade vi troligen skämts som hundar. Nu gjorde hon inte det. Antagligen för att hon inte är så bra på att skälla ut folk. Detta hade han som fällde kommentaren redan räknat ut. Varför ta onödiga risker. Sparka på dom som ligger ner. Usch, jag fick riktigt dåligt samvete. Jag är ju snäll. Faktiskt. Det är jag. Jag tycker om alla som är snälla. Så det känns lite jobbigt nu. Jag hade aldrig kunnat fälla en sån kommentar, men jag kan skratta åt den. Jag har väldigt lätt för att skratta. =(
Vuxenmobbingen är helt klart utbredd. Den ser bara lite annorlunda ut än klassisk mobbing. Det visades nån reklam på TV för inte så länge sedan där vuxna mobbades. En av dom filmerna fick mig alltid att bli tårögd.
Hur ser det ut i din vardag? Kan du identifiera några "offer"? Varför mobbar vi? Vad kan vi göra? Vad borde jag ha gjort idag?
Artiklar om mobbing:
http://deliverye.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,938341,00.html
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=615494
http://www.svd.se/dynamiskt/Synpunkt/did_14411831.asp
http://aftonbladet.se/vss/kvinna/story/0,2789,999948,00.html
Mer intressant om mobbing.
60 (+1) kommentarer
Skriv en kommentar
Läsvärt inlägg!
Det här ska jag fundera på en stund.
20 februari 2007, kl 13:39
Bra fundering. Vuxna är ofta jävligare än barn, mer subtilt med grymmare, Lämnar trasiga människor efter sig. Som arbetsldare får man se upp med detta, stoppa det direkt. Men om det är arbetsledaren som mobbar är det värre. Se upp, säg ifrån direkt, låt ingen mobba någon annan, nästa gång kan det vara du. Ha det och tack för en bra reflexion. :)
20 februari 2007, kl 14:03
Jag är ju isolerad och sjuk just pga. bl.a. mobbing på högskolan, så som det har varit de senaste åren har jag knappt varit ute bland folk.
Innan dess däremot... Jag håller med uno: Vuxna är ofta mycket, mycket värre. Inte bara för att de borde veta bättre utan för att de är mer beräknande.
Innan dess däremot... Jag håller med uno: Vuxna är ofta mycket, mycket värre. Inte bara för att de borde veta bättre utan för att de är mer beräknande.
20 februari 2007, kl 14:38
Vad ska man göra åt vuxenmobbing då?
20 februari 2007, kl 14:46
Du ska göra som ditt samvete säger..Enkelt. Låt bli att skratta och säg till den som yttrar sig att det INTE är okej. Samvetet är ingenting värt om det inte följs. Din självkänsla växer med den, sänks när du inte följer den.
Din tanke kan du inte fly undan, den bor ju i dig. Lycka till!
Din tanke kan du inte fly undan, den bor ju i dig. Lycka till!
20 februari 2007, kl 15:10
Är det fler som känner igen sig i min situation? Det är jättesvårt att säga till en bunke människor att något inte är kul när dom uppenbarligen tycker det är kul och skrattar. Jag vet ju att dom egentligen är snälla och bra människor. Dom är inga "mobbare". Det verkar bara så naturligt att ha lite kul på någon annans bekostnad. Vad är egentligen definitionen av mobbing? I mitt inlägg drar jag ju bara en egen analys av "offrets" perspektiv.
20 februari 2007, kl 15:13
det kommer inte ta slut så länge många lever på människokött
20 februari 2007, kl 15:18
Att ha kul på någon annans bekostnad ÄR inte snällt, och en definition så god som någon på mobbing. Det gör ont i den som utsätts, och är en avart till ytligt vädersnack. Då menar jag att betydelsen för de som använder sig av det är densamma, dvs "inte illa ment" utan avser att stärka "vikänslan". Det sättet att stärka vikänslan ÄR inte okej, och det vet alla som besitter empati. Alltså kan man säga det på ett sådant sätt till varann inom gruppen. Vänligt men bestämt ta avstånd.
*envis jag* :-)
*envis jag* :-)
20 februari 2007, kl 15:24
Lena --> Intressant. Du implicerar alltså att alla ickeköttätare är ickemobbare. Är det då köttet som gör mobbaren eller mobbandet som ger upphov till köttlusten? =)
20 februari 2007, kl 18:00
#8: Intressant analys. Det finns iofs forskning som tyder på att veganer är fredligare än köttätare, men... ;-)
Jag tror att det är en del av ett större sammanhang. Det har att göra med hur hela samhället ser ut, och det är därför det är så svårt att göra något åt det.
Jag tror att det är en del av ett större sammanhang. Det har att göra med hur hela samhället ser ut, och det är därför det är så svårt att göra något åt det.
