Jag hatar att vara så negativ. Always look on the bright side of life ... har aldrig varit min melodi.
Men varför varför varför är det så mycket mer intressant att se på saker ur ett negatvit perspektiv? Varför är det roligare (okej, roligare kanske inte är riktigt rätt ord) att förfäras istället för att glädjas, att rulla med ögonen istället för att le eller att utrycka sin skepticism istället för att önska lycka till? Varför är det mycket lättare att säga att andra är dåliga istället för jag är bra?
Äh.