Morran filurar lite

Hej och hallå alla snällingar där ute!

Hoppas ni haft härliga juldagar och att tomten kom till er allihop! Jag kan tro att ni är nyfikna på hur jag haft det och om tomten kom till mej? Det gjorde han inte. Snöpligt va? Men alltså - jag sa åt honom innan julafton att om det körde ihop sej så kunde jag hjälpa till och då fick jag en fin tomteluva och lite insidertips om julklappsutdelning och tur var det, för herregud va ungar det finns! Han hade ALDRIG hunnit med alla, den saken är Orvar. Jag skötte det hela utmärkt, om jag får säga det själv...både på lilljulafton hos morfar och sen på riktiga julafton hos mommo i Västervik. Åh, vad många paket jag delade ut, och ÅH vad många paket JAG fick! Nu har jag kläm på vad det där med julen är och nog får man säga att det är en riktigt trevlig högtid, det är det. Jag minns inte så mycket från förra julen, jag var ju bara ett år då - men julgranen var en snygg bekantskap, den vill jag gärna se igen. Julgranskulorna i synnerhet var roliga - man kan både sortera och leka med dom.

Nyårsafton begrep jag inte så mycket av, pappa och jag var hemma själva för mamma jobbade natt. Fast vi lagade god mat och skålade, det gjorde vi. Få se hur det blir nästa år, när både mamma och pappa är hemma?

Oboj vad mycket snö det är! Pulkaåkning är för jäla kul alltså, pappa och jag är ute så ofta vi kan. Mamma är rätt kass på pulkabackar, men hon drar mej åtminstone runt runt. Fast ärligt talat är jag rätt feg, för jag har nobbat både en och två backar. Man ska inte underskatta höga höjder, särskilt inte när man avskyr att få snö i nosen.

Snipp snapp snut, så var förra året slut! Tänk att jag är över två år nu! 2010 har börjat finfint får jag säga. Vi har varit på väg till mina kusiner i Trosa ett tag nu och igår var vi äntligen friska allihop samtidigt! Mamma sa flera gånger att vi skulle åka till kusinerna och fika och det lät kul, det gjorde det...men sen när vi väl kom dit så kändes det rätt nervöst faktiskt. Vi kom dit på eftermiddagen och vi hade ju aldrig träffats förut, fatta själv! Men alla var jätteglada när vi kom och väntade på oss - och vet ni! Jag har en kusin som bara är lite äldre än jag! Åh, en sån prinsesskusin det var! Hon var jättesöt och hade lockigt hår och ett EGET Pippi-hus! Mamma bar in mig i hennes rum, prinsesskusinen heter Phoebe, och när jag såg Pippihuset försvann all blygsel. Phoebe var en rekorderlig jänta, för jag fick leka med hennes saker hur mycket som helst! Mamma strålade som en sol, det är inte så ofta jag kommer åt att få leka med andra barn som ni vet. Min andra kusin är en storebror som heter River. Och det säger jag er - herremintuta en sån snygging! Ja, hade vi inte varit släkt hade jag nog friat på fläcken. Alltså, ögon som stjärnor och det största leende jag sett! Tur han inte bor längre norrut, för då hade nog Nordpolen smält ihop till en jättepöl. River är lite äldre, han har till och med fyllt fem förra året ( tänk han fyller bara en vecka efter mej!) - så han ville inte leka med mej och Phoebe. Fast han tittade på Pippi istället, så nog hade han god smak alltid. Undrar om han gillar Mora Träsk? För då kunde vi headbanga till Bä bä vita lamm i hårdrockstappning tillsammans!

Vi hade en jättetrevlig eftermiddag och det kändes snabbt som hemma, för där fanns bulle, mellisdricka och Pippigrejor. Jag sa åt Phobe och River att dom bara måste komma och hälsa på snart - och jag berättade om ankorna och kaninerna och hästarna.  Det var inte så synd om mamma och pappa där i köket för kusinernas föräldrar fanns ju där och kunde leka med dom. Vuxna pratar ju mest, men dom verkade tycka det var kul och alla roar ju sej på sitt sätt eller hur?

Nå, man kan ju inte våldgästa folk hur länge som helst, så till slut åkte vi hem och jag var vid det laget inte blyg alls, så farbror Adam fick en puss rätt på nosen. Smack, bara! Han var himla mysig, och vi gick till och med hand i hand och kollade på alla grejorna där. Mamma och pappa hade nog också kul, för dom var jätteglada hela kvällen.

Hoppas vi ses snart, farbror och faster! Nästa gång vi ses kan jag bjuda på bulle!

Kramar till er alla, extrapuss till farbror Adam, haha!

Var nu rädda om er allihop. Man vet aldrig vad som kan hända så det är bäst att gulla med varandra varje dag.

vinkar er egen lilla gullhöna

HÄR KAN NI SE VILKET JOBB JAG GÖR! DETTA VAR BARA ETT AV ALLA DE PAKET JAG DELADE UT.

 OCH HÄR HAR JAG JUST SLUTFÖRT MITT UPPDRAG HOS MOMMO I VÄSTERVIK. TOMTEN SKULLE ALDRIG HA KLARAT DEN HÄR JULEN UTAN MEJ, DEN SAKEN ÄR ORVAR! MISSION COMPLETED, OH YES. 

HÄR INSPEKTERAR JAG JULGRANSKULORNA. ELLER PUMLORNA, SOM TANT LOTTCHEN SÄGER. EFTER INSPEKTION SORTERAS DOM, OCH SEN VÄLJS DE FINASTE UT. ETT MYCKET ANSVARSFULLT JOBB, SOM NI SÄKERT FÖRSTÅR.

NI VET JU ATT MAN MÅSTE TA HAND OM SMÅFÅGLARNA NÄR DET ÄR KALLT - HÄR VAR JAG FÖRUTSEENDE OCH BANKADE IHOP EN RESTAURANG REDAN I NOVEMBER....SUCCÉ KAN JAG MEDDELA! VI HAR DE FETASTE SMÅJÅGLARNA I HELA 08-OMRÅDET.

HÄR ÄR EN LITE FRUKOSTGÄST PÅ BESÖK.  DET GÅR ÅT MYCKET KÄK, MEN VADÅ? UTAN FÅGLAR ÄR JU LIVET RÄTT VÄRDELÖST. KÄKA PÅ, SMÅ VÄNNER!

HÄR ÄR MINA KUSINER RIVER OCH PHOEBE. NOG SYNS DET ATT SKÖNHET ÄR ETT SLÄKTDRAG?

JA, INTE FÖR ATT JAG TRÄFFAT SÅ MÅNGA GRABBAR ÄN, MEN OM INTE DET HÄR ÄR EN TIOPOÄNGARE, JA DÅ VET INTE JAG...

 EXTRA MYCKET HEJ TILL RIVER OCH PHOEBE!

FRÅN KUSIN LOVISA

Hej och hallå alla snälla där ute!

Här är er lilla gullhöna igen - senare än jag tänkt, men ni har säkert vant er vid det här laget.  Jag försökte ju köra med mamma, men akta er så slipad hon blivit! Hon bara skrattar när jag retas med halvdana mamm...så det har jag slutat med. Tänkte hon skulle bli stressad över att jag inte säger en vettig konsonantkombination, men hon bara retas och busar. Igår slog jag till och sa "babba?" när hon filmade mej och då studsade hon högt, haha! Så det gör jag inte om. Hon ska hållas kort, moderskapet. Nu har hon lagt upp lite foton på facebook, så då passade jag på att norpa några så jag kan få ihop ett blogginlägg.

