Bloggsagan så här långt// Carina,Vilda, Uno, Muffeltuss Kari och Ursula och Kloktok . Hasse Lavinhit

Tidig morgon, solen har just börjat visa sina första trevande strålar. Där sitter Agda med sin röda katt vid sina fötter och tar en slurk på fat av sitt aldeles nykokta kaffe.
Doften hänger i luften och värmen från elden i spisen stiger. En stund för sig själv i ottan, det gillar Agda.

Hon sitter där i sina egna tankar och hör Gubben från kammaren snusa och snarka. Ännu är det en stund innan han vaknar. Hon tänker på vad denna dag ska ge och vad som behöver göras. Kanske det är väder att putsa ett och annat fönster, eller så- struntar jag i det , tänker hon.  Katten gör sig påmind och jamar hungrigt. - ja,ja lilla du strax ska du få din frukost. katten kurrar och stryker runt hennes fötter när hon rör sig mot skafferiet där han vet att maten finns. 

Vattnet hon ska tvätta sig i börjar bli varmt. Så hör hon att han rör sig därinne. Nu är det slut på friden, lika bra att koka gröt. Han Hilmer är en stor, lång man med fårade kinder och stora ögonbryn. Hans röst är bullrig men varm, Agda får något mjukt i sina ögon när hon ser på sin make. Dom har levt ihop i många år nu,snart trettio år närmare bestämt. Det har inte alltid varit bra men vi har hållt ihop ändå. Kärleken har kommit och gått. Bara man har tålamod så vänder det mesta, tänker hon.

Hilmer kommer ut ur kammaren och gäspar ljudligt och sätter sig till bords för att få sig en tallrik gröt. Ingen säger något, bara elden som sprakar i spisen och det är en vacker morgon.  Snart tar dagen vid och det blir liv i byn.

Del 2  Vilda  http://blogg.aftonbladet.se/550/perma/617933
Bäst de sitter där, han med sin gröt, och hon med sitt kaffe, så hörs det plötsligt ett fasligt oljud på vägen utanför. De tittar på varandra, och lutar sig sedan samtidigt över det lilla bordet med den rutiga duken för att kika ut genom fönstret.

Uppför den lilla backen kommer det en stor gul buss, målad med blommor, stjärnor och hästar med vingar på, och efter denna enorma buss följer ett enormt rökmoln.

Med ett knall stannar bussen precis utanför grindhålet, och efter ett par minuters tystnad väller ut människor och djur i alla former och färger ur den.

De viftar bort rök, de pekar, skrattar, vimlar om varandra, hundar springer omkring, skäller och viftar på svansen och liten apa klättrar upp på en backspegel och tjattrar ivrigt.

Agda och Hilmer stirrar med fasa på skådespelet, vad är detta? Agda oroar sig plötsligt över sin teservis i silver,och en tanke om fönsterputs fladdrar ologiskt förbi. Hilmer sätter handen i gröttallriken och välter till kattens stora belåtenhet ut både gröt och mjölk på golvet.

Som ett skott far Hilmer uppför trappan. Nu är alla åren glömda, alla stela leder ett minne blott, nu gäller det att försvara det lilla de har. De rutiga duken ligger grötblöt på golvet, en riktig kattskatt. Men katten har gömt sig i vedlåren och tänker inte komma fram innan det är lugnt igen.

Agda är i full fart med att stoppa undan silver och andra värdesaker i garderoben när en knackning hörs från dörren.

- Är det nån hemma? Vi är här nu? Äntligen, precis som vi lovade i brevet. Vilken resa, ajajaj, men kul var det med alla punkteringarna. Olga och Putte ville också med, och lille Ahmed naturligtvis. Var ska vi bo?.

Hilmer med bössan under armen och Agda med en silverskål i högsta hugg står som förstenade. Var det dom? Skulle dom verkligen komma? Och just idag?

Båda minns ju det gamla brevet från Flandern där Van Veeterendelen av släkten bodde på en gammal gård. Gröna vågare, hippies rentav. Säkert rökte allihop hasch, säkert brände dom hemma, säkert var de helt opålitliga. Vad skulle nu hända?

