Småtimmarnas tjyvknep....*Min sida*

Julafton är över och det har varit en mycket trevlig sådan. Vi firar på ett litet annorlunda sätt vilket ni kan läsa om här. Detta året var min äldsta son sjuk, snart 17 år,  med hög feber, halsont och värk i kroppen. Han blev hastigt sjuk i tisdagskväll och har i prinip varit liggande sedan dess. Men han gjorde allt för att orka med i kväll, en riktig hjälte är vad han är. Han ville på alla sätt att det skulle bli en trevlig julafton för oss alla.

När väl alla är i säng så kommer mina "spöken " vandrande. Jag kan bara helt enkelt inte somna. Har sömnproblem sedan många år men jag tycker att det blir värre och värre med åren. Mitt problem är själva insomningsögonblicket. Så fort jag är på väg att somna in så vaknar jag till med ett ryck och sen är det kört. Likaså om jag störs av något ljud eller något annat. Det känns som att jag inte ska få luft för det trycker i bröstet, domnar av i bakhuvudet och killar i benen. Det känns som en ångestattack varje gång jag ska sova. Om jag väl somnar så kan jag sova i ett svep men det är just det som är problemet- jag somnar ju inte! Jag blir galen för i snitt får jag endast sova 3-5 timmar/ natt och det håller inte i längden.

Jag har vid ett fåtal tillfällen fått insomningstabeltter av läkaren för det kan gå både två och tre veckor utan att jag sover en hel natt. Men dom har bara skrivit ut 10 tabletter för att jag ska få "sova igen mig" som dom har sagt.......vadå sova igen mig? Jag vill sova varje natt. Men det går bara inte.........Både min mamma och pappa har dessa problemen och likaså min mormor. Kan sånt här vara ärfligt? Och hur farligt kan det vara att inte få sova i förhållande till ta en insomningstablett?

Är så evinnerligt trött på detta. Jag har provat allt ifrån akupunktur till avslappningsband. Vet någon vad jag ska göra? Skulle bli överlycklig om någon kunde råda mig eftersom jag sitter här denna sena timme och kan inte få en blund i ögonen.

Önskar er alla en fortsatt trevlig jul.