madashell

Orolig för metastaser...kan inte klippa in mitt inlägg. Läs här

www.madashell.se

Nu är den kokta kolan stekt och inlagd i bullformar…vi hade inget smörpapper hemma..min geniala dotter kom på att vi kan lägga den i bullformspapper….lite bränd blev den, och oljig av den smorda formen och inte gick skiten att skära heller utan jag fick dra loss klumpar och klämma till dem till någon obestämdbar form…och sedan klämde dottern in dem i bullformarna, vackert blev det inte men det var ett gott samarbete och enligt dottern smakade det gott i alla fall och det viktigaste av allt var att jag behöll lugnet, ivrigt peppad av dottern som sa – att det här blir ju mycket bättre än knäcken i alla fall och av mig själv – det ska ju se hemmagjort ut..vad är det för mening att göra hemmagjord kola om den ser ut som Leilas??? Då kan man ju lika gärna köpa den..

Vi fotade också så bilder av mästerverket kommer sen….Jag har lagt de små bullformiga kolaklutarna på en fin sommarbricka…Ernst må ha ett skåp men vi har en bricka – hur snyggt som helst. Leila har en kolasax, det tycker jag är fusk…ska man göra kola ska man göra den hardcore….nu sitter det en rand av bränt socker i vår bästa kastrull…efter kolabaket var jag tvungen att ligga säng och äta havreflarn, som dottern lyckas göra till små runda fina flarn…när jag bakar dem blir det ett enda stort bränt flarn som man får bryta bitar av… – Varför blir det så snyggt när du gör? frågade jag dottern. - Det är för att jag har mer tålamod än du, svarar hon, klok som en uggla…..nu har vi i alla fall fikat och kollat på dålig dag-tv och riktigt känt att det är lov.

www.madashell.se

Tog fel på tiden i morse och kom en och en halv timme för tidigt..fick fördriva tiden med en fika på strålningen…där är det mest ombonat, där finns kaffeautomat med gratis kaffe och ibland bjuder de på frukt men idag på choklad och det är gör ont i munnen, jag köpte varm kanelbulle på pressbyrån istället…lånade en bok hos Cancerupplysningen och satt sedan i en timme och läste och grät och tittade på folk…nu har jag läst och gråtit lite till….jag känner mig så hemma på radiumhemmet men idag tryckte sig cancer-insikten på mig som en objuden snyltgäst…blev lessen för tanten som blev placerad brevid mig i väntan på färdtjänst..tant föresten, jag kan inte bedöma hur gammal hon var, för hon var uppenbart sjuk, likblek i ansiktet, i rullstol, kostade hon ändå på ett litet leende till mig….jag blev ledsen för alla människor i väntrummen på strålningen, unga, gamla, pigga, trötta, hårlösa…….lessen för att damen jag simmar med har en metastas i höften och har ont och måste gå med kryckor…hon fick cancer första gången 1986…jag brukar känna mig förenad med andra som har cancer, jag brukar kunna ta till mig deras styrka på ett positivt sätt, med en gnutta humor och lite livsglädje men idag kände jag bara en oändlig sorg..en oändlig trötthet på denna gudsförglömda sjukdom som drabbar skoningslöst, en ledsenhet för alla dessa öden….och en innerlig rädsla inför mitt eget…

www.madashell.se

Näää, hann inte gå ut och gå med älskade väninnan H….hoppas ni var på IKEAS julbord i alla fall….IKEAS julbord är det nya svarta…79 bagare – det är ett julbord för sjukskrivna, studenter och arbetslösa…för oss i UTANFÖRSKAP…vi som varken har råd eller blir bjudna av våra jobb…för vi har INGA eller så har vi, men är bara simpla extraarbetare som inte får följa med på julbordet och bli småpruttiga och säga fel saker till chefen….eller så är vi sjukskrivna och då kan man få följa med, men då kommer folk att prara, – jaha, på julbordet orkade hon gå, men jobba det orkar hon tydligen inte….eller så är vi arbetslösa och ja, då har vi varken tid eller råd med julbord, för då ska man söka sysselsättning och inte sitta och lata sig och äta…..därför är IKEA folkets nya lilla svarta, medborgarnas svar på borgarnas Edsbacka för 795 kronor minus underhållning och vin…IKEA – 79 kronor, i turbofart, stressigt, IKEA-julmysigt och ja, 79 kronor….HEJA IKEA..HEja Ingvar….en sill blir inte godare för att den kostar 795 kronor eller blir den det? Det skiter jag i, iså fall, för jag tycker inte om mat…jag är där för upplevelsen, för känslan av att höra till…äter man julbord så är man en del av samhället….Jag och A ska till IKEA och som hederliga medborgare äta julbord…en student och en sjukskriven..Nu ska jag kolla på BECK, det tillhör också en god, folklig, kultur-yttring….

