Morran filurar lite

Hej igen alla snälla där ute!

Nu har jag äntligen lyckats dra mamma till datorn så hon har fixat lite bilder så jag kan visa er hur jag har det. Det är ju över ett halvår sen jag berättade nåt senast. Ni som följt mej vet nog att det är mamma som kluddar till det så förblajat med regelbundenheten. Det är inte klokt så många "ska bara" hon kan få ur sej under en dag. Herregud, hon får Alfons Åberg att framstå som blixtsnabb. Nå, nu har jag lyckats hitta en knapp att trycka på, så nu ska det nog bli ordning på bloggtorpet. Det är ju nämligen så att hon går omkring och väntar på att jag ska säga mamma. Inte bara i långa harangsammanhang, utan bara ordet "mamma". Rätt upp och ner. Och ni fattar ju säkert att jag redan KAN säga mamma, fattas bara så klok och smart som jag är. Men - jag är ju inte dummare än att jag också begriper att små mammor med fördel hålls på det berömda halstret. Vi har en kul lite grej, jag och mamma. När jag ska få ny blöja, då brukar vi bluddra och skratta medans själva bytet pågår. Jag brukar flina rått och säga ..mmmm-maaaaaammaaaa. Första gången jag gjorde det - det är aslänge sen - då trodde jag mamma skulle klappa ihop av pur lycka - och sen dess har jag slängt åt henne några smulor då och då. Hon frågar varje gång: Kan du säga mamma? Mmm, säger jag då - för det kan jag ju. Men så säg det då, uppmanar hon då - och det är då jag liksom inte kan låta bli. Hmhmhm...maaaaaaa......sen tystnar jag. Och jälar alltså så snopen och besviken hon blir varje gång. Så - nu säger jag "maaaa..." och så pekar jag på datorn. Och idag fattade hon galoppen och laddade upp en drös bilder till mej. Stackars mamma, hon har det inte lätt. Kanske jag säger mamm... ikväll. Få se. En gång sa jag "babba" och då föll hon i chock. Pappa däremot klappade händerna och dansade sådär fånigt som pappor gör när dom vill visa att man varit duktig. Käre tid. Jaja, dom är ju vuxna dom stackarna - man får ju ha lite överseende.

Nog förstår jag att ni har längtat efter mej! Titta här, har jag sagt till mamma och visat henne alla fina kommentarer, men hon har bara sett lite stressad ut och börjat rabbla verb som en tokig. Har vuxna verkligen så mycket att göra? Visserligen får ju jag massor med tid, men ändå? Herregud, det finns ju tid när jag lagt mig. ( oj, nu visade mamma huggtänderna!)

Ni undrar säkert hur jag har det här ute på landet, och det ska jag säga er att jösses alltså va majsigt det är att bo så nära kaniner och ankor och höns! Vi passar djuren en helg i månaden och det är jätteskoj! Då får vi släppa ut dom och mata dom och sen jaga in dom på kvällen. Mamma tramsar runt som en lycklig höna där bland ankorna och jollrar med dom. Hon har nog inte alla hästarna hemma, min mamma. Fast ankorna är skitahäftiga, det är dom! (ja, ni har ju själva sett dom...dom med punktofsarna på huvet)

HÄR SER NI TUPPEN. EN RIKTIG MALLGRODA ÄR HAN. NI SKULLE SE VAD HAN KÖR MED DOM STACKARS HÖNSEN.

HÄR HÅLLER MAMMA PÅ ATT SKRAMLA IN ANKORNA. DET ÄR HON SOM GÅR FÖRST. HAHAHA!

Jag har ju blivit rätt stor nu. För att vara så liten, alltså. Mamma sliter sitt hår över dietisten, och är nära sammanbrott varje gång vi varit där. Jag tar det med ro, herregud - det är bara mat, vad är det att tjafsa om? Man äter det man äter, punkt slut. Och det är väl just det mamma blir galen på: Att dietisten hela tiden tjatar om att hon "gärna skulle se lite mer hull" på mej. Senast vi var där bröt hon ihop på riktigt när vi var där och ylade till den lilla människan att hon fanimej hade allvarligare saker att ha ångest för än några sketans kalorier hit eller dit.

Jag fattade inte riktigt vad det rörde sej om, men det var nåt om ny vintersäsong, nya virus och vaccinationer och allt vad det var. Jag tror det har nåt med min lunga att göra. Jag är ju en sån där riskgrupp säger doktorn och vintern är ju lite farlig för mej om jag blir sjuk i lungan. Sånt tänker mamma på, sa hon till den där dietisten och därför orkar hon inte riktigt oroa sej över att jag bara väger åtta komma sju kilo istället för typ tolv eller vad hon nu har för önskemål. Jag är ju åttien och en halv lång, det är väl inte så pjåkigt? Fast jag är ju två år om några veckor, så det klart...Hur som helst så mår jag kanonfint, och det är väl det som räknas, tycker mamma och pappa.

Nåt dagis har det inte blivit som ni säkert förstår, men vet ni - farbror lungdoktorn..ni vet han den där SNYGGE...han säger att om min lunga får vara frisk och fortsätta utvecklas på samma sätt som hittills - kanske kanske jag kan gå på dagis i vår! Om vi hittar en liten grupp. Annars går det inte. Det vore så jättejätteroligt att få träffa andra barn - mamma blir rätt trist efter några timmar. Alltså - nog är hon snäll och rolig och så, men man vill ju ha lite omväxling alltså, det vill man ju.

Jag har däremot fått gå på biblioteket - och i torsdags var vi på öppna förskolan! Sånt har jag ju inte fått gå på förut, så det var jättejätteskojigt- och jag skötte mej förträffligt om jag får säga det själv.  Om inga influensor bryter ut här där vi bor, så kan vi gå på måndag igen! Dom hade massor med roliga leksaker - en sån där bondgård med djur som jag blev helt kär i...ååå vad roliga dom var! Mamma och de andra satt i en ring och vi skulle sjunga - men då såg jag bondgården och så fick dom sitta där själva med imse-vimse-fingrar och gala bäst de gitte. Jag hade fullt upp med att sortera kossor och grisar. Sortera är en av mina favoritsysslor nämligen. Fråga dom på ICA - dom vet det där.  Killen som plockar varor är helt kär i mej eftersom jag brukar hjälpa honom med folieformar och plastpåsar och sånt där. Och när jag står i vagnen och lägger upp varorna på bandet - ja då smäller tjejen i kassan nästan av! Så på ICA är jag väldans populär måste jag säga.

 JA, NI SER JU VILKEN TALANG JAG ÄR! HÄR ÄR DET LEKSAKSAVDELNINGEN SOM FÅR SEJ EN SORTERING.

HÄR SER NI MEJ PÅ BIBLIOTEKET. EN GOD BOK OCH NÅT GOTT ATT DRICKA ÄR INTE ATT FÖRAKTA. SÄGER MIN MAMMA. SJÄLV TYCKER JAG DET ÄR MER FART PÅ IKEA.

SPANA IN HÄR DÅ! AAAAH, INGET GÅR UPP MOT ATT SORTERA LITE KOSSOR OCH GRISAR. ELLER JAAA; VAD SOM HELST DUGER ATT SORTERA EGENTLIGEN. DET ÄR NOG MIN FAVORITSYSSLA NÄST EFTER ATT PLACERA UT MINA GOSEDJUR I HELA HUSET. PRECIS HELA FAKTISKT. IGÅR LA JAG LILLA KANIN I MAMMAS ENA SKO. SNOPEN HON BLEV DÅ!

Jaaa...annars sååå..jag går ju numer, men det är ju länge sen...springer rätt bra också. Jag har en urgullig ortoped som heter Jakob som fixar jättebra skor och inlägg till mej. Han flirtar hejvilt med mej när jag är där, men jag spelar lite svårflirtad för att han ska ta fram sin plånbok och visa mej sina egna tjejer. Äter gör jag ju inte nåt nämnvärt, men det blir en del välling och mellisdricka - det blir det. Glass gillar jag. Och nu har jag ju verkligen sett sommar från sin bästa sida, herregud vad glass det finns överallt! Till och med i vår frys var det fullt med glass! Jag har badat fötterna ( vet ni vad en sån där badkruka är? jag fattar det inte, men mamma säger att jag är en sån?!)  och så har jag varit på semester i Kristianstad. Vi har jordgubbsland som ni kanske minns, så där har jag suttit en del också. Sen har jag ju förstås varit en ovärderlig hjälp för pappa med hans golfgrejor. Tvätta golfbollar är jag fenomenal på nu.

HÄR KAN NI SJÄLVA SE HUR BRA JAG KLÄR I JORDGUBBSLAND!

GISSA VEM SOM HAR SÖRMLANDS RENASTE GOLFBOLLAR? JAG KAN SÄGA SÅ MYCKET SOM ATT HANS NAMN BÖRJAR PÅ P OCH SLUTAR PÅ -APPA.

OCH KOLLA HÄR DÅ! HÄR SITTER JAG PÅ RESTAURANG OCH ALLT! DEN ANDRA PERSONEN PÅ BILDEN HAR INGENTING ALLS MED DEN HÄR TEXTEN ATT GÖRA.

NI KANSKE INTE TROR DET, MEN JAG VAR RÄTT NÖDBEDD INFÖR DEN HÄR BILDEN. DET ÄR JU RÄTT KUL MED SPADE OCH SÅ, MEN FY FABIAN FÖR VÅT GRUS I SANDALERNA. JAG BEGRIPER DÅ VERKLIGEN INTE TJUSNINGEN MED ATT GÅ BARFOTA I SANDEN - OCH DET KAN NI TRO JAG MEDDELADE MINA FÖRÄLDRAR. DET DRÖJER NOG INNAN DOM FÖRSÖKER MED DET IGEN.

