Vad nu!

I lördags så spelade min äldsta dotter innebandy och laget vann för första gången och mot konkurrenter i från samma kommun. Super kul. Jag är himla glad.

Sen i onsdags så var vi och kollade skolan vi sökt för henne. Engelska skolan. När vi sitter där och lyssnar så säger de - Hur många här har inte en anmälan hit? Och sjugotal räcker upp handen. Tyvärr måste jag meddela att ni inte har kommit in. Vi hade en inbjudan.

Strax före det så säger han att den sista personen som kom in i skolan kom in oktober 2007. Då sjöng det i mitt huvud. Vi sökte in januari 2007. Fast egentligen var det halvår tidigare men det är en annan story.

Så nu är jag dubbelt lyckligt men det tar inte stopp där.

Idag när vi skulle iväg och bad så hade min äldsta en nyhet.

Hon är med i kören och de skulle ta fram skolans Lucia och fick rösta. Min dotter blev Lucia. Jag är så himla glad för henne. Ska bli kul att se en större variant av Lucia med rött hår. Dessutom en som kan sjunga. Jag bara måste vara där.

Tror ni hon är lycklig? Det är hon också.

Dessutom har hon jobbat in på Pandaförsäljning så det står en stor platt-tv i hennes rum. Lyllis henne.

Bra jobbat, dotter min!

Jag sätter mig för att äta

Trodde jag ska bli själv och hade lagt ut tidningen för att läsa

In kommer två personer som också ska äta

Den ena håller på med ekonomi och den andra praktiserar ämnet

Båda kommer från samma land

och har språket gemensamt

mer vet jag inte

De pratar några ord med mig men så byter de språk

och så återkommer de till mig på svenska

Är jag inte välkommen och höra de gånger de pratar persiska

är det därför de pratar ett annat språk

Det är då jag önskar att jag kunde språket de pratar

och chocka dom med att kanske svara på svenska det som har sagts på deras språk

Men jag är tyst och läser vidare i tidningen

Nog kände jag mig lite utanför

men det kanske är just som det ska vara

att jag inte har något att säga till om i det fallet...

Jag känner dig inte men jag vet hur glädjen spred sig hos dig

Du glödde

Din kropp hade förändrats och var nöjd

Jag såg dig på avstånd och sa hej mer var det inte

Ändå så uppfattar jag dig mycket vacker

Du bar ju på ett barn

Men så en dag nu nyligen så var allt förändrat

Här satt du nu och tittar på oss i rörelse och du hade tid för oss

Och när jag söker ögonkontakten med dig så undviker du den

Klart att du unviker den

Din kropp är inte i väntas tider längre

och jag kan känna sorgen hos dig

fast du försöker att spela oberörd

Visst är jag frågande men jag är inte den som ska fråga

Jag vill så gärna bry mig om...

...fast det inte kom så många barn.

Ja, min lill-tjej hade kalas och hon hade kul fast det inte kom så många. Endast 6 av 20. Jag gissar på att det är Halloween och Alla helgona som gör det.

Min lill-tjej har en pojkvän och på honom så tar han det hela väldigt seriöst. Min lill-tjej är lite så där...men ihop är dom.

De pussades och dansade på kalaset. Och när dö öppnade presenter så fick de en jätte fin present av hennes pojkvän. Hon och han skulle på ett pannkaksbowling en söndag.

Och när jag pratade med hans pappa så var det hans egna idé.

Ja, jag var tvungen att prata med honom om det var sant...tihi...nä, för att se att det verkligen blev av.

Han är tydligen bestämd av sig vem som ska bli hans tjej. Han hade en flickvän på dagis och henne ville han köpa en klänning till. Han vet verkligen hur han ska behandla flickorna.

Jag sa till hans pappa att hon brås väl på någon och jag sa att det var jag. Jag hade min första pojkvän när jag var sju och så blev jag lite generad...

Jo, jag var lite tidig, men ursäktade mig med att jag tror jag sökte mig till män för att de är för mig rätta vännerna.

Är det så? Jag vet i alla fall varför lill-tjejen är som hon är. Hon är väldigt lik mig.

Vi är båda lika karltokiga.

Trevlig lördag alla där ute! 

Allt känns bra.

