Dubito ergo sum

Ville bara tipsa som Svt 2:s dokumentär om Darwins evolutionslära. Idag klockan 18:00. Alltid aktuellt då kreationstiska irrläror aldrig verkar försvinna.

/Dubito

Att som ateist debattera med religiösa kan ibland vara väldigt givande, men ibland tar det helt enkelt stopp. Författaren Lena Andersson sammanfattar hur det kan kännas väldigt bra.

"Det är svårt att debattera med religiösa om religion. Det finns en punkt där man fastnar, där banala överenskommelser om naturlagarna (som även religiösa erkänner i sitt dagliga liv) upphör att gälla, där orimligheter staplas på varandra utan att den religiösa noterar dem som orimligheter, en punkt där själva språket ger vika. En punkt, kort sagt, där det blir tro. Jag föreställer mig denna punkt som kanten på en trampolin. Gränsen är skarp. På trampolinen gäller samma naturlagar, logik och sannolikhet för alla. Men så når den relgiöse kanten och dyker ner i ett oregerligt idéhav där ingen brist på logik är för stor, ingen orimlighet för skriande. Tvärtom, ju mindre allt hänger ihop logiskt, desto mer visar det på guds "ofattbara storhet".

När ateisten påpekar omöjligheten i alltsammans är det denna omöjlighet som berättar att det är Gud och ingen annan vi talar om.

Ja, och där stannar alla samtal."

  - Lena Andersson

/Dubito

Länk till nätverk mot religiösa friskolor:

http://www.mot-religiosa-skolor.se/

/Dubito

"Jag vidhåller att vi båda är ateister. Jag tror bara på en gud mindre än vad du gör. När du förstår varför du avfärdar alla andra möjliga gudar kommer du att förstå varför jag avfärdar din."

- Stephen Roberts

/Dubito

Öknen är verkligen en fantastisk plats för meditation och avkoppling. Det är en fantastisk känsla att vakna mitt i natten till en stjärnklar himmel där vintergatan lyser så kraftigt att man känner sig bländad. Eller när man vaknar upp till soluppgången och vandrar upp på den högsta tillgängliga sanddynan för att se hur solen smeker det kalla och närmast oändliga sandhavet. Det är en överväldigande känsla! Det är inte konstigt att mycket religiöst tänkande gjorts i dessa sandhav. Bland annat Muhammed fick sin kallelse att börja predika i öknen. Jag förstår honom, även om jag är ateist och han Guds budbärare. Eller var han det?

Som kristen tror du ju säkerligen inte att Muhammed var Guds budbärare. Så långt är vi överrens. Jag undrar dock om du inte nånstans ändå funderar lite runt Muhammeds och Gabriels förehavanden? Tänk om Gabriel verkligen kom till Muhammed i grottan? Tänk om det stämmer som Muhammed säger att Jesus inte var gudomlig? Då fallerar ju allt! Men det gör du inte, eller hur? Du menar att islam är en absurd tanke!

Men Nya testamentet är det är sant då? Jo, menar du, det är ju det! Visst finns det saker i Bibeln som inte ska tolkas bokstavligt men överlag är det sant menar du. Ja, egentligen allt måste tolkas, menar du kanske, och det gör det, på alla möjliga sätt! Vissa menar t o m att Bibeln faktiskt ska tolkas bokstavligt, t e x 1:a Mosebok. Andra att den måste tolkas in i dagens kontext i sådan grad att ingeting längre verkar vara som det först verkade. Jo, just det, en sak måste du tro, Jesus som Guds son och att han dog på korset och återuppstod från de döda, annars falerar allt! Vad gör egentligen Nya testamentet mindre absurd än Koranen?

Vad får dig egentligen att förkasta Muhammed men tro på Paulus och evangelisternas ord om Jesus?

/Dubito

Nu är jag tillbaka efter en tid utan bloggande. Däremot har jag berikat mitt liv  på andra sätt genom ny möten, ny resor och ökad ödmjukhet inför vår tillvaros storslagenhet. I öknen finns svaret!