www.madashell.se

Har jag ont i halsen eller ONT i halsen??? Svårt att avgöra eftersom jag har haft ont i halsen sedan juni men jag tror att jag har ONT i halsen nu…om ni förstår…killar i öronen också, förkyld-killar…och i ögonen…men min näsa har slutat att producera snor sedan strålningen, inte i början av den för då fick jag ju plocka kråkor hela tiden men sen hände det nåt och näsan sa upp sig…ett par gånger har jag nyst på sistone…en mycket märklig känsla faktiskt…mycket märklig…förstår hur det är att vara bäbis, både när det gäller näsan och när det gäller att äta…bläjk vad allt smakar…idag bjöd snälla A mig på lunch, bortkastade pengar, stackars A, en vegetarisk lasange som jag åt en pyttebit av……jag fattar inte varför ingenting är gott…vad är gott egentligen?  Idag värmde jag en pannkaka till middag – en tugga – smakar bajs -släng..sen gjorde jag nudlar – två tuggar- dottern äter upp resten……förut ville jag bli smal och sedan ännu smalare, nu gnäller jag till mannen, att jag kommer försvinna…hur smal kan en snart 40-årig kvinna vara utan att se sjuk ut??? 

Matfrågan är lika laddad ännu, laddad med ledsenheter…provar, blir ledsen, provar, blir ledsen…vill alltid mer, först ville jag bara kunna äta, sen ville jag kunna äta utan smärta, nu vill jag kunna äta och njuta….att äta utan lust är som att älska utan lust – menlöst och svårmotiverat…som att tugga skumgummi…glömmer bort att äta, känner att jag blir hängig och yr – just det, äta skulle man…sen den ständiga frågan – vad??? Känner mig onyttig, vill ge min kropp styrka, näring, antioxidanter och vitaminer..men allt som är smakar något så där gott fortfarande är godis…igår smakade det också skit…..och när saker smakar ogott har jag väldigt svårt att få ner dem, eftersom ätandet inte är helt smärtfritt och okomplicerat ännu, även om det går bättre och lättare….

Får försöka att äta det som smakar bra – banan och havrekuddar….ska prova havregrynsgröt i morgon…att banan går ner är bra, banan kan man leva på..det finns faktiskt folk som är fruktianer….jag äter vitaminpiller också..två stycken per dag….kanske kommer jag aldrig kunna njuta av mat igen, kanske kommer jag såsmåningom…det är nya tider – nya tider, ny kvinna…som får finna nya lustar

www.madashell.se

Gympa imorgonbitti..har bokat taxi extra tidigt..måste alltså gå upp extra tidigt..har så svårt att gå upp nu för tiden, svårt att gå upp men lätt att gå och lägga mej…idag höll jag och mannen på att sova oss förbi hotellfrukosten..och den slutade 11:00…fem över halv vaknade vi, fick springa ner med sovränder i våra trötta ansikten..hotellfrukost är ju det bästa men för mig var det mer ögongodis idag..fick dock i mej en liten crossiant, en halv pannkaka och havrekuddar i mjöl med skivad banan…det sista är exakt den frukost jag äter hemma…igen- samma, samma, lika, lika är bäst!!

Det är så tråkigt, det här med maten..visst kan jag äta lite men det smakar liksom inte…allt smakar samma och samma det är ogott…jag vet, att det låter girigt..jag borde vara glad och tacksam för att nåt går ner efter att ha inte kunnat äta alls..men jag är inte det, jag är bara ganska bitter…

Var det någon som såg Skavlan i fredags..? Barbara Ehrenreich som skrivit boken Gilla läget, som handlar om när hon fick bröstcancer och fick rådet att vara positiv, till och med tacksam, att man bara för att man varit i cancerlandet skulle bli en bättre och mer joyfull människa…Barbara sa att hon bara blivit elakare..och Skavlan försökte liksom sätta dit henne med kommentarer som; men lite positiv är du väl ändå..hon var med på Babel också, samma kommentarer där, typ men tänkte du att du skulle dö?…de fattar inte, jag förstår henne exakt…att inte vara tacksam, hurtig och positiv är inte samma sak som att ge upp…..att vara beslutsam är en sak, att vara tacksam en helt annan….ingen människa som får en dödlig sjukdom är tacksam för det, sånt är bara efterkonstruktioner…det kan jag sätta min högra stortå på…jag vet inte, livskriser i sig är ju ofta personligt utvecklande..och att få en sjukdom som är så förknippad med död, lidande och smärta innebär ju alltid en kris, så visst förändras man i sina grundvalar..men jag säger som jag sagt förut, jag skulle hellre vara utan den här erfarenheten..och det skulle mina barn också……och jag är säker på att alla dem jag träffat med cancer under den här resan skulle säga samma sak…..bli så glad att nån skriver en bok om det…den ska jag ha…

Igår sa min man att han tyckte att jag såg så vacker och mogen ut….och jag känner mig vacker också, på ett alldeles nytt sätt….trots min missbildade hals och kortsnaggade hår…jag känner mig stolt och vacker – överlevare-vacker…beslutsam men inte tacksam…

www,madashell.se

http://www.madashell.se

Ja, nu skriver jag här men saknar er ibland.

