Åter i verkligheten och livsglädje

Det va ett tag sedan jag skrev något i min blogg nu, men saker och ting i livet har inte varit som dom ska.
Men nu har jag tagit vissa starka beslut och jag gör saker för min egen skull nu. Så denna helg har jag varit med en kär vän och utbytt tankar och funderingar runt livets irrvägar och glädjeämnen.

Jag bestämde mig att åka i torsdags och sa till min make att jag åker oavsett om du inte tycker jag ska det. Jag har alltid först frågat vad andra tycker innan jag beslutar mig för något, men denna gång så kände jag att jag måste göra detta för min egen skull.

Nu är jag åter hemma och ännu mer laddad för vad livet kan erbjuda, jag är stärkt och oerhört lycklig att jag gjorde detta för mig, för min egen skull!

Det är så lätt för oss kvinnor att fastna i vår roll att göra som andra vill eller att först göra vår omgivning glad innan vi tänker på vad vi själva behöver, sådan har jag varit hela mitt liv.

Nu har jag tagit en del beslut som kommer att påverka hela min framtid, det är inga snabba beslut, utan sådant som vuxit fram med tid. Jag har kommit fram till att jag behöver en egen lya ibland där jag får komma undan och vara mig själv utan krav, jag tänker vara hemma i torpet dagtid och ta hand om hästarna och träffa gubben, men sedan ska jag leva själv.

För sedan utbrändheten och min långa sjukskrivning med återfall och behandling har vägen varit krokig och tung. Men jag vill livet och jag vill ha skrattet nära och vänner som är i samma sits som jag, klarar inte att vara maka, dela allt med honom just nu så därför detta beslut.

Under dessa 1½ år har jag hunnit tänkt mycket och jag har fått dela mina funderingar med de som stöttar mig inom vården, och dom tycker jag tänker sunt. För om det ska gå att rädda vårt samliv så behöver vi få distans. Rädda det som räddas kan! Om vi upptäcker att vi kanske mår bättre utan varandra så blir det bra det med. Vill verkligen inte min man något illa, för han är en god, värdig människa som funnits för mig många stormar, det högaktar jag honom för från mitt hjärta. Så min önskan just nu är att vi finner ut vad vi behöver för att gå lyckliga ur denna kris, oavsett resultat.

Jag är ju en egendomlig, och snurrig själ men ett hjärta som ömmar för medmänniskor det har jag och jag vill aldrig, aldrig någonsin såra men så blir det ibland iaf, när man har beroendesjukdomen som jag har.

Just nu är jag uppfylld till bredden av värme, kärlek och inre ro, detta tack vare min vän denna helg. Jag känner mig bortskämd, älskad och lyssnad på. Det är värt guld för mig dessa stunder.

Så tack älskade vän att du tog emot mig med öppna armar och va så snäll och fin denna helg.

Jag glömmer det aldrig så länge jag lever. En bit av mitt hjärta lämnade jag hos dig och jag bär en bit av ditt med mig for ever!

En dag i taget, och i nuet är där jag vill vara och jag kommer att kämpa för det!