Inte är jag någon stygging som bara skyller på mamma inte - hååånej, det har faktiskt varit fullt upp ska jag säga! Ja, direkt efter förra inlägget blev jag ju sjuk. Rejält förkyld och feber, så där försvann ju några dagar. Sen var det mycket pyssel med sjukhusbesök, vaccinationer och annat smått och gott - där rök ett par veckor till...och mitt i det fyllde jag ju två år! Mommo var här en vecka, då hade man ju verkligen inte vare sig tid eller lust att blogga - så vips var vi inne en bra bit i november. Ja, då var det dags för mer vaccinationer och mer sjukhusbesök. Och så lite vanligt stök som shopping, utflykter, pyssel hemma och sen blev det ju dags för adventsbestyr...och nu är det snart jul. En liten tjej har fullt upp, som ni förstår!

Men nu är det mesta ordnat och det är dags att berätta lite om hur jag haft det.  Jag lovade ju en rejäl lista också, men den kommer separat - jag tänkte det kunde vara festligt med en ÅRETS-LISTA, och då får man ju vänta till året är slut. Men en rekorderlig fotokavalkad blir det i alla fall! Håll tillgodo och njut nu, gott folk!

JA DET HÄR VAR JU NYHETER SKA JAG SÄGA! PEPPARKAKERI HAR JAG ALDRIG ÄGNAT MIG ÅT FÖRUT, MEN NOG HAR JAG FÅTT REJÄL KLÄM PÅ DET, TYCKER NI INTE?   

JA, HÄR NEDAN KAN NI SE ATT MINA SORTERINGSTALANGER ÄR ÄNNU BÄTTRE ÄN FÖRUT, SE BARA EN SÅN HOMOGEN GRUPP KANINER! INTE ILLA MED TANKE PÅ DET NÅGOT, SKA VI SÄGA, MONUMENTALA UTBUDET?!

MAJORITETEN AV ALLA OLYCKOR SKER I HEMMET HAR JAG LÄST. NI KAN SE HUR KLOKT JAG HAR VIDTAGIT ÅTGÄRDER.

DET ÄR VIKTIGT ATT HÅLLA RENT OCH SNYGGT OMKRING SIG. I SYNNERHET OM MAN ÄR EN SÅN KLADDAMAJA SOM JAG, SÄGER MAMMA. HON SÄGER EN HEL DEL ANNAT, NÄR HON TORKAR EFTER MEJ OCH MINA MATSTUNDER - MEN JAG HAR LOVAT ATT INTE SÄGA. MY LIPS ARE SEALED, SOM VI INTERNATIONELLA SMÅTTINGAR SÄGER.

NEJ, DET ÄR  I N T E OLÄMPLIGT ATT ÄTA GLASS PÅ VINTERN. DET ÄR  A L L T I D  SYNNERLIGEN LÄMPLIGT. TYCKER MIN MOR ALLTSÅ. JAG BARA POSERAR SNYGGT FRAMFÖR KAMERAN - HAHA!  NÄRÅ, JAG GILLAR GLASS - I SYNNERHET DEN HÄR.

KOMPISAR. ALLTSÅ - DEN HÄR FICK JAG MIN FÖRSTA JUL AV GUDFAR STAFFAN OCH GUDMOR LENA. HAN BLIR BARA MYSIGARE OCH MYSIGARE. NALLE BJÖRN HETER HAN. NÄSTAN SOM EN FABBO JAG HAR. HAN HETER BJÖRN PÅ RIKTIGT! KONSTIGT VA? FAST JAG KALLAR HAN FÖR FABBO NALLE.  DET BLIR LITE FÖRVIRRANDE NÄR DOM TRÄFFAS, DOM TVÅ, MEN DET ÄR SÅNT MAN FÅR TA.

GLÖM INTE BORT ATT PUSSAS! DET ÄR SVÅRT ATT GÖRA STYGGA SAKER NÄR MAN FÅTT EN PUSS, SÅ SER NI NÅN BORTSPRUNGEN POLITIKER SÅ SMACKA TILL - KANSKE NI FÖRHINDRAR EN MASSA DUMHETER DÅ. KAN FUNKA PÅ TROTSIGA BARN OCKSÅ, VAD VET JAG. MEN NALLE FÅR MÅNGA PUSSAR - OCH HAN GÖR ALDRIG HYSS KAN JAG JU SÄGA.

Egentligen skulle jag ju ha med en radda till, men så blev jag jätteförkyld och fick feber, och datorn hängde sej och bilderna försvann och idag ska vi åka till MOMMO i Västervik så ni förstår ju själva att det inte hinns med mer. För då skulle ju ni få vänta ÄNNU längre, och vilket himla liv det skulle bli...jag har ju nästan lovat att bli klar innan jul.

Så, gott folk - ta det lugnt nu och glöm inte bort att vara snälla mot varandra. Pussa dom som inte är förkylda och gullevinka mot resten.  Mamma har en hälsning, och den är så bra att jag gärna klämmer in med den:

Det finns hur mycket ungar som helst som far illa, särskilt under helger när vuxna dricker sånt där man ska gnugga in händerna med under influensatider.  Barn som blir lessna till exempel på julen behöver ringa nån annan vuxen ibland. Såna vuxna finns på BRIS och dom har för lite pengar för att hinna med ALLA barn som behöver dom.  Inte en enda gubbe i regeringen ger dom pengar och det är här hälsningens poäng kommer säger mamma:

När du köpt julklappar till dina barn. Eller till nån annans. OM du har en liten peng över, sätt in den på BRIS. Ge nån lessen unge ett telefonsamtal i julklapp. Femtio kronor är inte ens tre Aftonblad med bilaga - och Aftonbladet gör inte hälften så mycket nytta som din slant. ( och nu uttryckte mamma sej jäääävligt diplomatiskt )

Så, det var mammas hälsning. Den var rätt bra, tycker jag.

HA EN RIKTIGT GOD JUL NU ALLA RARINGAR DÄR UTE!

hälsar er egen lilla Tomtenissa

Hej och hallå alla snälla där ute...som Lovisa skulle tjoat!

Det är bara lilla mamman, dvs Morran, här som har en stilla undran...

Kan någon tipsa om en trevlig, smidig bloggsite?

Inte vet jag om jag blivit trögare eller grinigare men jag tycker förändringarna här har blivit till det sämre. Jag hittar inte längre,  tycker det blivit mer tungrott att leta reda på sina favoriter etc. 

Vad tycker ni? Och ni som inte bloggar på AB - var bloggar ni? Och vad tycker ni om "ert" ställe?

Tipsa mej gärna - jag är så sugen på att flytta.

Hälsar Morran

 ( Lovisa håller på med ett inlägg och hon är rätt irriterad över fotouppladdningen men hälsar att det snart kommer en lång radda)

Hej igen alla snälla där ute!

