Men ändå agera som om var dag är den sista!
Så känns det för mig nu, jag orkar inte dela med mig, jag orkar inte berätta hur jag har det.
Känner mig som en losska på en väg. Ledsen att behöva skriva så men det är ur mitt liv just nu.
Jag har helt tappat lust att leva det bonnliv jag lever, jag har precis tappat all lust att visa mig bland folk. Är hela tiden rädd att någon ska döma mig. Jag är i ingenmansland och längtar till ett liv utan massa ångest och rädslor.
Det är ingen annan än jag själv som skapar dessa, jag är född rädd tror jag och född misstänksam. Duger bara för tillfället i min värld.
Det är ingen självömkan bara kallt konstaterande.
Livet är inte så enkelt som en del tycks tro.
Men jag hänger inne och kämpar på, viljan att ha livet så gott som det går är superstark, så ni vet.
Ni som följer mig vet hur jag går upp och ner i mående och hur jag sliter för att finna sinnesro, men människor runt mig just nu gör det inte direkt enkelt för mig. Jag måste vara superwoman.
Mina hästar har det tufft med Alla bitande insekter och den heta solen. Jag håller dom inne på dagen och spolar dom med kallt vatten sedan ute nattetid så dom får någo chans att äta.
Kärlek till er som hittar hit.
shyQ
Maria59
kloktok
tteezz
musher
musher
Kao
Kao