Taget ur  NORRKÖPINGS TIDNINGAR  söndag den 2 september 2007. 

DETTA VISAR ATT  ALLA KAN BEGÅS MISSTAG.

Chef inom Kriminalvården dömd för misshandel

Den kvinnliga kriminalvårdschef som stått åtalad för misshandel av en sevitris dömdes av Linköpings tingsrätt till 30 dagsböter a 510 kronor för ringa misshandel. Det var i mars detta år som kriminalvårdechefen besökte en krog i Linköping där hon sent på kvällen armbågade en servitris och vållade denna smärta och gjorde att hon fick andnöd.

 Servitrisen uppgav att kriminalvårdschefen var berusad och armbågade henne med flit, medan den åtalade uppgav att hon kan ha vinglat till eftersom servitrisen i själva fallet kommit i vägen för henne. Hon kan dock inte minnas att hon hörde servitrisen ropa till som av smärta.

 Tingsrätten fastställer att den åtalade uppsåtligen armbågade den kroganställde och dömer henne alltså till dagsböter för ringa misshandel.

Diverse Håga skrifter:

Vad var gud när Håga anstalten kom till,
hade han jour eller gör han som han vill?

Om han i denna anstalt, har ett finger med i spelet,
så kanske det är det största skälet,
att jag börjar tvivla på hans sätt att vara,
vi borde kanske syna denna hans skara,
präster, borgare, bönder, och plitar,
inte på en jävel av dem jag litar.

Detta är ett ruskigt gäng,
lås in dem för evigt, och nyckeln släng.

Fy, fan för denna kåk, som heter Håga,
är det ingen här som skulle våga?
Eller saknar vi alla här en riktigt tåga?
Häll bensin över skiten, så det blir en stor låga,
så vi alla för alltid, denna kåk såga.

Jag tror ingen saknar den, eller ens kommer fråga:
”vad fan tog kåken vägen, som var sån plåga?”
För mig ska den aldrig mer, komma på fråga,
den som säger något annat, talar inte sant, måste ”båga”


På rastgården på anstalten Håga,
där vi runt, runt ska tåga
var det någon som ställde en fråga
”får vi inte springa som vi vill,
eller bara sitta still ?
för att bara gå runt, blir lätt en plåga”        
Rune  Johansson Håga 2001

Kriminalvården hör och ser dig överallt. När det synar dig börjar de uppifrån, och drar sig neråt, efter det att de har dragit ner dina brallor. Naturligtvis har du även blivit avtagen på överkroppen också. Deras vanligaste tricks vid detta förfarande, är det s.k. ”mynttrickset”, som går till på följande sätt: En plit kastar i smyg några 10 kronors mynt framför dig, sedan verkar det som att pliten helt plötsligt, mer eller mindre skiter i dig, hans blick och tankar verkar vara, var som helst, utom i närheten av dig. När du sedan försöker böja dig ner, och i smyg plocka åt dig ett och ett annat mynt. Det är då helvetet brakar loss, eller rättare, det kommer att ringa i dig. För det första märkte du inte, att snett bakom dig, vem där? Där står den s.k. analkikar pliten. Vad ser och hör han? Jo, du pappskalle, att under besöket hade du tryckt upp en mobiltelefon i häcken, inkl. laddare! Inte nog med detta, plitarna hade varit så jävliga, de hade tagit reda på ditt mobilnummer, de ringer till dig, naturligtvis hade du inte stängt av din mobil. Vad händer? Naturligtvis ringer det för fullt ur häcken på dig, det är dubbelknas. Samtidigt som det ringer ur din häck, ringer analkikar pliten från sin mobil, till isoleringen och frågar, vi kommer med en som vi precis har ”ringat” in. Låt i fortsättningen detta bli en ”ringklocka” för dig, så att du inte gör om samma groda igen.

Rune Johansson Fram & Bak kikare ansvarig på Gävlekåken 2004

Stor Trolleriföreställning.

Kriminalvårdens Trollerigrupp kommer att besöka nedanstående anstalt. Vi kommer i första hand förevisa våra egna patenterade trollerinummer: Hur man trollar bort dagar, och ersätter de med månader. Hur man lyckas trolla bort det mesta. Anhållan som försvann, etc.

Vi har även några nyheter med oss i vår trollerilåda:

Den luddiga paragrafen, som blev glasklar.

Den glasklara paragrafen som blev luddig.

Hur man gör en höna av en fjäder (fjäderfä?)

Vi behöver också några frivilliga plitar till vårt stora paradnummer: Människan som försvann, eller människan som gick upp i rök?

Trollerigruppen besöker denna anstalt   ……….dagen

Den…………      Kl.……………

Varmt (hett) välkomna   Rune Johansson Trollansvarig Kva. Gävle

Det mesta svaren ifrån en plit, på en muntlig ställd fråga (vilken som helst) från en intagen.