20 februari 2007, kl 19:06
Nja... är det mobbning att ingen sätter sig vid mitt bord?? Iof äter jag tillsammans med endast män och jag har ganska nyss börjat där och jobbar egentligen inte ens på samma företag som dom. men INGEN har nånsin vågat sätta sig där. Förutom en man som jag gjort logotype för. :p
20 februari 2007, kl 19:13
Jag brukar säga åt folk som har kul på andras bekostnad Sedan får man ju skilja på skämt kollegor emellan när det är på samma nivå och villkor
20 februari 2007, kl 19:15
Men mobbingen är ett problem och vi som ska vara vuxna måste se till att vara bra förebilder och inte acceptera att en del sårar stöter ut och har roligt på andras bekostnad Det måste alla kämpa för Det är en tuff uppgift Men vi får aldrig ge upp
20 februari 2007, kl 19:17
v: det är väl en skillnad om det är självvalt eller om man kategoriskt försöker undvika att sätta sig hos någon på jobbet.
Ja, vuxna är vidrigare på ett sätt, men sällan lika brutala och konsekventa som ungar är. Jag vidhåller min åsikt att ungar mellan typ 10 och 16 är de värsta mobbarna. Det är någonting med det där konstanta rollsökandet som gör en del ungar galna, våldsamma och jävligt obehagliga.
Ja, vuxna är vidrigare på ett sätt, men sällan lika brutala och konsekventa som ungar är. Jag vidhåller min åsikt att ungar mellan typ 10 och 16 är de värsta mobbarna. Det är någonting med det där konstanta rollsökandet som gör en del ungar galna, våldsamma och jävligt obehagliga.
20 februari 2007, kl 19:19
Steg 1: man måste vara vuxen!
Steg 2: fråga dem som kommer med kommentarerna hur kul de tror att det skulle vara om nå'n sa nå't liknande om dem.
Steg 2: fråga dem som kommer med kommentarerna hur kul de tror att det skulle vara om nå'n sa nå't liknande om dem.
20 februari 2007, kl 19:24
Kommer också ihåg den reklamen, där folk spottar på en äldre man. Började gråta varje gång!
Det är lätt att skratta när någon fäller sådana kommentarer, men skratten gör nog lika ont som att höra kommentarerna.
Det är lätt att skratta när någon fäller sådana kommentarer, men skratten gör nog lika ont som att höra kommentarerna.
20 februari 2007, kl 21:18
Tack för alla kommentarerna. Skönt att vi håller nivån på diskussionen på relativt hög nivå. Vore.. olustigt om ni började mobba varandra =)
Men var går egentligen gränsen för mobbing? Vi vill väl inte ha ett samhälle där alla går omkring och är överkorrekta och övertrevliga för att ej riskera såra någon, eller vill vi det?
Den enda kvinnliga chefen på min arb plats är relativt tuff och ingår i "gänget". Då det är en klart mansdominerad arb plats så är även nivån på humorn ganska grabbig. Hon får ta en del slag under bältet, och klarar det hyggligt. Ser ut att tycka det är kul för det mesta. Men ibland går någon för långt, jag märker att hon blir lite paff, och kan inte leverera något fyndigt svar. Är det kanske priset man får betala för att ha en avslappnad miljö där man kan snacka skit och dumma sig lite? Det är ju inte ovanligt att olika konstellationer av gruppbildningar har sin egen "clown" som man accepterar i gruppen mot att dom accepterar att blir förlöjligade lite då och då.
Hon skulle kunna sätta sig vid ett annat bord, men det gör hon inte. Är det mobbing?
Men var går egentligen gränsen för mobbing? Vi vill väl inte ha ett samhälle där alla går omkring och är överkorrekta och övertrevliga för att ej riskera såra någon, eller vill vi det?
Den enda kvinnliga chefen på min arb plats är relativt tuff och ingår i "gänget". Då det är en klart mansdominerad arb plats så är även nivån på humorn ganska grabbig. Hon får ta en del slag under bältet, och klarar det hyggligt. Ser ut att tycka det är kul för det mesta. Men ibland går någon för långt, jag märker att hon blir lite paff, och kan inte leverera något fyndigt svar. Är det kanske priset man får betala för att ha en avslappnad miljö där man kan snacka skit och dumma sig lite? Det är ju inte ovanligt att olika konstellationer av gruppbildningar har sin egen "clown" som man accepterar i gruppen mot att dom accepterar att blir förlöjligade lite då och då.
Hon skulle kunna sätta sig vid ett annat bord, men det gör hon inte. Är det mobbing?
Margareth Osju Arverud
20 februari 2007, kl 21:27
En väldigt intressant inlägg. Trackbackar och får återkomma ...
Med vänliga hälsningar
Margareth
Med vänliga hälsningar
Margareth
20 februari 2007, kl 21:30
Mycket bra skrivet! Det märks att du är en bra människa annars hade du inte skrivit om detta och du hade inte mått dåligt över det heller. Men vuxenmobbing eller mobbing överhuvudtaget tror jag inte man kan stoppa. Det man kan göra är att bete sig bra mot andra och lära sina barn att göra samma. Då har man gjort så mycket man har kunnat. jag är av den typen att jag hade lämnat bordet och tatt avstånd från personen som fälde kommentaren, men det är jag, alla reagerar ju inte på samma sätt.
Jag kan tänka att kommentaren orsakade tysta tårar, kanske till och med rinnande ögon inne på toaletten där ingen kan se..
