6 dagar kvar, trodde jag :(

Lördag morgon igen och jag sitter och kollar tv samtidigt som jag surfar och likaså dottern jennifer. Jenny och Julia är på babysim.... Idag är jag liksom igår irriterad och sur. Varför? Jag trodde att jag vart utskriven totalt från allt vad sjukvård heter på Fredag och har därför haft denna nedräkning. Skulle bli så jäkla skönt och resten av året bara summera vad som hänt, och åka till Spanien och på nåt sätt få ett avslut på Kina resan....Självklart skulle jag söka upp nånstans att ha sjukgympa, och var helt inställd på att fixa det själv... Hade som mål att knalla utan rullstol och kryckor på Fredag då det var sista dagen, och hade gett mig f-n på att träna i helgen, men nu känns det som skit samma.

Ett råd och tips till alla som jobbar inom vården som läser detta gör inte så här:

I går hade jag först info på morgon och efter det prata med läkaren, och slutligen ha sjukgympa. På öppen vården finns det 3 personer jag hyser största respekt för: Min kontaktperson: psykolog Helena, min sjukgymnast: Per och min arbetsteraupeft: Anette. Resten ser jag bara som personal och har inge mycket mer än respekt för dom. I detta läge när jag skulle informeras om nåt för mig trist besked, fick läkaren ta smällen.... Hon vet ju inte mycket om mig som person.... Nu vill dom behålla mig ett tag till, men varför fick jag inte förklarat, mer än tills gipset tagits bort och dom vill se hur det läkt ihop. Inte ett ord om hur länge eller nånting, bara att vi vill behålla dig ett tag??? För i h-vete, gör inte så!!! Det är en person där Ni pratar med som har känslor och mål, och detta beslut kan tas ganska negativt....Jag har ju fan varit patient i olika former i över ett år nu och började äntligen se ljuset i tunneln: Men ljuset var nog fån tåget eller nåt. Fick direkt ta upp med Per att då ska jag resa dit och då ska jag resa dit, jag hade ju liksom min höst planerad. Man känner sig mer o mer som ett paket när nåt sånt här inträffar..... Jag har inga igentliga problem med att ha sjukgympa och sånt, men att sitta och binda kransar kommer jag inte palla. Inte heller div andra saker.... Man får se det från den positiva sidan och ha en bra träning och kunna vara i bassängen mer, bara gipset e borta så...

Hoppas nån förstår vad jag menar med orden ovan och är det oklart kan man inte begära mer av en skadad man...

Idag så har vi inga klara planer men jag tror vi åker över till Kenneth och Pia så barnen kan leka av sig..... och hade det varit innan olyckan hade jag supit mig full eller nåt, men icke, icke....

I morgon jobbar Jenny på morgon så jag e hemma med barnen och bara umgås. Sen äntligen är det Måndag igen och man får åka till mitt favoritställe "Danderyd sjukhus" igen. På Måndag är nog Jennifer med mig på sjukan för hon har höstlov.

Det var allt för denna gång och jag trodde i min värld att det kunde vara bra att "skriva av sig" men jag blir bara mer o mer irriterad ju mer jag skriver :(

Avlutar med avskedorden FAN idag!!!