Min dotter blev en ängel

Jag känner knappt igen mig när jag går förbi en spegel...vart har jag tagit vägen??? All träning och den tuffa kosten har gett resultat...o min kropp mår bra! Älskar min träning o hatar att jag är sjuk just nu...så all träning går bort denna vecka :-( Önskar verkligen alla att få må så bra i kroppen som jag gör just nu. Kläderna är dock för stora, o pengarna tryter för att köpa nya...men det gör verkligen ingenting...det är ett angenämt problem :-))))

Om 4 veckor flyttar jag o tjejerna till egen lägenhet, då sätter vi ner foten och börjar klättra uppåt igen. Jag ser ljust på min framtid och jag ser att jag kommer finna lyckan igen. Kommer aldrig aldrig mer titta bakåt på tiden som varit....det är för ångestladdat.

Lägenheten är en gammal mysig 3a med öppen spis, väldigt speciell men väldigt mysig. LÄngtar verkligen tills vi bor där och jag kan få starta om igen som jag efterlyst i så många år.

En av mina änglar... kan det vara så att man bara så där träffar sin själsfrände...någon som verkligen förstår, som har varit med om samma sak...de e starkt, stort och så jävla underbart...Det räcker med ett ord så vet vi exakt vad den andre menar....Ödet....jag tror på ödet nu...jag tror det är två töser som sitter o ler i sin himmel nu och är glada för våran skull..Jag tror på det här......vill bara att det ska bli på riktigt så fort det går...men inget går ju att stressa fram :-((

Ja ja...nu är det ialla fall full fokus på mig, barnen, skola, jobb, vänner och träningen......Har ett träningsmål...hoppas nå det innan sommaren är slut

Kram kram till er alla som läser.....O framför allt till DIG...du vet vem du är...du är bäst och jag saknar dig emellanåt!!!!!

Jajemensan...först träffade jag en...o sen en till....Jag har två änglar i mitt liv .... eller eg 5 - Josefine Emma och Amanda oxå...

Jag är salig...hur kan jag haft sån tur?????? Ingen annan kommer säga det...men jag är värd dem....!!

Det är så superskönt o jag hade verkligen sett fram emot att komma i kläderna....o vad händer..??? Joo Kläderna är förstora??? O det är ju iof ett angenämt problem...men i dessa fattiga tider så är det inte så skoj....ALLT hänger och ser ut som tält :-(

Har varit lite tungt under påsken...stod igår o fixade janssons o massa gott till alla andra, men jag fuskade faktiskt med ett ägg och lite lax...Bra proteiner :-) jag hoppas det inte gör någon större skillnad på vågen. I morron är det bara en vecka kvar med alla soppor, sen ska jag under 2 veckor  äta ett mål mat och sen under 4 veckor 2 mål mat...o sen går vi vidare till att äta frukost oxå. Faktum är att det är väldigt bekvämt att inte äta nåt....jag har alltid lätt till maten..bara att shakei shakei..

Träningen går bra...fast är lite engergifattig just nu...så jag är rätt så imponerad hur mycket man orkar med bara 555 kalorier per dag..

I övrigt lungt..men tankarna snurrar om vad som är bäst....förhoppningsvis får jag tid i helgen som kommer att reda ut mina tankar och komma fram till ett svar.

Kram kram alla....

japp....både cm o kg....känns så jävla skönt...har börjat träna och uteslutit en massa gottigheter....Det gör susen efter år av lathet o skitmat!!!

i tre veckor har jag ett strikt program av kost och motion leva efter...o min tränare är på mig varje dag...skickar sms o frågar hur det går, hur det är och hur mycket jag har tränat....Tycker det är strålande...för det innebär att jag inte kan fuska...dessutom mäter o väger han in mig  varje måndag...Känns jättebra att ställa sig på en våg framför en ung, snygg o vältränad kille ;-)))) NOT!!!! Men han är så go o rar.....o han kallar mig för morsan....så det går rätt så bra ändå *S*....

På lördag är det den årliga årsfesten för hockeylaget....ska bli kul...men jag har ju min diet att tänka på och eg vill jag inte ens gå för jag vill varken äta eller dricka alkohol just nu....Men en sån rolig fest kan man inte missa....

Har oxå insett att det finns en jävla massa skit i världen att älska...gäller  bara att fånga upp dem och se dem...för det där som betyder mest...är ganska små saker!!!!

Min vän som ska få ett besök över valborg har varit så himla söt o rar så hon har bokat in oss på spa en dag...gulliga gulliga du...Du betyder så jävla mycket och du vet precis vad jag behöver....Love you...

 

 

Det har hänt så mycket sista tiden..det mesta har kretsat kring Amanda...hon mår inte bra lilltjejen och jag känner mig så maktlös. Hennes pappa finns vid hennes sida och  det är väl det bästa som hänt under de sista veckorna.

I övrigt är det kaos i mitt huvud...jag springer i ett hjul utan slut.....biverkan?? Ja...tårar, yrsel, kan inte äta, orkeslös och koncentrationssvårigheter,... you name it!!  Det är mitt liv just nu.....mitt i detta ska jag jobba o plugga....Jippikajej....vill någon byta....bara en enda dag så jag får ta en paus???

