I MIN BUBBLA

En sak som jag inte har fattat: Om den 14.e feb skulle vara hjärtedagen vad är då alla andra dagar? Ohjärtliga? Vanliga? Om man inte är på humör för kärleksfilmer, chokladfondue och kräknallar den dagen; är man en dålig människa då? Eller bara sur och otacksam? Man kanske inte ens förtjänar kärlek? Har människor som väljer att ge presenter andra dagar istället, en sämre relation?
Blir mitt liv bättre för lite svettig choklad och rosor från Statoil?

Jag tycker tvärtom. Bloggen är snabb. Julklappar är billiga och absolut nödvändiga för vår fortsatta existens. Stadsjeepar borde vara en mänsklig rättighet. Prostitution miljövänlig, Kalle Anka ersättas med wrestling på julafton. Arne Weise är ju ändå död.

Jag skulle inte kunna leva utan min mobiltelefon eller applikationerna på Face Book. Arier borde ha en liten portabel kines som städade upp efter sig. Västvärlden är vad som räknas. Skit i alla människor den här julen och konsumera dig medvetslös!

Mvh/ Surkärringen

Efter en lång tids uppehåll så kände jag för att skriva ett inlägg.

Detta med anledning av en sak som jag har funderat på: Som singel är det inte lätt att veta vad, hur eller hur länge man kommer att känna något för en annan människa. Nu talar vi om någon som kan tänkas få dina knän att darra och sockervadden att börja spinna i magtrakten. Om du är kvinna och heterosexuell; En vettig HUNK.! 

Möjliga partners dyker som väntat ALLTID upp i grupp. Ungefär som ketchupeffekten. Ni vet; först kommer inget, sen kommer inget, sen kommer iiiinget. När man har gett upp och anmält sig till kursen i knyppling börjar telefonen att gå varm.

Plötsligt står man där med tre vettiga hunkar! Mormors ord ringer i öronen: "Den som gapar efter mycket, mister ofta hela stycket". Eller hur det nu var?

Kan man träffa flera personer samtidigt, utan att vara ett svin?

Nu upphör:  "I MIN BUBBLA"

Efter att ha tagit paus från skrivandet i några veckor känner jag att det är dags att gå vidare. Var sak har sin ju sin tid.

Kanske kommer jag att titta in lite nu och då. Det är ju som sagt väldigt givande och roligt att läsa mina favoritbloggar.

Tack alla ni som har följt min blogg under det gångna halvåret. När jag började i februari kunde jag aldrig drömma om att jag skulle få så många läsare. Det har verkligen värmt mitt hjärta. 

Några av er har dessutom kommit att bli mina vänner och det är jag oerhört tacksam och glad över. Genom bloggandet har jag kommit i kontakt med personer som jag annars inte skulle ha lärt känna. Det har öppnat och vidgat mina vyer.

Min mail finns kvar på sidan ett tag till om det finns någon som skulle vilja komma i kontakt med mig efter detta.

Sköt om er alla och tack igen!

Hälsningar/ Lisa