5 timmar på akuten, 2 läkarebedömingar, 2 EKG, ett gäng med blodprov och en siktröntgen senare kunde det konstateras att jag varken har haft hjärtinfarkt, propp eller har några metastaser i lungorna.

Min hjärtevärk har två sannolika förklaringar, inflammation någonstans, vilket enligt kardiologen, nästan är mer regel än undantag efter att kroppen varit utsatt för en tuff behandling eller psykosomatiska besvär, stress och ångest alltså. Jag har inte känt mig mer ångestfylld än vanligt  men vem vet, kroppen tycks leva sitt eget liv, jag är generellt en anhängare av psykosomatiska besvär…i början av min behandling tänkte jag att allt var psykosomatiskt, minns att jag upprepade det som ett mantra när jag låg inne för cellgifter,- jag mår illa men det är säkert psykosomatiskt, jag måste kissa hela tiden, säkert psykosomatiskt (det var urinvägsinfektion dock), jag är trött, psykosomatiskt, jag har lågt blodtryck, psykosomatiskt…….Ja, jag är beteendevetare, det är så jag ser på livet…det är både en stryka och en börda..så jag är inte främmande för att det är en liten ångest som placerat sig i mitt hjärta, den är välkommen, så långe den inte utvecklar sig till en metastas…

Jag var inte så pigg att åka till akuten, jag var så sugen på min vattengympa men efter rekommendationer från radiumhemmet gjorde jag det ialla fall, hjärtat ska man inte leka med…jag är glad för det nu, nu är jag ordentligt undersökt, ett litet tag där efter siktröntgen kändes det som om att det verkligen skulle vara en metastas, att det skulle börja om igen, början till slutet…så på någotvis fick jag återigen tillbaka mitt liv när min extremt gulliga läkare kom och sa att det inte fanns något därinne att oro sig för…Det måste firas igen…alla chanser till att fira sitt liv ska man ta, det blev en påse godis och Nurse Jackie i min älskade säng på kvällen…ingen ide att slösa bort skumpa på mig, min mun har inte vett att uppskatta den ännu.

Stort tack till älskade A som var med mig hela dagen….jag tänkte åka ensam, är glad att jag inte gjorde det, jag är inte så tuff som jag utger mig för att vara.

Och så hittade jag straffen lite längre ner på sidan…ojdå…cancersjukdom och tillhörande behandling skulle metaforiskt innefatta alla nedstående uppfinningsrika straff tillsammans så jag känner mig fri att synda vidare – jag har redan dragit mitt strå till straff-stacken.

• Högmod – att rådbråkas
• Girighet – att sitta i en kittel med kokande olja.
• Vällust – att bli insmord i eld och svavel
• Avund – att sitta i iskallt vatten
• Frosseri – att äta råttor, paddor och ormar
• Vrede – att styckas levande
• Lättja – att kastas i en ormgrop

Funderar över dödssynden girighet..de pratade om det på P1..att var girig handlar om begär..att vilja ha och när man får är man inte nöjd utan vill ha mer…jag är girig, jag är en gående dödssynd, de bara kletar sig över mig allihopa, från högmod till lättja..inte konstigt att Jehovas nosade sig hit i lördags..de känner väl igen en syndare när de ser en….girighet tycker jag är en ganska bra synd…jag hade fortfarande legat i sängen (lättja) och tyckt synd om mej själv (vrede) om jag inte varit girig..girig på liv, på mat, på att ha roligt som alla andra (avund)..den enda dödssynden jag kan betacka mig för tillfället är vällust..frosseri är snarare en dygd hos mej, om jag kunde frossa skulle jag göra det, tro mig….

Vad är det egentligen för fel på att synda, undrar jag, är inte själva synden det som gör livet värt att leva…tänker på alla år jag slösat bort på att banta och förvägrat mig god mat och godis, alla somrar jag jobbat (under studietiden) istället för att ha sommarlov och ledigt med familjen, alla gånger jag blivit trampad på bara för att jag vänt andra kinden till och inte vågat visa min vrede, alla timmar av slit för att jag har trott att de skulle ta mig högre upp på karriärsstegen, slit för att jag trott att det är det som är värt..en position, en högre lön, ett ansvarsfullt yrke och en god medborgare ett värde i att prestera när jag skulle kunna känna att jag liksom är bäst ändå…HA, vem bryr sig…i döden är vi alla lika…och vem vet hur många timmar man har kvar i detta jordeliv…vad vill man minnas när man tar sitt sista andetag? Fliten eller synden????

Jag vet i alla fall vart jag lägger min röst – så ut och synda med er, goa medmänniskor..kan kungen så kan vi.

Om dödsynderna från den högst vetenskapliga sajten wikepdia

Högmod – superbia = (storhetsvansinne, fåfänga; eller åtminstone övermod; Hybris)

2. Girighet – avaratia

3. Vällust – luxuria = (otukt eller begär)

4. Avund – invidia

5. Frosseri – gula

6. Vrede – ira = (I vissa fall även hämnd)

7. Lättja (likgiltighet) – acedia