Fias Lilla Krypin

Tar härmed en liten paus från skrivandet för att fundera på bloggbyte. Inser att den här rinner ut i sanden i brist på fungerande dator, tid och inspiration. Återkommer när jag vet mer.
All lycka och välgång till nästa gång.

Peace

Helgen var fullknökad i kalendern. 
80-årskalajs med den första (och enda?) släktsamlingen här uppe i Göteborg. 
Mc-partaj både ute i Säve och uppe i Trollhättan.
The Baseballs på Trädgår´n. 
Modell-wannabe och stjänstatus på Model Lab. 
Utgång med festfina gummorna därefter.

Och? Well, det blev pannkaka av det mesta.

Schemat skakades om redan igår, då det blev ett par bärs efter jobbet. Dumma chefen som kommer på sådana alldeles för trevliga tankar. 
Sagt och gjort, vi blev ett blandat gäng som slöts upp runt sejdlarna. Årets första uteserveringsbärs om jag vill minnas rätt. Kallt men mysigt. 
Kom därefter på att jag inte har något vidare vettigt att sätta på mig inför morgondagens fotografering, så det blev speedshopping på lulliga ben därefter. 
For runt i Nordstan och hann precis skaffa mig det mesta (och mer därtill) innan de stängde dörrarna. 
Kom hem med två par skor (verkligen nödvändigt), två snygga linnen, en somrig tunika/klänning och ytterligare en... well... färgglada icke-typisk Fia-klänning. Just det ja, sedan hittade jag ju vrålkapet i form av en nitförsedd rockerklänning för knappt någonting, så den var ju tvungen att åka med. Ett par läckra leggings med dragkedja därtill. Mums! :P
For hem pank och glad och kom hem alldeles för sent. Provade, testade, hittade rätt utstyrsel och ramlade i säng även det alldeles för sent.

Blev upp tidigt i vanlig ordning idag och därefter direkt till Patzy. Ett glas Kahlua med mjölk (ja där är det inte frågan om mjölk med Kahlua, ååånej!) senare var vi redo för Model Lab. 
Hade kanske lite för höga förväntningar. Efter hårstylingen kändes det bara fint, men när sminkbruttan geggat klart hade hoppet sjunkit djupare ner än Fias fyllehumor. Waaaay low that is. 
Jag säger då det: att få tre tjejer att se bra ut på en och samma bild, det är fan omöjligt. Framför allt ett trött helvete till rockbrud, som efter fotosessionen nu känner sig totalt nerkörd. På på om road kill ja, det är väl ungefär så jag känner mig efter att ha sett bilderna. Botox, here I come!

Vi hade trevligt, men... några bilder blev det inte med i bagaget hem. En öl i magen, sedan hemfärd. De nya läckra skorna och kylan hjälpte inte direkt partystämningen, ej heller en bakisseg Pluppen. Eller den tredje gumman som drog iväg på annat håll på födelsedagskalajs på Hard Rock. Inte som jag tänkt mig, nej.

Jaha, sen då? Mormor, min kära 80-åring, snurrade till det när hon skulle sätta upp nya gardiner inför helgens firande, så det blev en tripp till sjukhuset istället för Göteborg. Släktsamlingen inställd, endast mammsen och pappsen kommer upp. Imorgon troligen. Då det både är Bike-dagarna och Mc Live. Då även min sambon, tillika privata taxichaufför, ska på dop och blöta skallen på sin gudson. Ingen hojåkning för Fia, buhuuu. Suger rövsvett att varken få åka (då karln inte skjutsar mig längre, skyller på däcket och alla andra fel på hojen) eller köra själv (då ekonomin skyller på konstiga ting som spontanfylleshopping efter jobbet, ciggberoende och after work-bärs; jag förstår inte vem som kan vara så dum att lägga sin simpla lön på sådana ting *harkel*). 
Söndag. Päronen kommer. Baseballs på söndag. Sedan är helgen över, och jag lär inte ha presterat ens hälften av det tänkta. Lite synd i ögat, som nu är kantat av svartsot och smått irriterat efter dagens mindre smickrande översminkning.

Men men. Man kan inte få allt här i livet. Men en hemkörd pizza just nu hade fan inte suttit fel.

