Senast Skrivet

Slumpa en blogg
DIREKT UR LIVET
Ja bara som ett liv kan vara. Upp och ner, hit och dit.

Att älska livet

Men ändå agera som om var dag är den sista!

Så känns det för mig nu, jag orkar inte dela med mig, jag orkar inte berätta hur jag har det.
Känner mig som en losska på en väg. Ledsen att behöva skriva så men det är ur mitt liv just nu.

Jag har helt tappat lust att leva det bonnliv jag lever, jag har precis tappat all lust att visa mig bland folk. Är hela tiden rädd att någon ska döma mig. Jag är i ingenmansland och längtar till ett liv utan massa ångest och rädslor.

Det är ingen annan än jag själv som skapar dessa, jag är född rädd tror jag och född misstänksam. Duger bara för tillfället i min värld.

Det är ingen självömkan bara kallt konstaterande.
Livet är inte så enkelt som en del tycks tro.

Men jag hänger inne och kämpar på, viljan att ha livet så gott som det går är superstark, så ni vet.

Ni som följer mig vet hur jag går upp och ner i mående och hur jag sliter för att finna sinnesro, men människor runt mig just nu gör det inte direkt enkelt för mig. Jag måste vara superwoman.

Mina hästar har det tufft med Alla bitande insekter och den heta solen. Jag håller dom inne på dagen och spolar dom med kallt vatten sedan ute nattetid så dom får någo chans att äta.

Kärlek till er som hittar hit.

24 kommentarer
Islandsmamman
2 juli 2009, kl 16:58
Nä, livet är inte enkelt och inte är det rättvist heller :-/
Mär Mörkret hoppar på en är det inte ens roligt :-(

Jag har ingen tröst att ge mer än att jag har följt din blogg lite på avstånd och jag tror du är starkare än du ibland tror.

*kram*
Emma
2 juli 2009, kl 17:16
Det är bara att ringa om du vill pratar av dig.
Saknar er jätte mycket.
Puss & kram / Emma & Freddie!
Guenhwyvar
2 juli 2009, kl 21:41
Hej vännen! Ja, jag har förstått att det går upp och ner. Vad kan man då behöva? En kram, kanske? *ler mjukt* *ger de´j en ordlös kram, och sitter kvar en stund nära*
Du behöver bli påmind om att du är bra och älskad precis som du är. De andra tankarna är lögn. Kasta bort dem!
Allt gott till dej!
Tristess
min blogg http://tristess.wordpress.com/
3 juli 2009, kl 09:03
Jag kramar om dig må du tro. Kan inte vara roligt att känna sig som en loska på en väg. Jag tror inte för en sekund att du självömkar, du har det tufft nu helt enkelt. Visst har du kontakt med psykiatrin och din sponsor?

När mitt liv rasar och mitt självförtroende och självskattning går i tusen bitar så kan det vara svårt att be om hjälp, vill inte vara den som alltid... Jag har mina år med alkoholismen, männen och relationerna, och jag som knappt orkar med de själv, tror ingen annan orkar heller.

Men så är det inte, vänner är till för att hjälpa, o allt kanske man inte vill dela med så många, inte alltid iaf. Kära du, håll dig hårt i ngn tills det är över! Det går över.

Du kommer att kunna se tillbaka på även denna sorgsna period när du kommer upp ur spiralen, du kommer att känna redan när klättrandet uppåt tar vid.

Nu är det tufft, livet skiter sig, värdemätaren inom dig är ur funktion, men den genererar bara ny kraft! Hoppas du inte tycker att jag tar i och över för mkt och låtsas vara ngn allvetare, för det är jag verkligen inte, men jag känner hur dåligt du mår nu, och vill lindra din smärta. Vi nyktra alkoholister har inte altid samma tillgång till mental smärtlindring som andra, kanske beror det på våra usla grundsyn på oss själva. Men den går att förändra. Jag lovar dig det.

All min kärlek och all min styrka till dig Carina
shyQ
3 juli 2009, kl 09:08
Jo, då vi vet!
Läser just en bok som jag kan rekommendera.
Den handlar om hur vi kan få ett ännu bättre liv.

Sanna Ehdin, Finn din inre styrka.

Låter lite klyschigt och som om vi hade hört det förut. Men jag, som har läst mycket i denna genren, gillar den!

Jag har den på nattygsbordet och återkommer till den varje kväll. Det är ett gott betyg.
Fiskartösas
3 juli 2009, kl 22:20
Hej ....vill ge dej mycket styrka och hopp att du kommer dej igen ,du vet ju om att du är värdefull och just du är speciell...kramar om dej Monica
3 juli 2009, kl 23:40
Minns inte hur jag hittade hit, men har följt dig ett tag nu. Livet är en evig berg och dalbana ibland, jag försöker tillåta mig själv att vara i känslan bara när det är som jobbigast, funkar ibland, ibland inte.

Men det är okey att emellanåt må skit för man reser sig alltid igen, en erfarenhet rikare.

Sköt om dig

Tuija
Fäbostintan
4 juli 2009, kl 15:29
Att livet är skört och ibland hårt har jag kännt nu sista veckan då mitt halvex har dött.. Men du behöver absolut inte förklara dig, vi finns ju kvar här när du är starkare och orkar.
Håller om
4 juli 2009, kl 17:16
Näe, sånt här handlar inte om självömkan. Inte alls. Känner väl till detta med rädslor och ångest, att inte vilja möta världen o.s.v. Tror inte vi föds rädda dock Carina.

