Sexleksaker
Jag läste precis en blogg med en del ganska intressanta synpunkter om sexleksaker och jämställdhet.
Tills för bara några år sedan så var sexleksaker någonting mycket tabubelagt. Sexleksaker är fortfarande lite pinsamt, men långt ifrån kontroversiellt. Dagstidningarna skriver om det och tv-program såsom ”Fråga Olle” tar gärna upp ämnet på bästa sändningstid. Sexualiseringen av det offentliga rummet har visserligen kritiserats från både höger och vänster, men sexleksaker håller sig inom den politiskt korrekta ramen.
Sexleksaker är ett intressant ämne om man ser på fenomenet ur ett jämställdhetsperspektiv. Det anses vara ok för kvinnor att äga sexleksaker. Ingen lyfter på ögonbrynen när sexualrådgivaren i Aftonbladet tipsar om vibratorer och andra sexleksaker. Annat är det med acceptanser för mäns användande av sexleksaker. Så kallade barberadockor och lösvaginor väcker löje och vi utgår ifrån att en man som använder sexleksaker är en snuskgubbe som inte kan landa ett vanligt ligg. Här skambelägger vi mannens rätt till sin egen sexualitet. Tvärtemot vad vi normalt brukar göra, nämligen skuldbelägga kvinnans sexualitet. Utvecklingen är intressant, eftersom det historiskt sett inte finns några liknande exempel. Att sexleksaker är vanligare bland kvinnor än bland män har förvisso även naturliga förklaringar. Kvinnor har överlag svårare att nå orgasm än män – även vid onani. Därför faller det naturligt att kvinnor även använder sexhjälpmedel i större utsträckning.
Lite snurrigt blir det i alla fall. Få män skäms över att de onanerar och många talar gärna öppet om det med vänner. Kvinnor har inte lika lätt för att tala om sin onani. Ändå är det mer accepterat för kvinnor än för män att äga och använda sexleksaker. Varför?