Men som sagt, jag tycker du är en bra människa som ser allvaret i det och vill göra rätt. Det är en sån sak som visar att man har heder
Så STORA KRAMAR till dig!
Jag kan tänka att kommentaren orsakade tysta tårar, kanske till och med rinnande ögon inne på toaletten där ingen kan se..
Men som sagt, jag tycker du är en bra människa som ser allvaret i det och vill göra rätt. Det är en sån sak som visar att man har heder
Så STORA KRAMAR till dig!
20 februari 2007, kl 21:31
Man behöver väl inte vara raketforskare för att inse att en del saker är klart över gränsen.. "oskyldiga" skämt om vikt, utseende eller härkomst kan slå rejält jävla hårt.. jag tycker bara man ska tänka efter före, och märker man att någon blir sårad ska man absolut inte försöka släta över det, ta det med personen i så fall och säg till henne/honom att det inte var meningen att gå över gränsen, att de kan snacka med en om det skulle behövas och så vidare.
20 februari 2007, kl 21:35
Tala med de du känner runt bordet(en och en) och säg vad du skrev här, att det i efterhand inte kändes särskilt bra och varför, gör ingen stor sak av det, men få dem att tänka efter. Lycka till
20 februari 2007, kl 21:38
Jag tror nog att kvinnan som blev kommenterad hörde, men valde att inte säga något. Som så många gör. Man förstår att det inte är för att de själva tyckte det var roligt, men kände sig dumma och antaglige ordentligt förnedrade.
Det är bra att du tar upp detta ämne, för dessa kommentarer som många kan slänga ur sig, kan faktiskt såra vissa djupt.
Jag har ingen lösning på problemet, för det kan nog faktiskt inte helt lösas. Det enda man egentligen kan göra är att ta ställning själv. Hur man själv vill handskas med situationen. Kanske sluta fälla kommentarer, eller sluta skratta med gänget efter en fälld kommentar.
Det är bra att du tar upp detta ämne, för dessa kommentarer som många kan slänga ur sig, kan faktiskt såra vissa djupt.
Jag har ingen lösning på problemet, för det kan nog faktiskt inte helt lösas. Det enda man egentligen kan göra är att ta ställning själv. Hur man själv vill handskas med situationen. Kanske sluta fälla kommentarer, eller sluta skratta med gänget efter en fälld kommentar.
20 februari 2007, kl 21:40
Mmm, jag skulle inte låtsas höra för det skulle ju kännas ovärdigt att visa att man blir ledsen, men faktum är att det är ett ansvar vi har emot varann som människor, att inte såra, även om avsikten egentligen är att befästa samhörigheten i den"gruppen" som fäller kommentaren.. Att frysa ute andra är illa, att fälla kommentarer bakom deras ryggar värre. Hur gör man för att stoppa det?
Oftast räcker det med att inte skratta för att skämtet ska få sin egentliga färg..Om inte kan man demonstrativt, men välment tydligt byta ämne..
:-)
Oftast räcker det med att inte skratta för att skämtet ska få sin egentliga färg..Om inte kan man demonstrativt, men välment tydligt byta ämne..
:-)
20 februari 2007, kl 21:41
Läsvärt inlägg!
Det här ska jag fundera på en stund.
20 februari 2007, kl 21:46
Men om man som liten (eller vuxen) blivit mobbad så försöker man väl på något sätt se till att man inte blir underdogen igen. Och strategin går då ut på att få sig själv att verka större än man är.
Det är väl ett normatl beteende bland oss djur att vi siktar in oss på den svage för att bevisa vår egna styrka. Visst det är fel, visst det bevisar inte ett skit, men det struntar hjärnan i tyvärr.
Det är väl ett normatl beteende bland oss djur att vi siktar in oss på den svage för att bevisa vår egna styrka. Visst det är fel, visst det bevisar inte ett skit, men det struntar hjärnan i tyvärr.
20 februari 2007, kl 21:50
Jag sitter och läser och försöker komma på något vettigt att säga...
Om jag utgår från mig själv (och ärligt talat, det gör alla) så har jag väldigt svårt att veta var gränserna går. Jag kan inte heller se på någons beteende och läsa mellan raderna för att förstå att personen blivit sårad, lika lite som jag kan tolka någon annan känsla (det har med min autism att göra). Därför är det för mig väldigt svårt att säga till när jag hamnar i en sån situation, men nu när jag läser om det verkar det solklart.
Jag är inte den som är rädd för att säga ifrån när det är uppenbart vad det handlar om, så jag skulle ha sagt nåt i stil med "säg inte sådär". Det kan räcka så för att antingen få tyst på mobbaren eller för att få igång en diskussion.
Men som sagt var, jag är socialt inkompetent och har knappt satt foten utanför dörren på två år pga att jag har en förmåga att ta på mig stryk...
Om jag utgår från mig själv (och ärligt talat, det gör alla) så har jag väldigt svårt att veta var gränserna går. Jag kan inte heller se på någons beteende och läsa mellan raderna för att förstå att personen blivit sårad, lika lite som jag kan tolka någon annan känsla (det har med min autism att göra). Därför är det för mig väldigt svårt att säga till när jag hamnar i en sån situation, men nu när jag läser om det verkar det solklart.