Nu har jag äntligen lyckats dra mamma till datorn så hon har fixat lite bilder så jag kan visa er hur jag har det. Det är ju över ett halvår sen jag berättade nåt senast. Ni som följt mej vet nog att det är mamma som kluddar till det så förblajat med regelbundenheten. Det är inte klokt så många "ska bara" hon kan få ur sej under en dag. Herregud, hon får Alfons Åberg att framstå som blixtsnabb. Nå, nu har jag lyckats hitta en knapp att trycka på, så nu ska det nog bli ordning på bloggtorpet. Det är ju nämligen så att hon går omkring och väntar på att jag ska säga mamma. Inte bara i långa harangsammanhang, utan bara ordet "mamma". Rätt upp och ner. Och ni fattar ju säkert att jag redan KAN säga mamma, fattas bara så klok och smart som jag är. Men - jag är ju inte dummare än att jag också begriper att små mammor med fördel hålls på det berömda halstret. Vi har en kul lite grej, jag och mamma. När jag ska få ny blöja, då brukar vi bluddra och skratta medans själva bytet pågår. Jag brukar flina rått och säga ..mmmm-maaaaaammaaaa. Första gången jag gjorde det - det är aslänge sen - då trodde jag mamma skulle klappa ihop av pur lycka - och sen dess har jag slängt åt henne några smulor då och då. Hon frågar varje gång: Kan du säga mamma? Mmm, säger jag då - för det kan jag ju. Men så säg det då, uppmanar hon då - och det är då jag liksom inte kan låta bli. Hmhmhm...maaaaaaa......sen tystnar jag. Och jälar alltså så snopen och besviken hon blir varje gång. Så - nu säger jag "maaaa..." och så pekar jag på datorn. Och idag fattade hon galoppen och laddade upp en drös bilder till mej. Stackars mamma, hon har det inte lätt. Kanske jag säger mamm... ikväll. Få se. En gång sa jag "babba" och då föll hon i chock. Pappa däremot klappade händerna och dansade sådär fånigt som pappor gör när dom vill visa att man varit duktig. Käre tid. Jaja, dom är ju vuxna dom stackarna - man får ju ha lite överseende.

Nog förstår jag att ni har längtat efter mej! Titta här, har jag sagt till mamma och visat henne alla fina kommentarer, men hon har bara sett lite stressad ut och börjat rabbla verb som en tokig. Har vuxna verkligen så mycket att göra? Visserligen får ju jag massor med tid, men ändå? Herregud, det finns ju tid när jag lagt mig. ( oj, nu visade mamma huggtänderna!)

Ni undrar säkert hur jag har det här ute på landet, och det ska jag säga er att jösses alltså va majsigt det är att bo så nära kaniner och ankor och höns! Vi passar djuren en helg i månaden och det är jätteskoj! Då får vi släppa ut dom och mata dom och sen jaga in dom på kvällen. Mamma tramsar runt som en lycklig höna där bland ankorna och jollrar med dom. Hon har nog inte alla hästarna hemma, min mamma. Fast ankorna är skitahäftiga, det är dom! (ja, ni har ju själva sett dom...dom med punktofsarna på huvet)

HÄR SER NI TUPPEN. EN RIKTIG MALLGRODA ÄR HAN. NI SKULLE SE VAD HAN KÖR MED DOM STACKARS HÖNSEN.

HÄR HÅLLER MAMMA PÅ ATT SKRAMLA IN ANKORNA. DET ÄR HON SOM GÅR FÖRST. HAHAHA!

Jag har ju blivit rätt stor nu. För att vara så liten, alltså. Mamma sliter sitt hår över dietisten, och är nära sammanbrott varje gång vi varit där. Jag tar det med ro, herregud - det är bara mat, vad är det att tjafsa om? Man äter det man äter, punkt slut. Och det är väl just det mamma blir galen på: Att dietisten hela tiden tjatar om att hon "gärna skulle se lite mer hull" på mej. Senast vi var där bröt hon ihop på riktigt när vi var där och ylade till den lilla människan att hon fanimej hade allvarligare saker att ha ångest för än några sketans kalorier hit eller dit.

Jag fattade inte riktigt vad det rörde sej om, men det var nåt om ny vintersäsong, nya virus och vaccinationer och allt vad det var. Jag tror det har nåt med min lunga att göra. Jag är ju en sån där riskgrupp säger doktorn och vintern är ju lite farlig för mej om jag blir sjuk i lungan. Sånt tänker mamma på, sa hon till den där dietisten och därför orkar hon inte riktigt oroa sej över att jag bara väger åtta komma sju kilo istället för typ tolv eller vad hon nu har för önskemål. Jag är ju åttien och en halv lång, det är väl inte så pjåkigt? Fast jag är ju två år om några veckor, så det klart...Hur som helst så mår jag kanonfint, och det är väl det som räknas, tycker mamma och pappa.

Nåt dagis har det inte blivit som ni säkert förstår, men vet ni - farbror lungdoktorn..ni vet han den där SNYGGE...han säger att om min lunga får vara frisk och fortsätta utvecklas på samma sätt som hittills - kanske kanske jag kan gå på dagis i vår! Om vi hittar en liten grupp. Annars går det inte. Det vore så jättejätteroligt att få träffa andra barn - mamma blir rätt trist efter några timmar. Alltså - nog är hon snäll och rolig och så, men man vill ju ha lite omväxling alltså, det vill man ju.

Jag har däremot fått gå på biblioteket - och i torsdags var vi på öppna förskolan! Sånt har jag ju inte fått gå på förut, så det var jättejätteskojigt- och jag skötte mej förträffligt om jag får säga det själv.  Om inga influensor bryter ut här där vi bor, så kan vi gå på måndag igen! Dom hade massor med roliga leksaker - en sån där bondgård med djur som jag blev helt kär i...ååå vad roliga dom var! Mamma och de andra satt i en ring och vi skulle sjunga - men då såg jag bondgården och så fick dom sitta där själva med imse-vimse-fingrar och gala bäst de gitte. Jag hade fullt upp med att sortera kossor och grisar. Sortera är en av mina favoritsysslor nämligen. Fråga dom på ICA - dom vet det där.  Killen som plockar varor är helt kär i mej eftersom jag brukar hjälpa honom med folieformar och plastpåsar och sånt där. Och när jag står i vagnen och lägger upp varorna på bandet - ja då smäller tjejen i kassan nästan av! Så på ICA är jag väldans populär måste jag säga.

 JA, NI SER JU VILKEN TALANG JAG ÄR! HÄR ÄR DET LEKSAKSAVDELNINGEN SOM FÅR SEJ EN SORTERING.

HÄR SER NI MEJ PÅ BIBLIOTEKET. EN GOD BOK OCH NÅT GOTT ATT DRICKA ÄR INTE ATT FÖRAKTA. SÄGER MIN MAMMA. SJÄLV TYCKER JAG DET ÄR MER FART PÅ IKEA.

SPANA IN HÄR DÅ! AAAAH, INGET GÅR UPP MOT ATT SORTERA LITE KOSSOR OCH GRISAR. ELLER JAAA; VAD SOM HELST DUGER ATT SORTERA EGENTLIGEN. DET ÄR NOG MIN FAVORITSYSSLA NÄST EFTER ATT PLACERA UT MINA GOSEDJUR I HELA HUSET. PRECIS HELA FAKTISKT. IGÅR LA JAG LILLA KANIN I MAMMAS ENA SKO. SNOPEN HON BLEV DÅ!