Ska åka o hälsa på en vän över valborg...ska bli så skönt att få träffa henne....för hon om någon kan trösta, peppa. Förhoppningvis kommer jag hem som en ny människa sen...eller ialla fall har fått lite input av energi och glädje. För är det någon som gör mig glad så är det hon...min älskade vän L.

Men för er som undrar och tycker att jag skriver för sällan....jag lever.....men jag är allt annat än levande.

Kram kram

vad som är bäst för mig och dig? Jag vill ju ha dig nära...men när det bara blir fel...vad är då bäst?? Att släppa taget och låta någon annan ta över eller ska jag fortsätta kämpa så som jag gjort i så många år nu.

Kämpat o kämpat och ändå stå kvar tomhänt, tom i magen och tom i huvudet. Tomhet är allt jag känner just nu. Hur fan går jag vidare nu då??? Behöver ett facit över hur jag kommer vidare nu!!

Det handlar ju inte bara om mig..Det finns flera här.... men har du någonsin brytt dig om något annat än dig själv??

Blivit anklagad för att ha gjort saker jag definitivt inte gjort... Hur mycket ska jag ta egentligen. Jag orkar verkligen inte mer......

Ta bara bort mig från den här skiten....snälla!!!

som typ min hjärna...Säger bara Ghaaaaaa!!!!! Upp o ner, fram o tillbaka, kastas hit o dit. Suck...Min förvirrade hjärna...som vill en sak...men jag vet inte...det sitter någon på min vänstra axel o säger...Stopp....ta det lugnt..vänta o se...På min andra axel sitter en annan o säger...Gör si, gör så...du mår bäst av...Kanske är det mitt bättre o sämre jag *S*. Just nu vet jag inte vem jag ska lyssna på eller tycka mest om. Jag vet ialla fall att jag har de två (tre) härligaste ungarna man kan tänka sig. De är underhållande, kramgoa, roliga, verbala och sååå snälla. Hade pizzamiddag med tjejerna...o vad vi skrattade. De är fullkomligt galna men så dundrande härliga. Ååå vad jag älskar dem och ååååå vad jag önskar att Josefine var med oss. Kram

Känslan när man tittar på en person och känner....INGENTING, VEM ÄR DU, VAD GÖR DU HÄR???? Jag vet inte vad som hänt, men allt är borta..kvar finns bara en stor sorg över hur det som kunde blivit så bra är helt borta. Hur kan så starka känslor bara gå upp i rök...eller det har de väl inte gjot...men succesivt avtagit utan att märka det.

Mitt uppvaknande kom...helt oförberett...men nu vet jag..det finns inget kvar. Så här står jag med en rädsla, oro och även glädje över att veta vad jag ska göra. Det som är min framtid nu är något helt okänt. Jag kommer stå på egna ben, nytt jobb, nya vänner och så småningom kanske en ny kärlek. Men de är ingen panik...jag har bra så glad över att skiten är över...att jag har hittat det som är jag igen...och jag ser fram emot att få plocka fram ännu mer av mig själv. jag har lärt mig...av massor med misstag, jag kommer aldrig göra om dem. '

Jag säger till mina barn..lev som att morgon dagen vore den sista ... ialla fall nästan. Jag är så jävla bra på att ge tips och råd till andra men jag har aldrig levt upp till dem själv. Det är dags nu....

Kram kram

Svårt att veta vad som är bäst..Det är skönt o va lediga och kunna ta dagen som den kommer men det är ju oxå skönt att ha lite rutiner och känslan av att uppskatta att vara ledig. Inget är väl som en fredag kväll efter en veckas jobb. Det är ju bara så skönt att sjunka ner i soffan efter en god fredagmiddag och ett glas vin :-)) Tiden går....o det är nu mer än 4 år sedan min älskade Josefine föddes. Jag förundras när jag tänker tillbaka över hur fort tiden har gått, och hur man har kastats mellan skratt och gråt, förtvivlan och hopp, tröslöshet och tro. Man har sjunkit ner i djupaste hål utan hopp om att någonsin ta sig upp, man har stått o balanserat på ruinens brant och hållt sig kvar. Men jag tror att dessa svängningar har gjort att jag överlevt för någonstans när det känns som mest Svart så vet man innerst inne att det är något övergående. Jag har så många fina vänner och framför allt mina systrar som stöttar i ur o skur. De ser till att jag håller mig över ytan. Sen finns det människor som står mig närmast...som har visat sig vara totalt värdelösa när jag har mått dåligt. Har bestämt mig för att jag inte behöver ha dem nära mig längre för de tar så mycket energi av mig som jag behöver själv. Hemmavid är ett stort kaos just nu. Jag har hamnat i ett läge där jag ifrågasätter typ allt runt mig coh tyvärr så får jag oxå märka av konsekvenserna av mitt ifrågasättande nu. Det handlar om tappade känslor, nyväckta känslor, vad som är rätt och fel och jag inser att enda anledningen till att jag inte gjort detta förrut är för att jag varit rädd...rädd att upptäcka konsekvernserna av min handlingar mitt rannsakande av mig själv. Men ack så skönt....besluten ligger tunga i magen...men de känns ändå som bomull...Det är ju som sagt bättre att veta än att inte veta..För när man vet så kan man ju göra något åt det som känns galet. Nu är det bara upp till mig.... Önskar mig detta år...en stor vinst så jag kan förverliga mina planer lite snabbare..jag önskar mig att jag och barnen får vara friska och krya och att vi alla tre hittar lyckan igen. kram kram