Jag är inte den som är rädd för att säga ifrån när det är uppenbart vad det handlar om, så jag skulle ha sagt nåt i stil med "säg inte sådär". Det kan räcka så för att antingen få tyst på mobbaren eller för att få igång en diskussion.
Men som sagt var, jag är socialt inkompetent och har knappt satt foten utanför dörren på två år pga att jag har en förmåga att ta på mig stryk...
20 februari 2007, kl 21:55
Vill bara säga att..skratt,hånfulla kommentarer,mobbning kan leda till att den drabbade utvecklar social fobi/panikångest..särskilt om det sker i barndomen.Har själv inte direkt upplevt något allvarligt på det viset,men är man sårbar och känslig behövs inte mycket för att självkänslan ska få sig en törn..
Ja,det får räcka så...finns så mycket att säga men orkar inte just nu...
Kram Sirpa.
Ja,det får räcka så...finns så mycket att säga men orkar inte just nu...
Kram Sirpa.
20 februari 2007, kl 21:58
Jag kommer att tänka på Martin Luther King som en gång sa nåt i stil med att det är inte de onda som är problemet utan de goda som inget säger.
20 februari 2007, kl 22:00
Kan ju säga som så...
De flesta "storvuxna" människor som man ser ute på stan, i affären eller som nu på din arbetsplats börjar inte dagen där...de börjar dagen precis som alla andra. De vaknar på morgonen, går upp och tittar sig själv i spegeln...och jag lovar dig det är inte många som är nöjda med vad de ser och redan där faller självkänslan lägre ner än i botten när kläder ska väljas och man ska bege sig ut för att komma till sitt arbete eller gå till sin affär osv...man har en total medvetenhet av hur man ser ut och man vet såklart att det är "mig" det viskas och pekas på även om man håller god min fastän det känns som värsta ångesten att gå där...för att man tom kan känna ja såklart, rumpan ÄR ju sådär stor...för att sedan göra sakerna värre tröstar man sig med mera mat på vägen hem eller smyger med det på jobb i ensamhet när ingen ser...kostnaden för andras tillfälliga lycka blir hennes långsiktiga olycka och är väldigt svår att ändra till någonting bättre eftersom man till slut ställer sig in på att man är ingenting värd och andra har "rätten" att bete sig illa...hjälp istället för stjälp även om det var "oskyldigt menat" men hon ser det nog inte så...
De flesta "storvuxna" människor som man ser ute på stan, i affären eller som nu på din arbetsplats börjar inte dagen där...de börjar dagen precis som alla andra. De vaknar på morgonen, går upp och tittar sig själv i spegeln...och jag lovar dig det är inte många som är nöjda med vad de ser och redan där faller självkänslan lägre ner än i botten när kläder ska väljas och man ska bege sig ut för att komma till sitt arbete eller gå till sin affär osv...man har en total medvetenhet av hur man ser ut och man vet såklart att det är "mig" det viskas och pekas på även om man håller god min fastän det känns som värsta ångesten att gå där...för att man tom kan känna ja såklart, rumpan ÄR ju sådär stor...för att sedan göra sakerna värre tröstar man sig med mera mat på vägen hem eller smyger med det på jobb i ensamhet när ingen ser...kostnaden för andras tillfälliga lycka blir hennes långsiktiga olycka och är väldigt svår att ändra till någonting bättre eftersom man till slut ställer sig in på att man är ingenting värd och andra har "rätten" att bete sig illa...hjälp istället för stjälp även om det var "oskyldigt menat" men hon ser det nog inte så...
20 februari 2007, kl 22:03
Allt är inte så jävla enkelt....
Hade jag varit i din situation så hade jag nog sagt vad jag tänker till mina polare!
Men vuxenmobbingen finns ÖVERALLT!
Säger vi tex här på bloggen vad vi tänker???
-Ja det gör vi nog mera än vad som är nyttigt i bland!!
Blir en del mobbade här???
Mitt motto är att försöka att aldrig såra, men inte heller bli trampad på....
Men mobbningen finns på varenda arbetsplats, på vartenda köpcentra, på Maxi, på stan.... överallt!
Vad ska vi göra åt det????
Vara oss själva???
Kram och jädra bra frågeställning!
Hade jag varit i din situation så hade jag nog sagt vad jag tänker till mina polare!
Men vuxenmobbingen finns ÖVERALLT!
Säger vi tex här på bloggen vad vi tänker???
-Ja det gör vi nog mera än vad som är nyttigt i bland!!
Blir en del mobbade här???
Mitt motto är att försöka att aldrig såra, men inte heller bli trampad på....
Men mobbningen finns på varenda arbetsplats, på vartenda köpcentra, på Maxi, på stan.... överallt!
Vad ska vi göra åt det????
Vara oss själva???
Kram och jädra bra frågeställning!
