Män är från Mars...

... och kvinnor från himmelriket. Eller? Dagens bevisskörd:

a) Mannen jobbar över. Sent. Kvinnan väntar i sängen. Nyduschad, nyrakad och med nytvättat plattat hår dessutom. Hade först tänkt serva honom med kaffe och puss, men blev för trött och lade sig. Höll sig ändå uppe för att säga godnatt och kramas lite.
Mannen hade tänkt komma hem sju. Klockan blir åtta. Drar sig mot nio. Mannen kommer hem. Säger "Jag ska gå och lägga mig, är skittrött". Lägger sig (bredvid den nakna fräscha sambon). Vrider och vänder på sig. Kan inte sova. Ligger kvar några minuter varpå han rusar upp och gör andra saker i ren rastlöshet.
Hrm. Är det bara kvinnligt att se en bättre lösning i att tända till och sätta på sambon och få en trevlig (ut)lösning på problemet, eller är det bara mannen som hellre ser Iphonen och dumburken som bättre lämpad insomningskamrat?

b) Kvinnan får lite städnoja. Trött på att ha en tv, men ingenstans att sitta och titta på den; en uteplats, men inga möbler att njuta av den i; ett kök, men ingenstans att stapla in alla pinaler osv.sv.
Kommer hem från jobbet. Börjar röja lite i flyttröran. Sorterar upp alla maläckelluktande sängkläder som har legat i flyttlådor och inser att hennes egna är blåa, rosa och lite romantiskt fina (alternativt gothiskt tonårssnygga). Mannens? De är enbart gula och röda med toner av orange. Fungerar bättre som avskräckande skynken på fågelskrämmor och buskar som inte vill bli uppätna av hungriga rådjur. Vad kommer denna groteska smak ifrån? Kvinnan har så svårt att acceptera kläderna, att där ska vi inte ens bööörja...

Kan rabbla i evigheter, men känner att Mars-Mannen möjligtvis blir förargad och ser det som klagomål... så bör kanske sluta där för idag.