Normalt beteende/shyQ

Jag kan ibland säga till mig själv att "bete dig normalt" fast jag vet att det inte finns något "normalt" beteende. Alla är vi unika, och i min värld finns det ett antal olika personligheter att ta hänsyn till.

Jag gör bara det som känns naturligt för mig. Det jag känner mig bekväm med borde även vara till glädje för andra. Vill befästa min egenart. Den ibland vilsna, tokroliga, frispråkiga men lika ofta samlade, förnuftiga och kloka kvinna som jag också är. Jag lever mer än gärna ut min något ekivoka, humoristiska sida. Älskar att få människor att skratta, att glömma sig själva för några minuter eller timmar. Lika utvecklande är den dramatiska ådran att skriva härinne och beröra människors hjärtan.

På scenen kände jag för första gången att jag hade vingar. Det var där jag kände mig fri. Jag lättade från marken när jag uttalade min första replik och började sakta sväva uppåt.  Genom tyngdlösheten kunde jag röra mig, tala, förmedla något av det livet hade lärt mig.

I tre år fick jag medverka och njuta av pjäsen, som handlade om Maria Jansson från Kvarntorp i Närke, den första kvinnan som fick läkarlegitimation av Sveriges dåvarande kung, Oscar I.

Jag var vid den tidpunkten över femtio men hade aldrig känt mig så "normal" som där på utomhusteaterns plankgolv, sammanfogat av några av de händigaste männen i vår stora ensemble. Över femtio personer inklusive manusförfattarinna, regissör, sångpedagog, spelman, sömmerska och sminkös. Sång och talkör, agerande barn och vuxna var hela tiden inne på scenen och bytte skepnad varefter handlingen fortgick.

Tillsammans med denna underbara samling människor bestående av både proffessionella och glada amatörer kände jag mig bejakad av hela universum.