Gazakriget och SVT-rapports nyårskrönika.

Har precis sett SVT-rapports nyårskrönika över de viktigaste händelserna i världen under 2009. 

Den började följdriktigt med en tillbakablick över Gazakriget årsskiftet 2008-2009. Klippet av krigsbilder, som fallande bomber, israeliska tanks, sönderbombade byggnader och gråtande hemlösa människor, gör ingen normal människa oberörd. Varje förlorat människoliv är en tragik oavsett var eller vem , palestinier eller israeler , journalister eller hjälparbetare etc.

Siffran på antalet dödade under detta tre veckor långa krig nämndes till 1400 personer på den palestinska sidan, och bara 13 på den israeliska. Det sades också nu, och har påståtts gång efter annan under året att de flesta dödade var civila offer. Det framkom också att till och med  moskéer, skolor och sjukhus bombades under kriget.

Visserligen nämndes också i inslaget att någon enstaka raket skjutits från Gaza in i Israel varje dag, och en vacker bild från någon nästan folktom plats visades tillsammans en israel som beklagade sej . Den mediala skillnaden var katastrofal, och någon verklig analys av det som utlöste kriget lyste med sin frånvaro.

Här skulle man ju kunna sluta, och låta reportaget bli min bild och mitt omdöme av det som verkligen sker där nere. Storebror Israel med överlägsen vapenmakt ger sej på lillebror och försöker ta livet av honom. Punkt slut... Fördöm, fördöm, fördöm......

Jag ska inte här ge mej in på någon djupare analys, men jag kan inte låta bli att reflektera.

Om , och jag upprepar, om Israels avsikt med Gazakriget varit att under sitt tre veckor långa bombardemang döda så många palestinier som möjligt, både civila och militärer skulle den siffra som nämnts,varit över på någon eller några timmar. Har man lite förmåga till sunt förnuft och inte bara upprörda känslor så är det klart att så inte var fallet.

Med tanke på att Gaza är ett av världens mest tättbefolkade områden, 1,5 miljoner människor på ett mkt. litet område,  är siffran 1400, visserligen hemsk, men ändå förhållandevis  liten. Hur man sen kommit fram till att av dessa 1400 de flesta skulle vara civila,  tillåter jag mej tvivla på. När man vet att hamasmilisen och andra paramilitära grupper ofta uppträder i civila kläder, inte drar sej för att söka skydd i moskéer, skolor, privatbostäder och sjukhus för att samtidigt använda civilbefolkningen blir siffran på civila offer inte trovärdig.

Israels avsikt , vad jag kan förstå var att försöka slå ut så många som möjligt av de raketramper Hamas använde för att dagligen göra livet outhärdligt för befolkningen i ex. staden Sderot någon km. från gränsen. Den raketbeskjutning  som hållit på i många år och kan räknas i tusental.

Jag kan inte avgöra om IDF den israeliska armen lyckades med det eller inte. Det skjuts i alla fall betydligt mindre raketer in i Israel efter kriget , än före. Inte heller skall jag ha synpunkter hur mycket som efteråt kommer att benämnas som brott mot krigets lagar. Det sker alltid övertramp i krig.

Det jag reagerar emot är den oftast mycket enögda och propalestinska rapporteringen från detta område där allt focus ligger på hur illa Israels regering och militärmakt beter sej. Mycket sällan djuplodande analyser och viljan att förstå bakomliggande orsaker.

Svt:s nyhetskrönka använde mer än fem minuter av nyhetstimmen till att spegla Gazakriget. Under kröniketimmen nämndes också Sri Lanka och dess presidentval. Med tanke på att inbördeskriget där under åren bakåt skördat minst 30.000 människoliv är det märkligt att det inslaget endast fick ca.10 sekunder. Ett till offer sett mycket grymmare "krig", men nästan bortglömt i sammanhanget.