Veckan välkomnade mig på det vackraste sätt. Först med en måndag. Bara det säger väl allt? 
Skulle sätta igång datorn och kolla mejlen och det vanliga före jobbet... nähä. Död. Steeendöd. Inte ett ljud. 
Min dator har på senare tid lekt datten med mig, en minst sagt tidsödande, tråkig och förbannat enformig lek. Den går enkelt ut på att jag ska hitta felet medan den tyst för sig själv fnissar och rabblar upp elaka repliker på löpande band: "Nej, fel knapp; inte ens nääära haha; fel knapp igen, pucko; du är blond, lägg ner och ägna dig åt shopping eller något du kan istället; inte deeen sladden; oh ja det var skönt, det går jag igång på... poff... eller inte"... och så vidare. 
Ett nytt mer kraftfullt) nätagg hade säkerligen löst biffen, men det är inte topp-prio just nu. Handlalistan är fortfarande knökad med nödvändiga (åtminstone sett ur ett kvinnligt perspektiv) ting och pinaler tack vare flytten.

Så. Efter en jävligt irriterande måndag (ja, Ipoden krashade ju den också. Kanske kände sig dumburken ensam i zombieland och bjöd in sin vän till det tillfälliga dödsriket, vad vet jag?) begav jag mig så till Ikea idag. Har ärligt talat sprungit runt hela stan efter ett par vettiga gardiner (ett av dessa nödvändiga ting), men kräsen som jag är har jag inte hittat några som matchar huset (och plånboken). Idag orkade jag dock inte längre, så jag roffade åt mig något billigt färdigsytt tygstycke på Kamprads flyttparadis och lämnade den kräsna smaken utanför (i sällskap med plånboken, såg jag till min förfasan när jag väl skulle betala. FUCK! Tack och lov hade jag stoppat ner lite "omjagnuhittarnågotjagbaramååååstehamenegentligeninteharrådtill"-reservkontanter i väskan, så det löste sig. Och chefen hittade börsen på golvet på jobbet, phuuuh!)

Sedan sist har jag till och med fått upp första paret gardinlängder, whohoooe! Det tänkta släktbesöket nästa helg gav mig eld i röven, så i helgen har det både fållats och strykts och pysslats.
Har dessutom hunnit springa årets (ja det är säkerligen fanimej ett år sedan sist jag drog på mig joggaroutfiten) första runda. Igår. Idag är det med andra ord inte lika mycket energi i kroppen. Mer aj, aj, åååh, fan, hade jag muskler där också?

För att sammanfatta de senaste dagarnas bloggfrånvaro (tack vare datorfan som jag idag kan skylla på till 100 %) bjussar jag därför på en Dagens.

DAGENS...

ROS: A, min lille älskling. Vet inte vad för ryck han fick, men blev faktiskt bjuden på mat efter joggingrundan. Och det är då inte var dag han kirrar käk utan tillsägelse eller hjälp. Me like! :)
RIS: Efterrätten. Kanske tog kroppen den fysiska ansträngningen för hårt, för efter rundan vräkte jag i mig sambons spagetti och köttfärssås. Och spenderade alltför lång tid därefter med att "mata apan". Klarade fan knappt av att jobba idag utan att bosätta mig på dass. Vill man va fin måste man ibland skita ut energin... eller, hur var det nu?
KRAM: Mormor. Krya på dig. Jag som gått och längtat efter att få upp hela släkten på besök (vilket är något som aldrig har hänt och aldrig lär hända), sen går du och ramlar inför din 80-årsdag. Faaan! Tänker på dig och hoppas du kryar på dig!
SHOPAHOLIC: Trodde aldrig jag skulle säga det här, men mamma är i en klass för sig. Tvingar oss ut till Netauktion var och varannan vecka, för att dra hem allt bråte hon handlar på nätet. Mamma, min mamma, som inte är så förtjust i shopping, som hatar datorer och har inget intresse alls av att lära sig något om dem. Vad har hänt?
DREGGEL: Pluppen. Haha, så roligt. Sätt henne framför Mr Cruise och Top Gun. Är inte filmen rolig står hon för underhållningen. Mer uppslukad våtkåt människa får man leta efter. Men visst var han rätt läcker... och Ice-Man var inte fy skam han heller! :P 
FREDAGSMYS: Tacos. Förvisso i lördags, men det var en härlig helg. Relaxed. Ett par bärs, tacos, gott sällskap, en massa filmer... och sedan har jag redan glömt vad fan jag gjorde i fredags? Tackar alla inblandade för sällskapet hur som helst. 
SKÖNING: Woody Harrelson. Spelar alltid flummiga sköna roller, så även denna gång. Efter "Zombieland" och "2012" kan jag nu lägga till "Defendor" under kategorin "Woody-karaktärer att älska". Hihi. Skön (men småmörk) rulle, se den!