Jaaa...annars sååå..jag går ju numer, men det är ju länge sen...springer rätt bra också. Jag har en urgullig ortoped som heter Jakob som fixar jättebra skor och inlägg till mej. Han flirtar hejvilt med mej när jag är där, men jag spelar lite svårflirtad för att han ska ta fram sin plånbok och visa mej sina egna tjejer. Äter gör jag ju inte nåt nämnvärt, men det blir en del välling och mellisdricka - det blir det. Glass gillar jag. Och nu har jag ju verkligen sett sommar från sin bästa sida, herregud vad glass det finns överallt! Till och med i vår frys var det fullt med glass! Jag har badat fötterna ( vet ni vad en sån där badkruka är? jag fattar det inte, men mamma säger att jag är en sån?!)  och så har jag varit på semester i Kristianstad. Vi har jordgubbsland som ni kanske minns, så där har jag suttit en del också. Sen har jag ju förstås varit en ovärderlig hjälp för pappa med hans golfgrejor. Tvätta golfbollar är jag fenomenal på nu.

HÄR KAN NI SJÄLVA SE HUR BRA JAG KLÄR I JORDGUBBSLAND!

GISSA VEM SOM HAR SÖRMLANDS RENASTE GOLFBOLLAR? JAG KAN SÄGA SÅ MYCKET SOM ATT HANS NAMN BÖRJAR PÅ P OCH SLUTAR PÅ -APPA.

OCH KOLLA HÄR DÅ! HÄR SITTER JAG PÅ RESTAURANG OCH ALLT! DEN ANDRA PERSONEN PÅ BILDEN HAR INGENTING ALLS MED DEN HÄR TEXTEN ATT GÖRA.

NI KANSKE INTE TROR DET, MEN JAG VAR RÄTT NÖDBEDD INFÖR DEN HÄR BILDEN. DET ÄR JU RÄTT KUL MED SPADE OCH SÅ, MEN FY FABIAN FÖR VÅT GRUS I SANDALERNA. JAG BEGRIPER DÅ VERKLIGEN INTE TJUSNINGEN MED ATT GÅ BARFOTA I SANDEN - OCH DET KAN NI TRO JAG MEDDELADE MINA FÖRÄLDRAR. DET DRÖJER NOG INNAN DOM FÖRSÖKER MED DET IGEN.

Alltså, det finns ju jättemycket att berätta! Fast jag tror inte ni orkar sitta så länge, så det är bäst jag delar upp det lite. Jag förstår ju så väl att ni saknat mina roliga listor - så det klart ni ska få en sån också! Jag tror dock inte mamma går på mina finter hur många gånger som helst i rad, även om hon är rätt naiv alltså - så det är inte säkert den kommer idag. Kanske inte ens i morgon. Fast nu törs jag nästan lova att den inte dröjer ett halvår i alla fall...om inte mamma fullständigt tacklar av. Man vet ju aldrig med henne.

 NU KAN NI SÄTTA ER OCH LÄNGTA EFTER MIN SKOJIGA LISTA, HAHA!

Hejsansvejsan och var snälla mot varandra!

tycker Lovisa.

..men snart snart snart ska jag skriva och berätta hur jag har det.

(Alltså - mamma är bara för jäla upptagen alltså, och ni vet ju att jag beöver

hennes hjälp. En smula bara. Det är i och för sej bara en tidsfråga innan jag grejar

fotouppladdningen själv, men än så länge behövs hon det kära moderskapet)

Snart.

lovar er egen Lovisaliten

..jag är fortfarande rätt bedårande när jag sover, va?!

Hej och hallå alla snällingar där ute!

Ja, ja - jag VET att jag inte varit inne och pratat med er på jättelänge - men hallå! Nog VET ni hur himla mycket det är runt en flytt alltså?! Ja, jag visste det då rakt inte, men mor min är väl uppe i en tjugofem flyttar sådär, så hon hade koll. "Nä", väste hon redan efter förra bloggen - "det kommer inte hinnas på ett tag nu". Hon väste lite stressat sådär, för hon ville ju egentligen skriva varje dag. Sen när vi hade flyttat så väste hon sådär igen: "Nä, det blir nog inte på ett tag nu heller." Och ni ser ju så rätt hon hade! Nog är hon nästan synsk, min mamma!

För det var då väääldigt så mycket det var med sånt där flyttande! Nu vet ju inte jag hur många gånger ni har flyttat, men jag kan verkligen förstå människor som väljer att flytta ungefär var trettionde år. Nu hjälpte jag ju till så gott jag kunde, jag är ju rätt liten än som ni vet...men oss emellan va...det skulle aldrig funkat så smidigt utan min hjälp, den saken är Orvar! Pappa är fullständigt värdelös på det där med flyttplanering, haha! Han har flyttat EN gång på riktigt förut, och det tog honom tre månader att bara få över cykeln! Och då flyttade han bara snett över gatan, haha! Mamma pikade honom i ett helt år över den flytten. Fast det var före min tid. Hur det nu kan ha funnits en sån, det begriper jag inte.

Nå, nu hjälpte jag till med planeringen som sagt och det gick så bra så. Hem kom ett fyrtiotal kartonger och mamma fyllde några varje dag, och pappa bar ner i förrådet som mamma hade organiserat tömning av. Sen fick vi ju tillgång till garaget och förrådet till nya huset lite tidigare, så vi körde över kartongerna i förväg. Så när det var flyttedags gick det som en dans. Hä. Lätt som en plätt! HÄR KAN NI SE HUR JAG INSPEKTERAR FLYTTKARTONGERNA SÅ VI SÄKERT VET DE SKA HÅLLA FÖR BÖCKER, GOSEDJUR OCH ANNAT VIKTIGT.

MAN KAN ALDRIG VARA NOG NOGGRANN NÄR DET PACKAS NER LIVSNÖDVÄNDIGA SAKER. HÄR HAR JAG LAGT HERR KANIN SÅ HAN SKA FINNAS LÄTTILLGÄNGLIG NÄR VI VÄL KOMMIT FRAM TILL HUSET. UTAN HERR KANIN ATT GOSA PÅ GÅR DET INTE ATT TITTA PÅ TELETUBBIES, NÄMLIGEN

Och nu, kära ni, bor jag i ett hus! Och en sån skillnad det är för den personliga utvecklingen! Nu kan jag ju träna på att gå utan att behöva vända var femte meter. Jag kan stolt berätta att jag går flera steg själv om mamma eller pappa tar emot, jag är liksom lite skraj för att ramla ser ni. Det är inte helt lätt om man är plattfot och har överrörliga vrister säger sjukgymnasten - för det är svårt att hitta bra skor när man är så pluttig som jag. Arton-nitton är för stort, jag behöver bara sjutton ännu och då finns det inte så mycket bra gå-skor. Men den tjugoförsta april ska jag till ortopeden, då jälar alltså! Fast, som sagt...jag går själv. Men inte så långt. (Häromveckan var vi på K-Rauta och där har dom såna där pluttevagnar och jag sög tag i en och drog iväg själv. TVÅ varv runt affären! Det ni, gissa om mamma höll på att smälla av! Personalen ville adoptera mej, så söt och duktig var jag!)   HÄR KAN NI  SJÄLVA SE VILKEN VACKER VINTERBILD VI UTGÖR, ALTANEN OCH JAG! ALTANEN I SNÖ, OCH JAG I RAFFIG GALON. A PERFECT MATCH, SOM MAN SÄGER.

SÅHÄR SER VÅR ALTAN UT NÄR DET INTE ÄR SNÖ PÅ DEN. DÅ ÄR DEN PERFEKT ATT KÖRA GÅVAGNEN PÅ!