20 februari 2007, kl 22:29
Jag funderar faktiskt på att få igång den här bloggen ännu mer. Så att väldigt många får tycka till. Sedan (med förhoppningen att kommentarerna fortsätter hålla hög nivå) så kan jag printa ut allt och sätta upp på anslagstavlan på jobbet. Bra eller dålig idé? Jag kan antingen ta bort info som avslöjar min identiet. Eller låta den vara kvar. Så långt har jag inte kommit än. Men det borde ju påverka mer om alla ser hur mycket känslor det här väcker.
20 februari 2007, kl 22:33
Jag tycker det är en jättebra idé!
KRAMAR!
KRAMAR!
20 februari 2007, kl 22:34
Det kanske vore en bra idé, men... Risken finns att de fattar att det är du, och då är din blogg outad... Eftersom jag själv funderar på att göra saker som kan leda till att min bloggidentitet kan bli avslöjad vet jag att det är något man nog behöver fundera på om det är värt risken...
nimrod
20 februari 2007, kl 22:39
var och en får ta ansvar för vad de tar in i detta
Samhället. Sitter man och tiger när vänner gör sig lustiga över
människor som passerar då får man stå för att man är sån, och att detta är ens input till världen. Det är väl allas ansvar att försöka påverka vår närmiljö.
Jag menar det är väl lätt att veta när det är helt tokigt. Det är ju bara att tänka sig in i den andra människans kläder, hur man själv hade tyckt att det känns!
Alla vill vi ju vara omtyckta
inte nertryckta pga stor ända eller
krokig näsa.
Världen är vad vi gör den till.
Samhället. Sitter man och tiger när vänner gör sig lustiga över
människor som passerar då får man stå för att man är sån, och att detta är ens input till världen. Det är väl allas ansvar att försöka påverka vår närmiljö.
Jag menar det är väl lätt att veta när det är helt tokigt. Det är ju bara att tänka sig in i den andra människans kläder, hur man själv hade tyckt att det känns!
Alla vill vi ju vara omtyckta
inte nertryckta pga stor ända eller
krokig näsa.
Världen är vad vi gör den till.
nimrod
20 februari 2007, kl 22:53
Toppenbra ide, låt identiteten vara kvar... det är väl bra..
du kanske inspirerar dina kolleger.?...
du kanske inspirerar dina kolleger.?...
20 februari 2007, kl 22:56
Själv tycker jag att det är otroligt mycket skit här på bloggen och det är fruktavsvärt tråkigt.
En blogg är ju för olika människor och man skall kunna ta att någon har andra åsikter än sig själv.
I vanliga livet känns det inte som att jag stöter på så mycket mobbning. Visst skrattas det bakom ryggen på vissa som beter sig lustigt men det sköts snyggt ändå.
Hade jag varit du så hade jag nog faktiskt lett mot kvinnan ifråga nästa gång du sett henne och hälsa bara lite extra trevligt. Det kan göra en persons dag, om inte vecka!
Själv befinner jag mig också i en arbetsplats med 99% män som drar låga skämt konstant. men jag tar det med en klackspark och med glimten i ögat kan jag ändå tro att dom försöker impa med det ibland.
Det är inget som pågår runt mig som jag märkt (kanske itne tittat tillräckligt noga) men själv försöker jag att va lika go och trevlig mot alla slags människor.
Svinrika företagare som gubben i Halmstad som spelar (vevar) lucia sången
på torget i halmstad. han gick jag fram och gav en 50 kr och tackade för trevlig musik. :)
En blogg är ju för olika människor och man skall kunna ta att någon har andra åsikter än sig själv.
I vanliga livet känns det inte som att jag stöter på så mycket mobbning. Visst skrattas det bakom ryggen på vissa som beter sig lustigt men det sköts snyggt ändå.
Hade jag varit du så hade jag nog faktiskt lett mot kvinnan ifråga nästa gång du sett henne och hälsa bara lite extra trevligt. Det kan göra en persons dag, om inte vecka!
Själv befinner jag mig också i en arbetsplats med 99% män som drar låga skämt konstant. men jag tar det med en klackspark och med glimten i ögat kan jag ändå tro att dom försöker impa med det ibland.
Det är inget som pågår runt mig som jag märkt (kanske itne tittat tillräckligt noga) men själv försöker jag att va lika go och trevlig mot alla slags människor.
Svinrika företagare som gubben i Halmstad som spelar (vevar) lucia sången
på torget i halmstad. han gick jag fram och gav en 50 kr och tackade för trevlig musik. :)
Nån jävla förståsigpåare
21 februari 2007, kl 01:44
Mobbing skall ju vara riktat mot personer som kan försvara sig själva för att undergräva deras egenframställda auktoritet.
Att viska något bakom ryggen på någon annan och sen sitta och fnissa åt det är för svaga personer.
Om han säger så är det en förolämpning mot dig. Han tar sig rätten att förolämpa någon annan i ditt namn och det är något som man inte kan acceptera.
Sättet att göra något åt det är genom att mobba den svage som sitter och viskar saker bakom ryggen på folk.
Den som viskar kan hantera det och han har gjort sig förtjänt av det.
