Nu har jag landat efter Åre helgen. Den var från fredag till söndag, och jag skulle tro det var närmare tvåhundra nyktra och drogfria personer på samma hotell.
Det blir en speciell känsla, kärleksfullt och varmt med så många med lika sjukdom. I år firade dom tio år på detta konvent, det gjorde även det att det kändes speciellt. Jag mötte många kända ansikten, en hel del hemmifrån, och en hel del från norr.
Sedan ringde min mor och jag hade inte berättat att jag åkt på konventet, så när jag berättade att jag va på Fjällbacka berättade mor något mycket märkligt!
Förr i världen var Fjällbacka ett konvalecenthem för nyopererade, utarbetade eller som vilohem för framför allt kvinnor, men även en del män var där. Detta hem frevs av kommun och landsting.
Mor berättade att min mormor tillbringat en tid där då hon var utarbetad hemmafru. Det kändes lite märkligt, för det är inget jag vetat om och känslan jag fick då och där var att jag nästan kunde känna mormors närvaro. Jag stod henne väldigt nära som barn och tonåring, Så helgen blev speciell på många sätt.
Lördagskvällen var vi i Åre gamla stenkyrka, där växer en björkgren rakt ut från stenväggen, det ser märkligt ut och det sägs att den dag den rasar så kommer något dåligt att ske. Det va två som spelade och sjöng och hela kyrkan sjöng med i refrängen, mäktigt så håren stod rätt upp på kroppen. Det var även två styckna som delade med sig av sina liv då och nu.
Ja det hände mycket hela tiden men jag stannar där. En del bär jag med mig i hjärtat och minns med ett leende, andra saker delar jag med andra.
Ja så denna vecka har jag varit trött både fysiskt och mentalt, dock bara i positiv anda.
Ha det gott i bloggosfären kära vänner
kloktok