Kram
Maria59
5 juli 2009, kl 15:52
Det är synd att man inte finns närmare där känns det som när man läser.
Jag är inte mycket för glada tillrop och goda råd, men jag funderar så här. Den här tiden kommer kanske att bära sin frukt i en inte alltför avlägsen framtid. Jag mådde inte bra, men sen kom friden. Det enda jag gjorde var att önska mig ett bättre liv, och så blev det också till slut.
En sak vet jag: Gud hör bön. Det är det enda jag vet. Han finns, och han hjälper när klockan är slagen.
Bara tro, så ordnar det sig.
Fäbostintan
7 juli 2009, kl 15:14
Jag hoppas du snart mår bättre gumman...jag saknar dig här
Kramas
menuette
7 juli 2009, kl 20:07
Vet inte vad det rör sig om, sponatant man är sin egen lyckas smed, livet är jävligt hårt ibland och man gluttar sannerligen efter ljuset av och till!
Men ge inte upp, solen kommer åter kanske inte på det sättet du tror, men den väntar på dig.

Goda tankar och kram från mig.
Ninapinas
7 juli 2009, kl 20:10
Livet är verkligen inte uppåt hela tiden...nej du..
Hoppas det löser sig för dig!
En liten blond bitch
8 juli 2009, kl 17:24
Vännen!!! Åh nu gör du sådär igen.. jag känner igen mig så i dina känslor..
Ibland fattar jag ingenting av vad livet vill säga till en... kanske är det så att man ibland bara behöver vara.. Inte tänka eller prata om allt hela tiden. Jag tror fan att det är skadligt att tänka och älta för mycket. Kanske behöver man tidpunkter utan intryck... förstår du vad jag menar?
Ringer dig senare idag...
Kram gumman
kloktok
8 juli 2009, kl 18:09
På livets bergochdal-bana kanupplevas både skräckblandad förtjusning och ren och skär skräck... Jag hoppas du hittar åter till förtjusningen över livet!
Sköt om dig.
Bamsekram
tteezz
9 juli 2009, kl 09:24
En massa varma tankar till dig Carina!
KRAMAR
musher
11 juli 2009, kl 11:18
Finns ingen rättvisa eller enkelhet i livet. Det är en del av utmaningen med att leva och vad vi ska lära oss i det livet vi just nu befinner oss. Kommer såna dagar för oss alla, du reder det. Du är stark och har en livsglöd som är het. Vindarna kommer vända om du vill.
En stor kram och önskar dig allt gott. Du har kämpat och du kommer fortsätta kämpa.
musher
11 juli 2009, kl 11:18
Finns ingen rättvisa eller enkelhet i livet. Det är en del av utmaningen med att leva och vad vi ska lära oss i det livet vi just nu befinner oss. Kommer såna dagar för oss alla, du reder det. Du är stark och har en livsglöd som är het. Vindarna kommer vända om du vill.
En stor kram och önskar dig allt gott. Du har kämpat och du kommer fortsätta kämpa.
tf Alkis
min blogg http://aabloggen.blogspot.com/
11 juli 2009, kl 22:33
Har du försökt med de tolv stegen?
Madonnan
12 juli 2009, kl 11:09
Inte kul att du känner så. Hoppas att det lättar snart, att du känner hur härligt det är med allt.

Kramar och tankar till dig
Guenhwyvar
12 juli 2009, kl 22:14
Stannar till och ger dej en Kram
Allt gott till dej!
Ru*
13 juli 2009, kl 17:55
Livet går upp och ner, tyvärr.
Kanske du behöver dessa dagar för att uppskatta de som kommer här efter???

Kramar om den tuffaste kvinna jag vet!
Kao
25 juli 2009, kl 19:49
Nej, livet är verkligen inte alltid så enkelt. Inte för någon. Det innehåller ju både glädjeämnen och sorger.

Tråkigt att du mår så dåligt.

Ofta får man ju inbankat i sej redan som barn vilket värde man har som människa och det kan vara väldigt svårt att komma till rätta med i vuxen ålder, även om man förnuftsmässigt vet att man har ett värde som alla andra.

Saknas tryggheten och tilliten i barndomen får man det svårt(vet inte hur du haft det som barn), men jag tror att du kommer ut på andra sidan. Stärkt. Samt att den kunskap du har också förenar sej med ditt känsloliv.

Allt gott till dej och dina djur
Kao
Kao
3 augusti 2009, kl 19:22
Du skriver att du hela tiden är rädd att folk ska döma dej.
Men man blir dömd och bedömd hela tiden i livet. Det funkar inte att alla ska älska en. Livet ser helt enkelt inte ut så.

Hur fin och bra man än är som person så är det alltid någon som inte gillar en eller det man gör, står för. Spelar ingen roll hur man än anstränger sej. Kritiken kan ju komma från en person som har sina motiv att just kritisera.
Hur väl man än vill andra så kommer det alltid finnas någon som tycker det man gör är fel.
Men så är det ju för varenda människa. För alla.

Varför är det så svårt att bli kritiserad?
Möjigheten att kommentera är avstängd av bloggens ägare

Senaste blogginläggen

Senast kommenterade


Denna blogg modereras inte på förhand av Aftonbladet och här gäller inte det utgivaransvar som finns på Aftonbladet.se. Bloggens innehavare är ansvarig för allt innehåll.

Tipsa oss om du upptäcker något regelbrott. Läs reglerna