För övrigt:
Fet beskrivning av spliffande araben.
Att viska något bakom ryggen på någon annan och sen sitta och fnissa åt det är för svaga personer.
Om han säger så är det en förolämpning mot dig. Han tar sig rätten att förolämpa någon annan i ditt namn och det är något som man inte kan acceptera.
Sättet att göra något åt det är genom att mobba den svage som sitter och viskar saker bakom ryggen på folk.
Den som viskar kan hantera det och han har gjort sig förtjänt av det.
För övrigt:
Fet beskrivning av spliffande araben.
21 februari 2007, kl 03:17
Diskussionen förs på insändarsidan oxå:
http://www.svd.se/dyn...
Minou
http://www.svd.se/dyn...
Minou
21 februari 2007, kl 09:40
Ja att vi aldrig lär oss. Alla med ett avvikande utseende eller en avvikande personlighet ligger i riskzoonen. Men vad är då ett avvikande beteende eller ett avvikande utseende? Pesrsoner med utländsk bakgrund är tyvärr det första jag tänker på som lätt kan bli ett offer. En person som lägger ut bönemattan kan lätt bli ett hatobjekt. En kvinna med hidjab är en annan. Någon kanske är van att hålla kosher, man blir då betraktad som besvärlig. Men varför blir inte alla med annan religion hackkycklingar? Beror det måntro på arbetsgivaren som har skapat ett arbetsklimat där det kan vara mer eller mindre högt till tak. Varför tolereras homosexualitet lättare på vissa arbetsplatser? Varför görs de till hatobjekt och fryses ut på andra? Kan det möjligen vara så att ni män är räddare än kvinnor för personer med en annan läggning? Och varför måste vi kvinnor jämt och ständigt kommentera utseendet på andra kvinnor. Vi tycks tråkigt nog värdesätta matriella saker mer en en skarp hjärna
Ha det gott
sahara
Ha det gott
sahara
21 februari 2007, kl 09:46
Det är bättre att skratta MED folk än ÅT folk!
21 februari 2007, kl 09:53
Vuxenmobbning liksom all mobbning är fruktansvärd, vi (vuxna) är rätt snabba på att tala om mobbning på våra barns skolor och det är självklart rätt. Men hur går vi själva? Tänker på devisen barn gör inte som du säger utan som du gör... är det kanske vi vuxna som lägger grunden till att barn mobbar andra barn i skolan genom hur vi gör.
Tänker på en händelse när en jättetrevlig och engagarad kommunalpolitiker där jag bor är med i TV och jag hör mitt ex (då var hon inte ett ex) säga till vår dotter. -Lovisa, titta vilken stor och konstig näsa han har! Jag går givetvis i taket och frågar vad f-n hon säger och får svaret "så brukade alltid vi säga i vår familj när jag var liten..."
Tänker på en händelse när en jättetrevlig och engagarad kommunalpolitiker där jag bor är med i TV och jag hör mitt ex (då var hon inte ett ex) säga till vår dotter. -Lovisa, titta vilken stor och konstig näsa han har! Jag går givetvis i taket och frågar vad f-n hon säger och får svaret "så brukade alltid vi säga i vår familj när jag var liten..."
21 februari 2007, kl 10:36
------------| UTMANING |------------
Tack för alla bra kommentarer! Jag tycker att alla som känner att det här är viktigt tar upp ämnet i sin blogg. Länka sedan hit och till varandras bloggar om vuxenmobbing. Jag länkar även till er. På så sätt kommer det säkert ramla in många välskrivna kommentarer på min och era bloggar. Sedan skall jag välja ut 100 av dessa och skriva ut för att sätta upp på anslagstavlan på jobbet. Vad säger ni!?
http://blogg.aftonbla...
Tack för alla bra kommentarer! Jag tycker att alla som känner att det här är viktigt tar upp ämnet i sin blogg. Länka sedan hit och till varandras bloggar om vuxenmobbing. Jag länkar även till er. På så sätt kommer det säkert ramla in många välskrivna kommentarer på min och era bloggar. Sedan skall jag välja ut 100 av dessa och skriva ut för att sätta upp på anslagstavlan på jobbet. Vad säger ni!?
http://blogg.aftonbla...
21 februari 2007, kl 10:59
Låter som en jättebra idé, då slipper du dessutom känna dig "outad" som bloggare. Återkommer när jag fått ur mig något...
21 februari 2007, kl 11:10
Människan är i grunden en illvillig och mångfasseterad jävel som ofta är svår att förstå sig på, inte minst när det gäller det du tar upp, vuxenmobbing.
Att känna ett behov av att fälla taskiga kommentarer när nån arbetskamrat passerar som du tog som ett bra exempel är bara ett sätt att hävda sig själv. Allting handlar om dålig självkänsla och kan man locka fram skratt hos andra genom att göra sig lustig över nån så har man vunnit nåt. Åtminstone för stunden.
Ditt inlägg tackar jag för, det är jätteviktigt och som du säger, väldigt utbrett men om det går att komma tillrätta med hänger på individerna, dvs oss.
