Veckans kolumn

Bråket om ”Gömda”, boken som var sann fast den egentligen inte var det, börjar ta allt mer surrealistiska vändningar.

Nu har Tiina Rosenberg, professor i genusvetenskap, gett sig ut på banan och i ett debattinlägg hävdar hon att allt som drabbat Liza Marklund beror på att hon är en framgångsrik kvinna och att hon därför borde lämnas i fred.

Det var bara en tidsfråga innan feministkortet skulle spelas ut, men just i detta fall är det riktigt tragikomiskt.

Bloggbävningen började ju med ett tantuppror där Monica Antonsson marknadsförde ”Sanningen om Gömda” på sin blogg och blev uppbackad av andra damer som skrev om boken på sina bloggar.

Detta fick forumet Familjeliv att  diskutera saken vilket genererade tiotusentals inlägg. Flashbacks digitala vargflock vaknade till liv och gav sig ut på jakt efter fakta.

Bloggstormen var ett faktum men nätrötterna bestod faktiskt till största delen av läsare som kände sig lurade och var uppriktigt ledsna. De ville att Marklund skulle svara på deras frågor och reda ut vad som var sant och falskt. När de inte fick svar och medierna teg om saken växte nätstormen till orkanstyrka.

Piratförlaget hällde bensin på elden genom att förklara att trots att det stod en sann historia på ”Gömda” borde läsarna ha förstått att den bara var baserad på en sann historia.

Jan Guillou sågade de förvirrade läsarna genom att påstå att de inte läste böcker.

Marklund skrev till slut ett par inlägg där hon bestred Antonssons anklagelser men vägrade att bli intervjuad.

Piratförlagets inhyrda krishanterare skällde på att gammelmedia, som nu börjat skriva om saken, tog upp något som ”drevs av en handfull bloggare och rättshaverister”.

Därmed pissade han verbalt på de tiotusentals läsare som faktiskt bara ville veta sanningen.

Jag har svårt att se någon antifeminism i ovanstående, däremot förakt mot bloggarna och en motvilja att erkänna den fjärde statsmaktens genomslagskraft och styrka.