 - Vi måste väl öppna i alla fall, säger Hilmer och säkrar den gamla Husqvarnabössan.
- Vi måste väl det sa Agda, ställer bort silverskålen och öppnar…

 På trappan står en kvinna med rött svallande hår. Hon skrattar med alla tänderna. Snett bakom henne står en helt hårlös man man med fladdrande ögonfransar och nollställd min.

- Ja, jo, vi undrar om ni har plats för oss några dagar, säger kvinnan. Ja, bara till dess allt lugnat sig. Resan blev inte så enkel som vi trodde.

- Jaha, jasså, jo. Har ni åkt ända från Flandern, undrar Hilmer. Det är långt, det tillägger Agda.

- Flandern? Nänä, fick ni inte mailet vi skickade?
- Mail, vad är det?
- Sms-et då, fick ni inte det?
- Sms? Nä nu begriper jag ingenting säger Hilmer. SOS vet jag vad det är.

Kvinnan med det röda håret vänder sig till mannen utan uttryck, de viskar en stund, ganska nära och kärvänligt vad det verkar, sen vänder sig kvinnan åter mot Hilmer och Agda.

- Det verkar som om ni inte vet vilka vi är. Nå, låt mig säga det. Vi är Dom Nya Moderatorerna, och vi behöver en plats litet avsides för att ligga lågt några dar. Kan vi vara här hos er?

Del 4 Muffeltuss http://blogg.aftonbladet.se/16861/perma/619117
Agda och Hilmer tittar på varandra, förstummade..
Om det här inte var deras avlägsna släkt från Flandern, vilka var dom då?!

Agda var den som först kom till sans..

-Män int kan ni stå här på trappa i jalle  fall!
-Ta å rop in rästän av sällskapä så får vi ta å äta frökost tillsammens å  prate.. om sms och majl , åh allt vad dä hättä...

Den rödhåriga kvinnan ler med hela sitt vackra ansikte och den skalliga mannen ropar ner till de väntande vid bussen.
Snart nog satt de alla där runt Agda och Hilmers gamla bord med den charmigt röd och vitrandiga duken.

Hilmer hade fått ny gröt och Agda hade skyndat att göra mer till sina gäster, kaffet puttrade hemtrevligt ikapp med spisens knastrande.
Den härliga lukten spred sig i köket och alla i det nya sällskapet satt där och njöt av god frukost och lugnet som rådde.

Det var inget som dom var bortskämda med.. efter all denna hets jakt!
Men kunde dom lite på dessa två äldre människor?
Dom såg väldigt pålitliga och stabila ut som personer, men lurad hade de blivit förr!
Om dom ändå kunde få lite lugn och ro, att få vila från allt en liten stund.

Olga och Putte hade inte sagt många ord sedan de blivit presenterade för värd paret, de satt nu med böjda huvuden när frukosten och kaffet var slut.
Dom visste inte riktigt vad dom skulle säga.. så det var nog lika bra att inget säga alls..
Dom väntade på vad Natacha eldhår och hennes älskade Juan skulle säga och göra här näst.. hur skulle det bli?!

Ahmed däremot sa en hel del.. munnen gick i ett..
Han var väldigt glad i Agdas och Hilmer katt, som fortfarande låg gömd i vedlåren..
Nu hade den börjat att komma fram av nyfikenhet och gröten som var ut spilld tidigare hade blivit lagd i hans skål.

-Ja män kan ni förklare vadan de däran sms å majl ä då?
Natacha ler lite och ursäktar sig.

-Vi har nog inte varit helt ärliga..
-Vi har aldrig skickat sms eller mejl till er och vi vet vilka ni väntade från Flandern.
-Tyvärr så kommer dom aldrig att komma..
-Vi har ett brev här från dom till er..  jag ber om ursäkt att ni inte fick det tidigare men jag ville vara säker på att ni är rätt personer.

Hilmer sträcker ut sina väldiga nävar och tar brevet från Natacha, ger henne en lite för grymmad blick pga hennes tidigare oärlighet.
Sånt tycker varken Hilmer eller Agda om.
Agda kände sig en aning sårad över den undan hållna sanningen.

Varför kommer dom inte då? frågar Agda till Hilmer.
Hilmer är alldeles vit i ansiktet efter att ha läst brevet.. han får inte fram ett ord!
Agda blir väldigt orolig över Hilmers reaktion, sådan har hon aldrig sett sin trygge och stabile man!
Hon rycker åt sig brevet och börjar läsa....