Du har ju startat så jag hänger gärna på! Hatar vuxenmobbing lika mycket som allt annat slags förtryck bland människor.
vänliga hälsningar
Ingemar
Att känna ett behov av att fälla taskiga kommentarer när nån arbetskamrat passerar som du tog som ett bra exempel är bara ett sätt att hävda sig själv. Allting handlar om dålig självkänsla och kan man locka fram skratt hos andra genom att göra sig lustig över nån så har man vunnit nåt. Åtminstone för stunden.
Ditt inlägg tackar jag för, det är jätteviktigt och som du säger, väldigt utbrett men om det går att komma tillrätta med hänger på individerna, dvs oss.
Du har ju startat så jag hänger gärna på! Hatar vuxenmobbing lika mycket som allt annat slags förtryck bland människor.
vänliga hälsningar
Ingemar
21 februari 2007, kl 11:24
Vuxenmobbing ska ju självklart inte tolereras. Hårda tag och omplacera de som håller på (om vi pratar arbete). Mobbing är våld och våld är inte tillåtet i vårt land.
Men vad göra mer? Bra fråga!
Men vad göra mer? Bra fråga!
21 februari 2007, kl 11:26
En personalkommité kanske som man kan gå till och som ser till att finnas NÄR problem uppstår. Det kan vara vanliga anställda som ingår i en grupp.
nimrod
21 februari 2007, kl 11:27
Thank god....att vi är olika och ser olika ut....tänk vad tråkigt annars?!
och ollika kulturer det är ju något spännande ...jag menar öh..annars hade vi väl inte utvecklats. Tror i alla fall inte att speciellt män skulle ha svårare för människor med annan läggning som någon antyder här i
diskussionen...det finns bara olika män och olika kvinnor
Jag tror att det är så enkelt som att, är man schysst mot folk
oavsett om man håller med dom eller ej (med respekt deras val här i livet) så blir man schysst bemött tillbaks. Läggnig,näsor o nationer blir ju bara petitesser i det hela... när vi ska "kila vidare"..
Håller med Peter Pan i hans kommentar helt..
att mobba är något vi lär oss...
antimobbkramar till er alla!
.
och ollika kulturer det är ju något spännande ...jag menar öh..annars hade vi väl inte utvecklats. Tror i alla fall inte att speciellt män skulle ha svårare för människor med annan läggning som någon antyder här i
diskussionen...det finns bara olika män och olika kvinnor
Jag tror att det är så enkelt som att, är man schysst mot folk
oavsett om man håller med dom eller ej (med respekt deras val här i livet) så blir man schysst bemött tillbaks. Läggnig,näsor o nationer blir ju bara petitesser i det hela... när vi ska "kila vidare"..
Håller med Peter Pan i hans kommentar helt..
att mobba är något vi lär oss...
antimobbkramar till er alla!
.
21 februari 2007, kl 11:43
Häftigt!!!! Vilken debatt du fixat till arabdjävel!!! Var finns grunden till att någon mobbar? Svaret finns här - dålig självbild, behov att bekräfta sig genom att ge sig på någon annan, svagare. Förstärks av gruppkänlsa, dvs. vi mot dom, eller hellre vi mot DIG. Vad leder mobbing till - trollhare har svaret. Nada självförtroende, dålig självbild, skuldkänslor, offermentalitet och till sist värre ändå. Nånstans på vägen försvinner den naturliga ilskan mot förövarna och vänds inåt. Offerrollen och mobbarrollen är båda svåra att ta sig bort ifrån. Föär Mobbaren kan rollen bli den enda identitet som ger honom/henne bekräftelse och därmed mycket svår att avstå ifrån. den blir självklar, sätter sig i ryggmärgen och blir helt omedveten - många mobbare vet inte att de är mobbare. Den enda vapen mot mobbing som jag vet är empati. Helst kollektiv, delad med andra i gruppen, annars kan den empatiske bli mobbad i sin tur. Bara den som kan leva sig in i hur ett beteende kan tänkas tas emot av någon annan kan avstå från nedlåtande skämt, aldrig så "oskyldiga". Hur får man empati - ungomar har inte mycket av den varan, de är så fyllda av jaget. Därför finns vanligt folkvett. Slut plats
nimrod
21 februari 2007, kl 11:46
Vill bara tillägga,
-arabjävel,
toppenbra ämne och initiativ med anslags tavlan...jag tror att du kommer att beröra människor (som kanske börjar fundera...) kan bara sluta bra!
Jag tar av mig hatten för dig!.
-arabjävel,
toppenbra ämne och initiativ med anslags tavlan...jag tror att du kommer att beröra människor (som kanske börjar fundera...) kan bara sluta bra!
Jag tar av mig hatten för dig!.
21 februari 2007, kl 11:49
Den kvinnan visade stor mognad o tålamod ...ng som din vän... har brist på!
Mobbing är ng jag fördömmer i allra högsta grad!
Det skulle vara livstid på det!
Mobbing är ng jag fördömmer i allra högsta grad!
Det skulle vara livstid på det!
