Rosa elefanter, sexleksaker och morötter

1. Jag vill gärna tro att jag inte är särskilt utseendefixerad
2. Jag är enormt skeptisk mot "enkla lösningar".
3. Jag är snål.

Kärt barn har många namn. Men det slog mig idag att de olika orden avser samma sak, men att de har helt olika innebörder. En penis är klinisk och inte det minsta sexuell. En snopp är den där lilla saken som små pojkar i femårsåldern har mellan benen. Den som de kan stå och dra i på badstranden utan att någon bryr sig nämnvärt. En kuk är däremot den där stora saken som hänger mellan benen på en porrskådis. Den är nästan lite vulgär.

Alla ord känns lite fel på något vis. Killar, vad kallar ni er penis/snopp/kuk för när ni samtalar med era flickvänner? Tjejer, vad kallar ni era pojkvänners penis/snopp/kuk för? Skulle vara ganska intressant att veta...

Det är en sak som jag har funderat på mycket länge. Vilken dildo är jag? Det här är en av de där stora frågorna som jag tror att de flesta har tänkt mycket på sedan tidig ungdom. Precis som vad är meningen med livet? Varför finns vi? Finns det en gud? Är universum oändligt? Och vilken dildo är jag?

Nu har jag i alla fall fått svar på en av de stora frågorna i livet. Jag är en Good Vibration. Inte illa.

Du är en person som står med båda fötterna på jorden. Du är även en livsnjutare som uppskattar socialt umgänge och även dina vänner uppskattar dig. Kanske är du lite väl fixerad vid ytliga ting och lite väl snabb att döma andra efter deras materiella status och utseende. Bara därför att du själv ofta presterar bättre än dina medmänniskor så betyder det inte att du är en bättre människa. Att du är duktig och kan mycket riskerar att göra dig till en besserwisser i andras ögon. Men vad spelar det för roll egentligen? Du är ju trots allt så himla bra!

Sexleksaker

Jag läste precis en blogg med en del ganska intressanta synpunkter om sexleksaker och jämställdhet.

Tills för bara några år sedan så var sexleksaker någonting mycket tabubelagt. Sexleksaker är fortfarande lite pinsamt, men långt ifrån kontroversiellt. Dagstidningarna skriver om det och tv-program såsom ”Fråga Olle” tar gärna upp ämnet på bästa sändningstid. Sexualiseringen av det offentliga rummet har visserligen kritiserats från både höger och vänster, men sexleksaker håller sig inom den politiskt korrekta ramen.

Sexleksaker är ett intressant ämne om man ser på fenomenet ur ett jämställdhetsperspektiv. Det anses vara ok för kvinnor att äga sexleksaker. Ingen lyfter på ögonbrynen när sexualrådgivaren i Aftonbladet tipsar om vibratorer och andra sexleksaker. Annat är det med acceptanser för mäns användande av sexleksaker. Så kallade barberadockor och lösvaginor väcker löje och vi utgår ifrån att en man som använder sexleksaker är en snuskgubbe som inte kan landa ett vanligt ligg. Här skambelägger vi mannens rätt till sin egen sexualitet. Tvärtemot vad vi normalt brukar göra, nämligen skuldbelägga kvinnans sexualitet. Utvecklingen är intressant, eftersom det historiskt sett inte finns några liknande exempel. Att sexleksaker är vanligare bland kvinnor än bland män har förvisso även naturliga förklaringar. Kvinnor har överlag svårare att nå orgasm än män – även vid onani. Därför faller det naturligt att kvinnor även använder sexhjälpmedel i större utsträckning.

Lite snurrigt blir det i alla fall. Få män skäms över att de onanerar och många talar gärna öppet om det med vänner. Kvinnor har inte lika lätt för att tala om sin onani. Ändå är det mer accepterat för kvinnor än för män att äga och använda sexleksaker. Varför?

När jag var liten och precis hade lärt mig att läsa så kunde jag sitta i flera timmar och bläddra i Nationalencyklopedin. Jag var ganska ointresserad av skönlitteraturen som fanns att hitta i bokhyllan. Mitt intresse för läsning sträckte sig endast till lexikon och uppslagsböcker. Numera har jag inte tid att läsa uppslagsverk från a till ö, men sitter jag och slösurfar så fastnar jag alltid på Wikipedia. Ikväll har jag suttit och läst i några timmar i en internetbaserad uppslagsbok om skönhet, hälsa och kost. Jag har läst om allting ifrån solskydd, spa och solrosoljor till tandblekning, te och tranbär.

Det hela får mig i alla fall att fundera över vilket enormt framsteg som Internet har inneburit för spridningen av information i världen. Vill man ta reda på någonting så är det bara att googla. Man kan få svar på allt inom några sekunder. Min gissning är att framtida generationer kommer att se på Internet såsom vi ser på hjulet och jordbruket. Upptäckten av hjulet och jordbruket var en vändpunkt i mänsklighetens historia och det är även Internet. Vi har gått från industrisamhälle till ett tjänstemannasamhälle och slutligen till ett informationssamhälle på bara några år. Steget mellan jägar- och samlarsamhälle till jordbrukssamhället tog hundratusentals år. Men själva ser vi inte den enorma förändringen som har skett eftersom vi befinner oss mitt i den.   