Skriv en anhållan

 

Nej (ibland tillsammans med ett tyvärr)

Det bör vara så, men tyvärr

Aldrig i livet

Vi får se.

Oj, oj, oj, det är mycket vi blundar för.

Vi jobbar på det.

Oj, oj, oj, det var länge sedan vi slutade med det.

Ta det lugnt, jag ska kolla upp det.

Det har nog någon annan hand om, jag ska kolla upp det.

Tyvärr har jag inte haft tid att kolla upp det.

Du, grabben du kan vara lugn, jag bad min kollega kolla upp det.

Jag, vet egentligen inte vem som kollar upp det.

Det ska vara upp kollat, vi väntar på svaret.

Svaret är på gång

Svaret är här nu. (följt av: ”det blev tyvärr avslag”)

Jag lovar.

Det har jag aldrig lovat.

Vi gör inga undantag.

Men herre gud, det var ju ett undantag

Vem fan har sagt det.?

Det har jag aldrig sagt.

Du hörde inte vad jag sa.

Det var du som sa det.

Om jag har sagt det, så har du helt och hållit missuppfattat vad jag sa.

Det har jag aldrig hört.

Det var det dummaste jag har hört.

Det ska vi nog klara av. ( följt av en ohörbar viskning: ”Tror jag.”)

Det vet jag inte.

Så mycket vet jag.

Du har fått det hela om bakfoten. (oftast i kombination med ett leende.)

Normalt sett Ja.

Men här inne Nej.

Han eller Hon är på kurs.

Han eller hon som jobbar på det, har annat jobb idag.

Ja, i viss mån.

Nej aldrig.

Kanske ibland.

Inte nu.

Det var då.

I framtiden, men absolut inte här och nu, skärp dig grabben.

SKRIV EN NY ANHÅLLAN, OM DET SKA VARA SÅ MÄRKVÄRDIGT !!

Skriven av Rune Johansson Kva. Gävle som har hört alla dessa svar in life, många, många gånger.

 De Lyckligaste människorna, är inte DE som har det som är bäst.

De lyckligaste

människorna är  de,

som på bästa sätt

använder det de har.

Rune Johansson

Tankar från min trista cell.

Dagen har gått, nu är det åter kväll, sitter och skriver, i min trista mörka cell.

Vad är det för väder där ute, är det varmt eller kallt? När jag var där ute, jag både frös, och svalt

För drogen var dyr, den kostade mig allt.

Här inne har jag det varmt, tak över huvudet, och mycket mat. Behöver inte jobba här, när jag känner mig lat,

Ändå längtar jag ut, när tiden här inne har gått.  Då jag blir fri igen, åter ut, med min osäkra lott.

I livets lotteri Ni vet, där livet ligger i en pott.

Om vi nu inte, i fängelse får sitta, låt oss då på vår situation titta.

Vi fortsätter då i vår gamla bana. Det där med droger, är inte enbart en ful vana.

Finns det ingen vettig människa, som oss vill fråga?

Det där med droger, är inte det en form av plåga?

Jo, om Ni bara visste, hur hemskt det är, att sitta fast.

I denna sjukdom, som inte botas i en hast.

Den kan aldrig, i livet någonsin botas. Genom inlåsning, eller med längre straff hotas.

Varför finns det ingen, som kan styra och ställa?

En kraft som ser till, att människovärdet får gälla.

Där vi kan få bot, för vi har knarkat, eller krökat.

Ge mig ett tips, för jag ska omedelbart börja sökat.

Hoppas stället, ej är i form, av något gammaldags dårhus.

Ej heller någon slutstation, typ ett bårhus.

Nej det ska vara ett ställe, där man tar för givet.

Kämpar du här, kan du åter få tillbaka livet.

Det låter som en saga, mer än bra,

platsen finns, heter kort och gott AA och NA.

Det finns även ett annan värme och tillika ljus, det är den man finner i Herrens hus.

Även stiftelsen Naturbarn kan visa dig vägen, vi kämpar med dig, vårt motto är trägen.

                                Rune Johansson

Artikel från Sverige Radio. 

Besökare på fängelser känner sig kränkta

Kontrollerna går för långt

Fångar kritiska till kränkande kontroll (SR Örebro)

Två dar i veckan går jag till Pisserian Maria,

Dit får vi gå, vi som inte är riktigt fria.

Där får man en mugg, och i den ska man pinka

Bevakad av ögon som inte får blinka.

Skulle du något missa, skulle stadsdelsförvaltningen dig haffa

Hade du missat att pissa, nu kommer de dig att straffa

Det är inte straff du söker, du vill att de dig ska hjälpa

Men de har ingen vård, de kan dig bara stjälpa.