/Dubito

“What is freedom of expression? Without the freedom to offend, it ceases to exist”

 - Salman Rushdie

/Dubito

Efter att ha följt olika debatter på på diverse bloggar har jag förstått att det finns en viss missaktning mot det som kallas att vara PK (Politiskt Korrekt). I de flesta fall kan jag hålla med publicisten i att just den åsikt de framför "ogillas av massan" och att de "sticker ut hakan" genom att framföra den i ett officiellt sammanhang. Om jag förstår dessa PK-motståndare rätt så  anser de sig som offer som modigt går emot massan och framför sin åsikt. Som tur är så lever vi trots allt i ett land som har en stark yttrandefrihet (om än begränsad). Så långt med offer och mod!

Jag är ateist (enligt religiösa något som är PK tydligen). Jag vet i och för sig inte om de som kallar en ateist  för PK vet hur ateister behandlas i Iran eller hur osannolikt det vore att en ateist blir vald till president i USA pga sin ateism, men men. Jag tillmäter egentligen inte debatten om PK särskilt mycket värde då jag anser den vara förhållandevis ointressant i ett land med vår grundlagsskyddade yttrandefrihet. Ingen (nästan) blir straffad i Sverige för att de framför sina åsikter. Inte heller tänker jag gråta några tårar över hur oförtjänt missaktade vi ateister blir i teokratiska länder.

Nä, jag tänkte själv testa på att se om jag också kan vara "politiskt inkorrekt". Som jag förstår är man det om man framför en "sanning" som av "vox populi" anses vara moraliskt tvivelaktig "i sig" eller moraliskt tvivelaktig att framföra överhuvudtaget.

För att förtydliga så vill jag:

INTE HÅNA NÅGONS TRO!

Jag framför detta för att jag vill bemöta ett väldigt vanligt och ohederligt argument från religiösa apologeter. Detta ohederliga argumentationsfel är mycket vanligt och kallas, "heder genom samröre". Det är ett genetiskt argumentationsfel som innebär att man försöker låta den tes man framför bevisas genom att hänvisa till de individer som för fram bevisen (se även ignoratio elenchi). Det är givetivs irrelevant för tesens sanningshalt vem som stöder den eller inte. Ett vanligt exempel på "heder genom samröre" är t ex att peka på Einsteins (högst tveksamma) religiositet som ett argument för Guds existens.

Detta är som sagt ett mycket vanligt argumentationsfel från religiösa. De vill gärna peka på vetenskapsmäns eller andra otvivelaktigt begåvade människors tro på Gud, som ett bevis för Guds existens. Så min tanke är helt enkelt att visa på hur forskningsläget egentligen ser ut för det samband som apologeterna ofta insinuerar till sin fördel.

Forskningen visar faktiskt på ett starkt samband mellan utbildning, IQ och tro. Resultaten pekar konsekvent på att lägre utbildade och lägre begåvad har en större benägenhet att tro på gud. Tvärtemot vad apologeten vill hävda. Jag vill påpeka att  brist på utbildning och begåvning verkligen inte är de enda förklaringarna till huruvida man tror eller inte tror. Det finns dock ett mycket tydligt samband och det är sannolikt en delförklaring.

Jag hänvisar här nedan till några av dessa forskningsresultat och deras övergripande resultat:

Ekonomen Burnham Beckwith sammanställer över 30 studier i “The Effect of Intelligence on Religious Faith”, Free Inquiry, Spring 1986.  Resultaten från flera av studierna redovisas här. Tillsammans med 16 andra studier visar det sig att 42 (av 46) av dessa funnit ett samband mellan lägre utbildning/intelligens och benägenheten att tro på gud. (Bell,Paul, “Would you believe it?”, Mensa Magazine, Feb, 2002, 12-13).

Bland forskarna i National Academy of Sciences saknar 93 % tro på en personlig gud, "Leading scientists still reject God".  

Undersökningar av nobelpristagare visar att endast en enda av 700 tillfrågade trodde på en personlig gud, "The Psychology of Religious Behaviour, Belief and Experience".

Detta är bara ett axplock av forskning som visar på likartade resultat. Dessa resultat gör att jag ofrånkomligen måste ställa frågan:

Om Gud existerar borde inte begåvning och bildning underlätta för männsikor att finna honom och inte tvärtom?