Del 5 Kari http://blogg.aftonbladet.se/10029/perma/619250
   Det är alltid chockerande att upptäcka att man har blivit blåst, förd bakom ljuset, ljugen för och var det något Hilmer och Agda lärt sej som små barn, så var det att tala sanning. Agda vevade med grötsleven farligt nära nästippen på Olga så att kladdiga stänk for runt i köket. Achmed duckade. Han var inte van vid gröt.

-Nej hallå där, rödtopp och ni andra! Först ljuger ni, vi som blev så glada och trodde att vi äntligen fick besök från Flandern - som vi väntat halva livet på! Vi var inte ens säkra på att vi kände nån där. Dessutom är ni ju moderater!

 -Nejnej, kved Olga och lutade sej ännu längre bakåt. Vi är inte moderater, vi är moderatorer! Vi kommer för att kolla att ni inte har...det stänker...

-Spelar ingen roll! röt  Himer med munnen full av gröt så att densamma gjorde volter mellan gluggarna innan den fortsatte in i väggen bakom Achmed, som duckade igen.-Ge mej apan så är vi kvitt! Den kan få vika handdukar med min fru på lördagarna. OK! Vad vill ni egentligen?

Putte darrade som bara en Putte kan. Han pekade med ett ostadigt pekfinger mot sovrumsdörren:-Är'e där'en är? sluddrade han. Datorn? Säg som det är så kan du få smaka lättöl sedan.

-Datorn? mumlade Agda och hällde upp nytt kaffe till bara sej själv och Hilmer. Någon moderat tänkte hon INTE bjuda. -Vi får bestämt vänta tills von Heedning, vår granne komme...

-HEDING?vrålade Olga och Putte. Jag visste väl det! Det är honom vi ska ha! Vi har gett honom och några till sparken från bloggen, men de går in och bloggar i lönndom hos några otrogna hyndor och hundar där. Vi måste stoppa dem och därför måste vi först stoppa er, det är här de är.

-Allah akbahr! sa Achmed. -Jag tycka inte när folk skriva mej på skon under och det är precis vad de här fikurerna har jorat! De får allldri mera köpa Aftonblatt! Allldri mer blåga blågen.

-Dessutom har ni precis erkänt innehav av Hedning, triumferade Putte.

Agda täppte till truten på honom med ett ljudligt "sclaffs" med sleven.

-Jag är kristen! skrek hon. Fattar inte vad ni pratar om. Vad den här Hedning och blågarna än har gjort kan det inte vara värre än det ni nyss har gjort: lurat ett gammalt par som oss på våra kära släktingar. På dem, Hilmer.

Beväpnade med grötfat, slevar och kaffekoppar kastade de sej handlöst in i tumultet av rödhåriga Olgor, Puttar, apor och Achmed, som bad för sitt liv.

Del sex av Ursula  http://blogg.aftonbladet.se/16636/perma/621024

 Plötsligt smäller ett skarpt gevärsskott, och alla i köket rycker förskräckta till och stelnar mitt i sina rörelser - på två sekunder har tumultet upphört. Alla stirrar på Den Hårlöse Mannen, som lätt skakad men inte rörd håller Hilmers rykande gevär i högra handen och anstränger sig synbart för att blicka stadigt och manligt rakt fram. Han harklar sig och talar:
-Ta det lugnt, ingen är träffad, verkar det som… Nu ber jag alla att vara tysta, och att ni glömmer allt om Hedningar en stund, för jag har ett viktigare ärende…
Den Hårlöse vänder sig mot Hilmer, som svär tyst över den sönderskjutna takpanelen.
-Hemmansägare Per Hilmer Albin Jönsson, fortsätter Den Hårlöse sakta och högtidligt, du har nu läst Brevet… Vad är ditt svar?
Hilmers buskiga ögonbryn nästan korsar varandra över den ilsket hoprynkade pannan, och han ryter, med ens högröd i ansiktet:
-Jag svarar NEJ! Nej, nej och åter NEJ! Skulle jag vara statsminister i en borgarregering? JAG, som röstat på sossarna sedan Palme nästan bara var en spermie?!? Aldrig i livet, det var det fräckaste…!

