Livet som det är, utan försköning

Mitt liv har gått upp och ner i snart 1½ år nu. Återfall, depp, återfall och lugnt en stund sedan strul igen.
Maken och jag har inte haft det enkelt denna tid, vi är mycket långt från varandra just nu, men nu har vi iaf kunnat börja prata med varandra som två sansade vuxna människor. Det betyder mycket för mig.

Att leva med mig är inte någon enkel sak, men det är inte enkelt med gubben heller, han har sina sidor och jag mina. Men så är det ju i livet, vi är olika och har olika erfarenheter från vår uppväxt och har lärt oss att visa kännslor på olika sätt. Det går aldrig att göra om någon, man måste lära sig att axeptera varandras sidor. Men om en sida ställer till det så man inte kan hantera det får den som har problemet ta itu med det.

Som jag med mitt beroende ex, jag måste vara nykter för det funkar ingenting utan att jag är det. Sedan kan jag behöva bearbeta en del som jag inte tagit itu med någonsin, för det poppar upp då och då om dessa saker. Det betyder att det är ett problem för mig, och jag vill bara bli av med det och få en förståelse för mig själv och finna ro.

Som ni vet är jag en kämpe och jag lägger inte ner min längtan att vara med i livet på livets villkor. Jag vill njuta vara nykter och ha ett bra liv där jag får jobba, ha fritid och rida, vill vara nära naturen för den betyder mycket för mig.

Så kort sagt, jag kan få det om jag beslutar mig för att öppna mitt sinne och ta emot det jag får från de som vill hjälpa mig. Jag är där nu och kommer att göra det som behövs för att få mitt liv åter.

Ett nyktert liv är värt mer än guld och allt annat.

Kramr på er ni som lever och njuter.