Jag om någon vet ju att det kan gå fort utför så jag får helt enkelt inte tänka för mycket.

Lev här och nu.

Jobbet går bra. Mycket att lära sig.

På lördag är det barnkalas för lill-tjejen och vet inte hur många som kommer men känns inte som många. Hoppas att det blir kul för henne i alla fall.

Och på lördag ska här öva teater. Januari är det premiär. Pjäsen är full av humör och komik. Få se om det får folk och verkligen skratta.

Allt känns bra helt enkelt.

Hur har ni det?

Kramar

Jag är absolut inte långsint på något sätt men ibland kan man ju undra.

Min morfar var en mycket ensam man.

Han levde i en etta i stan. Jag hälsade på honom några gånger inte allt för ofta. Visst var det kul att se honom men vad säger man till en gammal morfar?

Han såg dåligt, det var väl inte igår som han bytte sina glasögon då. Han såg väl det han behövde se. Han körde inte bil längre och om han gjorde det så skulle han gjort stan osäker ordentligt för han körde som en blådåre men var väl bra på det.

Jag vet att jag brukar fråga honom om andra han träffar men han brukar bara muttra om att han inte ville prata om det. Han sa väl något om att han inte har några telefonnr kvar eller bilder. Allt som var i vikt att ha kvar fanns i hans huvud.

Jag tror nog att han var bitter på livet.

Nog att han var glad att se mig när jag kom men inte var det tillräckligt. Jag hade nog gjort mer om idag var då.

När jag tänker på honom så tänker jag på min bror på hur han beter sig och hur ensam han är.

Han har stött ifrån sig mig för jag inte har tid, här och nu, så tror han att jag inte tycker om honom. Precis samma känsla kan jag tänka mig som morfar hade.

Så ensam och så övergiven.

Men hallå, ni är ju båda vuxna och kan helt och hållet ta hand om er själva.

Varför har jag då så himla dåligt samvete?

Min bror har sagt upp bekantskapen med mig för att jag sa att jag vill ta det lugnt ett tag för min mage led fruktansvärt just då. Brusade upp för minsta lilla gjorde jag men det var ju inte hans fel och jag bad om ursäkt. Men det dög inte och så svisch så fanns jag inte för honom mer.

Jag känner så igen mig när det inte känns bra - då tar man avstånd. Är det ett släktdrag? En sjukdom?

Morsan gör likadant - tar avstånd hellre än att ta tag i saken.

Det bara klack till hos mig och det stämmer så väl.

Men så tittar jag upp på en bild som jag har tagit på morfar. Jag är så himla glad att jag hann ta en bild innan han dog. Han var verkligen så fin.

Jag vill inte bli ensam när jag blir stor... :  )

...ja, jag vet. Men jag kunde inte låta bli.

Vi hade sålt våran kära combi-camp för att vi inte tyckte den gav oss lugnet som vi ville ha.

Att hela tiden packa upp och ner med förtält och andra saker som ska ställas fram. Just för att myset ska bli så ultimata som möjligt.

Tanken med husvagn dök upp när en vän kom med med sin söta husvagn och också hade en buss. Precis som vi.

Jag har varit emot husvagn så mycket som det bara går.

Men att se ett gulligt ägg då kunde jag inte motstå.

Det måste fixas lite och jag hoppas att vi grejar det. Byte av fönster, hur vi nu ska hitta plexiglas osv.

Jag har redan köpt tyget att göra om madrasserna med.

Puh, om man inte har något att göra så skaffar man sig.

Men jag gillar den här inrednings grejen. Och speciellt när jag har hittat tyg i färgerna som jag hade valt. Då blir det dessutom himla roligt. Jag lovar, när det blir klar då ska jag fota den.

Kramar på er!

...ett ansikte så vackert genom kameran.

Synd bara att man inte har mer tid att ge för just stunden här och nu.

Allt stämde.

Ljuset som är så viktigt stämde jätte bra för jag hade ju ingen tid till något annat.

Du var så osäker på dig själv och det märktes men det gjorde inget.

Det blev så himla fint.

Jag var bara ett redskap för en bättre bild på dig.

En bättre syn på dig.

Tankarna skenar iväg.

