Johan, son med Autism

Då aftonbladet skall avaeckla sin bloggportal så har vi bytt bloggadress

http://johansonmedautism.wordpress.com/

Så välkommen dit!

Johan med familj.

Jag kan knappt fatta det själv! han blir hela 12 år! Ps, det här är hans storasystersom skriver det här inlägget förrästen!

Jag sitter här och jämför oss två på något vis. Vad jag gjorde när jag var 12 år... Det var fullt ös med handbollen, jag tävlade med sången hit och dit, överpresterande i skolan. Hade väldigt mycket i skallen trots att jag bara var 12 år med allt det som var runt min mamma och pappa och allt.... Han håller inte på med någon sport eller någon hobby på det viset. Jag vill inte låta negativ, jag är glad över att han blir glad när han får titta på Nalle Puh, leka med mattor och knacka på element  hela dagarna. Är han lycklig, är jag det. Men jag kan inte låta bli att undra. Hur skulle det vara om han var en normal 12 åring? Hur hade han varit?

Jag önskar att jag kunde jävlas med honom som jag gör med Sebastian, önskar att jag kunde sitta med honom när han försöker läsa, önskar att jag fick hjälpa honom att klara tex olika finter i fotboll. Men det är inte min födelsedag så det är inte jag som får önska. Det är hans dag idag, och jag vill absolut inte att han ska önska att bli normal, never! Men hur kunde det ha varit? Hur skulle jag ha varit om han inte varit som han varit? Vad skulle vi ha för relation?

Och vad snurrar runt i hans huvud? Vad finns i hans tankar? Vet han om att han fyller år? Det kanske han gör, kanske inte, och det får vi nog aldrig veta... Men jag önskar han visste! Han blir ju ett steg närmare tonåring! Han blir stor kille! Han börjar i 7:an snart. Åh, jag kommer ihåg när jag skulle upp i högstadiet, man var minst bland åttorna och de stora niorna. Det var riktigt scary... Jag tror inte han kommer uppleva det så, men det är ju vad Jag tror.

Johan är nog den person i mitt liv som förundrar mig mest. Gud vad jag funderar över valen han gör. Varför han beter sig på ett visst sätt, varför han slår mig? Men who cares? De stunderna vi har varje kväll när jag är hemma när han ska sova är så guld värda. Så som han tittar på mig när han pekar upp mot taket för att han ser de självlysande stjärnorna. Så som han busar och jävlas när man ska dra på honom en ny blöja.  han gör mig väldigt lycklig. Han är ljuset i mitt liv!

Ursäkta mitt språk men "who gives a f*ck!?" att han är som han är? Inte jag! Älskar honom för den han är och utan honom skulle jag inte veta vem jag själv var. Det är bara på hans födelsedag som jag funderar över sådana här saker. Alla andra dagar har man liksom inte tid att tänka över det så mycket. Och nu har jag tänkt klart över vad Johan Kunde ha varit för person, eller vad han Kunde ha hållt på med för sport. Sluttänkt!

Gud vilken fanatstisk bror jag har och gud va cool han är! Älskar honom även fast han kn vara så jobbig att man bara vill sjunka ner genom marken. Så får man känna, men som sagt- de där ögonblicken som är guld värda vinner över alla irriterande stunder.

Johan är mitt liv och mitt ljus. När allt är åt helvete tänker jag på honom. Idag tänker jag ännu mer på honom! ÄLSKAR den grabben! Han är bäst!

Jag vet att det är din dag idag Johan, och att du får en önskning. Men faktiskt så tänker jag också önska en sak: Jag önskar att jag fick lära dig allt jag kan!

Puss och grattis på 12- års dagen från storasyster <3 :D

Just nu för 12 år sedan började jag få värkar.....klockan 18,50 föddes johan min älskade son.

När jag fick upp dig på min mage första gången så var det kärlek direkt. Det jag kände var ömhet något speciellt blir det av den här pojken. han min ögonsten. När du sedan inte var som andra barn blev mit hjärta krossat. Du mitt perfekta barn, varför, varför drabbar detta mig? jag klandrade mig själv i många år. Jag stred och jag strider fortfarande. När du sedan från att inte kunna äta själv till att visa att du behöver mig varje steg du tar på vägen smalt mitt hjärta. Du min son har verkligen lärt mig vad äkta moderskärlek är. Det sägs att den man älskar agar man. Ja johan det gör du. Du älskar mig på ditt sätt. Många år grät jag på din födelsedag för att du inte förstår. men ack vad jag bedrog mig. Du förstår, du älskar, du hatar, du kämpar och du visar vem du är och vad du står för. Många gånger har jag ösnkat att du är som andra barn. Först nu inser jag att du är inte som andra barn. Du har något speciellt min son. Det du har är unikt. Du ger mer än du tar. Du ger oss kärlek och ömhet. Du lär oss att inte vara trångsynt, du lär oss att vara ödmjuk, du lär oss att kämpa för det som är rätt. Jag älskar dig för den du lärt mig vara. Jag äslkar dig för den du lärt oss i familjen att vara. Jag älskar när du kramar Sebbe och säger Johan. Det visar att du kan visa kärlek. Den ömheten och kärleken du har till livet skulle många människor verkligen behöva ha.
Tack johan för att du finns, tack för att du lär mig nya saker varje dag. Tack för att du är du. Glöm inte: Låt aldrig någon annan människa kliva på dig. Låt aldrig någon utnyttja dig. Och Johan du är unik.
Johan mamma älskar dig. Två gånger var jag nära att mista dig helt. Men nu min vän är du här och du förgyller min vardag.
Kramar i massor mamma

Ja som förälder till ett barn med handikapp så slås man av förundran hur i helvete TV3 kan göra ett program som Världens bästa Hotell. Ja all kred i världen till dom föräldrarna som låter sina barn vara med i denna såpa.
Men ska man som anställd ta hant om eller intruera någon med handikapp så ska man inte behandla dom som dumma idioter.
Jag tog väldigt illa vid mig när alla i personalen var otroligt överkäcka och nästan tillgjorda när dom pratade med dom nyanställda. De var otroligt charmiga personer. Men dom anställda som redan jobbade på hotellet. Herregud säger jag.
Tacka vet jag Pär från Glada hudik teatern som verkligen ser dom som människor och inte fån. Sedan han som jobbar med Mats i en annan del av köping, han är precis som man ska vara med handikappade SOM FOLK.
Nä jag och Micke bytte kanal för vi ansåg att det var lite av lyteskomik.
Sedan hon som gjorde ren toan där den som redan var anställd, ska man inte ha handskar, för något som vi kämpar med är att man skall vara noga med sin handhygien. Och städar du på ett hotell så förutsätter jag att man har rena händer annars så sprids väl allt genom rummen.

Nä dessa anställda på detta fina hotell i Eskilstuna behöver verkligen lära sig att dom som har ett handikapp INTE är dum i huvet. Kanske beror det på okunskap,  jag vet inte?
Skulle någon tilltala vår Johan på detta sätt när han skall så smånigom ut i arbetslivet då blir jag galen. För han är en intelligent person.

Vad säger ni? Är jag otroligt nitisk nu eller?

Ja underbart är kort....
Nu slåss han igen. Det varade inte så länge. Men jag får glädjas av det lilla jag fick....Några kramar. Några pussar och lite gojgoj....
Smällarna kom direkt.
Men nu ska han i säng.
Jag har försökt att vara ormkvinna tills Micke kom och styrde upp allt. Han bara sa Johan sitt upp. Japp då satt han. Man måste liksom låsa honom när han blir gummigura. Inte så lätt. Men det går.