21 februari 2007, kl 11:51
regler och "hyfss" måste ersätta de ungas naturliga brist på empati. Förälderarnas och andra vuxna ansvar är jättestort. Empati växer av livserfarenhet, av skönlitteraratur (mer av böcker än av film eftersom boken kräver att läsaren blir del av förloppet, själv skapar de bilder som i filmen kommer gratis) av samtal och möten med människor med andra erfarenheter än de egna, av resor (riktiga resor med närkontakt) och av livet själv. Men - kanske viktigast - alla människor har rätt att bli bekräftade, mobbare likaväl som mobbningsoffer. No man is an island!!! Må dina kameler vila vid färskt gräs i dadelpalmsdalarna!!!!
21 februari 2007, kl 11:53
Hej igen!
Tusen tack för uppmuntran med lilla trippen,joo..så klart blir det ett glas vin ;-))
Jag har redan lämnat en liten kommentar ang. mobbningen :-)fast den var inte så bra..men tycker absolut att du ska sätta upp det på jobbet för finns så många jätte bra kommentarer.Ska bli spännande att få veta vilka reaktioner du får på jobbet!!
Sirpa.
Tusen tack för uppmuntran med lilla trippen,joo..så klart blir det ett glas vin ;-))
Jag har redan lämnat en liten kommentar ang. mobbningen :-)fast den var inte så bra..men tycker absolut att du ska sätta upp det på jobbet för finns så många jätte bra kommentarer.Ska bli spännande att få veta vilka reaktioner du får på jobbet!!
Sirpa.
nimrod
21 februari 2007, kl 12:13
Kanske så är vi för rädda när vi är yngre för att bli ett offer eller OFFRET...men när vi blir äldre så blir vi ju modigare....då bör vi ha lärt oss väl? alla har vi väl någongång känt oss värdelösa och små.
Det fina med att bli vuxen är ju friheten att kunna vara en själv.
Man är ju liksom inte fången i en speciell socialgrupp(grupper)som när man gick i grundskolan. Ja menar i vuxenvärlden så kryllar det ju av olika socialagrupper med olika acceptans. Man kan ju välja.
Det fina med att bli vuxen är ju friheten att kunna vara en själv.
Man är ju liksom inte fången i en speciell socialgrupp(grupper)som när man gick i grundskolan. Ja menar i vuxenvärlden så kryllar det ju av olika socialagrupper med olika acceptans. Man kan ju välja.
21 februari 2007, kl 14:07
du vet...
om man är mobbad eller sårad på ett eller ett annat vis av andra visar men det aldrig...
man har en yta/ sida som andra ser och tror är du men en insida man aldrig visar upp förrän man kommer hem och bara du är där
hejhopp
om man är mobbad eller sårad på ett eller ett annat vis av andra visar men det aldrig...
man har en yta/ sida som andra ser och tror är du men en insida man aldrig visar upp förrän man kommer hem och bara du är där
hejhopp
nimrod
21 februari 2007, kl 14:43
Är inte, att visa att man blir sårad just lösningen, För att bryta ett sådant mönster...?(och då menar jag inte att det skulle vara lätt på nått sätt)
Det är just ytan /masken som är problemet om du tar ner din mask så gör kanske någon annan det oxå. ?
Det är just ytan /masken som är problemet om du tar ner din mask så gör kanske någon annan det oxå. ?
nimrod
21 februari 2007, kl 14:58
vill lägga till:
j g menar inte att någonting skulle vara enkelt med livet eller samröre med andramänniskor . Men oftast för min egen del så om jag ser att någon i min närhet skulle ta illa upp eller bli sårad av något jag sagt eller gjort så är jag alltid tacksam för chansen att kunna rätta till det.
Jag tror att flera känner så och då är det ju kanske inte så bra att gömma det.
j g menar inte att någonting skulle vara enkelt med livet eller samröre med andramänniskor . Men oftast för min egen del så om jag ser att någon i min närhet skulle ta illa upp eller bli sårad av något jag sagt eller gjort så är jag alltid tacksam för chansen att kunna rätta till det.
Jag tror att flera känner så och då är det ju kanske inte så bra att gömma det.
21 februari 2007, kl 17:26
mobbing- ett sätt att se sin egen tillhörighet?
impneras av ditt sätt att skriva. det berör!
impneras av ditt sätt att skriva. det berör!
22 februari 2007, kl 21:56
Jag har lagt in ett par av mina inlägg som trackback hos dig, så jag har nog svarat på din utmaning;o)
24 februari 2007, kl 18:00
Jag kanske låter lite okänslig när jag säger att ansvaret ligger helt och hållet hos den svaga(den mobbade)i det sammanhanget din arbetskollega ,Hon borde älska sig själv mer än att låta bli och säga nått...Alla vi har en svaghet inom oss men vissa svagheter borde inte besegra vår inre källa till en bättre samvaro..Är man vuxen så borde man ta sitt eget ansvar och säga ifrån.Vilket känns bättre ?: att gå och må dåligt dag in och dag ut eller sätta gränser för de personer man jobbar med en gång för alla??Arabkakan du e med i bilden , du är oxå mobbare för du håller tyst...