Tänk om du kunde få dig själv att tänka bättre om dig själv.

Att utseendet inte är viktigt men det är en bra bit på väg.

För om du inser att du är en bra person och kan acceptera dig som du är så blir du ännu vackrare och fulländad.

Du skulle trivas och må bra.

Se dig med andra ögon.

Ögon som vi andra ser dig.

Ser du inte vad din man ser hos dig?

Förenings möte och fest på samma dag.

Jag skulle komma dit kl 10:30 för att planera fotografering för de som inte hade gjort det redan.

Möte till kl 12 och sen fortsatt möte. Innan halv blev det en skål med moserat vin för att skåla för att tacka oss för ett så bra år. Jag tackade nej för jag var ju så himla hungrig och skulle ju strax äta endast en smörgås. Då var jag så himla hungrig, ja ni vet att ha magkatarr är ingen lek direkt. Tror ni att jag fick äta?

Nä, då skulle jag fota i ca 40 minuter och sen var det möte igen.

Fotograferingen var skit kul rent av men när jag sätter mig för att vara på mötet så känner jag att jag hade en början till en huvudvärk. Jag åt för brinnande livet av det lilla man fick äta. Kanske skulle jag fixa det här.

Klockan närmar sig 16 och jag känner att det börjar likna en migrän det här.

Saken var att vi skulle äta middag och bowla sen kl sju och det betalar klubben. Hur ska jag palla tänkte jag.

Vi skulle samlas i grupper för att diskutera, då tog jag min chans och tog till flykt. Jag ringde min man och han fick hämta mig.

Jag gick och la mig direkt och sov som en stock i två timmar och vaknade med ett ryck. Jag var återställd, men det berodde mest på tabletten jag tog och att jag kom i säng i tid. Klockan var bara kvart över sex och tog god tid på mig. Hann till och med plocka upp några från klubben till bowlingshallen.

Det blev en del väntan innan maten kom men den var jätte god och sen hade vi en jätte trevlig match.

Kl hann bli 23 innan jag kom hem. Tänk om jag inte hade hunnit hem då hade jag inte varit så rolig på kvällen. Tolv timmar är ingen lek det heller.

Idag var det teater för hela slanten. Idag sjöng vi för första gången och till och med mitt solo. Jätte läskigt men det gick.

Så ni kan förstå varför jag är trött idag.

Och en annan sak. Vi har köpt en gammal husvagn och vi har konstaterat att den är fuktskadad men vi ger oss inte. Vi ska nu ge oss in i den leken med.

Det här bli så himla roligt...hahaha....någon som håller med?

...vill förmedla min första tid på jobbet.

En man undrar varför vi kvinnor inte fäller ner locket efter er när vi män kan ta upp sittringen efter oss?

Jag tänkte mycket på det där.

Jag började därför stänga locket mer noggrant innan jag ska spola.

Här på jobbet så är det en toa för killarna och en för tjejerna.

Men så har det hänt!

Jag har nu jobbat knappt en månad på jobbet och två gånger så har det funnits bajs i toaletten.

Jätte fräscht!

Men jag har nu konstaterat att jag inte kommer att stänga toalettlocket efter det här.

Nu förstår ni nog varför.

Jag tycker det är värre att stöta på andras bajs i toan än att jag har glömt att stänga locket.

Eller vad tycker ni?

För om man stänger locket och spolar så ser man ju inte om allt bajs gick iväg eller om det finns en bajsränna i toan. Därav mitt val.

Det jobbiga är att det finns inte så många tjejer här på jobbet.

Ha det gott!

Jo, jag har ju börjat på ett nytt jobb.

Alla är i åldrarna 35 och uppåt.

Där finns en man som inte kan hålla sina kommentarer för sig själv. Ganska kul faktiskt.

Idag sa han att det är männen som har mycket lättare att få späck runt magen än kvinnor.

Jasså, säger jag, det tycker du.

Varför det?

Jo, det är bara så.

Han är en man som har en extra kudde på magen som många har i hans ålder ( 52 och uppåt ).

Så när man ser honom äta så förstår jag.  Bara en massa onyttigt som tex Felix snabbmat för 22:- styck beroende på hur många man köper eller färdiggjorda hamburgare från Lidl. Han kan också bara äta två styckna smörgåsar.