That's it. Borde sova. Sambon lyxar sig och slaggar på hotell (eller suckar och jobbar och tvingas sova över på annan ort som han kallar det), så jag har varken en extra ring- eller sovklocka. Bäst att krypa till kojs!

Jaha. Är han död nu eller? För... andra gången? Eller?

Jag vet, jag vet, man ska inte skämta om dödsfall. Men när det gäller Peter Steele vet i fan om han ändå inte garvat åt det. Eller rättare sagt, flinar från sin plats någonstans från efterlivet. Kände inte lustigkurren själv, men de som påstår sig ha känt honom menar att det var en rolig typ.

Det var ett par år sedan, men jag minns det tydligt; hur ett rykte spred sig som en flaska vodka runt lägerelden under en skolresa, chockade pressen, satte skräck i metalfansen. 
Peter Steele död. 
Men det var han ju inte. 
Det var bara ett skämt.

Nu hoppas jag att han är smart nog att inte dra ett sådant här skämt två gånger, utan vilar i frid någonstans. Kan inte påstå att jag minns honom i sköna bilder, utan snarare som en lustig filur med smink på sig, viftande med snorren i någon... var det tysk porrblaska? Eller.. Playgirl? Whatever.
MEN.
En oerhört härlig röst hade han. Hur många gånger somnade jag inte som hjärtekrossad tonåring gråtande mot kudden till Type O Negative? Åååh, det var tider det.

Kanske var det ödet, men jag lyssnade på TON för första gången på säkert flera år så sent som förra veckan. Gick igenom arkivet för lite bra musik att ha med till festivalsommaren och fastnade i "October Rust", sorgliga minnen, "Bloody Kisses" och sköna gamla stunder från ungdomens hårda tid. De som helt har förbigått Type O Negative borde i alla fall testlyssna "Love you to death", min personliga lip- och/eller sussa-favorit. 
Den kom med på skivan jag redan har packat ner till Sweden Rock. Ägnar en tanke åt grabben i sommar där jag sitter i solstolen och dricker en kall bärs. Kanske kikar han ner på mig och sjunger en trudelutt med hans lätt magiska hypnosaktiga brumstämma :)

R.I.P Peter Steele

... och kvinnor från himmelriket. Eller? Dagens bevisskörd:

a) Mannen jobbar över. Sent. Kvinnan väntar i sängen. Nyduschad, nyrakad och med nytvättat plattat hår dessutom. Hade först tänkt serva honom med kaffe och puss, men blev för trött och lade sig. Höll sig ändå uppe för att säga godnatt och kramas lite.
Mannen hade tänkt komma hem sju. Klockan blir åtta. Drar sig mot nio. Mannen kommer hem. Säger "Jag ska gå och lägga mig, är skittrött". Lägger sig (bredvid den nakna fräscha sambon). Vrider och vänder på sig. Kan inte sova. Ligger kvar några minuter varpå han rusar upp och gör andra saker i ren rastlöshet.
Hrm. Är det bara kvinnligt att se en bättre lösning i att tända till och sätta på sambon och få en trevlig (ut)lösning på problemet, eller är det bara mannen som hellre ser Iphonen och dumburken som bättre lämpad insomningskamrat?

b) Kvinnan får lite städnoja. Trött på att ha en tv, men ingenstans att sitta och titta på den; en uteplats, men inga möbler att njuta av den i; ett kök, men ingenstans att stapla in alla pinaler osv.sv.
Kommer hem från jobbet. Börjar röja lite i flyttröran. Sorterar upp alla maläckelluktande sängkläder som har legat i flyttlådor och inser att hennes egna är blåa, rosa och lite romantiskt fina (alternativt gothiskt tonårssnygga). Mannens? De är enbart gula och röda med toner av orange. Fungerar bättre som avskräckande skynken på fågelskrämmor och buskar som inte vill bli uppätna av hungriga rådjur. Vad kommer denna groteska smak ifrån? Kvinnan har så svårt att acceptera kläderna, att där ska vi inte ens bööörja...