 FÖRST TRODDE JAG DET VAR POÄNGEN MED HUS, DET DÄR MED ATT MAN SÅ HÄRLIGT KAN INTERAGERA MED ANKI OCH PYTTE, MEN ACK NEJ. DET KOMMER NÅN MÖBEL SOM SKA STÅ HÄR SEN OCH TEVEN SKA VISST LITE HÖGRE UPP DÅ. ATTAN, JAG SOM SÅG FRAM EMOT ATT FÅ FINGRA ORDENTLIGT PÅ ALLA ROLIGA KNAPPAR.

 MEN DET HÄR MÅSTE JU ÄNÅ VARA EN AV POÄNGERNA MED HUS! EN EGEN GUNGA PRECIS I NÄRHETEN. JAG ÄR YNGST I HELA BYN, DE ANDRA BARNEN ÄR ÅTTA ÅR OCH UPPÅT. GUNGORNA ÄR SÅLEDES MINA, MOA-HA-HA-HA!

  OCH KOLLA HÄR VA! HAR NI SETT?! GISSA OM MIN MAMMA ÄR SPATTIG AV LYCKA! EN DEL AV ER MINNS KANSKE ATT MIN MAMMA ÄÄÄÄLSKAR ANKOR? OCH HÄR KNALLAR DE OMKRING FRITT I LILLA PARKEN DÄR GUNGORNA ÄR. DEN HÄR SORTEN HETER KEJSARANKOR OCH ÄR SKITASÖTA! DERAS TOFSAR GUPPAR HELMAJSIGT NÄR DE VAGGAR OMKRING!

Jag äter själv nu. Det har jag gjort länge. Det går till så att jag morrar så fort mamma visar nån fånig tendens till att vilja hålla mina bestick. Det funkar, för hon lägger sig inte i mitt ätande så mycket längre. Jag äter själv, punkt slut. Sen städar mamma. Först mej, sen stolen, sen bordet och sen resten av köket. Varje dag. Nog har hon ett härligt liv, min mamma? EFTER LITE MELLIS BEHÖVS DET INTE STÄDAS SÅ VÄRST, MEN AKTA ER VAD DET SER UT EFTER GRÖTFRUKOSTEN! TÄNK ATT LITE GRÖT KAN STÖKA NER SÅDANT?!  FÖR RÄTTVISANS SKULL VILL JAG INFORMERA OM ATT JAG INTE BARA KLADDAR NER. FAKTUM ÄR ATT UTAN MIN HJÄLP I KÖKET SKULLE DET NOG BLI RÄTT SÅ KLENT MED MATLAGANDET. KULINARISKA KULLERBYTTOR ÄR MIN SPECIALITET TILL MIN MAMMAS STORA GLÄDJE. NI ANAR INTE VILKA LIVSMEDEL MAN KAN BLANDA MED LYCKAT RESULTAT. LEVERPASTEJ UPPLÖST I MJÖLK ÄR BARA ETT EXEMPEL. HÄR SKA JAG KOKA VANLIG POTATIS. EN KLICK SMÖR OCH LITE GRÄDDE - SEN HAR MAN VIPS GOTT LUNCHMOS.

Jag är fortfarande rätt liten i maten, men följer min lilla kurva. Nu väger jag NÄSTAN åtta kilo...det fattas bara nåt halvt hekto! Och nästa månad blir jag ETT och ETT HALVT år!!! Va?! Kan ni fatta det? Grattis i så fall, för det kan inte min mamma.

 Som sagt - det tar tid det där med att flytta och komma i ordning...den här lilla hälsningen har tagit fyra dagar nu. Bäst att jag lägger in den nu så ni inte tror jag gått alldeles vilse i cyberspace.   Så - jag säger hejdå för denna gång och LOVAR att INTE dröja två nästan två månader till nästa gång!

GLÖM INTE ÄTA FRUKT! 

HA DET NU SÅ BRA, LE STORT MOT DEM NI MÖTER OCH GULLA MED VARANDRA NU I HELGEN!

Hälsar

er egen Lovisaliten.

Hej och hallå alla snälla där ute!

Det är bara jag, Lovisa,  som bluddrar lite såhär i början av året. Eller ja, början och början, snart har ju halva januari gått - men det är sannerligen inte mitt fel att det blivit så mycket att pyssla med. Det var ju så att vi fick ett litet hus sådär vips i mitten av december, och nu är det rätt körigt med visning och försäljning och allt annat sånt där jämrans jox som hör till innan det blir ordning på torpet...eller huset, får jag ju lov att säga. Nu har jag ju inte flyttat nån gång i mitt liv, så jag vet ju inte hur kul det är - men pappa är jätteglad och hummar "jag ska få garage, jag ska få garage" ...och mamma hummar "jag ska få linneförråd, jag ska få linneförråd" hela kvällarna, så nåt märkvärdigt är det väl. Mamma är också glad för garaget, säger hon - men nu när hon haft endast en fesen hylla att ha frotté och sånt på så säger hon att ett linneskåp känns som en liten lottovinst. Och pappa har längtat efter ett varmgarage att pyssla i i över trettio år, så han är själaglad. Båda är glada över en liten altan och en massa gräsmatta och jordgubbsland och öppen spis och stort kök och egen tvättmaskin i badrummet. Som jag sa - jag vet ju inte nåt annat än det vi har nu, och jag tycker det är rätt bekvämt, men inte är det några ytor att gåträna på, det är det ju inte. Och det klart - jag behöver ju inte bära nån tre trappor upp tre gånger om dagen, det förstås. Nä, jag är nog överens med mamsen och pappsen - det ska bli lajbans att flytta.

Jag har nu firat min andra julafton, och jag fick så många fina julklappar så det var inte klokt!  Böcker, dvd-filmer, kläder och leksaker fick jag. Jag har givetvis skickat kort och sagt tack så mycket till alla, fattas bara. Jag har fått min första docka! (Ja, bortsett från Po förstås, som jag fick när jag fyllde år...men hon är ingen riktig docka, om ni förstår) Hon kan krypa min docka, och så grinar hon och slänger sej på golvet. Sen skrattar hon och säger drrrrrrr och kryper vidare. Ungefär som jag, säger mamma. Jag fick nåt som heter sparkonto av min moster och mobbo ( dom är mina gudföräldrar också) - och jag fattar inte så mycket av det men det var nog jättefint för mamma lipade en liten skvätt när ingen såg. Pappa fattade inte först men sen stammade han lite så det var nog lite extra i den där julklappen om jag begrep det rätt. 

 Nå, nu har det ju varit nyår också - och jag har varit på nyårsfest hos mommo. Jag slocknade långt innan fyrverkerierna ( och det gjorde stackars mommo också - hon blev sjuk, pilutta henne) - men jag hann få på finklännningen en kvart i alla fall. Det var väldans trevligt med lite fest - moster och morbror var också där. Jag måste nog rodnande säga att jag var en smula fånig, men det var faktiskt så att jag tjöt en snutt när moster gullade med mej. Jag vet faktiskt inte varför, vi har ju gullat förut - jag kanske kan skylla på överstimulans av intryck eller nåt. 

Nä, inte ska jag sitta här och babbla på...jag tänker att vi går väl rätt på listan va? Det var ju ett tag sen jag presenterade nån lista så det är väl på tiden. Tut, sa båten:

Måndens leksak: Musikmaskinen. Helt klart. Den är ojämförbart min absoluta favvis. Jag har två jag varvar med - ibland kör jag bägge samtidigt. Då brukar pappa kvida lite. Mamma brukar flippra lite med ögonen och sätta på bakmaskinen. Jälar asså, då blir det extra klös, gissa bara!  Jag har komponerat en del stycken nu, och jag är nog rätt begåvad för moffa Arne ber mej ofta att spela nåt för honom. Och han har tinnitus, så ni kan tro han behöver vackra toner i sitt öra!