Det drar ett häpet sorl genom församlingen där i Hilmers och Agdas kök, och till och med den röda katten ser förvånad ut när den förstår vad som stod i Brevet. Agda släpper greppet om grötsleven och tränger sig fram till Hilmers sida.
Den Hårlöse blickar lugnande på Hilmer och fladdrar vackert med ögonfransarna, när han med vädjande och nystämd röst fortsätter:
-Men min gode Hilmer, vi har letat så länge efter en oförvitlig medborgare som aldrig fuskat på något sätt, som aldrig haft svarta barnflickor, smitit från TV-licensen eller fuskat med VAB-dagar… och du och Agda är de enda felfria över 3 års ålder som vi kunde hitta! Alla andra har fallit bort i datakörningarna, men inte ens SÄPO eller Aftonbladet hade något på dig eller Agda! Känner du inte att du har en plikt mot fosterlandet? Och du får givetvis själv välja dina ministrar, utom en som vi redan valt…

-Jaha, snäser Hilmer och särar ögonbrynen en halv tum, men varför frågar du inte Agda också, då? Det är hon som skött svabb-dagarna, och det utan minsta fuskande ska jag be att få påpeka!
-Lugn, Hilmer, vi har kommit ihåg Agda också! svarar Den Hårlöse och ler knappt märkbart.
Katten mjauar uppskattande och åskådarna väntar ivrigt på vad som komma skall. En mörkhårig man med en löjligt liten hästsvans i nackgropen stiger fram bredvid Den Hårlöse och tittar charmfullt leende på Agda, medan han vänligt säger:
-Kära Agda, vill du åta dig den ansvarsfulla posten som finansminister? Du har hushållat väl med er blygsamma inkomst, och uppfostrat sjutton barn till dugliga medborgare… vem kan bättre än du hushålla med Moder Sveas börs, och uppfostra medborgare och politiker till ärliga människor?

Hilmer och Agda ser förstummade på varandra, deras häpnad och rådvillhet speglas i deras oskuldsfullt åldrade ansikten. Katten stryker sig mot Agdas ben och drömmer redan om eget kök i Sagerska palatset, och om spännande musjakter i Rosenbads nästan oändliga källargångar…
-Jooooe, TAA jåbet! ropar Achmed förtjust påhejande. Ta jåbet, err såna så ni ska stirra Sverje!
Och de andra faller in, en efter en, och snart skanderar alla i takt:
-Ta jobb-en, Hil-mer å Ag-da, ta jobb-en, Hil-mer å Ag-da, jobb-et, Hil-mer Hil-mer, Ag-da Ag-da, JA-JA-JAAAA!
Agda ger Hilmers valkiga småbrukarhand en kärleksfull tryckning och möter stolt hans frågande blick med en godkännande blinkning.
-Men vad ska NI göra, då? undrar Hilmer strängt och blänger på Den Hårlöse och Hästsvansmannen. .
-Vi ska… öh… börja om! svarar Den Hårlöse. Vi har gjort fel, och det är bara att beklaga… Ja, vi beklagar våra misstag, vi har gjort fel och vi beklagar, vi har begått misstag och gjort fel… Vi beklagar och ska försöka ställa allt tillrätta… Vi ska nu alla tillsammans starta en pudelkennel i gamla fina Flandern, vilket bara är att beklaga…! Vi beklagar, Flandern, och vi vill redan nu säga att vi är ledsna och att det är beklagligt. Det är fel och borde inte få hända, men vi…
-Låt gå för den här gången, då, avbryter statsminister Per Hilmer Albin Jönsson efter en kort tvekan och känner hur det svindlar till vid tanken på Makten och Ansvaret för Sveriges Framtid…
Men så slås han plötsligt av en förfärande tanke och viskar hastigt i hustruns öra:
-För bövelen, Agda, kila genast och lås garderobsdörren, innan någon öppnar och får syn på Apparaten!

 Del 7 av Kloktok.   http://blogg.aftonbladet.se/6695/perma/626530
Apparaten?
Hela sällskapet sprang huvudstupa in i garderoben och beundrade mästerverket, ett hemmabygge i rostfri plåt.

"Ett sådant ypperligt mästerverk och föredöme för egen företagsamhet" sa den hårlöse med stora skinande ögon. "All konkurrensutsättning av allehanda monopol är beundransvärd" fortsatte han. Hästsvansmannen sa inget, men vid hans ena mungipa kom något framsipprande som var misstänkt likt dregel.