/Dubito

Snart kan vi lägga 2007 bakom oss och med nya tag kliva in i ett nytt år. När man vid årets slut summerar intrycken av såväl den politiska som den kulturella debatten kan det vara intressant att sätta in de aktuella frågorna i ett större historiskt perspektiv.

Sett till debatterna de senaste året har framförallt ekonomiska och demokratiska frågor stått i centrum, likt de senaste decennierna. Ekonomisk utveckling och utvidgningen av det demokratiska projektet Europa är några av de frågor som står högst på agendan.

Om vi lyfter blicken något? Vi ser tillbaka, låt oss säga, 200 år. Sett i det perspektivet, hur ser det ut med ekonomin och demokratin i Europa?

Europas länder var förhållandevist fattiga för 200 år sen. Idag är större delen av Europa välmående. De ekonomiska problemen är viktiga, men är det akuta problem för oss?

När det gäller demokratin har Europa gjort enorma framsteg från feodalsamhällen till fungerande demokratier. Det finns fortfarande vissa förbättringar att göra på sina håll, men är det ett akuta problem för oss?

När vi ståller dessa frågor i förgrunden som de viktigaste frågorna hindrar vi disskussion om viktigare och mer angelägna frågor. I skuggan av den ekonomiska och demokratiska utvecklingen tillsammans med sekulariseringen av Europa har nya problem växt fram. En ökad känsla av tomhet och meningslöshet, framförallt bland unga t ex.

Historiskt har de stora frågorna temporärt lösts genom totalitära makters allians med religionernas dogmer om odödlighet och andra önskedrömmar. Dessa upprepades till den milda grad att människor till slut trodde på dem. Med ökad demokrati och upplysning har dessa dogmer och, allt för enkla, lösningar på de stora frågorna förkastats. Istället pumpar de kommersiella krafterna oss fulla med visioner om lycka och framgång genom konsumtion. Våra inre röster vet att även detta är falsarier men de drunknar i det allt för djupa havet av kommersiell propaganda.

Den andliga kampen står idag mellan de traditionella religionerna, kommersialism och allsköns humbug i form av "new-age", alla med sanningsanspråk. Ihoptrycka och negligerade blir inte bara individerna i denna kamp utan även alla försök att skapa en debatt runt vad människor egentligen behöver i vårt demokratiska västånd. En öppen, fördomsfri debatt om människans behov, såväl psykologiska som fysiska.

/Dubito

En filosof lärde en gång att bara försöka påverka det som beror av oss och lära oss att acceptera allt annat. Att vi alla en dag ska dö är inget som vi kan påverka, det måste vi acceptera.

Hur vi lever vårt liv beror dock i högsta grad av oss själva. Att leva innebär bland annat att njuta och lida. Döden innebär att förlora förmågan att njuta och lida. Vad är att frukta i det? När döden är där, är inte vi där och när vi är där är inte döden där, vi kommer aldrig befinna oss på samma plats. Det enda som är kvar att frukta är idén om döden.  Denna idé tänker jag ringakta genom att lära mig att leva. Min största fruktan är att jag inte hinner lära mig att leva innan jag dör och att jag därför aldrig kommer att ha levt!

/Dubito

Att säga att man är ateist är inte oproblematiskt. Trots 300 år av upplysningstänkande är det fortfarande få som verkar veta vad ateism innebär. Jag har fått höra de mest udda definitioner av ateism och vad det innebär. I många fall är det säkert ett medvetet byggande av en "halmgubbe", men i andra ren okunskap.

Fundamentalistiska kristna vill gärna likställa ateism med kommunsim, sekulär humanism eller till och med djävulsdyrkan. Framförallt är det vanligt att man framför det från "Bröderna Karamazov" kända citatet: "Gud är död, allt är tillåtet!". Man vill med detta ha sagt att en avsaknad av gudstro leder till omoral. Många som blir upprörda över att man är ateist blir det för att vi ateister påstår oss "VETA att det inte finns någon Gud"!  Dessutom händer det att ateismen själv blir kallad för religion (!?). Allt detta är dock felaktigt. Ateister är inte per automatik kommunister, sekulära humanister eller djävulsdyrkare, även om det finns de som är det. Inte heller möter du någon reflekterande ateist som hävdar sig "VETA att det inte finns någn Gud". Framförallt är ateismen INTE en religion och man kan leva ett moraliskt väldigt gott liv utan att tro på Gud.