Kan rabbla i evigheter, men känner att Mars-Mannen möjligtvis blir förargad och ser det som klagomål... så bör kanske sluta där för idag.

Börjar så smått förvandlas till vanliga gamla Fia igen. Människa. Eller nja. En ovanligt glad sådan, så same old fett vintertrötta bleknylle-Fia är förhoppningsvis ett minne blott numera. I sedvanlig ordning har solen (och ett par kalla bärs :P) fått mig på bättre tankar.

Det må låta som att jag är något av en sommaralkis, men så är inte fallet. Även om öltarmen stryper mig extra hårt vid den här tiden, då utekrogarna med gäll stämma ropar "Fiiiiiiiiiiia" så fort jobbet är slut och värmen på himlen är uppskruvad. Men alkis? Icke då. 
Slår man ut alla bärs jag häller i mig om året hamnar jag säkerligen under medel. Radhus, hemmaplikter, trädgård, tre våningar fulla med för många kvadratmeter att städa och alla vuxenpoäng som tillkommer tack vare dessa... då finns det inte en chans att hinna supa sig redlös däremellan!

Nej det var inte ölen som fick gamla goa Fia att krypa ut ur det hårda vinterskalet. Snarare en fantastisk helg i chill tempo i goda vänners lag. Att jag måhända var aningen borta (eller snarare en totalförvirrad wasted och oförskämd fylleskit) mot slutet, det var väl kanske inte den bästa finalen. Men men. Det var ju inte jag som for illa av det, så mig bekommer det egentligen inte. Bara mina fötter, som fick offra både en bit tånagel och blod för att ta mig hem. Ack ni män, klaga aldrig på att era skor är dyra. Ni slipper i alla fall att klämma ner tossingarna i smala fullständigt oergonomiska klackting!

Hade kunnat visa er avskräckande bilder, men inte hade lilla Fia kameran med sig väl? Icke! (Och om ingen annan hade det heller, efter sisådär runt midnatt i lördags, då blir jag inte direkt ledsen för det heller. Bilder tagna tidigare än så får dock gärna mejlas över!)
Har en tendens att glömma dessa viktiga saker, eller ha för fullt upp för att använda dem (vilket förvisso är ett gott tecken på att man har förbannat roligt... men det vore la kul att kunna föreviga dem också ju?), men nästa gång! Då ska kameran med.

Nog om helgen. Det kommer fler sådana, med eller utan bilder (och minnesluckor). Ska nu ut och lapa lite sol i motionsspåret, om bara Ajpådden vill synkas klart!

En toppenhelg, en riktig toppenhelg!
Kallt som fasen i parken, när det så i lördags var tid för premiären av påenfiltienpark-bärs, men det gjorde detsamma. I det stora hela har det varit en kanonhelg med Majsan, som jag träffar alldeles för sällan. En får tacka alla inblandande och hoppas på en snar repris. Dock inte lika hård dagen efter tack? Vore bra om jag kom hem med hela tår och faktiskt kunde jobba som tänkt.

Det händer att jag emellanåt beskriver min älskade sambo med aningen hårda ord. Inte så uppskattade. Beklagansvärt givetvis, även om det ibland kan ligga ett uns sanning bakom.

Men idag, gott folk, klingar det andra toner i huset. Idag vill jag faktiskt BERÖMMA min lilla pärla. (Nej älskling, jag vill inte ha rosor eller golvet dammsugit... eller jo, visst fan vill jag det, men... det jag försöker säga är att det INTE rör sig om fjäsk i utbyte mot tjänster eller varor, utan helt enkelt en fin komplimang från hjärtat, HELT utan baktankar :)

Små små ting, det är saker som kan förgylla min dag flera nyanser av gult. Från halvgrå till pretty solklar faktiskt. Som att sängen är bäddad. Diskmaskinen utplockad. Askfatet tömt. Sådant som A tidigare inte var direkt bra på (förutom då man pucklade på honom eller pekade länge och tydligt mot det behövande kaoset tills han gjorde det), men som han nu har blivit en riktig grymming på! Kanske märker man det extra tydligt när utrymmet växer, när lilla lyan blir hus och "måstena" växer från ett par till en fullvuxen tätväxande skog.