Alltså, det finns ju jättemycket att berätta! Fast jag tror inte ni orkar sitta så länge, så det är bäst jag delar upp det lite. Jag förstår ju så väl att ni saknat mina roliga listor - så det klart ni ska få en sån också! Jag tror dock inte mamma går på mina finter hur många gånger som helst i rad, även om hon är rätt naiv alltså - så det är inte säkert den kommer idag. Kanske inte ens i morgon. Fast nu törs jag nästan lova att den inte dröjer ett halvår i alla fall...om inte mamma fullständigt tacklar av. Man vet ju aldrig med henne.

 NU KAN NI SÄTTA ER OCH LÄNGTA EFTER MIN SKOJIGA LISTA, HAHA!

Hejsansvejsan och var snälla mot varandra!

tycker Lovisa.

..men snart snart snart ska jag skriva och berätta hur jag har det.

(Alltså - mamma är bara för jäla upptagen alltså, och ni vet ju att jag beöver

hennes hjälp. En smula bara. Det är i och för sej bara en tidsfråga innan jag grejar

fotouppladdningen själv, men än så länge behövs hon det kära moderskapet)

Snart.

lovar er egen Lovisaliten

..jag är fortfarande rätt bedårande när jag sover, va?!

Hej och hallå alla snällingar där ute!

Ja, ja - jag VET att jag inte varit inne och pratat med er på jättelänge - men hallå! Nog VET ni hur himla mycket det är runt en flytt alltså?! Ja, jag visste det då rakt inte, men mor min är väl uppe i en tjugofem flyttar sådär, så hon hade koll. "Nä", väste hon redan efter förra bloggen - "det kommer inte hinnas på ett tag nu". Hon väste lite stressat sådär, för hon ville ju egentligen skriva varje dag. Sen när vi hade flyttat så väste hon sådär igen: "Nä, det blir nog inte på ett tag nu heller." Och ni ser ju så rätt hon hade! Nog är hon nästan synsk, min mamma!

För det var då väääldigt så mycket det var med sånt där flyttande! Nu vet ju inte jag hur många gånger ni har flyttat, men jag kan verkligen förstå människor som väljer att flytta ungefär var trettionde år. Nu hjälpte jag ju till så gott jag kunde, jag är ju rätt liten än som ni vet...men oss emellan va...det skulle aldrig funkat så smidigt utan min hjälp, den saken är Orvar! Pappa är fullständigt värdelös på det där med flyttplanering, haha! Han har flyttat EN gång på riktigt förut, och det tog honom tre månader att bara få över cykeln! Och då flyttade han bara snett över gatan, haha! Mamma pikade honom i ett helt år över den flytten. Fast det var före min tid. Hur det nu kan ha funnits en sån, det begriper jag inte.

Nå, nu hjälpte jag till med planeringen som sagt och det gick så bra så. Hem kom ett fyrtiotal kartonger och mamma fyllde några varje dag, och pappa bar ner i förrådet som mamma hade organiserat tömning av. Sen fick vi ju tillgång till garaget och förrådet till nya huset lite tidigare, så vi körde över kartongerna i förväg. Så när det var flyttedags gick det som en dans. Hä. Lätt som en plätt! HÄR KAN NI SE HUR JAG INSPEKTERAR FLYTTKARTONGERNA SÅ VI SÄKERT VET DE SKA HÅLLA FÖR BÖCKER, GOSEDJUR OCH ANNAT VIKTIGT.

MAN KAN ALDRIG VARA NOG NOGGRANN NÄR DET PACKAS NER LIVSNÖDVÄNDIGA SAKER. HÄR HAR JAG LAGT HERR KANIN SÅ HAN SKA FINNAS LÄTTILLGÄNGLIG NÄR VI VÄL KOMMIT FRAM TILL HUSET. UTAN HERR KANIN ATT GOSA PÅ GÅR DET INTE ATT TITTA PÅ TELETUBBIES, NÄMLIGEN

Och nu, kära ni, bor jag i ett hus! Och en sån skillnad det är för den personliga utvecklingen! Nu kan jag ju träna på att gå utan att behöva vända var femte meter. Jag kan stolt berätta att jag går flera steg själv om mamma eller pappa tar emot, jag är liksom lite skraj för att ramla ser ni. Det är inte helt lätt om man är plattfot och har överrörliga vrister säger sjukgymnasten - för det är svårt att hitta bra skor när man är så pluttig som jag. Arton-nitton är för stort, jag behöver bara sjutton ännu och då finns det inte så mycket bra gå-skor. Men den tjugoförsta april ska jag till ortopeden, då jälar alltså! Fast, som sagt...jag går själv. Men inte så långt. (Häromveckan var vi på K-Rauta och där har dom såna där pluttevagnar och jag sög tag i en och drog iväg själv. TVÅ varv runt affären! Det ni, gissa om mamma höll på att smälla av! Personalen ville adoptera mej, så söt och duktig var jag!)   HÄR KAN NI  SJÄLVA SE VILKEN VACKER VINTERBILD VI UTGÖR, ALTANEN OCH JAG! ALTANEN I SNÖ, OCH JAG I RAFFIG GALON. A PERFECT MATCH, SOM MAN SÄGER.

SÅHÄR SER VÅR ALTAN UT NÄR DET INTE ÄR SNÖ PÅ DEN. DÅ ÄR DEN PERFEKT ATT KÖRA GÅVAGNEN PÅ!

 FÖRST TRODDE JAG DET VAR POÄNGEN MED HUS, DET DÄR MED ATT MAN SÅ HÄRLIGT KAN INTERAGERA MED ANKI OCH PYTTE, MEN ACK NEJ. DET KOMMER NÅN MÖBEL SOM SKA STÅ HÄR SEN OCH TEVEN SKA VISST LITE HÖGRE UPP DÅ. ATTAN, JAG SOM SÅG FRAM EMOT ATT FÅ FINGRA ORDENTLIGT PÅ ALLA ROLIGA KNAPPAR.

 MEN DET HÄR MÅSTE JU ÄNÅ VARA EN AV POÄNGERNA MED HUS! EN EGEN GUNGA PRECIS I NÄRHETEN. JAG ÄR YNGST I HELA BYN, DE ANDRA BARNEN ÄR ÅTTA ÅR OCH UPPÅT. GUNGORNA ÄR SÅLEDES MINA, MOA-HA-HA-HA!

  OCH KOLLA HÄR VA! HAR NI SETT?! GISSA OM MIN MAMMA ÄR SPATTIG AV LYCKA! EN DEL AV ER MINNS KANSKE ATT MIN MAMMA ÄÄÄÄLSKAR ANKOR? OCH HÄR KNALLAR DE OMKRING FRITT I LILLA PARKEN DÄR GUNGORNA ÄR. DEN HÄR SORTEN HETER KEJSARANKOR OCH ÄR SKITASÖTA! DERAS TOFSAR GUPPAR HELMAJSIGT NÄR DE VAGGAR OMKRING!

Jag äter själv nu. Det har jag gjort länge. Det går till så att jag morrar så fort mamma visar nån fånig tendens till att vilja hålla mina bestick. Det funkar, för hon lägger sig inte i mitt ätande så mycket längre. Jag äter själv, punkt slut. Sen städar mamma. Först mej, sen stolen, sen bordet och sen resten av köket. Varje dag. Nog har hon ett härligt liv, min mamma? EFTER LITE MELLIS BEHÖVS DET INTE STÄDAS SÅ VÄRST, MEN AKTA ER VAD DET SER UT EFTER GRÖTFRUKOSTEN! TÄNK ATT LITE GRÖT KAN STÖKA NER SÅDANT?!  FÖR RÄTTVISANS SKULL VILL JAG INFORMERA OM ATT JAG INTE BARA KLADDAR NER. FAKTUM ÄR ATT UTAN MIN HJÄLP I KÖKET SKULLE DET NOG BLI RÄTT SÅ KLENT MED MATLAGANDET. KULINARISKA KULLERBYTTOR ÄR MIN SPECIALITET TILL MIN MAMMAS STORA GLÄDJE. NI ANAR INTE VILKA LIVSMEDEL MAN KAN BLANDA MED LYCKAT RESULTAT. LEVERPASTEJ UPPLÖST I MJÖLK ÄR BARA ETT EXEMPEL. HÄR SKA JAG KOKA VANLIG POTATIS. EN KLICK SMÖR OCH LITE GRÄDDE - SEN HAR MAN VIPS GOTT LUNCHMOS.

Jag är fortfarande rätt liten i maten, men följer min lilla kurva. Nu väger jag NÄSTAN åtta kilo...det fattas bara nåt halvt hekto! Och nästa månad blir jag ETT och ETT HALVT år!!! Va?! Kan ni fatta det? Grattis i så fall, för det kan inte min mamma.

 Som sagt - det tar tid det där med att flytta och komma i ordning...den här lilla hälsningen har tagit fyra dagar nu. Bäst att jag lägger in den nu så ni inte tror jag gått alldeles vilse i cyberspace.   Så - jag säger hejdå för denna gång och LOVAR att INTE dröja två nästan två månader till nästa gång!

GLÖM INTE ÄTA FRUKT! 

HA DET NU SÅ BRA, LE STORT MOT DEM NI MÖTER OCH GULLA MED VARANDRA NU I HELGEN!

Hälsar

er egen Lovisaliten.

Hej och hallå alla snälla där ute!