När en människa blir äldre, låt oss säga runt 27 år, så börjar hon ofta att fundera över om det börjar bli dags att göra någonting av sitt liv. Eftersom jag är obotlig nihilist så gör jag mig egentligen inte ens besväret att fundera över meningen med livet. Efter att ha läst Bibeln, stora delar av Koranen och några luntor med profeters och filosofers samlande verk, så ligger mig Douglas Adams svar på den stora frågan närmast om hjärtat. Meningen med livet är 42. För den som ifrågasätter svarets validitet så får jag väl hänvisa till talesättet att dumma frågor ofta får dumma svar.

I vilket fall så är svaret öppet för tolkning. Eftersom jag är bon vivant (men en mycket hårt arbetande sådan!), så väljer jag att tolka svaret som att jag ska hinna med 42 extraordinära upplevelser innan jag trillar av pinnen. Nu vet jag inte om en whiskeyprovning kavlar in som en ”extraordinär upplevelse”, men det är i alla fall vad jag är sugen på för stunden.

Kontentan av mitt resonemang kan förenklat uttryckas som att meningen med livet är en whiskeyprovning. Med en snygg förpackning så skulle jag säkert kunna sälja in det budskapet som en ny världsreligion. Om inte annat så är det både enklare och trevligare än de budskapen som religiösa människor har att välja på idag. För att inte drabbas av hybris så tänkte jag inleda min nya roll som profet med att grunda en liten sekt (jag räknar med att den ska ha vuxit till en världsreligion inom 5 – 10 år). Hör av er om intresse finns. Till att början med så är bara snygg och rika människor välkomna. Ni andra får stå i kö innan ni kommer in.

Veckorna bara springer iväg. Jag har inte ens hunnit köpa vinterjacka ännu och nu insåg jag precis att vintern snart är över. Eller har den inte börjat ännu? Det skulle inte förvåna mig om det blev snöstorm hela mars månad igenom.

Fidel Castro har avgått. Den gubben har figurerat i tv-rutan sedan jag var lite. Saddam Hussein och Slobodan Milosevic är redan döda. Yassir Arafat och Ariel Sharon finns inte heller kvar. Världen blir väl en bättre plats utan de här herrarna, men samtidigt så känns det nästan lite sorgligt när alla gamla skurkar försvinner en efter en. De har ju genom nyhetssändningarna på TV och i radio varit en del av min uppväxt. Självklart så gråter jag inga tårar över avlidna diktatorer och generaler, men deras bortgång är ett tydligt tecken på mitt eget åldrande. I skrivandets stund så föds en hel generation människor för vilka de här namnen enbart kommer att vara kända ur historieböckerna. 27 år av mitt liv är därmed att betrakta som historia. Jag misstänker att jag börjar komma in i en förtidig trettioårskris. Och allt är Fidel Castros fel...

Nu var det evigheter sedan jag skrev i min blogg. När jag skulle logga in så fungerade det inte. Förmodligen så hade Aftonbladet inaktiverat mitt konto därför att jag varit inaktiv så länge. Jag fick registrera mig igen, men som tur var så verkar bloggen i alla fall finnas kvar.

Dock så känns det lite osäkert att skriva i en blogg som man inte vet om den finns kvar imorgon. Så nu funderar jag på att flytta bloggen till ett webbhotell och skaffa mig en egen domän. Frågan är bara vart man får tag på ett bra webbhotell. Jag letade lite på nätet och det finns otroligt många. Dessutom vill jag inte lägga några större pengar på det. På Webmasters Network så hittade jag dock en hel del information om olika webbhotell. Framförallt Patrikweb verkar ha fått bra kritik och kostar 12 kr/mån. Så nu funderar jag på att flytta bloggen till Patrikweb. En förutsättning är att jag kommer på ett bra domännamn. Vi får se hur det blir.

Jag har precis avslutat en bok om Napoleon Bonaparte av Herman Lindqvist. Han blev bara femtio år och dog olycklig på en ö vid världens ände. Förrådd av alla som han någonsin älskat och litat på. Det som fascinerar mig med Napoleon är att han inte bara var kanske världens största härförare och fältmarskalk, utan att han även var far, älskar, äkta man, vetenskapsman, revolutionär, kejsare, människovän och politiker. Trots engelsmännens negativa propaganda om Napoleon (som myten att han var kort – han var medellängd) så är han ihågkommen med respekt över hela världen. Alla ser Napoleon som en förebild, oavsett politisk tillhörighet eller nationalitet. Extremvänstern hyllar honom för hans demokratiska och humanistiska ideal, samtidigt som den radikala högern dyrkar honom för hans militära framgångar. Två gånger var han frankrikes kejsare. Förstå gången blev han vald av folket med en överväldigande majoritet. Ingen politiker i hela världen har någonsin varit så populär inom alla samhällsklasser som Napoleon var på höjden av sin makt och framgång. Napoleon av Herman Lindqvist är en bok som jag skulle rekommendera alla att läsa. Napoleon var så mycket mer än bara krig och erövringar. Hans liv kan vara det mest intressanta som en människa någonsin levat.