Min Trista Cell .....Fångarnas Röst

Tankar från min trista cell.

Dagen har gått, nu är det åter kväll, sitter och skriver, i min trista mörka cell.

Vad är det för väder där ute, är det varmt eller kallt? När jag var där ute, jag både frös, och svalt

För drogen var dyr, den kostade mig allt.

Här inne har jag det varmt, tak över huvudet, och mycket mat. Behöver inte jobba här, när jag känner mig lat,

Ändå längtar jag ut, när tiden här inne har gått.  Då jag blir fri igen, åter ut, med min osäkra lott.

I livets lotteri Ni vet, där livet ligger i en pott.

Om vi nu inte, i fängelse får sitta, låt oss då på vår situation titta.

Vi fortsätter då i vår gamla bana. Det där med droger, är inte enbart en ful vana.

Finns det ingen vettig människa, som oss vill fråga?

Det där med droger, är inte det en form av plåga?

Jo, om Ni bara visste, hur hemskt det är, att sitta fast.

I denna sjukdom, som inte botas i en hast.

Den kan aldrig, i livet någonsin botas. Genom inlåsning, eller med längre straff hotas.

Varför finns det ingen, som kan styra och ställa?

En kraft som ser till, att människovärdet får gälla.

Där vi kan få bot, för vi har knarkat, eller krökat.

Ge mig ett tips, för jag ska omedelbart börja sökat.

Hoppas stället, ej är i form, av något gammaldags dårhus.

Ej heller någon slutstation, typ ett bårhus.

Nej det ska vara ett ställe, där man tar för givet.

Kämpar du här, kan du åter få tillbaka livet.

Det låter som en saga, mer än bra,

platsen finns, heter kort och gott AA och NA.

Det finns även ett annan värme och tillika ljus, det är den man finner i Herrens hus.

Även stiftelsen Naturbarn kan visa dig vägen, vi kämpar med dig, vårt motto är trägen.

                                Rune Johansson