Det är bara jag, Lovisa,  som bluddrar lite såhär i början av året. Eller ja, början och början, snart har ju halva januari gått - men det är sannerligen inte mitt fel att det blivit så mycket att pyssla med. Det var ju så att vi fick ett litet hus sådär vips i mitten av december, och nu är det rätt körigt med visning och försäljning och allt annat sånt där jämrans jox som hör till innan det blir ordning på torpet...eller huset, får jag ju lov att säga. Nu har jag ju inte flyttat nån gång i mitt liv, så jag vet ju inte hur kul det är - men pappa är jätteglad och hummar "jag ska få garage, jag ska få garage" ...och mamma hummar "jag ska få linneförråd, jag ska få linneförråd" hela kvällarna, så nåt märkvärdigt är det väl. Mamma är också glad för garaget, säger hon - men nu när hon haft endast en fesen hylla att ha frotté och sånt på så säger hon att ett linneskåp känns som en liten lottovinst. Och pappa har längtat efter ett varmgarage att pyssla i i över trettio år, så han är själaglad. Båda är glada över en liten altan och en massa gräsmatta och jordgubbsland och öppen spis och stort kök och egen tvättmaskin i badrummet. Som jag sa - jag vet ju inte nåt annat än det vi har nu, och jag tycker det är rätt bekvämt, men inte är det några ytor att gåträna på, det är det ju inte. Och det klart - jag behöver ju inte bära nån tre trappor upp tre gånger om dagen, det förstås. Nä, jag är nog överens med mamsen och pappsen - det ska bli lajbans att flytta.

Jag har nu firat min andra julafton, och jag fick så många fina julklappar så det var inte klokt!  Böcker, dvd-filmer, kläder och leksaker fick jag. Jag har givetvis skickat kort och sagt tack så mycket till alla, fattas bara. Jag har fått min första docka! (Ja, bortsett från Po förstås, som jag fick när jag fyllde år...men hon är ingen riktig docka, om ni förstår) Hon kan krypa min docka, och så grinar hon och slänger sej på golvet. Sen skrattar hon och säger drrrrrrr och kryper vidare. Ungefär som jag, säger mamma. Jag fick nåt som heter sparkonto av min moster och mobbo ( dom är mina gudföräldrar också) - och jag fattar inte så mycket av det men det var nog jättefint för mamma lipade en liten skvätt när ingen såg. Pappa fattade inte först men sen stammade han lite så det var nog lite extra i den där julklappen om jag begrep det rätt. 

 Nå, nu har det ju varit nyår också - och jag har varit på nyårsfest hos mommo. Jag slocknade långt innan fyrverkerierna ( och det gjorde stackars mommo också - hon blev sjuk, pilutta henne) - men jag hann få på finklännningen en kvart i alla fall. Det var väldans trevligt med lite fest - moster och morbror var också där. Jag måste nog rodnande säga att jag var en smula fånig, men det var faktiskt så att jag tjöt en snutt när moster gullade med mej. Jag vet faktiskt inte varför, vi har ju gullat förut - jag kanske kan skylla på överstimulans av intryck eller nåt. 

Nä, inte ska jag sitta här och babbla på...jag tänker att vi går väl rätt på listan va? Det var ju ett tag sen jag presenterade nån lista så det är väl på tiden. Tut, sa båten:

Måndens leksak: Musikmaskinen. Helt klart. Den är ojämförbart min absoluta favvis. Jag har två jag varvar med - ibland kör jag bägge samtidigt. Då brukar pappa kvida lite. Mamma brukar flippra lite med ögonen och sätta på bakmaskinen. Jälar asså, då blir det extra klös, gissa bara!  Jag har komponerat en del stycken nu, och jag är nog rätt begåvad för moffa Arne ber mej ofta att spela nåt för honom. Och han har tinnitus, så ni kan tro han behöver vackra toner i sitt öra!

HÄR KAN NI SE HUR JAG SLITER MED MIN KOMPOSITION INFÖR NYÅR. JAG TÄNKTE SPELA NÅT FINT FÖR MOFFA ARNE SOM ÄR MIN FRÄMSTA BEUNDRARE. HAN FÖRSTÅR SEJ PÅ MUSIK, DEN SAKEN ÄR ORVAR!

OCH TAAA-DAAH, KÄRA VÄNNER! HÄR FRAMFÖR JAG ANKSYMFONI NO 1 I C-DUR. DEN GÅR ATT FÅ MED KOSSA OCKSÅ, MEN DET KÄNDES BÄTTRE MED LITE KVACK PÅ SJÄLVASTE NYÅRSDAGEN. MOFFA KLAPPADE HÄNDERNA HELA TIDEN. JAG VAR SÅ ENGAGERAD ATT BÅDE SKOR OCH KOFTA ÅKTE AV.

Månadens nya: Borsta tänderna. Jag ÄLSKAR att borsta tänderna. Det är ett tag sen mamma och pappa köpte tandborste åt mej, men nu har jag verkligen fattat galoppen. Helst borstar jag tänderna tre gånger om dan. Morgon, middag och innan kvällsbadet. Ibland borstar jag mammas näsa också.

KOLLA VA! DET ÄR INGEN IDE ATT TANDTROLLEN KNACKAR PÅ HÄR INTE! HÅÅNEJ, STICK O FIS - HÄR SKÖTER VI MUNHYGIENEN NÄMLIGEN! PRRRFFFFFTTT, FICK NI VA !!!

 Månadens coolaste: NHL-dressen jag fick av mommo i julklapp. Pappa är ju helt körd på NHL - han kollar dom på text-teven flera gånger om dan så mommo tyckte det passade bra att jag lärde mej i tid. Och oboj att den är snygg alltså!

HÄR KAN NI SE HUR SNYGG JAG ÄR I MIN FINA NHL-DRESS! VI HAR VARIT UTE OCH NI KAN SE ATT JAG DUKTIGT TAGIT AV MIN LAPP SJÄLV. TYVÄRR SER MAN INTE BRALLORNA, MEN DOM ÄR JU GIVETVIS MATCHANDE OCH PÅ BRÖSTET PÅ JACKAN STÅR DET NHL SÅ TUFFT. AAAH SÅ SNYGG JAG ÄR I LUVA!

 Månadens långkörare: Gåeriet. Ja, käre tid en sån tid det tar att få till det. Det är så nära så nära, jag gick jättemycket med gåvagnen hos mommo - men HEJ! - där finns det ju lite yta att gå på. Dom har jättestort och det är tre rum i fil så man kan gå lååångt innan gåvagnen krockar med nåt. Jag tränar hårt, må ni tro. Inte ens på nyår vilade jag - kolla bara!

ALLTSÅ - HAR NI SETT EN SÅN SESSA, VA? KLÄDERNA ÄR LITE FÖR STORA, MEN NU HAR JAG FÅTT EXTRANÄRING AV DIETISTEN SÅ NU SKA JAG UPP LITE I VIKT. JAG ÄR PRECIS INNE I STL 74 OCH DET ÄR LITE LITE FÖR NÅN SOM ÄR FJORTON MÅNADER SÄGER DOM. LITEN MEN NAGGANDE GOD, VA?!

 Månadens glädjefnatt: PULKA! Jag har fått en pulka! Och två gånger har det vatt snö så jag har fått åka lite! Kolla så söt jag är i pulka! I BAKGRUNDEN KAN NI SE MIN FINA ÅKPÅSE SOM FUNKAR FINFINT NU. DEN JÄTTESÖTA HELLO-KITTY-MÖSSAN HAR JAG FÅTT AV TANT FLIPPAN.

 Månadens godaste: Mina nya matgrejor från tant Dietisten. Jag har fått recept på extrakäk. Minimax heter det och är extranäring för småttingar som inte går upp tillräckligt mycket i vikt. Det är nog kärnbränsle i tetrorna tror mamma - för från den 22 december till den 7 januari gick jag upp 450 gram. Och jag har aldrig gått upp mer än ca 200 gram i månaden förut! Maten är jättejättegod! Mycket godare än välling, och mellisdrickan är supersmaskens. Och jag har lärt mig dricka med sugrör! Jag hade nog nån fallenhet för det, för det tog ungefär fem minuter.

KOLLA BARA! NOG SER JAG UT ATT KUNNA PLATSA VID VILKEN UTESERVERING SOM HELST VA?! DET NI SER ÄR BANAN/APRIKOS. JAG HAR JORDGUBB OCKSÅ. PÅ MORGONEN OCH KVÄLLEN ÄTER JAG EN ANNAN SORT SOM ÄR SOM VÄLLING, FAST GODARE TILLÅMED!  NU VÄGER JAG 7660 GRAM, DET NI!

Månadens duktigaste: Ja, det får ju bli jag det. Inte nog med att jag komponerar, jag lägger golv också. HÄR KAN NI SE ATT PAPPA ALDRIG SKULLE GREJAT DET UTAN MEJ. DET SYNS INTE HÄR, MEN NU ÄR DET LJUST TRÄGOLV I VÅRT KÖK. INTE FÖR ATT JAG BEGRIPER VARFÖR MAN LÄGGER IN GOLV NÄR MAN SKA FLYTTA, MEN JAG FÅR JU LITA PÅ ATT PAPPA VET VAD HAN GÖR. JAG ÄR BARA HANTLANGARE.

Sådärja, nu har nog era ögon också gått i kors, eller va?! Nu är klockan midnatt så det är verkligen dags att pussa kudden.