Den hårlösa fortsatte: "Rika barn leka bäst vet du väl kära statsminister Per Albin Hilmer Jönsson. Å om du röstat på sossarna allt sedan Palme endast var en glimt i sin faders öga och ändå håller på med förstklassig egen företagsamhet, så är vi mer lika än olika du och jag. Fast det förståss, sossarna ska nu visst satsa på att bli partiet som främjar fri företagsamhet. Det är då själva f-n att de snor våra idèer!" Han såg arg ut ett slag den hårlöse men fortsatte tala med ett leende på läpparna.

"Käre Hilmer, vi nya moderatorer vill bygga det nya folkhemmet här hos dig! Ja, min trogne följeslagare här, hästsvansmannen, har faktiskt skissat på ett förslag. Vi har tänkt att bygga ut er stuga lite... Du vet. Äventyrsbad. Köpcentra. Bowlinghall. Idrottshall. Rondeller. Friskolor. Ja, vad du vill...vad VI vill att du vill kanske är mer exakt uttryckt."

"Jisses vad han kunde hålla låda den där hårlöse", tänkte Agda tyst för sig själv. Resten av sällskapet fick knappt en syl i vädret. Nu stod de där och tittade på ritningarna över det nya folkhemmet som hästsvansmannen plitat ner och nu redogjorde för.

Här kom en massa dårar och störde husfriden med konstiga idèer. Agda började tycka att morgonens kaffetår hade en besk eftersmak. "Ja, vad var det i kaffet egentligen?!!" funderade Agda. "Kaffet var ju fasligt billigt. Det låter ju alltid så bra med alla dessa erbjudanden om att köpa 3 men betala för 2... Men vänta nu! Var det inte bilder på hippies utanpå kaffepaketen?"

Agda sprang till skafferiet för att kolla. Jo minsann! Det var hippies utanpå kaffepaketen och en gul buss målad med blommor, stjärnor och hästar på. En exakt avbild utav bussen som stod utanför grindhålet!

Marken började gunga under Agdas fötter. " Det är något som inte stämmer här", tänkte hon. "Kanske drömmer jag?". Hon skrek efter Hilmer som kom rusade som en skottspole och bad honom att nypa henne i armen. Han nöp. Hon kände inget. "Nyp hårdare!" skrek Agda. Hilmer nöp hårdare... men Agda kände fortfarande inget!

Agda kikade skärrad ner på sin arm och såg att den var väl inpaketerad i ett gipsbandage.

Hasse lavin del 8 http://blogg.aftonbladet.se/10183/perma/626856
 
...amen, va faan skrek Hilmer. Har du snott med dig gips från det där jävla sjukhuset du jobbar på nu igen. Å kletat det på armen din har du oxå lyckats med, din olycka. Jag skiter i dig och din sjuka längtan efter nå`nting som är styvt och hårt nu. Jag har försökt att tillfredsställa dig med vad jag har, men nu får det fan i mig vara nog. Här tas inga fångar längre, jag slår ihjäl dig din otacksamma kärring. Med detta sagt höjde Hilmer en gammal hockeyklubba han fått av Uffe Sterner och slog ihjäl sin åldrande hustru Agda på fläcken. Ahmed, som sett allt detta från sitt gömställe uppe i taklampan var exalterad och upprymd  och tänkte i sitt stilla sinne, nu får jag min hämnd.  Han hade sett värre saker i sitt hemland, och framförallt på flyktingförläggningen utanför Filipstad i det ogästvänliga och kalla Värmland. Ahmed hatade Värmland och allt Värmländskt, men framförallt hatade han Färjestads jävla hockeyklubb. Nu är stunden inne, äntligen får jag min revansch tänkte Ahmed när han såg Hilmer tömma koppen med det prepererade Löfbärs Liiila kaffet. Det här överlever du aaaaldrig din imbecille Värmlänning mös Ahmed. Och mycket riktigt, Hilmer stöp som en oxe efter första klunken av det förgiftade kaffet..Hilmer var död, he had gone to meet his maker. Gött  detta tänkte Ahmed..nu är det bara dom där jävla Belgarna kvar, fast dom är ju liiiite smartare än Värmlänningar, så nu får jag sova litte innan jag planerar nästa drag....