Nej vad de erbjuder är en kraftig spark där bak

Eventuellt skickar de dig till något underligt hak.

På detta hak är du tillbaka på ruta ett, alltså åter i början

Det tar inte lång tid för dig att vara tillbaka i sörjan

APRILSKÄMT.    

En gång om året, närmare bestämt den 1 april får vi intagna legalt luras och narras.

Övriga dagar på året är det de motsatta, då får kriminalvården och all deras personal ständigt lura oss intagna på både det ena och det andra, men den 1 april då går vi inte på deras  ”blåsningar”. Hade varje dag varit 1 april då hade vi ganska omgående avslöjat deras försök att ”blåsa” oss, men tyvärr är det bara 1april en gång om året. Det är inga dåliga skämt vi intagna kan råka utför. Nedanstående ”story” är mitt strå till stacken.

Fröken Amfetamin

Lilla fina fröken Amfetamin!

Du är så söt och så fin,, men akta sig lilla fröken,, för den där busen Kröken.

Åh , fröken Amfetamin, vad du är fin.

Lilla fina fröken,, Amfetamin!

Du är så söt och så fin, de värsta bland faror, är en snubbe som kallas Varor,

Åh,, fröken Amfetamin vad du är fin..

Lilla fina fröken Amfetamin!

Du är så söt och så fin,, det finns en som är helt kass, han kallas helt enkelt herr Brass.

Åh fröken Amfetamin vad du är fin.

Lilla fina fröken Amfetamin!

Du är så söt och så fin,, det finns en kille som heter Kola, och honom kommer du aldrig tåla.

Åh,, fröken Amfetamin vad du är fin..

*Men fröken Amfetamin jag måste säga dig att ,

*du ej längre är min ljuva skatt.

*Jag en annan syn på livet fått, och stannar där säkert för gott.

*Jag har äntligen hittat den rätta vägen,, och tror på de tolv stegen,.

*Nu har jag äntligen målet nått .

Skriven av Rune Johansson november 2000 på Hällby anstalten.

*=  Tillkom på kva. Gävle 2003

2007-02-08
Plit dömd till fängelse
En 49-årig man som varit anställd vid Göteborgshäktet dömdes idag till sex månaders fängelse för flera fall av misshandel. Han dömdes för att vid tre olika tillfällen under 2005 ha slagit häktade fångar i ansiktet. Mannen har erkänt två av de tre misshandelsfall han åtalats för. Lycka till på kåken önskar Kåkbladets redaktion!
 

Ett litet inlägg i den ekonomiska debatten:

Kioskpriserna på landets anstalter borde synas lite bättre i sömmarna.

De flesta kioskvaror kan enkelt jämföras med : vem köper
5:- mynt för 10:- kronorsmynt, och med tanke på inkomsten
blir det i bästa fall en 1:- man får för 10:- myntet.

Vem gör dessa dåliga affärer?

Jo, de intagna på våra anstalter, som genom privata kioskmonopol och profithunger, endast har denna inköpskälla.

Till alla intagna: är det inte dags att se till att anstaltskioskerna
börjar justera sina priser, och tills detta sker, begränsa inköpen till telefonkort, tobaksvaror, frimärken, tidningar, tips.

Gör man inget, händer inget, titta bara på vad som hände med telefoneringen.

                                              Rune Johansson k.va. Håga

Ps! Även vissa anstalts-frisörer bör
      se över om priset kan justeras.
                                                Ds.

De vanligaste avsnoppande svaren, på en påbörjad fråga, ifrån en intagen, till en beslutsfattare inom kriminalvården.

Jag tänkte…

NEJ

Kan jag…

NEJ

Kan vi få….

NEJ

Går det att…

NEJ

Skulle vi…

NEJ

Finns det någon möjlighet…

NEJ

Kan man tänka sig….

NEJ

Anhållan som jag skrev, kan ….

NEJ

När nu…..

NEJ

Ifall det ….

NEJ

Angående anhållan…

NEJ

Enligt min…….

NEJ

När ungefär…

NEJ

Vilken tid….

NEJ

Med andra ord…..

NEJ

Det verkar…..

NEJ

Läget verkar oförändrat ……

JA

Rune Johansson Avsnoppsansvarig Kva. Gävle

Sluta att knarka som jag sluta knarka…………..

Att sluta knarka är väl lika lätt som att sluta röka. För att sluta röka, vet jag de som har gjort, massvis av gånger och det har varit lika lätt varje gång att sluta.

Att sluta knarka är lite mer komplicerat, för att det flesta narkomaner, ser sig inte som narkomaner, utan ser sig som någon, som tar lite ibland. Trots att detta ibland blir ganska ofta. och inte bara lite utan ganska rejält.(samma fenomen finns bland alkoholister.)