Hur kort tid det än må ta och hur lite energi det än kräver så är det vissa saker som... så jävla lätt skjuts på. "Tar det imorgon". "Orkar inte, senare". Typ. Sådana saker. Antingen kan det vara ett friskhetstecken och en ny mognad som har slagit sig till ro, eller så är det bara en tillfällig sidoeffekt av att projektorn och tv:n inte är fullt inkopplade och på exakt rätt plats in. Vad anledningen än är (även om jag giiivetvis innerligt hoppas på den första gissningen) så är jag förbannat glad att du gör dessa småsaker baby. Att komma hem till en bäddad säng, med levande blommor, som fått ljus tack vare att du kommit ihåg att dra upp persiennerna... mmm. Det gör min dag. Åtminstone en bra del av den. Tack för att du finns! :)

Händer inte mycket just nu. Jobbar, äter, skiter, sover. That's it. 
Har fått upp tv:n och dvd:n på rätt våning på rätt plats, så har firat detta genom att chilla igenom de senaste eftermiddagarna. Lite "Trubbel i paradiset" följt av "Funny People", varav den första var (förvånansvärt och minst tippat) bra mycket roligare.

Blev ingen saffransgryta igår, men väl en currydoftande pasta med kokosmjölk och de rester som gick att gräva fram från frys och kyl. Helt ok.

Funderar på en kvällspromenad. Känner inte för att ta tag i något här hemma, nu när det inte längre är akut. Karln tror jag väljer att byta batteri på hojen, så det blir la en ensampromenad. Med Ipoden som sällskap istället.

Ännu en sådan där lätt dag. Vakna, jobba, hemma igen. Som om Herr Sandler suttit där med fjärren och tryckt in fast forward. Inte mig emot, uppskattar inte långa sega arbetsdagar.

Solen gjorde säkert sitt, lyser som den gör. För stunden. Dumt att hoppas på något långvarigt. Men en tummen kan man la hålla? ;) 
Det där med vårdepression förstår jag inte ett skit av. Vinterdepp är mig fullt förståeligt, för vem fan vaknar med ett leende en kylig, ruggig och otäckt korpsvart blaskig vintermorgon? Not me!

Nej, här är man solknarkare till hundra procent! Medger gärna att jag missbrukar den, för så fort det är sådant här underbart väder drar jag mig ut och suger in dess energi tills jag känner mig tankad nog att återvända in igen. Visst är jag lite svenskt kräsen och stannar hellre i skuggan när det är så där äckligt svetthett, men ändå. Våren är underbar, det går icke att förneka!

Sitter och chillar lite efter promenaden och letar musik till Sweden Rock. Det där med att springa (eller jogga som man egentligen gör) har inte flugit i mig än. Kommer förhoppningsvis.
Går igenom hela musikarkivet (och det är fan inte litet!) och fastnar, i vanlig ordning, på bokstaven "S". Mycket bra där. Exempel? Fine: Saxon, Savatage, Skid Row, Slipknot, Stone Sour... puh. En hel blandpåse med mumsiga kryddor. Som Sabaton, där jag har fastnat extra länge just nu. Min lilla saffranspåse i skafferiet, hihi.

Just det, på tal om saffran. Käk. Tror bestämt att magen inom en snar framtid kräver lite krubb. Funderade på att röra ihop lite saffran och kokosmjölk med lite pasta och förhoppningsvis någon påse wokgrönsaker eller annat kravglömt från frysen. Jappz, får det allt bli!

Börjar likna något. Igår fick tv-bänken sin plats. Om vi nu bestämmer oss för att ha den på övervåningen. Tycker mest att alla pinaler flyttas runt runt och inget blir klart. Flyttsyndrom? 
Kan dock börja ana hur det faktiskt kommer att se ut. Får titta på tv:n sittande i en hög med kuddar och täcken istället för en mysig fåtölj, men det går. Absolut, det går.

Alltid samma visa. Det där med flummiga oregelbundna arbetstider är inte lätt. 
Det fungerar, allt som oftast, men när jag ska gå och lägga mig... då skiter det sig.
Hur blir en trötter på beställning, bara sådär? 
Försöker lira lite poker, säkerligen ingen taktik som experterna rekommenderar, men ändå.

Känns aningen retsamt när kollegorna och vännerna spatserar in under passet, och alla är de lediga hela dagen. Åååh så segt det känns att jobba röda dagar då. Men men. Bra betalt, en klen tröst man får hålla sig fast vid.

Har inte vunnit potten på ett par rundor nu. Ligger några dollar plus. Kanske dags att sluta. *zzz* 
Natti!

