Senast Skrivet

Slumpa en blogg
Prosa, dikt och verklighet
Känslor tankar...

Mamma

Jag var ett mycket ensamt barn. Mormors jänta, morfars lilla tulta. Men jag var också en enda stor (eller liten) saknad  efter mamma där jag gick mellan deras kära ben. Alltid en hand full av smek och värme att tillgå.  Alltid en famn att gömma tårar och längtan i.

Så mycket kärlek fanns där innanför dessa väggar. Så mycket trygghet men... så mycket saknad, så mycken längtan, så många tårar,  så stor förtvivlan. För att mamma inte fanns där. Utan bara ibland dök upp,  från ingenstans och varje gång hon gick gröpte ur en bit av mitt hjärta o tog med sej.

Hon var inte ens en tiondel så kärleksfull mot mej som mormor och morfar.  Ändå.

Visst är det konstigt.

2 kommentarer
13 januari 2008, kl 02:35
brukar vara så...varför? jag vet inte, kanske för att..din mormor och morfar var äldre och visare n din mamma oh såg...det hon inte såg?

Eller kanske gjort samma misstag?

kram och god natt!
13 januari 2008, kl 11:37
Kram och god morgon:)
Möjigheten att kommentera är avstängd av bloggens ägare

Senaste blogginläggen

Senast kommenterade


Denna blogg modereras inte på förhand av Aftonbladet och här gäller inte det utgivaransvar som finns på Aftonbladet.se. Bloggens innehavare är ansvarig för allt innehåll.

Tipsa oss om du upptäcker något regelbrott. Läs reglerna