Tills vi hörs igen - gulla nu med varandra, man behöver extra värme nu när det är så mörkt och urrigt. Jag skickar lite gullegull nu, så ni har. Och - fabbo Kajen får lite extra. Ni fattar nog inte varför - men det gör han. Gullegull på dej, fabbo Kajen!

Nosgos

från er egen lilla Lovisaliten  ( och Tussefilten förstås)

Hej, hallå och god jul alla snälla där ute!

Ja, det är då rakt inte klokt så mycket man har att göra så här i juletid. Jag har flängt runt som ett skållat troll hela december och begriper inte hur alla skulle klarat sej utan mej. Och jag som skulle berättat för er om mitt andra kalas och om att jag var sjuk och allt. Nä, jag hinner inte med det just nu bara, det är julafton idag och jag måste hjälpa till med det sista. Inte grejar mamma och pappa att få ihop en julafton utan mej inte. Hånej, det har jag tydligt märkt.  Ni har säkert också fullt upp idag, så jag ska bara berätta om mitt decemberpyssel.

Jag har ju givetvis gjort julkort. Trettiofem stycken, närmare bestämt. Alla måste ju få se hur söt jag är i tomteluva, nån rättvisa måste det ju vara. Alla julkorten blev olika, och jag måste nog säga själv att jag varit förblajat duktig. Här är det som jag gjorde till doktor Peter:

SNYGGT VA? NOG MÄRKS DET ATT JAG SNART TAR ÖVER MAMMAS SCRAPPINGGREJOR.  

SEN HANN VI DESSUTOM NER TILL MOMMO EN SVÄNG OCH HON HADE TAGIT FRAM ÄLGEN HELGE. HAN LIRAR SAXOFON OCH VI JAMMADE EN BRA STUND. MOMMO VAR MÄKTA IMPONERAD ÖVER MINA MUSIKTALANGER. JAG HADE GIVETVIS MIN MUSIKMASKIN MED.

IDAG NÄR DET KOMMER GÄSTER ÄR DET JU VIKTIGT ATT DET ÄR RENT OCH SNYGGT PÅ TOALETTEN. EFTERSOM JAG ÄR EN GOD VÄRDINNA KOLLAR JAG HÄR ATT TOAPAPPRET ÄR OKEJ.

JAG HADE JÄTTESVÅRT ATT BESTÄMMA OM JULGODISET SKULLE VARA I SKÅPET ELLER LÅDAN TILLS DET VAR DAGS ATT STÄLLA FRAM DET...JAG ÄR JU FÖR LITEN FÖR ATT ÄTA SÅNT VISSERLIGEN, MEN MAN VILL JU ATT DET SKA VARA ORDNING OCH REDA.

ALLTSÅ - DET ÄR JU LÄTT ATT MAN BLIR ALLDELES HYPERPEDANT AV SÅNT DÄR LÅDPILLANDE, SÅ FÖR BALANSENS SKULL FLIPPAR JAG UR I VARDAGSRUMMET MED JÄMNA MELLANRUM. NI SKULLE BARA HÖRA ALLA KONSTIGA LJUD MAMMA STÖTER UR SEJ NÄR HON SER HUR KREATIV JAG VARIT!  JAG ÄR NOGA MED ATT RIVA FRAM ALLT SÅ FORT HON PLOCKAT UNDAN. DET BLIR I RUNDA SLÄNGAR FEM GÅNGER OM DAGEN. TVÅ DE DAGAR HON ÄR MER UPPGIVEN ÄN NORMALT. JAG HAR SAGT DET FÖRUT OCH SÄGER DET IGEN: DET ÄR VARJE BEBIS PLIKT ATT HÅLLA MAMMAN IGÅNG.

OCH NU KÄRA VÄNNER...NU ÖNSKAR JAG ER ALLA EN RIKTIGT GOD JUL!

JULEPUSSAR OCH SMÄLLKARAMELLER FRÅN ALLAS ER EGEN LILLA LOVISA

( SOM JUST NU BEHÖVER TA EN LITEN TUPPLUR. JAG SKA NÄMLIGEN SNART HJÄLPA PAPPA OCH NÅN SOM HETER JANSSON)

Ibland händer det sannerligen saker som ruskar om en. Som chockar en så  till den milda grad att man liksom blir lite försnurrad en stund. Det hände idag. Och nu måste jag få berätta om det. Om detta trevliga, annorlunda som hände.

Det började så rart med missnöje. En djup suck och en profetia som höll på att bli självuppfyllande. Det började med en åkpåse.  Lovisas födelsedagspresent. Hennes första åkpåse på hennes första födelsedag.  Morfar frågade vad hon ville ha, och vi sa att hon behövde en åkpåse i fårskinn. Inget skit i fleece eller något annat mysko material som blir termos-varmt, utan en hederlig svensk, varm fårskinns-åkpåse. En snabb titt på Babylands sortiment hjälpte oss att konstatera att sextonhundra spänn var i häftigaste laget, och vi styrde noskosan mot Internet.

En snabb sökning ledde oss till Skogens Lilja - ett företag som sålde bl. a åkpåsar i fårskinn. Vi hittade en fin, lagom stor åkpåse med gosigt fårskinn och morfar sa "beställ, så betalar vi". Vi beställde, betalade i förskott och vips kom åkpåsen på posten efter bara några dagar.  Åh, vilken trevlig åkpåse! Glatt utsida så inget jox fastnar, härligt fårskinn och den passade både Lovisa och vagnen precis.

Efter några promenader rämnade dragkedjan. Åh, nej - ve och fasa. Fina åkpåsen! Jag mejlade Skogens Lilja omgående och suckade lite över trasig kedja.  Någon Catrhine mejlade snabbt tillbaks och tyckte det var tråkigt, men att åkpåsarna var slut och att det aldrig hänt förut och att de tyvärr inte kunde göra något - kunde jag tänka mig något annat till rabatterat pris i butiken som kompensation? Hon var trevlig, men jag behövde inte ett trevligt mejl och något annat till rabatterat pris. Jag behövde en åkpåse. 

 Hela jag blev en enda suck. Mitt missnöje rungade i väggarna och jag fick bita mig i läppen när jag svarade kort men korrekt att nej, tack så mycket - jag behöver en åkpåse, inget annat. Och så la jag till en liten nästan-spydig  snutt på slutet; lite irriterad för att hon inte ens föreslagit det själv:  :   Suck. Jag får väl lämna in den hos skräddaren. Suck. Betala hundralappar. Suck. Men jag behöver åkpåsen. Suck suck. Ja, ni fattar säkert hur jag suckade.

Det var någon gång efter det jag chockades svårt. För Cathrine mejlade nämligen tillbaka. Snabbt. Och skrev att de gärna betalade mina utlägg om jag bara ville ha vänligheten att ordna med skrädderiet?  Och kunde jag möjligen också ha vänligheten att förlåta dem allt besvär för mig? Hon avslutade med att be om ursäkt för allt mitt besvär igen. Och nu skriver jag det jag skrev till henne som svar. I slutet av mitt mejl skrev jag:

 Och ja, alla småbarnsföräldrar - ni har säkert redan räknat ut att jag kan rekommendera Skogens Lilja som nätbutik.  De har nämligen en alldeles unik känsla för hur man behandlar sina kunder.  Kurr.

Hej igen alla snälla där ute!

Jag kan tro ni är nyfikna på hur jag har haft det! Det har ju varit TVÅ kalas, en massa presenter, ett läkarbesök och lite annat smått och gott...I mitt förra inlägg nästan lovade jag ju att blogga redan på fredagen efter min födelsedag, men alltså - jag fick faktiskt en liten livskris just den dan så det var verkligen inte läge. Och efter den - den varade hela dagen faktiskt - så blev jag sjuk igen. Den här gången var det inte bara en rejäl snuva,  nä jag blev riktigt sjuk för första gången - med feber och allt!

Fast jag tycker vi börjar med att berätta om mitt kalas - det som jag hade här hemma på söndagen - tycker ni inte? Ni kan tro det blev trångt när alla kom, vi bor ju inte i nåt slott direkt, men å vad trevligt det var! Morfar och mormor Siv var där,  min gudfar Staffan och min gudmor Lena var där - och så alla mina älsklingstanter! Jag har sån tur att jag har fyra underbara tanter som alla älskar mej och skämmer bort mej nåt förfärligt.  Törnrosa hade bara tre, så jag slår ju henne med hästlängder. Tre?! Bah! RIKTIGA prinsessor har FYRA.

  JAMEN KOLLA IN TÅRTAN! NOG ÄR DEN PERFEKT TILL EN LITEN SESSA SOM MEJ? FAST DEN INNEHÅLLER EN MASSA SOM JAG INTE ÄR MOGEN FÖR ÄN SÅ MAMMA GJORDE EN EGEN TILL MEJ. MED GRÄDDE OCH BANAN BARA! GUD VAD JAG ÄÄÄLSKAR BANAN ALLTSÅ!

 NOG ÄR DEN HÄR MINST LIKA FIN? NI KAN SE NEDAN HUR SNYGGT JAG ÄTER AV DEN

 KOLLA IN SKEDFÖRINGEN BARA. MAN KAN JU LÄTT TRO ATT DET ÄR TVÅ ÅR JAG FYLLER. 

OCH HERREGUD SÅ MYCKET FINA PRESENTER JAG FICK!  ETT JÄTTEGOSIGT KRAMHJÄRTA OCH ETT FINT HALSBAND FICK JAG AV TANT TE. DET ÄR ETT SILVER-L SOM NI KANSKE KAN SE. DET ÄR FÖRSTA BOKSTAVEN I MITT NAMN, MEN DET FATTAR NI NOG.