Blir inga bilder på bloggen idag. Ser alldeles för risig ut för det. 
Fan, älskar de där morgnarna när man inte ens vågar se sig i spegeln. 
För min del kommer de en gång i månaden, i samband med guds fuckin' übersuperpresent till oss av det kvinnliga slaget.
Håret? Är faktiskt inte SÅ illa, då jag var hos frissan i veckan. Ser helt ok ut. Lite risbo och utåtstående, men på ett white trash-rockernice sätt.
Hyn? Prrrhf! Låt oss inte tala om den. Små onda utbuktande djävular kikar ut genom porerna och säger "Hej hallå igen, då var det dags att knacka på dörren enbart för att informera dig om att jag fortfarande lever. Då ses vi om några veckor igen alright? Muahahahaha!" Därefter tömmer han sin treudd på olja och talk och lämnar hela nyllet rött och blankt. 
Måhända att det är lite överdrivet, att det är en liten prick här och där, men vissa dagar (när man redan är låg) räcker det långt upp på förbannadsomfanhumör-stegen.
Humöret? Pms vet i fan. Hrm. Mer känslosam däremot. Kan nog börja böla för minsta lilla. Program med djur som far illa och snyftdrypande disneyrullar som förvandlar små barn till ömsom tokgarvande ömsom yltjutande borderlinesvängande schizo-ungar rekommenderas inte!
Värk? Jo, tacka fan för den! Eller fan ta upphovsmannen rättare sagt. Inte kan det vara en kvinna som har skapat ett sådant helvete i alla fall, det är säkert.

En klen tröst i eländet är gårdagens vinster. Inte mycket, men än en gång... en vinst/glad nyhet behöver inte vara i storlek med Kebnekajse för att sprida ljus en blåsig aprilafton som den här. Först gick jag med i en pokerturnering och satt lite väääl länge och kämpade med låga staplar. Visste att det inte skulle gå hela vägen, men imponerades smått av mig själv när jag i alla fall kom ut bland över sju tusen spelande med insatsen dubblerad. I trött tillstånd efter midnatt är det en stark bedrift av undertecknad, som annars gärna skiter i det och satsar allt väldigt djärvt och dumt när ögonlocken börjar flacka efter uppmärksamhet. 
Klockan var framåt tre när turneringen var slut för min del. Kollade då mejlen och fann besked om att jag tydligen vunnit 22 spänn på Lotto. Whohooo! Tror inte ens det täckte insatsen, den var väl runt där, men fyra rätt på Lotto känns ändå... bra. Jag valde dem själv efter förvillade framtidsvisioner om vilka bollar som skulle ploppa ur maskinen och rulla in miljoner. Och går fyra rätt så lätt, då borde väl sju vara inom räckhåll? :P

Avslutar dagen med bildbevis på att Fia faktiskt inte är helt jävla misslyckad i köket. Inte A heller för den delen (vispen är fortfarande hel och såsen gick ner utan biverkningar) Blev mumsiga biffar till helgmyset. Natti :)

Två öl. *raaaaaap* 
Mer behövs inte för att få lilla Fia behaglig till mods efter en hård arbetsvecka. Eller vecka och vecka. Mer än så. Jag har jobbat 1,2,3,4,5,6,7,8,9,10... fan, tappar räkningen när vi pratar tvåtal. Har jobbat bra många dagar i rad, för att summera saken enkelt. Och två öl därefter...mmmm.
Vi tog en tur till Påskbrasan, tydligen en tradition här uppe. Det eldas en brasa, som på Valborg, hemma i Småland. Skjuts tydligen raketer också, som man gör hemma i Småland. På NYÅR. Konstiga Göteborgsfasoner måhända, men trevligt ändå. Bjöd därefter in oss sjävla till grannparet, för bärsen var slut här hemma. En kall tackas aldrig nej till!

Sagt och gjort. Kom precis hem från kylan. Inte långt att gå, men det har varit en kanonfin soldag och en ruggig gåshudskväll därefter.

Summerar dagen med jobb, jobb (åtta timmars segkneg som kom igång först vid middagstid då folk tydligen började vakna med solen), pizza, brasa, bärs. Däremellan hann jag med att störa mig på hur män lyckas raka sig över heeela handfatet. Vad fan. Varför inte raka sig i duschen som vi kvinnor gör med spirorna? Ska det rakas över handfatet får ni fanimej sopa bort alla småhår efter er. Dagens I-landsproblem är ett faktum.