I alla människor tror jag att det finns en liten varelse, åtminstone i oss missbrukare finns det  en sådan varelse. Det är denna lilla varelse som helt plötslig kan växa sig hur stor som helst, och helt plötsligt styr vårt beteende. Det är samma varelse som gör oss missbrukare till, att var och en av oss blir en egen världsmästare i självbedrägeri. Denna lilla varelse, ser också till att vi missbrukare, inte behöver ha dåligt samvete för vårt beteende, oavsett vad vi gör. Nej en bättre försvarare finns inte. När vi missbrukare säger att korpen är till färgen vit och vi får mothugg, då lugnar vi oss, när den lilla varelsen förklarar lugnt och stilla för oss:” Hur rätt vi har och att alla andra människor är en samling idioter.” Ni förstår säkert hur skönt det måste vara att ha en sådan trogen vän inom sig. I början av min knarkar karriär då inte beroendesjukan och den lilla varelsen inom mig helt hade tagit kommando, kändes det ibland som jag själv fick vara part i målet, över vad jag förslagsvis skulle göra en kväll. Kunde få en tanke på att gå på bio, oavsett vad det var för film, ju närmare bio-tanken jag kom, så  kunde den lilla varelsen vakna till och säga;” Hur fan kan du kasta bort ett par timmar på en film, tror att det är en riktigt skitfilm.” ”Nej grabben, du behöver piggna till lite och bli som en riktig människa.” ”Vi söker upp en langare och skaffar lite tjack och mår lite kuckelimuck, glöm det där med bio.” I nittionio fall av hundra så blev det som den lilla varelsen sa.

Ganska snart lärde jag mig att inte säga mot den lilla varelsen inom mig, han hade svar på allt, sa jag något, så kände jag riktigt hur förlöjligad jag blev, när han rättade till mig, och sa som det i verkligheten var. 1961 började jag injektera amfetamin, och åren trampade på.

Jag som tror att, om jag försökte mig på att stjäla, så skulle jag säkert vara världens sämsta tjyv, jag kan ju inte ens snatta. Den lilla varelsen i mig talade tidigt till mig att ”stjäla det skiter vi i, vi gör pengar på knark” Varje gång jag åkte fast stöttade den lilla varelsen med typ:” Vilken otur, vi måste bli smartare”. Den lilla varelsen fick mig stundtals tro att jag var ”osynliga mannen”, men snuten såg mig naturligtvis, jag gick väl bara runt och samlade poäng. Vi gör ett jättehopp med drygt trettio år, för under dessa år hände inte så mycket (trots att jag gifte mig, fick en underbar son.) mer än jag knarkade på, upplevde mest dåliga repriser, mådde naturligtvis allt annat än bra, men den lilla varelsen envisades med att säga att jag mådde toppen. 1999 torskade jag och dömdes till tre år och fyra månader, muckade 2002, fortsatte knarka i frihet, hann vara ute ett år, så när som på tre timmar och fyrtifem minuter.

Dömdes på nytt till två år plus delen eftersom jag inte lyckades hålla mig ute ett år utan återfall i brott, fick ett år en månad och tio dagars påbackning till två år, satt således inne på tre år en månad och tio dagar. När jag vaknade upp på ett häkte i Uppsala sensommaren 2003 tänkte jag:” Fan, är jag här nu igen, jag har ju nyss muckat?” Det var då mina funderingar började komma varför jag var där jag var, på ett häkte i Uppsala, och ett nytt knarkbrott?

Började fundera ännu hårdare, jag kanske inte kan sluta knarka när jag själv vill? Jag kanske är en Narkoman??? När jag slutligen kom till insikt att jag var en narkoman, då började mina tankar fungera, det första jag gjorde det var att tränga in min lilla varelse i ett hörn, se till att han går och lägger sig och framför allt, håller käften, för nu började det hända saker inom mig.

Nu när jag visste vad det var för fel med mig, gick allt mycket enklare, för man kan inte laga något som man inte vet är trasigt. Konsekvensen av mitt handlande blev för mycket, då mina sammanlagda domar har blivit närmare tio år, och att jag har blivit till åren, måste jag tänka om. Trots allt känner jag mig lite privilegierad av att ha beroendesjukan, det är få kroniska sjukdomar, där man själv får bestämma sitt mående. Jag kan varken styra eller ställa vad det gäller andras beroende, det är något den beroende enbart själv kan avgöra. Men efter drygt fyrtio års  missbruk och tre och ett halvt års drogfrihet, måste jag säga:” Vad enormt skönt jag har mått de senaste tre och ett halvt åren”     

 Rune Johansson