Och så säger han att det är bara män så får en sådan mage.

Om jag skulle äta allt det där så skulle jag också få en späckmage.

Men det gör jag inte...men har gjort ( Felix i alla fall ) men det jobbade jag på Posten så jag fick inte tillräckligt med näring och fick problem.

Men nu mår jag bra förutom min katarr som jag vårdar ömt.

Ha det bra så länge

Ja, jag vet, jag har inte varit här på ett tag. Jag har haft så himla mycket att göra, det kan jag lova er.

Ta som i torsdags.

Jag går upp som jag brukar och äter frukost med ungarna innan vi ska iväg.

Jag åker bil till jobbet som börjar kl halv nio men jag är där innan för att ta det lugnt i min takt.

Jobbet är fullt med överraskningar men det är kul.

Jag slutar kl 17 men oftast så är det ganska dött mellan fyra och fem så vi kan gå så där tio i fem. Ganska glad blir jag för då får jag en liten chans att jag hinner äta innan jag ska till F&S och jobba. Som tur är så ligger det inte så långt ifrån varandra.

Jag kommer dit med huggsta hugg med mat i ena handen och min väska med F&S-kläder i den andra. Skor för att ha på mig under armväcket.

Jag hinner inte äta klart för min arbetskompis får ett sånt där jobbigt samtal som gör att jag behövs. Jag är glad att jag hann med att äta upp korven. Hade inte hunnit byta om.

Står och jobbar som bara den i fel kläder.

Sen äntligen så får jag tid till det och då har det gått en halvtimme.

Jag har inte emot att jobba med F&S fast det är mycket för det är då det är som roligast. Att få serva folk i stressad miljö.

Tiden går fort och vips så är klockan nästan sju. Normalt så jobbar jag till 20 men inte idag. Har fixat så att någon annan tar över. Det fick bli hon som jobbar från 20 och stänger. Bara jag får sluta 19 så blir allt bra.

Jag hade glömt min mat på bordet och skulle fixa det och när jag tog i den så flög det miljoner flugor fr den. Tur att jag hade ätit klar. Byta om igen och sen iväg.

Sätter mig i bilen och pustar.

Hann inte dricka vatten, koppen stod så fint kvar på bordet, på två timmar och innan dess inte sen kl tre.

Kom fram till teatern och där var det full gång med rörelser och jag blev mycket förvånad. Vi ska lära oss att fäktas. Jag njöt fast jag var himla trött. Jag kom en kvart senare än alla andra men jag föll snabbt in.

Kroppen ville inte riktigt och absolut inte huvudet. Text skulle läras upp samtidigt som vi skulle lära oss stegen.

Jag beslutade mig för att bara lära mig rörelserna och sen ta orden när man inte spelar teater.

Efter ett tag så krävde jag nästan att vi fick lite rast. Klarar inte ett steg till utan vatten. Klart det ordnade sig.

När jag kom hem var jag på ett mycket speciellt humör. Kan ni tänka er, mig skit retlig. Ingen kattmat i kattskålarna och jag hade ingen tallrik att äta flingor i. Jag var tvungen att hämta disken i från garaget och sen äta.

Jag blev så sur att jag inte orkade vara upp längre än att jag hann med en dusch.

Klockan var inte mer än 22 när jag somnade in för natten.

Dagen efter - idag alltså, så var jag inte så glad men ändå så var jag det. Lättretlig, men det är inte bra på nya jobbet.

Visst hände det saker men jag är inte helt skyldig.

Ville bara göra mitt bästa men att det gick helt galet hur jag än försökte.

Väntar på min dom.

Äsch, så farligt var det nog inte. Jag visste inte hur man gjorde med rutinen på kreditering bara.

Och nu till er - Jag har inte glömt er. Jag har en sådan dåligt samvete för min kära bloggvänner ska ni veta.

Jag vågar inte än blogga på jobbet.

När jag blir fast möjligen men inte innan.

Bara så ni vet, så tänker jag på er hela tiden.

Jätte kramar

Regler :

Kopiera detta till din blogg och utmana 5 personer.

Varje svar måste börja med första bokstaven i ditt namn.

Alla svar måste vara riktiga, inga hitta på ord.