HÄR KAN NI SE HUR JAG SLITER MED MIN KOMPOSITION INFÖR NYÅR. JAG TÄNKTE SPELA NÅT FINT FÖR MOFFA ARNE SOM ÄR MIN FRÄMSTA BEUNDRARE. HAN FÖRSTÅR SEJ PÅ MUSIK, DEN SAKEN ÄR ORVAR!

OCH TAAA-DAAH, KÄRA VÄNNER! HÄR FRAMFÖR JAG ANKSYMFONI NO 1 I C-DUR. DEN GÅR ATT FÅ MED KOSSA OCKSÅ, MEN DET KÄNDES BÄTTRE MED LITE KVACK PÅ SJÄLVASTE NYÅRSDAGEN. MOFFA KLAPPADE HÄNDERNA HELA TIDEN. JAG VAR SÅ ENGAGERAD ATT BÅDE SKOR OCH KOFTA ÅKTE AV.

Månadens nya: Borsta tänderna. Jag ÄLSKAR att borsta tänderna. Det är ett tag sen mamma och pappa köpte tandborste åt mej, men nu har jag verkligen fattat galoppen. Helst borstar jag tänderna tre gånger om dan. Morgon, middag och innan kvällsbadet. Ibland borstar jag mammas näsa också.

KOLLA VA! DET ÄR INGEN IDE ATT TANDTROLLEN KNACKAR PÅ HÄR INTE! HÅÅNEJ, STICK O FIS - HÄR SKÖTER VI MUNHYGIENEN NÄMLIGEN! PRRRFFFFFTTT, FICK NI VA !!!

 Månadens coolaste: NHL-dressen jag fick av mommo i julklapp. Pappa är ju helt körd på NHL - han kollar dom på text-teven flera gånger om dan så mommo tyckte det passade bra att jag lärde mej i tid. Och oboj att den är snygg alltså!

HÄR KAN NI SE HUR SNYGG JAG ÄR I MIN FINA NHL-DRESS! VI HAR VARIT UTE OCH NI KAN SE ATT JAG DUKTIGT TAGIT AV MIN LAPP SJÄLV. TYVÄRR SER MAN INTE BRALLORNA, MEN DOM ÄR JU GIVETVIS MATCHANDE OCH PÅ BRÖSTET PÅ JACKAN STÅR DET NHL SÅ TUFFT. AAAH SÅ SNYGG JAG ÄR I LUVA!

 Månadens långkörare: Gåeriet. Ja, käre tid en sån tid det tar att få till det. Det är så nära så nära, jag gick jättemycket med gåvagnen hos mommo - men HEJ! - där finns det ju lite yta att gå på. Dom har jättestort och det är tre rum i fil så man kan gå lååångt innan gåvagnen krockar med nåt. Jag tränar hårt, må ni tro. Inte ens på nyår vilade jag - kolla bara!

ALLTSÅ - HAR NI SETT EN SÅN SESSA, VA? KLÄDERNA ÄR LITE FÖR STORA, MEN NU HAR JAG FÅTT EXTRANÄRING AV DIETISTEN SÅ NU SKA JAG UPP LITE I VIKT. JAG ÄR PRECIS INNE I STL 74 OCH DET ÄR LITE LITE FÖR NÅN SOM ÄR FJORTON MÅNADER SÄGER DOM. LITEN MEN NAGGANDE GOD, VA?!

 Månadens glädjefnatt: PULKA! Jag har fått en pulka! Och två gånger har det vatt snö så jag har fått åka lite! Kolla så söt jag är i pulka! I BAKGRUNDEN KAN NI SE MIN FINA ÅKPÅSE SOM FUNKAR FINFINT NU. DEN JÄTTESÖTA HELLO-KITTY-MÖSSAN HAR JAG FÅTT AV TANT FLIPPAN.

 Månadens godaste: Mina nya matgrejor från tant Dietisten. Jag har fått recept på extrakäk. Minimax heter det och är extranäring för småttingar som inte går upp tillräckligt mycket i vikt. Det är nog kärnbränsle i tetrorna tror mamma - för från den 22 december till den 7 januari gick jag upp 450 gram. Och jag har aldrig gått upp mer än ca 200 gram i månaden förut! Maten är jättejättegod! Mycket godare än välling, och mellisdrickan är supersmaskens. Och jag har lärt mig dricka med sugrör! Jag hade nog nån fallenhet för det, för det tog ungefär fem minuter.

KOLLA BARA! NOG SER JAG UT ATT KUNNA PLATSA VID VILKEN UTESERVERING SOM HELST VA?! DET NI SER ÄR BANAN/APRIKOS. JAG HAR JORDGUBB OCKSÅ. PÅ MORGONEN OCH KVÄLLEN ÄTER JAG EN ANNAN SORT SOM ÄR SOM VÄLLING, FAST GODARE TILLÅMED!  NU VÄGER JAG 7660 GRAM, DET NI!

Månadens duktigaste: Ja, det får ju bli jag det. Inte nog med att jag komponerar, jag lägger golv också. HÄR KAN NI SE ATT PAPPA ALDRIG SKULLE GREJAT DET UTAN MEJ. DET SYNS INTE HÄR, MEN NU ÄR DET LJUST TRÄGOLV I VÅRT KÖK. INTE FÖR ATT JAG BEGRIPER VARFÖR MAN LÄGGER IN GOLV NÄR MAN SKA FLYTTA, MEN JAG FÅR JU LITA PÅ ATT PAPPA VET VAD HAN GÖR. JAG ÄR BARA HANTLANGARE.

Sådärja, nu har nog era ögon också gått i kors, eller va?! Nu är klockan midnatt så det är verkligen dags att pussa kudden.

Tills vi hörs igen - gulla nu med varandra, man behöver extra värme nu när det är så mörkt och urrigt. Jag skickar lite gullegull nu, så ni har. Och - fabbo Kajen får lite extra. Ni fattar nog inte varför - men det gör han. Gullegull på dej, fabbo Kajen!

Nosgos

från er egen lilla Lovisaliten  ( och Tussefilten förstås)

Hej, hallå och god jul alla snälla där ute!

Ja, det är då rakt inte klokt så mycket man har att göra så här i juletid. Jag har flängt runt som ett skållat troll hela december och begriper inte hur alla skulle klarat sej utan mej. Och jag som skulle berättat för er om mitt andra kalas och om att jag var sjuk och allt. Nä, jag hinner inte med det just nu bara, det är julafton idag och jag måste hjälpa till med det sista. Inte grejar mamma och pappa att få ihop en julafton utan mej inte. Hånej, det har jag tydligt märkt.  Ni har säkert också fullt upp idag, så jag ska bara berätta om mitt decemberpyssel.

Jag har ju givetvis gjort julkort. Trettiofem stycken, närmare bestämt. Alla måste ju få se hur söt jag är i tomteluva, nån rättvisa måste det ju vara. Alla julkorten blev olika, och jag måste nog säga själv att jag varit förblajat duktig. Här är det som jag gjorde till doktor Peter:

SNYGGT VA? NOG MÄRKS DET ATT JAG SNART TAR ÖVER MAMMAS SCRAPPINGGREJOR.  