 OCH DET HÄR FINA FICK JAG AV TANT PUH! VI ÄLSKAR PUH BÅDA TVÅ. TANT PUH HAR MASSOR MED PUH-GREJOR FAST HON ÄR VUXEN! HEDER ÅT SÅNT SÄGER JAG! JAG FULLSTÄNDIGT TOKÄLSKAR MIN MUSIKMASKIN, JAG SPELAR HELA DAGARNA. JAG FÅR LIKSOM INTE NOG. PAPPA HAR NOG FÅTT SIN BESKÄRDA DEL AV LA CUCARACHA, FÖR HAN SER LIKSOM LITE SVIMFÄRDIG UT NÄR JAG KÖRT DEN EN STUND. MAMMA SÄGER ATT HON KANSKE HAR FÖRLÅTIT TANT PUH LAGOM TILL HON SJÄLV FYLLER ÅR, HAHA.

 ÅH MEN KOLLA IN DET HÄR DÅ!  GISSA OM PAPPA BLEV HELT KÄR I TANT ANNIS FÖR DEN FINA GOLFSLIPOVERN SOM HON SJÄLV HAR STICKAT!  BOKEN MED DOM BUSIGA KATTUNGARNA LÄSER VI I VARENDA DAG!

 KOLLA IN DOM SNYGGA JEANSEN! MIN GUDMOR VET VAD SOM KLÄR EN SÖT STJÄRT, DEN SAKEN ÄR ORVAR. MATGREJORNA NI SER HAR BLIVIT RIKTIGA FAVORITER - DOM ÄR TILL FÖR STORA TJEJER SOM MEJ! JAG FICK EN HUND SOM KAN SKÄLLA OCKSÅ, MEN HAN FICK ÅKA TILLBAKA TILL AFFÄREN EN SVÄNG FÖR DET VAR NÅT FEL PÅ SKÄLLERIET. 

 OCH HÄR KAN NI SE VAD JAG FICK AV MORFAR OCH MORMOR SIV! ÅH EN SÅN MAJSIG ÅKPÅSE! SOM GJORD FÖR VARMA PROMENADER KALLA DAGAR!  GISSA OM MAMMA TJÖT AV FÖRTJUSNING! HAR JAG SAGT ATT HON ÄLSKAR ANKOR? MAN DRAR DOM I SNÖRET OCH DÅ VAGGAR DOM FRAM OCH KVACKAR! JAG HAR KNAPPT SETT RÖKEN AV DOM SEN JAG FICK DOM FÖR MAMMA LEKER MED DOM HEEELA TIDEN!

 HÄR KAN NI SE NÄR JAG SÄGER HEJDÅ TILL TANT FLIPPAN. HON ÄR JÄTTESÖT OCH SÅ SMART ATT HON GÅR JURISTLINJEN. DET KAN MAN HA NYTTA AV I FRAMTIDEN OM MAMMA SKULLE FÅ FÖR SEJ ATT SLÖSA BORT MITT KOMMANDE ARV ELLER NÅT.

Ja, som ni kan se så blev jag rejält firad på mitt första kalas! ( MItt andra kalas fick jag av MOMMO en vecka senare - det ska jag skriva om i nästa blogg)  Kanske var det insikten om att jag blivit så stor tjej nu som gjorde att jag fick en liten kris veckan efter. Jag vet faktiskt inte varför jag plötsligt blev så rädd för precis allt, men så var det. Det bara slog mej - vips - att precis ALLT kan vara jättefarligt. Jag grät för allting den dan, och var sådär konstigt irriterad. Jag försökte hjälpa mamma städa köksskåpet, men det slutade med att jag skällde ut en tub med lingonsylt efter noter. Jag menar, hur pinsamt var inte det? Lingonsylten hade ju verkligen inte gjort nåt.

 ALLTSÅ - JAG SATT BARA DÄR OCH LEKTE MED PAPPA OCH SÅ UTAN MINSTA FÖRVARNING SLOG KRISEN TILL. JAG BLEV TOKLESSEN FÖR INGENTING...

..OCH SLÄNGDE MEJ PÅ GOLVET OCH YLADE. MAMMA OCH PAPPA FÖRSÖKTE TRÖSTA...

...OCH TILL SIST GICK DET ÖVER. MEN ASSÅ, JAG VAR SKETALESSEN HELA DAN. MAMMA SÄGER ATT DET BLIR SÅ IBLAND NÄR DET ÄR LITE MYCKET. OCH - DET ÄR JU RÄTT SNÄRJIGT MED ALL UTVECKLING. MAN VILL SÅ MYCKET OCH DÅ BLIR MAN LITE ÖVERHETTAD, SÄGER HON. REDAN DAGEN EFTER VAR DET BÄTTRE.  

 DET VAR ABSOLUT INTE FÖR DEN DÄRA KRISEN JAG HADE LÄKARTID SEN, NÄ - DET VAR EN HELT VANLIG ETTÅRSKONTROLL. JAG PRÖVADE GUNGHÄSTEN I VÄNTRUMMET NOGA, NOGA - OCH KOM FRAM TILL ATT DEN VAR BÄTTRE I STORLEK ÄN MIN GUNGÄLG, MEN ATT ÄLGEN NOG VAR TVÅ SNÄPP COOLARE.

 OCH HÄR KAN NI SE MIN SÖTA, SÖTA DOKTOR ANNA IGEN! NI KANSKE KÄNNER IGEN HENNE FRÅN I SOMRAS? HON SA ATT JAG VUXIT JÄTTEDUKTIGT OCH ATT JAG VAR SNYGG OCH TREVLIG. MIN KRIS VAR INTE RIKTIGT ÖVER, SÅ JAG TJÖT EN DEL, DET GJORDE JAG - FAST HON BARA LYSSNADE PÅ HJÄRTAT OCH KOLLADE ÖRONEN.  JAG URSÄKTAR MEJ MED ATT JAG VAR RÄTT TRÖTT DEN DAN.

 HÄR KAN NI SE HUR PROFFSIGT JAG BLOGGAR! JAG KAN SJÄLV, PAPPA SITTER BARA DÄR FÖR ATT JAG SKA KOMMA LITE HÖGRE UPP.

Nähä, gott folk - nu måste jag hjälpa pappa sno ihop lite lunch, för mamma ska åka och jobba strax.  ( Ja, jag säger ju att det är fullt upp när man är så stor tjej!)

Nästa gång ska jag visa bilder från mitt ANDRA kalas, och även berätta om när jag blev SJUK och lite annat.

Kom ihåg att om ni får nån liten livskris sådär vips att den går över men att man gott kan be nån man känner gulla lite extra med en. Det är för jäla jobbigt när man mår sådär alltså. Så: Gulla med alla ni känner, man vet aldrig hur folk mår inuti. Egentligen.

Tjohejsan sålänge,

från er egen Lovisaliten

Hej och hallå där ute, alla snällingar!

Ni har säkert räknat ut att det är min födelsedag idag, va? Oboj att jag fyller ett år idag! Mamma säger att tiden har gått jättefort, men jag vet inte det jag...nog tycker jag att den gått som den ska. Jag har hunnit med rätt bra, tycker jag.

Halvtvå inatt ställde jag mej upp i sängen och var litet sällskapssjuk och tro mej eller ej, men mamma var vaken och låg och tittade på mej! Har ni hört va? Hon la mej ner igen och mumlade lite "grattis älskling är du hungrig?", och efter en stund kom jag på att jag var nog det. Det blev en flaska välling och lite gos i mammas och pappas säng. Det är mysigt att ligga där en stund, men sen vill jag alltid till min egen säng igen. Tillbaks i min egen sköna binge sov jag till kvartisex och då fick jag andrafrukost. Välling igen. Min favvis!

Ni som är vana vid födelsdagskaffe och bulle  på sängkanten kanske inte kommer ihåg hur rackarns gott det är med fullkornsvälling, men jag kan då inte komma på nåt godare på morgonkvisten så jag var riktigt nöjd med födelsedagen så långt. Nog visste jag ett och annat om födelsedagar trots att jag inte haft nån förut ( ja, om man inte räknar den dagen då jag kom till världen förstås - det var ju VERKLIGEN en födelsedag om man tänker efter )  - men mommo och tant Annis har skvallrat lite om hur det brukar gå till. Jag fick ingen fullständig bild av det, men det involverade paket och kalasgäster samt nåt som heter tårta. Jag har faktiskt ingen aning om vad tårta är riktigt, än - jag tror jag är för lite för liten för det hursomhelst, för annars skulle jag säkert ha smakat det redan. Nå, mommo säger att glass är himmelskt gott, så om tårta är nåt i den vägen - ja, då hoppas jag det blir tårta på mitt kalas på söndag.  Riktiga paket är visst inslagna i papper och snöre, men mamma och pappa hade ställt min första present på golvet med en filt över. Smartingar - jag som älskar tittut! Jag har sett sån där tejp när mamma scrappar, och en sak är säker - jag hade aldrig fått upp nåt med sånt på.  Nå, jag rev väl av filten efter lite tvekan. ( det hör till att gå som katten kring het gröt, tycker jag!) - och tjohejsan va skoj! Ni kan aldrig gissa vad det var! ( nä, jag tänkte väl det )  Det är lika bra jag berättar! Det var en GUNGÄLG!!! Jamen, jag som bara älskar sproing-hästarna i parken...så fick jag en egen gungälg. Kyss mej i blöjan så skoj säger jag bara!