Vad är då ateism? Ateism kan definieras lite olika men den vanligaste definitionen lyder enligt (1).

(1) - "Ateism är att sakna tro på gud" (eller flera gudar)

Intressant att notera i denna definition är just "sakna tro". Denna avsaknad av tro är ateismens utmärkande natur. Likadant som den övervägande majoriteten på jorden saknar en tro på att det snurrar en kinesisk tekanna i omloppsbana runt jorden (se Russel´s teapot) så saknar ateisten tro på en (eller flera) gud.

Defintionen (1) brukar kallas svag ateism (eller negativ). Detta är den definition av ateism som de flesta som kallar sig ateist skulle ty sig till.

Den alternativa defintionen (2) av ateism är den som de flesta troligen förknippar ateismen med.

(2) - "Ateism är att tror att gud inte finns" (eller flera gudar)

Defintionen (2) brukar kallas stark ateism (eller positiv). Viktigt att poängtera här är "tror att". Det är alltså en positiv hållning till icke-existensen av gud. Det innebär att man har tagit ställning i ett specifikt fall och har argument för hållningen. Även viktigt att notera att det fortfarande inte handlar om att hävda sig veta något.

Agnosticism är angränsande till detta. En agnostiker kan dock såväl tro som sakna tro på gud. Agnosticism är en kunskapsteoretisk hållning till begreppet Gud. Agnostikern menar att det inte går att få någon kunksap om Gud och således aldrig kunna veta om Gud existerar eller inte.

Varför ateism inte är kommunism, sekulär humanism, djävulsdyrkan eller en religion återkommer jag kanske till i ett senare inlägg.

Förhoppningsvis har detta lett till att några missförstånd kan undvikas i framtiden :-)

/Dubito

Jag skrev detta först och främst som en kommentar till Kyrksysters inlägg om "Människan och ondskan" - men det vart så långt så lägger in det som ett inlägg också :-)

Tror du på detta?

"Vi tror på Gud Fader allsmäktig,
himmelens och jordens skapare.

Vi tror ock på Jesus Kristus,
hans enfödde Son, vår Herre,
vilken är avlad av den helige Ande,
född av jungfrun Maria,
pinad under Pontius Pilatus,
korsfäst, död och begraven,
nederstigen till dödsriket,
på tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda,
uppstigen till himmelen,
sittande på allsmäktig Gud Faders högra sida,
därifrån igenkommande till att döma
levande och döda.

Vi tror ock på den helige Ande,
en helig allmännelig kyrka,
de heligas samfund, syndernas förlåtelse,
de dödas uppståndelse och ett evigt liv. "

Om inte kan du spara in den årliga avgift på cirka 1 % av din inkomst  som du betalar till detta trossamfund genom att begära utträde ur Svenska Kyrkan. Om du gör detta innan den 1/11 2007 så behöver du inte betala din avgift till Svenska Kyrkan nästa år! Detta berör dock inte begravningsavgiften som du fortsatt kommer betala och som garanterar dig att få begravas på en begravningsplats.

All info du kan behöva och utträdesblankett för utskrift finner du på följande länk:

Gå ur kyrkan!

Trevlig söndag!

/Dubito

Att läsa "1 mos" kan öppna ögonen på den mest inbitne darwinisten. Även om "his difficult third series" kan ju var lite svårtsmält :-)

Hur som helst:

Darwin hade fel!

/Dubito

Sommartid trodde jag skulle bli bloggtid. Verkligheten var dock sådan att semestern knappast lockade mig till datorn för att skriva blogginlägg. När nu semestern är över och första arbetsveckan lider mot sitt slut är det ganska behagligt att slå sig ner med ett glas vin och surfa runt på bloggen.

Hittade ett bra videoklipp av som jag bara kände att jag behövde delge denna bloggby. Håll till godo!

Varför respektera religion?

"Vilkendera gäller, är människan ett av Guds misstag eller är Gud ett av människans?"

- Friedrich Nietzsche

/Dubito