Om personen som utmanar dig har namn som börjar på samma bokstav som ditt får den personen inte skriva samma ord som dig.

Du får heller inte skriva samma ord två gånger eller skriva ditt namn någon annastans än på fråga 1.

Lycka till !

1. Vad heter du ? Annie

2. Ett ord på 4 bokstäver : ARLA

3. Flicknamn : Ann

4. Pojknamn : Adrian

5. Yrke : Assistent

6. Färg : Amaronebrun

7. Klädesplagg : Ankelsocka

8. Mat : Antipasta

9. Sak i badrummet : Anka i form av badanka

10. Plats/stad : Askersund

11. Orsak att vara sen : Astma

12. Något man skriker : Aj som FAN

13. Film : Annie get your gun

14. Något man dricker : Aqua

15. Band : Accept

16. Djur : Angorakatt

17. Gatunamn : Alprosvägen

18. Bil : Amazon

19. Sång : All I need is LOVE

Japp, så var det gjort ! Nu skyndar jag mig att skicka vidare till :

Gloria Mundi

Nattugglan

Therese

Agge

Andromeda

Ja, mycket händer nu och jag hänger bara med.

Jag cyklar varje dag till jobbet. Det är skönt och jag vaknar till ordentligt.

När jag kommer till jobbet så vet jag precis vad som ska göras och det finns tid till att göra sitt jobb ändå.

Jag trivs jätte bra här, det måste ni förstå.

Hon som lär ut mig är mycket ung men ändå klok och förstående, precis som jag var i hennes ålder. Men det är inte helt kul att sitta där som en nybörjare och ha någon som tittar bakom nacken på en men hon är borta på måndag för då är jag själv.

Jag har klarat mig helt själv nu idag och känns mycket skönt.

Men så har jag F&S också och det känns tufft nu. Jag som gillar att tränna nu men ändå inte hinner med. Fan att man inte hinner med.

Jag har mina tider och jag grejar det med nöd och neppe.

Men så har jag teatern och det är svit kul men också svin svårt. Igår hade vi repetetion och han ändrade hela tiden...ja vad säger man. Jag fick ett gott skratt ändå men när jag skulle göra mitt parti så kändes det lite jobbigt. Jag vet inte om jag är tillräckligt duktig men det ska jag ändå ta reda på.

Jag får se om jag hinner ta bloggen i beslag på jobbet nu jag kommer att vara själv. Få se om jag vågar.

Ha tålamod bara...

Kramar på er!

...så ska du ha en anställning, säger min handläggare på AF.

Och sen försvann stenen ifrån mitt bröst.

Det bästa jag gjorde i går efter samtalet med AF var att ringa till min nya chef och berätta vad som har hänt.

Och han i sin tur ringde min handläggare.

Och hon ringde mig och sa den härliga nyheten.

Nu kan jag koppla av.

Puh, det var inge kul.

...och jag vet inte riktigt vad jag ska göra i dag.

Det känns lite som att sticka hål i en ballong ( kolla inlägget innan )

Bara det kunde vara måndag så jag inte behöver känna så här.

Solen skiner i alla fall.

...så fick jag ett samtal från arbetsförmedlingen om det företaget som jag ska börja arbeta på.

Dom frågar om jag ska börja som pratikant där?

Nä, sa jag, och bekräftade att jag har fått en tjänst.

De var lika frågande som mig.

Jag frågade om jag har satt mig i en situation?

Det kunde hon inte svara på och sa att hon skulle ringa mig i morgon.

Jag la på blev jätte orolig och skakig. Som tur var så kom jag ihåg telefon nr till företaget och chefen var kvar. Jag sa vad som hände.

Han försäkrade att jag ska börja på måndag ändå.

Han skulle genast i morgon ringa till Arbetsförmedlingen och prata med dom. Dom skulle aldrig ha ringt mig. Han var glad att jag ringde honom på en gång.

Puh, det här var nog det tyngsta hittills.

Jag har ingen lust att prata med arbetsförmedlingen i morgon.

Nu kommer jag vara jätte orolig tills jag skriver på kontraktet.

Nu förstår ni väl varför jag inte vågat jubla än.

Jag fick jobbet och jag

börjar på måndag!