Jag roade mej med min älg en bra stund, och döm om min förvåning när jag såg ett nytt filtberg torna upp sej!  Vid det här laget var det ingen idé att göra sig till, så jag rev av filten meddetsamma. Och - ja....vad säger man?  Det var en riktig tio-poängs-present! En gåvagn, mina damer och herrar! En GÅVAGN! Den perfekta presenten till en kicka som mej! Jag tränar ju som en vilde på att gå längs med bord och bokhyllor, och nu kan jag träna rätt över golvet! Hurra! 

Sen fick jag en plasthink med klossar att stoppa i olikformade hål, och jag får nog klura lite på den. Jag har visserligen redan börjat skruva på nån färgglad kub som pappa har, men den här är större och ser svårare ut. Den är bergis jättejättebra för min synapsutveckling eller nåt.

 Ja, det var verkligen toppenpresenter, det måste jag säga. Jag fick egentligen lite mer, men lite i smyg...lite i förskott sådär. Det var nämligen så att mamma hade köpt några filmer med Teletubbies och pappa den fåntratten smällde igång den ena på en gång. Mamma hann ens inte hämta presentpappret, haha. Sen fick jag nya kläder också, men frågan är om mjuka paket räknas i min ålder. Mamma säger att jag antagligen kommer sucka över mjuka paket tills jag är femton ungefär, om jag inte blir en modedocka som kusin Jennie.

Nu är klockan nio och jag måste verkligen ta en tupplur nu. Det är förfärligt jobbigt att fylla år, och jag måste vila mej så jag orkar äta grädde och banan ikväll. Sen på söndag blir det kalas och en massa tjohejsan - morfar kommer, farmor kommer, mina gudföräldrar kommer, tant Puh, Tant T och så min hedersmoster Tant Annisen -bland andra. Ni kan ju gissa att det blir trångt hemma hos oss! Och jag vet ju säkert att jag får paket ( tant Annisen har skvallrat)  så nu blir det till att träna tejprivning. Mamma har nog en rulle tejp i sin scrappingväska, jag norpar nog den.

Ja, ni vill väl se själva hur jag har haft det?!

    MORFAR HADE STOPPAT NER ETT FÖDELSEDAGSKORT PÅ VÄG TILL JOBBET HALVFEM I MORSE. SIFFRAN ETT PÅ FRAMSIDAN BETYDER ATT JAG FYLLER JUST ETT ÅR, MEN DET KUNDE NI KANSKE RÄKNA UT SJÄLVA ERA SMARTINGAR.

 HÄR ÄTER JAG MIN ANDRAFRUKOST. DEN SER EXAKT LIKADAN UT SOM MIN FÖRSTAFRUKOST, BARA DET ATT DEN ÄR EN TIMME EFTER DEN FÖRSTA. JAG GILLAR INTE ATT ÄTA MEJ SMÄLLMÄTT PÅ EN GÅNG NÄMLIGEN. DET ÄR SKÖNT ATT LÅTA MAGEN HINNA MED. BERGIS ÄR DET EXTRA VIKTIGT NÄR MAN SKA HA PLATS FÖR DEN DÄR BERÖMDA TÅRTAN SENARE I LIVET.

 HÄR SER NI HUR FILTAVRIVNINGEN PÅGÅR. NI KAN JU SE SJÄLVA HUR JAG DRAR UT PÅ DET. ALLT FÖR SPÄNNINGENS SKULL.

 OCH - MINA DAMER OCH HERRAR....JAG SÄGER BARA.....HOPPLA!!!  (VI SNACKAR EN HELT ANNAN DIMENSION ÄN DEN DÄR URTRISTA SÄLEN I PARKEN OM NI KOMMER IHÅG DEN?)

   NI SER JU SJÄLVA ATT JAG VERKLIGEN TÄNKER PÅ SÄKERHETEN NU NÄR JAG SKA UT I GÅ-TRAFIKEN. INGEN FARA HÄR - BRIO GÖR BRA GREJOR, DEN SAKEN ÄR ORVAR.

 JAMEN KOLLA IN MEJ VA! SER NI?! STÅR BARA HELT COOL MED BARA EN HAND ATT HÅLLA MEJ MED! DET SYNS JU INTE PÅ BILDEN, MEN JAG GICK MED MIN NYA FINA VAGN! FRÅN EN BIT TILL VÄNSTER TILL MATTKANTEN HÄR.  SENARE IDAG FÅR JAG NOG TRÄNA PÅ NIVÅSKILLNADER. UTOMHUS FINNS DET JU NÅT SOM HETER TROTTOARER, OCH DOM MÅSTE MAN JU BEMÄSTRA.  MAN VILL JU INTE SKÄMMA UT SEJ GENOM ATT STÅ PÅ ÖRONEN. ÄVEN OM JAG NU HAR VÄLDANS SÖTA SÅDANA.

HÄR SER NI MIG I IQ-TRÄNING. DET ÄR BARA UPPVÄRMNING, JAG HAR INTE ENS FÅTT PÅ LOCKET ÄN. ÄN SÅ LÄNGE ÄR JAG DUKTIGARE PÅ ATT PLOCKA UR, MEN JAG HAR KÄNT LÄNGE ATT DET ÄR DAGS FÖR NYA UTMANINGAR. FÅ SE OM JAG BÖRJAR IDAG, ELLER OM JAG TAR DET DÄR GÅERIET FÖRST.

 Ja, gott folk - det var min födelsedagsmorgon det! Jag berättar mer om resten av dagen och om mitt kalas på söndag, lite senare!  Om det är nån som vill komma in och hurra för mej idag, så är ni så välkomna!

Till sist vill jag själv hurra för någon!  Mammas jobbekompis, tant Linnèa fyller också år idag! Och förra året när jag skulle få en födelsedag, då skrev hon till mej att hon skulle äta en extra tårtbit för mej! Det tycker jag var himla bussigt eftersom jag var så pytteliten då, så NU skulle jag vilja gratta dej, tant Linnèa!  Så då gör jag det här:

Söta tant Linnèa! Hjärtligt födelsedagsjoller till dej på din 25-årsdag! HURRA HURRA HURRA HURRA för dej och hoppas din fest blir sketarolig! Du hade jättegärna fått låna min gungälg till festen, men jag behöver den nog själv första dan  om du förstår - det är ju en present och allt, men när du ska ha nyårsfest kan du höra av dej. Glöm inte att servera fullkornsvälling som alkoholfritt alternativ ikväll, det gör succé - jag lovar!

Nu ska jag se om det finns nån plätt i vardagsrummet där jag inte spritt ut nåt. Kan ju hända jag missade nån kvadratcentimeter i morse, det var ju lite tjohejsan där en stund.

Var snälla mot varandra nu, kramas gärna lite extra idag - ni kan ha spökrädda kompisar utan att veta om det. Själv är jag inte ett smack spökrädd, pha, Laban är ju min bästa kompis.

 Födelsedagsjoller

från er egen Lovisaliten...

... ETT ÅR  ( och en timme och åtta minuter. )

Hej och hallå igen alla snällingar där ute!

Hähä, vad säger man nu då? Förra gången skröt man ju lite över att man var så himla snabb i vändningarna och nu får man ju rodna för motsatsen. Äh, det är helt enkelt så att det där med att växa och utvecklas tar en sån baskad tid och man hinner bara inte med allt. Dessutom började ju mamma jobba första september och hinner inte hjälpa mej ladda upp fotona precis när jag vill. Det är ju ett pyssel det där med att hitta bilder att illustrera sin blogg med. Kanske det är bättre att blogga oftare men kortare? Vi får se hur jag gör, kanske blir det lite fredagsjoller varje vecka istället. Det tar lite tid att sammanfatta en och två månader ska jag säga.

Jaha. Hur har ni det då, där ute? Snärjigt som vanligt eller? Jag måste säga att jag börjar få en försmak av vad som komma skall, för även mina dagar rusar iväg trots att jag inte ens är ett år ännu! ( Men om en vecka - då ni! Då fyller jag ETT ÅR - då måste ni komma in och hurra för mej!!!)   Nå, det är väl lika bra att slänga sej över summerandet på en gång - det är ju en del som hänt. 

Alltså, resten av augusti var ungefär som den första halvan...jag var en del på landet och ytterligare en sväng till mommo i Västervik. Badade i balja en del - blev lovad att få bada i RIKTIGA SJÖN nästa sommar! Ungefär samtidigt som jag ska få smaka glass, sa mommo. Tur det kommer en födelsedag och en jul emellan så man kan dela upp sitt längt lite! September ja, då börjde mamma jobba - deltid - och pappa kom hem och var mammaledig istället. Tänk va, jag hade pappa hos mej hela dygnet varje dag, hela månaden. Det var inte fy skam. Det tog ju lite tid att skola in honom, det gjorde det - men kyss mej i blöjan vad skoj vi har haft! Han är MYCKET bättre på utomhusaktiviteter än mamma, den saken är Orvar. ( Ni minns väl Orvar?)

Vips kom hösten och jag minns ju inte så mycket av min förra, för jag är ju född den siste oktober, så det här är rätt nytt ska jag säga. Det är väldans snygga färger, det är det, men gudihimlen så trist det är med mössa! Tycker inte ni det också? Fasen, den ramlar ner i ögonen, drar sej snett och så den där jäla knuten under hakan.  Bääh, där vann ju sommaren med fem-noll, rakt av!

Nå, nu är ni väl för himla nyfikna på min lista, va?  Sätt er bekvämt, gott folk, och håll i hatten för här kommer den!  Bäää-däääng:

Månadens roligaste:  Diskmaskinen. Alla gånger. Abbans alltså vad skoj den är. Jag kan stå vid den hur länge som helst, jag bara älskar att hjälpa till att plocka i och plocka ur. Eller alltså, pappa plockar i och jag plockar ur. Maskinen hinner inte ens diska emellan, så snabb är jag!

