Höststorm och sjösjuka !

I förrrgår grenslade jag min kära Yamaha Drag star och töffade norrut mot Holmsund och färjan till Wasa i grannlandet Finland.

Solen sken, det var mellan 15-20 gr. varmt. Det gick som en dans. Men det skulle bli värre.

Sov över hos bekanta i Holmsund och bokade in på färjekontoret i går morse kl. 07.00. Redan då blåste det kraftiga vindar och havet var i uppror. Det var svårt att gå upprätt i motvinden.

Färjan RG 1 embarkerades, först alla tradare sen alla bilar och så småningom även jag på hojen som lämnade kajen sist av alla. Som tur var hade min dotter varnat mej för att inte ha spännband med för att surra mc:n och nu behövdes det verkligen.

Första timmen förflöt ganska så lungt. Färjan stävade stadigt i den kraftiga motvinden med kurs mot Wasa.  Men det skulle bli värre. Blåsten ökade liksom vågorna och snart började det gunga rejält.

Iklädd varma mc-kläder började det kännas kvavt i salongen så jag förpassade mej ut på akterdäck. Vinden ven och för varje våg  blåste vattenkaskader över fartyget  så att t.o.m. akterdäcket tre vån upp blev genomblött. Nägon enstaka medpassagerare kom ut och rökte men drog sej snabbt inomhus igen. Eftersom jag började  bli aningen yr i "knoppen" och illamående satt jag kvar i busvädret ensam ute på däck och blev lätt duschad lite då och då. Efter ytterligare nån timme med krängningarna på det stormiga havet ville inte frukosten vara kvar, den bara kom tillbaka samma väg som den kom in.  

Vi började så småningom närna oss den Finska sidan av kvarken och vågorna minskade avsevärt, även om den hårda vinden fortsatte.  En halv tim försend anlöpte vi Wasa och då hade jag kunnat fylla på magsäcken med en kopp te och en "gris" en typ sockermunk med sylt inuti. ( den blev kvar)

Först av färjan började jag så de ca. 7 milen till Nämpnäs där sonen med familj bor och som var målet för resan.

Min "glidare" mår allra bäst när den framförs i sådär 80-100 km/tim . Man sitter skönt bakom vindrutan och njuter av naturen och dofterna. Nu gällde det att verkligen vara på alerten. Vinden efter kustvägen söderut  var inte nådig . Träden böjde sej kraftigt och somliga hade brututs av kunde jag konstatera.  I vindbyarna kändes det som om hjälmen skulle åka av skallen och hojen förpassas rakt ut i grönskan . 

Allt gick emellertid lyckligt och kaffet vid framkomsten var efterläntat och jättegott.

Så här efteråt känns det mest som ett äventyr, och ett litet äventyr då och då skadar ju inte , ger faktiskt  lite extra krydda åt tillvaron. 

Hemresa blir det om en vecka, möjligen en lugnare överresa. Man kan ju i alla fall hoppas.