SEN HANN VI DESSUTOM NER TILL MOMMO EN SVÄNG OCH HON HADE TAGIT FRAM ÄLGEN HELGE. HAN LIRAR SAXOFON OCH VI JAMMADE EN BRA STUND. MOMMO VAR MÄKTA IMPONERAD ÖVER MINA MUSIKTALANGER. JAG HADE GIVETVIS MIN MUSIKMASKIN MED.

IDAG NÄR DET KOMMER GÄSTER ÄR DET JU VIKTIGT ATT DET ÄR RENT OCH SNYGGT PÅ TOALETTEN. EFTERSOM JAG ÄR EN GOD VÄRDINNA KOLLAR JAG HÄR ATT TOAPAPPRET ÄR OKEJ.

JAG HADE JÄTTESVÅRT ATT BESTÄMMA OM JULGODISET SKULLE VARA I SKÅPET ELLER LÅDAN TILLS DET VAR DAGS ATT STÄLLA FRAM DET...JAG ÄR JU FÖR LITEN FÖR ATT ÄTA SÅNT VISSERLIGEN, MEN MAN VILL JU ATT DET SKA VARA ORDNING OCH REDA.

ALLTSÅ - DET ÄR JU LÄTT ATT MAN BLIR ALLDELES HYPERPEDANT AV SÅNT DÄR LÅDPILLANDE, SÅ FÖR BALANSENS SKULL FLIPPAR JAG UR I VARDAGSRUMMET MED JÄMNA MELLANRUM. NI SKULLE BARA HÖRA ALLA KONSTIGA LJUD MAMMA STÖTER UR SEJ NÄR HON SER HUR KREATIV JAG VARIT!  JAG ÄR NOGA MED ATT RIVA FRAM ALLT SÅ FORT HON PLOCKAT UNDAN. DET BLIR I RUNDA SLÄNGAR FEM GÅNGER OM DAGEN. TVÅ DE DAGAR HON ÄR MER UPPGIVEN ÄN NORMALT. JAG HAR SAGT DET FÖRUT OCH SÄGER DET IGEN: DET ÄR VARJE BEBIS PLIKT ATT HÅLLA MAMMAN IGÅNG.

OCH NU KÄRA VÄNNER...NU ÖNSKAR JAG ER ALLA EN RIKTIGT GOD JUL!

JULEPUSSAR OCH SMÄLLKARAMELLER FRÅN ALLAS ER EGEN LILLA LOVISA

( SOM JUST NU BEHÖVER TA EN LITEN TUPPLUR. JAG SKA NÄMLIGEN SNART HJÄLPA PAPPA OCH NÅN SOM HETER JANSSON)

Ibland händer det sannerligen saker som ruskar om en. Som chockar en så  till den milda grad att man liksom blir lite försnurrad en stund. Det hände idag. Och nu måste jag få berätta om det. Om detta trevliga, annorlunda som hände.

Det började så rart med missnöje. En djup suck och en profetia som höll på att bli självuppfyllande. Det började med en åkpåse.  Lovisas födelsedagspresent. Hennes första åkpåse på hennes första födelsedag.  Morfar frågade vad hon ville ha, och vi sa att hon behövde en åkpåse i fårskinn. Inget skit i fleece eller något annat mysko material som blir termos-varmt, utan en hederlig svensk, varm fårskinns-åkpåse. En snabb titt på Babylands sortiment hjälpte oss att konstatera att sextonhundra spänn var i häftigaste laget, och vi styrde noskosan mot Internet.

En snabb sökning ledde oss till Skogens Lilja - ett företag som sålde bl. a åkpåsar i fårskinn. Vi hittade en fin, lagom stor åkpåse med gosigt fårskinn och morfar sa "beställ, så betalar vi". Vi beställde, betalade i förskott och vips kom åkpåsen på posten efter bara några dagar.  Åh, vilken trevlig åkpåse! Glatt utsida så inget jox fastnar, härligt fårskinn och den passade både Lovisa och vagnen precis.

Efter några promenader rämnade dragkedjan. Åh, nej - ve och fasa. Fina åkpåsen! Jag mejlade Skogens Lilja omgående och suckade lite över trasig kedja.  Någon Catrhine mejlade snabbt tillbaks och tyckte det var tråkigt, men att åkpåsarna var slut och att det aldrig hänt förut och att de tyvärr inte kunde göra något - kunde jag tänka mig något annat till rabatterat pris i butiken som kompensation? Hon var trevlig, men jag behövde inte ett trevligt mejl och något annat till rabatterat pris. Jag behövde en åkpåse. 

 Hela jag blev en enda suck. Mitt missnöje rungade i väggarna och jag fick bita mig i läppen när jag svarade kort men korrekt att nej, tack så mycket - jag behöver en åkpåse, inget annat. Och så la jag till en liten nästan-spydig  snutt på slutet; lite irriterad för att hon inte ens föreslagit det själv:  :   Suck. Jag får väl lämna in den hos skräddaren. Suck. Betala hundralappar. Suck. Men jag behöver åkpåsen. Suck suck. Ja, ni fattar säkert hur jag suckade.

Det var någon gång efter det jag chockades svårt. För Cathrine mejlade nämligen tillbaka. Snabbt. Och skrev att de gärna betalade mina utlägg om jag bara ville ha vänligheten att ordna med skrädderiet?  Och kunde jag möjligen också ha vänligheten att förlåta dem allt besvär för mig? Hon avslutade med att be om ursäkt för allt mitt besvär igen. Och nu skriver jag det jag skrev till henne som svar. I slutet av mitt mejl skrev jag:

 Och ja, alla småbarnsföräldrar - ni har säkert redan räknat ut att jag kan rekommendera Skogens Lilja som nätbutik.  De har nämligen en alldeles unik känsla för hur man behandlar sina kunder.  Kurr.

Hej igen alla snälla där ute!

Jag kan tro ni är nyfikna på hur jag har haft det! Det har ju varit TVÅ kalas, en massa presenter, ett läkarbesök och lite annat smått och gott...I mitt förra inlägg nästan lovade jag ju att blogga redan på fredagen efter min födelsedag, men alltså - jag fick faktiskt en liten livskris just den dan så det var verkligen inte läge. Och efter den - den varade hela dagen faktiskt - så blev jag sjuk igen. Den här gången var det inte bara en rejäl snuva,  nä jag blev riktigt sjuk för första gången - med feber och allt!

Fast jag tycker vi börjar med att berätta om mitt kalas - det som jag hade här hemma på söndagen - tycker ni inte? Ni kan tro det blev trångt när alla kom, vi bor ju inte i nåt slott direkt, men å vad trevligt det var! Morfar och mormor Siv var där,  min gudfar Staffan och min gudmor Lena var där - och så alla mina älsklingstanter! Jag har sån tur att jag har fyra underbara tanter som alla älskar mej och skämmer bort mej nåt förfärligt.  Törnrosa hade bara tre, så jag slår ju henne med hästlängder. Tre?! Bah! RIKTIGA prinsessor har FYRA.

  JAMEN KOLLA IN TÅRTAN! NOG ÄR DEN PERFEKT TILL EN LITEN SESSA SOM MEJ? FAST DEN INNEHÅLLER EN MASSA SOM JAG INTE ÄR MOGEN FÖR ÄN SÅ MAMMA GJORDE EN EGEN TILL MEJ. MED GRÄDDE OCH BANAN BARA! GUD VAD JAG ÄÄÄLSKAR BANAN ALLTSÅ!