KOLLA! HÄR HAR JAG REDAN HUNNIT PLOCKA UR EN SKED SOM PAPPA PRECIS STOPPAT I. JAG MENAR,  HUR SNABB ÄR JAG EGENTLIGEN?!

 HÄR KAN NI SE ATT JAG ÄR DUKTIG PÅ ATT STÄDA LÅDOR OCKSÅ!

Månadens värsta: Mössa. Mössan. Mössor. Mössorna. Som sagt, mamma och pappa köpte en binge mössor och jag spelade med ett tag, för de var ju så himla nöjda med att ha hittat så FINA mössor så BILLIGT  (typ tio spänn styck på Kappahl) - men i ärlighetens namn, nog syns det att jag är måttligt road?!

MAMMA TYCKTE JAG KUNDE SE LITE GLADARE UT ÖVER DEN HÄR JÄTTESÖTA MÖSSAN. MJÄÄÄÄ... VAD TYCKER NI? DEN HÄR ÄR JU LITE TUFFARE, MEN DOM DÄR JÄLA SNÖRENA FÖRSTÖR. LITE KLIADES DEN OCKSÅ. DEN HÄR PÅMINDE LITE OM EN STÖRTKRUKA FRÅN ANDRA VÄRLDSKRIGET OCH VAR LITE FÖR STOR DESSUTOM, MEN DEN VAR SKÖN - SÅ DEN HAR JAG ANVÄNT. EXTRA PLUS FÖR KARDBORRE PÅ HAKSNÖRET ISTÄLLET FÖR DEN DÄR ROSETTEN MAN MÅSTE KNYTA ANNARS. NI KAN JU SE HÄR HUR HIMLA TRÖTT JAG ÄR PÅ MÖSSA REDAN.DEN HÄR BLEV MIN FAVORIT, TROTS SNÖRENA. DEN HADE FINA RÄNDER OCH DE ALLRA SÖTASTE SMÅ ÖRON. JAG BLEV HELT ENKELT SÅ SÖT I DEN ATT JAG INTE KUNDE LÅTA BLI ATT SÄGA HELLEDUDANEDÅ TILL MEJ SÄLV. 

Månadens utomhusgrej:  Fortfarande parken. Nu är det inte bara gungan som gäller, utan sandlådan och sproing-sproing-hästarna! Kolla så kul det är:

HÄR SITTER JAG JU HUR HEMVANT SOM HELST I GUNGAN. SER NI VILKEN MÖSSA JAG HAR PÅ MEJ?! KOLLA VILKEN SJYSST SÄL! MAN KAN RIDA PÅ DEN SOM NI KAN SE PÅ BILDEN UNDER.

HOPPLA, LILLA SÄLEN! NÄ, HAN FATTADE INTE GALOPPEN, HAHA! MAN KUNDE JU TYCKA  ATT HAN BORDE BLIVIT LITE SKRÄMD AV MIN B52-HJÄLM, MEN ICKE DÅ.

.

NÄ, SÄLEN BLEV DÅ ALDRIG NÅN FAVORIT. PAPPA ÄR MYCKET ROLIGARE!HÄR HAR NI EN SOM VERKLIGEN FATTADE GALOPPEN, ÅH VA SKOJ DEN HÄR HÄSTEN VAR! HÄR KAN NI SE ATT DET BLIVIT HÖST OCH ATT JAG HAR BÅDE VARM MÖSSA OCH STÖVLAR SOM MATCHAR JACKAN. NOG ÄR JAG FÖR HIMLA SNYGG ALLTSÅ.

Månadens genombrott I : Ja, alltså - nu är jag ju verkligen på gång med att äta själv. Jag vill verkligen inte bli matad längre, jag kan själv! Tur både mamma och pappa fattar att det är viktigt för självständighetsutvecklingen ( ja, där har ni ju ett ord...)  att få äta själv även om det blir geggigt. För det blir det - till min fullständiga förtjusning. Det är roligt att kladda. Ni vuxna borde verkligen göra det lite ofta, inte bara på kräftskivan och firmafesten. SOM NI KAN SE KLÄR JAG FORTFARANDE FÖRTJUSANDE BRA I DEN ORANGEA FÄRGSKALAN! SOM NI KAN SE PRÖVAR MAMMA OLIKA METODER. HELTÄCKANDE HAKLAPP, NAKEN ÖVERKROPP ( MIN DÅ, INTE MAMMAS)  - DET ENDA VI INTE TESTAT ÄR DYKARDRÄKT. NU LÄGGER MAMMA PLASTAD FROTTE UNDER MIN STOL. OCH JA, HON LÄGGER FROTTESIDAN NERÅT. ALLT FÖR ATT DET SKA BLI SÅ AVSPOLBART SOM MÖJLIGT. HON ÄR FÖR FIFFIG, MAMMA. ELLER LAT. JAG GISSAR PÅ DET SISTNÄMNDA.VISSA GÅNGER SER DET JU VANVETTIGT CIVILISERAT UT, ELLER HUR? VISSERLIGEN ÄTER JAG JU PANNKAKA MED HÄNDERNA,MEN HEEEJ - VEM SOM HELST SOM VARIT PÅ EN EFTERFEST HAR JU SETT VÄRRE BORDSSKICK, SÄGER MAMMA. ANDRA GÅNGER SER DET VERKLIGEN UT SOM PÅ EN REJÄL EFTERFEST, SÄGER PAPPA. UNDRAR OM MAN KLARAT SIG UNDAN DEN DELEN AV GENETIKEN?DEN HÄR VARIANTEN ÄR INTE SÅ DUM. DEN SKYDDAR KLÄDERNA OM DET SKULLE VARA FÖR KALLT FÖR BAR ÖVERKROPP. TYVÄRR SKYDDAR DEN INTE BYXOR, MATTOR ELLER PARKETT. FAST NOG ÄR DEN RÄTT SNYGG? DEN PRASSLAR MAJSIGT KAN JAG MEDDELA. OCH NI! SPANA IN SÅ SNYGG SKEDFÖRING JAG HAR. DET ÄR FAKTISKT SVÅRARE ATT LÄRA SEJ DRICKA SJÄLV ÄN ATT ÄTA. JAG HAR INTE FÅTT IN RÄTT TIPP-VINKEL ÄN. MJÖLK ÄR FORTFARANDE EN FAVVIS!

OCH SÅ DEN GODA, GODA VÄLLINGEN FÖRSTÅS! DEN SÖRPLAR JAG I MIG SJÄLV NUFÖRTIDEN, OCH HAR SNART GÅTT ÖVER TILL FULLKORN HELT. INTE FÖR ATT JAG BRYR MEJ ETT SKIT OM ANNA SKIPPER, MEN DET ÄR GOTT OCH MAN STÅR SEJ LÄNGRE PÅ DEN.

Månadens genombrott II: Det där med att stå. Alltså, nu har jag blivt för himla duktig på att stå, det får jag då lov att säga. Jag kan nu stå och bara hålla i mej lite - med en hand bara! Jag klättrar bra också, och reser mig från sittande till stående och tvärtom lätt som en plätt. Jag kan tillåmed ta några steg åt sidan om jag får hålla i nåt! Mamma och pappa tror jag börjar gå snart. Det vore bra skönt att kunna gå, det tycker jag faktiskt, men det är ju rätt mycket som ska stämma. Det blir väl när det blir.

JAMEN KOLLA BARA! NOG SER JAG VÄL BRA SJÄLVSTÄNDIG UT, VA?  OCH RIKTIGA SKOR OCH ALLT!  OCH HÄR MINA VÄNNER - HÄR SYNS DET JU HUR OBEHINDRAT JAG STÅR!KOLLA - JAG BARA STÅR DÄR OCH TVÄTTAR HÄNDERNA SJÄLV!  MAMMA SÄGER ATT JAG SKA BERÄTTA ATT JAG INTE HAR HANDSPRIT PÅ HÄNDERNA, UTAN SÅN DÄR MILD BABYWASH-SOAP. BARA SÅ INGEN FRÅN BARNAVÅRDSNÄMNDEN FÅR FÖR SEJ NÅT.

Månadens forskning: Tyngdlagen. Alltså, jag menar - det är varje människas plikt att själv ta reda på hur det står till med den där lagen. Den är nästan fyrahundra år, saker och ting förändras, så man MÅSTE göra egna efterforskningar. Man får inte bara tro att allt andra säger är sant, för då är det  lätt att man senare i livet går på vad skit som helst. Är det sant att allt man släpper faller i golvet?  Jag har nu kollat detta påstående noga, noga och måste nog erkänna att det hittills stämt. Och tro mej - jag har släppt ner mat och grejor från varenda vinkel som tänkas kan - och tammetutan, det landar på golvet varenda gång.

. HÄR KAN NI SE TRE EXEMPEL PÅ MINA EXPERIMENT. FÖR DEN SOM ÄR NYFIKEN KAN JAG MEDDELA ATT JAG SLÄPPTE NER EN NAPP, EN BOK OCH EN MATSKED I NÄMND ORDNING. DET VAR MAT PÅ SKEDEN  KAN JAG NÄMNA.  

Månadens hyss: Står mommo för. Hon lär mej dumheter, tackolov. Kolla in vilka majsiga grimaser hon lärt mej! Ni kan inte tro så användbara dom är - särskilt för oss som inte har lärt oss prata än. En grimas säger mer än tusen ord.