Nu ska vi se om jag orkar med en runda Poker. Annars blir det sängen. Måste dock proppa i mig lite after bärs-godis. Mensvärkscravings. Om nu minihår är dagens gubbproblem får la lingonveckasfrosseri vara den kvinnliga motsvarigheter. Soooocker. Choklaaaaaaaad!

En tackar för trevligt sällskap i afton. Inte var dag man får sitta med gubbens gudson i knät. Mysigt som tusan. Vore inte galet med en egen lite knodd. Men det lär la dröja...

Visste att det inte skulle bli mycket sömn inatt, men så här lite? Gääääsp.

Mage till fräckhet alltså. Tro inget annat än att jag älskar min sambo. Förutom vissa dagar. Har kanske haft en period med lite väl många såna stunder den senaste tiden? Vinterdepp? Tristess? Inte fan vet jag, men jag älskar honom anyway. 
Nog om det. Jobbade lagom sent igår och kom hem runt åtta. Inte fan är man trött då inte. Sovit ut, fått helgfeeling och vill vara uppe sent. Inte upp och jobba före fem. *gäääsp*
Men men. Gilla läget bara, så är det ibland. Precis som när sambon sitter uppe allena och myser och kollar film och gör god knows what. 
Försökte somna in och lyckades till slut. Klockan blev över midnatt. Zzzz. 
Sedan. Aaaaaaaargh! Karln väcker mig genom att gå och lägga sig och bränna av värsta stinkbomben ever. Chockvaknandet är ett faktum! Inte försvinner den heller utan ligger kvar och pyr i sovrummet i en evighet. Nej fyyy. 
Därefter kunde jag inte somna om så där härligt djupt igen. Legat orolig och vaknat och somnat till och från hela natten. 
Så fyyy dig. Dagens Ris går till snarkande fisande sambon!

Det må ha varit både regn och blåst och allmänt skitväder a la Göteborg den senaste veckan, men jag har ändå samlat på mig ett packe vårkänslor.

Invigt baksidan, tagit ett par cigg där. Får fortfarande sitta på det kalla golvet, men hoppas att utemöblerna är på plats inom en snar framtid. Står där och fantiserar upp träbänkar, fejkrottingmöbler och grymmegrill.

Men nu måste jag pausa och jobba några timmar! Drar upp ett par pics från helgen när kneget är gjort!

Just det ja!

Nu minns jag varför jag inte har testat badkaret förrän nu. Det förhaaaaalar mitt kvällsschema!
Sovit waaaay för lite den här veckan, och det har då verkligen inte blivit bättre efter att ha upptäckt badkaret. Fan, tar ju minst tjugo minuter extra på kvällen. En snabb dusch, sen är allt klart. Men bad? Ljus, bubblor, skum, mjukgörande olja, mysmysstämning, ligga kvar, bli russin... faaaarligt deet där. *gäääääsp*

Börjar närma sig. Fan, vi måste lösa det här Pluppen. 
Road Trip. 
Thelma & Louise. 
Hälsa på Majsan. 
Oversuffer, Överlida, Moontown, Månstad... (ställena där borta e SÅ mycket härligare på engelska!)
Gekås. 
Småland. 
80-talsröjarparty. 
Fan.

Någon som har en bil att låna ut?

Gäääsp. Jobbat över. Dags att krypa ner.

Mmmm. Aaaah. Ooooh!!
Inte mycket som behövs i vardagen för att få lyxkänsla.

Invigde äntligen badkaret igår. Har väntat på inköp av badskum och mysgrejer, men igår kom sambon hem med en överraskning. En fin liten påse från Lush innehållande både bubbel, olja och gud vet vad allt heter... whiiiie! :)

Hoppade i nästan med en gång. (Lite träning och cigg först så klart.) Luktar nu himmelskt gott och sveper med mig en ocean av olika dofter vart jag än går. Har svårt att sluta sniffa och smeka mig själv, hur kinky det än må låta.

Efter allt duschande och flyttstädande med hudvresiga produkter är jag faktiskt äntligen len igen. Ett mirakel! Inget mera sandpappersaktigt självspricksskal. Fuckin' underbart.

Ska bli riktigt gött att gå till jobbet. Mmmm. Ska bara lukta lite till... sniff, sniff. OOoh, jag älskar mig själv.