 NOG ÄR DEN HÄR MINST LIKA FIN? NI KAN SE NEDAN HUR SNYGGT JAG ÄTER AV DEN

 KOLLA IN SKEDFÖRINGEN BARA. MAN KAN JU LÄTT TRO ATT DET ÄR TVÅ ÅR JAG FYLLER. 

OCH HERREGUD SÅ MYCKET FINA PRESENTER JAG FICK!  ETT JÄTTEGOSIGT KRAMHJÄRTA OCH ETT FINT HALSBAND FICK JAG AV TANT TE. DET ÄR ETT SILVER-L SOM NI KANSKE KAN SE. DET ÄR FÖRSTA BOKSTAVEN I MITT NAMN, MEN DET FATTAR NI NOG.

 OCH DET HÄR FINA FICK JAG AV TANT PUH! VI ÄLSKAR PUH BÅDA TVÅ. TANT PUH HAR MASSOR MED PUH-GREJOR FAST HON ÄR VUXEN! HEDER ÅT SÅNT SÄGER JAG! JAG FULLSTÄNDIGT TOKÄLSKAR MIN MUSIKMASKIN, JAG SPELAR HELA DAGARNA. JAG FÅR LIKSOM INTE NOG. PAPPA HAR NOG FÅTT SIN BESKÄRDA DEL AV LA CUCARACHA, FÖR HAN SER LIKSOM LITE SVIMFÄRDIG UT NÄR JAG KÖRT DEN EN STUND. MAMMA SÄGER ATT HON KANSKE HAR FÖRLÅTIT TANT PUH LAGOM TILL HON SJÄLV FYLLER ÅR, HAHA.

 ÅH MEN KOLLA IN DET HÄR DÅ!  GISSA OM PAPPA BLEV HELT KÄR I TANT ANNIS FÖR DEN FINA GOLFSLIPOVERN SOM HON SJÄLV HAR STICKAT!  BOKEN MED DOM BUSIGA KATTUNGARNA LÄSER VI I VARENDA DAG!

 KOLLA IN DOM SNYGGA JEANSEN! MIN GUDMOR VET VAD SOM KLÄR EN SÖT STJÄRT, DEN SAKEN ÄR ORVAR. MATGREJORNA NI SER HAR BLIVIT RIKTIGA FAVORITER - DOM ÄR TILL FÖR STORA TJEJER SOM MEJ! JAG FICK EN HUND SOM KAN SKÄLLA OCKSÅ, MEN HAN FICK ÅKA TILLBAKA TILL AFFÄREN EN SVÄNG FÖR DET VAR NÅT FEL PÅ SKÄLLERIET. 

 OCH HÄR KAN NI SE VAD JAG FICK AV MORFAR OCH MORMOR SIV! ÅH EN SÅN MAJSIG ÅKPÅSE! SOM GJORD FÖR VARMA PROMENADER KALLA DAGAR!  GISSA OM MAMMA TJÖT AV FÖRTJUSNING! HAR JAG SAGT ATT HON ÄLSKAR ANKOR? MAN DRAR DOM I SNÖRET OCH DÅ VAGGAR DOM FRAM OCH KVACKAR! JAG HAR KNAPPT SETT RÖKEN AV DOM SEN JAG FICK DOM FÖR MAMMA LEKER MED DOM HEEELA TIDEN!

 HÄR KAN NI SE NÄR JAG SÄGER HEJDÅ TILL TANT FLIPPAN. HON ÄR JÄTTESÖT OCH SÅ SMART ATT HON GÅR JURISTLINJEN. DET KAN MAN HA NYTTA AV I FRAMTIDEN OM MAMMA SKULLE FÅ FÖR SEJ ATT SLÖSA BORT MITT KOMMANDE ARV ELLER NÅT.

Ja, som ni kan se så blev jag rejält firad på mitt första kalas! ( MItt andra kalas fick jag av MOMMO en vecka senare - det ska jag skriva om i nästa blogg)  Kanske var det insikten om att jag blivit så stor tjej nu som gjorde att jag fick en liten kris veckan efter. Jag vet faktiskt inte varför jag plötsligt blev så rädd för precis allt, men så var det. Det bara slog mej - vips - att precis ALLT kan vara jättefarligt. Jag grät för allting den dan, och var sådär konstigt irriterad. Jag försökte hjälpa mamma städa köksskåpet, men det slutade med att jag skällde ut en tub med lingonsylt efter noter. Jag menar, hur pinsamt var inte det? Lingonsylten hade ju verkligen inte gjort nåt.

 ALLTSÅ - JAG SATT BARA DÄR OCH LEKTE MED PAPPA OCH SÅ UTAN MINSTA FÖRVARNING SLOG KRISEN TILL. JAG BLEV TOKLESSEN FÖR INGENTING...

..OCH SLÄNGDE MEJ PÅ GOLVET OCH YLADE. MAMMA OCH PAPPA FÖRSÖKTE TRÖSTA...

...OCH TILL SIST GICK DET ÖVER. MEN ASSÅ, JAG VAR SKETALESSEN HELA DAN. MAMMA SÄGER ATT DET BLIR SÅ IBLAND NÄR DET ÄR LITE MYCKET. OCH - DET ÄR JU RÄTT SNÄRJIGT MED ALL UTVECKLING. MAN VILL SÅ MYCKET OCH DÅ BLIR MAN LITE ÖVERHETTAD, SÄGER HON. REDAN DAGEN EFTER VAR DET BÄTTRE.  

 DET VAR ABSOLUT INTE FÖR DEN DÄRA KRISEN JAG HADE LÄKARTID SEN, NÄ - DET VAR EN HELT VANLIG ETTÅRSKONTROLL. JAG PRÖVADE GUNGHÄSTEN I VÄNTRUMMET NOGA, NOGA - OCH KOM FRAM TILL ATT DEN VAR BÄTTRE I STORLEK ÄN MIN GUNGÄLG, MEN ATT ÄLGEN NOG VAR TVÅ SNÄPP COOLARE.

 OCH HÄR KAN NI SE MIN SÖTA, SÖTA DOKTOR ANNA IGEN! NI KANSKE KÄNNER IGEN HENNE FRÅN I SOMRAS? HON SA ATT JAG VUXIT JÄTTEDUKTIGT OCH ATT JAG VAR SNYGG OCH TREVLIG. MIN KRIS VAR INTE RIKTIGT ÖVER, SÅ JAG TJÖT EN DEL, DET GJORDE JAG - FAST HON BARA LYSSNADE PÅ HJÄRTAT OCH KOLLADE ÖRONEN.  JAG URSÄKTAR MEJ MED ATT JAG VAR RÄTT TRÖTT DEN DAN.

 HÄR KAN NI SE HUR PROFFSIGT JAG BLOGGAR! JAG KAN SJÄLV, PAPPA SITTER BARA DÄR FÖR ATT JAG SKA KOMMA LITE HÖGRE UPP.

Nähä, gott folk - nu måste jag hjälpa pappa sno ihop lite lunch, för mamma ska åka och jobba strax.  ( Ja, jag säger ju att det är fullt upp när man är så stor tjej!)

Nästa gång ska jag visa bilder från mitt ANDRA kalas, och även berätta om när jag blev SJUK och lite annat.

Kom ihåg att om ni får nån liten livskris sådär vips att den går över men att man gott kan be nån man känner gulla lite extra med en. Det är för jäla jobbigt när man mår sådär alltså. Så: Gulla med alla ni känner, man vet aldrig hur folk mår inuti. Egentligen.

Tjohejsan sålänge,

från er egen Lovisaliten