DEN HÄR ÄR SÖT, TYCKER JAG. DEN UTTRYCKER LITE SPYDIG SKEPTICISM BLANDAT MED LITE HEDERLIGT FNISS. DEN HÄR ÄR MER SERIÖS...JAG ANVÄNDER DEN RÄTT FLITIGT ... TILL MINEN HÖR ETT HIMLA SKOJIGT FNYSLJUD. JAG ANVÄNDER DEN BLAND ANNAT NÄR MAMMA VILL JAG SKA ÄTA ELLER BARA SMAKA PÅ NÅT. VID MINSTA TVEKAN KÖR JAG MED DEN HÄR. FUNKAR KLOCKRENT.

Månadens plask:  Jag har fått ny badbalja! Ja, det är ett tag sen nu. Den gamla var för liten, nämligen.  ALLTSÅ, JAG BARA TOKÄLSKAR ATT BADA!

Månadens fritidsintresse: Teven. Jag gillar verkligen att se på teve. Jag brukar titta på Bolibompa, allt med musik,  och så ekonominyheterna och reklamen. HÄR SITTER BJÖRN OCH JAG OCH TITTAR PÅ TANT KICKAN. HON ÄR VÄRLDSABÄST, TANT KICKAN. 

Jaha, kära vänner - det var allt för denna gång. Kom nu ihåg att grimasera lite oftare, det kan ge oanade konsekvenser.  Kom också ihåg att använda mössa nu när det är kallt. Då blir era mammor jätteglada. Och sånt är ju hysteriskt viktigt har jag lärt mej.

Om makterna vill och blöjan håller så ses vi om en vecka!

 Hejsansvejsan från

er egen lilla Lovisaliten

Hej och hallå alla snälla där ute!

Nu blev ni allt snopna va? Nu kollar ni nog i almanackan och ser att det inte ens är fjorton dar sen jag bloggade sist, va? Jojo, nu undrar ni nog vad som hänt. Det har inte hänt så värst mycket - inte med världsmått mätt. Å andra sidan händer det ju så in i hoppsan mycket skit ute i världen, så det kanske är skönt med lite småtrivia ibland. Jag tänkte mest att det inte skulle gå så långt mellan bloggarna , och så var det ju en del av sommaren kvar när jag hörde av mej sist. Föralldel - det är ju  tre veckor kvar av augusti, men när man tittar ut genom fönstret så hittar man ingen sommarkänsla nånstans. Så - här kommer lite skvaller och fånigheter från julislutet och första veckorna i augusti: Det blir ju inte hela månader, men heej - ni fattar ju ändå.

Månadens ansträngning: Ja, det är ju definitivt det där med att äta själv. Det ser ju så himla lätt ut, men kära ni - det är ett veritabelt företag att få till det. En sak ni vuxna glömmer är att så här i början är det ofantligt viktigt att verkligen undersöka det man ska stoppa i munnen. Man vet aldrig om det kan finnas nåt farligt eller olämpligt i det som ligger på tallriken. Förr hade man såna där munskänkar, men nu får man kontrollera allt själv. I början hamnade nästan allt i knät och på golvet, men nu får jag faktiskt in en sked eller två ibland. Jag brukar få träna när mamma matat färdigt. Annars skulle jag svälta ihjäl, säger hon. Hon är för skojig, min mamma.

 Man måste erkänna att jag verkligen klär i oranga nyanser. Är man flitig nog kommer man få se Laban i botten på tallriken.

 Här är det gröt och katrinplommonpuré jag fått i mig. I decilitermåttet har det varit mjölk. Det är allra allra godast att dricka ur det. Särskilt när det kliar i tänderna.

 Ja, allt är ju inte svårt förstås. Dom där smaklösa kexen är lätta att få i sig rent tekniskt, men de duger bara till att träna tänderna på. Blir det inte smör och ost på dom snart så vet jag inte om jag inte övergår till mammas foppatofflor.

Månadens premiär: Lätt - det blir poolen i mommos trädgård! Jag har badat för första gången utomhus, nämligen! Jag måste nog erkänna att det var liiite läskigt i början, men det tog inte lång tid förrän jag njöt i fulla drag och betedde mej som om jag aldrig gjort annat än att bada. Månadens badnymf blir således: jag, haha!!!

 Släng dig i väggen, Helena!

Månadens pausfåglar: Tuppen och hönan som bor granne med oss och som vi går förbi när vi går till parken. Dom är jättefina och oboj att dom låter skojigt! Jag har en tupp och en höna i min djurbok och mamma försöker härma dom så gott hon kan. (Ja, jag säger ju att hon är rätt skojig, min mamma. )

Fina va?!

Månadens tapperhetsmedalj:  Ja, den går till mej. Jag har äntligen vågat mej på gungan i parken! Pappa och jag var där några gånger och försökte, men allvarligt talat - den där stora gungan såg livsfarlig ut. Första gången pappa försökte lägga mej i den bokstavligen sket jag i blöjan. Sen tog det ett tag innan pappa vågade på det igen, men häromveckan kände jag att tiden var mogen. Och jaaaa....den är jättelajbans!

Kolla! Erkänn - visst blir ni lite sugna nu, va? Gröna Lund...pppfffffrrrrtttt!

Månadens sitt- och ståchock:  Ja, håll i er nu govänner! Sitter ni stadigt?  Dåså:  Blunda nu. ( trumvirvel......ddddrrrrmmm....drrrrrrmmmm.....drrrrrmmmm )

Varsågoda - nu kan ni titta!

Sittchock nummer 1: TAAAA-DAAAA!!!

Sittchock nummer 2:

 Lika bra ur den här vinkeln! Taaa-daaa taa-daa!

Sittchock nummer 3: ...och lika bra i soffan! TAAAA-DAAAAAAAAAAAAAAAAAH!!

Ståchock nummer 1:

Ni svimmar väl inte nu va?

Ståchock nummer 2:

Hähä - vad sägs om den va?!  Ni får gärna klappa nu.

Nog har man varit flitig med träningen. Mamma säger att det inte är så konstigt att det varit upp och ner med maten och humöret ibland, för jisses vad jag legat i!  Och inte är det nog med sitt- och ståträning ...jag har börjat spela gitarr också! Pappa säger att dom nog får döpa om mej till Andrea Segovia.

Jag kan inte så många låtar än, bara den jag skrivit själv. Den går såhär: "Bläng bläng drrrn drrrnnn gong gäng bläng". Ungefär så, alltså. Den är rätt rivig så jag spelar den ofta. Mamma blir så glad av den. Hon skrattar jättemycket. Igår såg vi en dvd-konsert med Gary Moore - och den gossen kan lira gura, den saken är Orvar! Fast han var inte på långa vägar lika söt som jag. Den saken är också Orvar.

Månadens irritation:  Dom där ögonlapparna farbror Ortoptisten säger jag ska ha en halvtimme om dagen. Första dagen brydde jag mig inte om att protestera - jag tänkte det var nån ny fånighet mamma ville pröva. ( ni minns väl att hon är nybörjare, va? dom är rätt fåniga ibland) Alltså - första gången lät jag det vara. Jollrade på och tjoade som vanligt. Mamma skrev till mommo att det gick så bra och det nog inte skulle bli några problem. Men sen - dagen efter...när mamma ville göra om det...då var jag inte lika medgörlig. "Nääähäää, stopp och belägg surade jag - det där prövade vi igår. Ge dej nu, mamsen". Men hon insisterade så till den milda grad att jag fick slå på stora tutan. Jag bölade och gnällde och visade med hela högernäven att jag inte vill ha nån jäla plåsterlapp över ögat. Mamma förstod på en gång att jag menade allvar, för hon föreslog inte ens nån sån där töntig gnuggbild för att piffa till lappen. Då hade jag nog smockat till, det tror jag.  Alltså - när den väl kommit på, lappskrället, så är den inte så hemsk...men fy fan alltså när den ska av!  Bääää, vem har uppfunnit sånt skitklister? Det måste ju vara stöddigare klister än det mamma använder när hon scrappar. Kliar gör det också. Nå, jag är ju inte myndig så jag har inte nåt att säga till om - jag får helt enkelt stå ut ett halvår eller nåt.  Ja, meningen är ju att det öga som skelar värst ska skärpa till sej och inte stänga av sej. Därför tittar vi på teve en del...det är bra att ögat får flytta sej sådär som ögon gör när man tittar på tillexempel springande bumbibjörnar eller Anki och Pytte. Jag gillar verkligen att titta på teve. Igår satt jag blixt stilla och såg hela Anki och Pytte. Mamma trodde knappt sina ögon! (nu kan jag ju skvallra och berätta att mamma älskar Anki och Pytte och att det var hon som ville vi skulle se det, hähä!)

Slutligen har jag en liten hälsning alla er vuxna som tjafsar om att småbebisar inte ska dricka fruktdrycker för att dom inte ska vänja sej vid söta smaker och så vidare: Blaha-blaha på er, va!  Spana in nedanstående bild och GISSA TRE GÅNGER om Hipps osötade äppel-hallondryck smakar ens en gnutta sött?!

 Ingen risk för sockertillvänjning här inte. Pppprrrr---ffffrrrrrtttttttttttt  säger jag bara!

Så! Nu är det dags för lite mellis! Glöm nu inte att tjoa och vinka på dem ni möter!Människor blir glada när man gör det, är min erfarenhet. På Veteranbilsträffen i Trosa hängde jag i selen på mamma och tjoade och vinkade på alla jag mötte - och oboj så glada alla blev!  Om alla hade fullt upp med att vinka på varann skulle ingen hinna vara stygg.

Hej hej och vinkevink nu

från er egen Lovisaliten